Enligt väderprognosen skulle vi få ca 12 m/s som mest. Det blåste oftast mer och upp till ca 17 m/s , sjön blev ganska grov med tiden.

På natten ser man inte vågorna utan rusar bara framåt i mörkret.
Vi såg knappt några fartyg eller andra båtar när vi kommit en bit från Portugals kust.

Gipp med bombroms och preventer

Vi har en bombroms av typ ASB som vi upplever fungerar bra i alla lägen oavsett hur sträckt linan är. Dessutom har vi preventergaj som består av en lina fäst på varje sida av bommen och en talja med råtta som vi fäster i mittknapen.
Linan är en dyneemakärna som ska ha en brottgräns på 2900 kg. Linan är fäst runt bomnocken genom seglets skothorn och sitter sträckt med en gummistropp till ett fäste på bommen så man enkelt når den från däck när bommen är långt ute. Det går på ett ögonblick att haka ner linan och fästa taljans skothake i linan.
Vi fick en oavsiktlig gipp på vägen till Kanarieöarna och dyneemalinan i preventergajen brast! Bombromsen fungerade dock perfekt och bommen gick över fint utan problem. Nu får vi fundera på hur det kommer sig att linan inte höll. En stor fördel med bombromsen är att den alltid kan vara kopplad.

Till Isla Graciosa

Vi möttes av delfiner som gjorde en fin uppvisning med härliga hopp. Se filmen!!

Vi valde att ankra vid Playa Francesa (den heter inte Francesca) trots blåsten. Enligt pilotboken Canary Islands, skriven av Micke Westin med flera, ska det vara en av de finaste ankringsplatserna på Kanarieöarna och det är verkligen otroligt vackert!

Första dagen tog vi det lugnt och till kvällen fick vi kontakt via Facebook med norska Ovni 395:an Oda som låg ankrad en bit från oss med ARC-flaggan hissad. Vi fick en mycket trevlig kväll tillsammans!

Dagen efter tog vi jollen iland i den ganska hårda vinden för att bestiga ”vulkanen” som är ca 200 m hög. På toppen var vinden hård och tjöt i öronen på oss – som att stå bakom en jetmotor på en jumbojet utan öronskydd. Vindstyrkan uppe på kanten blir hög genom att vinden pressas uppför den branta sidan. Det känns som att man ska blåsa iväg modell Mary Poppins!
Att gå upp är betydligt enklare än att gå ner i det lösa gruset på stigarna.

Väl nere igen bestämde vi oss för att gå till (den enda) byn Caleta del Sebo. Det var en ganska jobbig vandring i lös sand och vi bar en stor sopsäck hela vägen.
I Caleta del Sebo blev det välförtjänt öl, mat och glass. Byn har inte så mycket att erbjuda och vi var glada att vi valt den vackra ankringsplatsen istället för hamnen i byn.

På vägen tillbaka hittade vi en bättre väg, hade vinden i ryggen och inga sopor att släpa på. Vi behövde bara stanna ibland och tömma skorna på sand så fötterna fick plats.

Tidvattnet hade gått ut så jollen lågt högt upp på stranden. Vi fick hjälp av vänliga förbipasserande att bära jollen över vassa lavastenar. Välbehövlig dusch samt ost&vin när vi kommit ombord igen efter ca 5 timmars vandring i brant och sandig terräng.

 

 

 

 

 

 

Nu är det andra natten och vi är ca halvvägs mellan Portugal och Kanarieöarna. Det blåser fn. upp till ca 15 m/s men vädret har varit fint fram tills nu. Igår natt var stjärnhimlen fantastisk. Vi seglar med rev i storen och varierar segelföringen med genuan. Detta inlägg är skickat med kortvågsradion (SSB) eftersom vi inte har ngt Internet här ute. Allt bra ombord.

Från Figuera Da Foz seglade vi till São Martinho tillsammans med brittiska katamaranen Wilderness. I São Martinho ankrar man i en nästan cirkelformad vik. Vågorna kan bli lite jobbiga i den grunda mynningen.

Ankrade i Peniche som är en ganska trist fiskehamn. Trots att man ankrar innanför pirarna blir det ganska gungigt av alla fiskebåtar som åker in och ut hela tiden.

I Cascai ankrade vi öster om pirarna i ett skyddat och fint ankringområde. Många fina katamaraner! Här ligger också White Pearl med Thomas ombord, Mia var en sväng till Sverige. Vi bjöd Thomas på grillmiddag hos oss när vi kom och var på en fin och trevlig middag på White Pearl dagen efter.

På natten försvann vinden och alla ankarliggare vred sig åt olika håll. Kändes som att vi kom lite nära en stor Lagoon katamaran så Björn satt uppe i gryningen och kollade, men vi var nog inte så nära. Cascais är vackert och trevligt och allt man behöver finns inom bekvämt avstånd.

På seglingen till Sines hade vi en fartfylld undanvindssegling med mycket delfiner omkring oss.

I Sines träffade vi Petra och Jens på L32:an Mouni. De har varit ute i ett år och är nu på hemväg. De var ombord hos oss på lite vin och ost på kvällen.

Vi pratar också lite med Lars och Mari på Anemone men de är inte ombord när vi knackar på för att bjuda in dem till kvällen.

Vi ville ”Dry Out” på marinans betongramp, det vill säga låta tidvattnet torrsätta båten, så vi kunde tvätta botten. Det fick vi inte göra av miljöskäl. Vi vandrade upp till staden Sines som ligger ganska högt över marinan.

Lång etapp till Portimão som ligger på Algarvekusten dvs. Portugals sydkust. Vi gick inte till Lagos denna gång eftersom vi varit där tidigare.

I Portimão ankrade vi innanför pirarna tillsammans med många andra längeseglare och inte minst många katamaraner.

Vi monterade ny VHF-antenn som Björn fått av kamraterna i Sticklinge Udde Båtklubbs styrelse. Även kabeln i masten och båten byttes till ny kabel med extremt låga förluster.
Att sitta i masttoppen och jobba i några timmar är inte så lätt när masttoppen far fram och tillbaka av svallvågorna från passerande båtar.
Mätning med stående vågmeter och mottagningen av AIS signaler visade att vi fick ett fantastiskt bra resultat! Visste inte att de gamla grejorna var sååå dåliga!

I Portimão träffade vi Superamelen Lady Anilla med  Jonas och Annsofi som kom för en pratstund över relingen och vi blev ombordbjudna på en öl på Gecco 39:an Windwalker.

 

Första hamnen i Portugal blev ankring i gränsfloden Rio Minha nära orten Caminha. Vi fick vänta lite på högvatten innan vi vågade gå över 0,6 m området i inloppet. Det finns en enslinje som gör det lite lugnare men de skummande brotten ser inte så inbjudande ut…

Nästan inga andra båtar syntes till men plötsligt var det fullt av tutande båtar omkring oss med bland annat en bilfärja full av folk.

Portugisiska gränspolisen kom på artigt och vänligt besök. Vi frågade vad om var på gång och de berättade att det var en religiös procession som går mellan kyrkorna i två orter som har samma helgon. Processionen går både på land och vatten.

På morgonen var vattnet på väg ner och strömmen var ganska dramatisk. Så fort det fanns tillräckligt med ljus för att gå så lättade vi för att hinna över grundbankarna innan vattenståndet blivit för lågt. Atlantvågorna blev höga, branta och brytande just på det grundaste området! Fyra stående vågor som bröt över däcket och sedan var vi igenom. Puh…..

Vi seglade till Póvoa de Varzim där det finns Metro som går ända fram till flygplatsterminalen och ARC-rabatt på hamnavgiften. Efter portugisika kusten är vinden normalt nordlig och det finns en konstant sydgående ström som till och med finns i sjökortet. Likafullt hade vi kryss och motström denna dag!
I Póvoa de Varzim träffade vi äntligen OSK-båten White Pearl med Mia och Thomas. De har varit en bit före oss hela vägen.

Vi hade en stillaliggardag där vi förberedde  vår resa till Stockholm.  Tidig avfärd med Metron till flygplatsen. Kostade under 2€ per person och fina fräscha snabba tåg. Flyg till Stockholm med Lufthansa och en tidspressad mellanlandning. Hyrbil från Arlanda hem till Gertruds mamma Monica som bjöd på fin och trevlig middag där vi överraskades av att Christian och Diana och även Patrik dök upp! Henrik bjöd på middag hemma och vi var på ölpub hela familjen och på Japansk restaurang med Patrik.

Vi var ute och åt med Janne i Christina just hemkomna från Skottland och med Conny o Carina som seglat till Västindien och lovar möta oss på kajen när vi kommer till St Lucia!
Björn passade också på att gå på ett Rotary-möte i hemmaklubben Rotary Lidingö Milles och vi teståkte nya pendeltågssträckningen under Stockholms city. Vi besökte också familjen som hyr vår hus på Lidingö och de verkade trivas vilket glädjer oss!

Givetvis gjorde vi massor med inköp och hade dessutom en hel del beställda varor att ta med tillbaka. Bland annat var vi till Fogas och köpte en adapter för att kunna få vår svenska gasolflaska fylld även om de inte har rätt anslutning. Om den kommer till användning vet vi inte än.

På återresan hade vi med en jättelåda innehöll bland annat en induktionshäll med två plattor, nya datorskärmar och mycket annat. Vi utnyttjade mer än väl maxvikt och maxmått för bagaget på flyget tillbaka…
Det fick bli taxi från flygplatsen till båten.

Våra förebilder Olle o Maggan hade anlänt till Póvoa de Varzim när vi kom tillbaka och de bjöd oss trötta resenärer på fin middag ombord. Olle o Maggan är alltid positiva och trevliga! Märks inte alls att de är ett antal år äldre än vi. Vi umgicks två kvällar men sedan skyndade de vidare i sitt höga tempo. Vi blev kvar och väntade på vår andra generator. Budbilen hade visst lite svårt att hitta rätt.
Generatorn blev bytt,  nya induktionshällen monterad med flera projekt. Efter 12 dagar i Póvoa de Varzim blev det billigast att betala hamnavgiften för en månad.

 

I Porto var det stora förberedelser för Red Bull air race. Se mer på http://airrace.redbull.com/en_AE/event/porto . Vi besökte portvinsproducenten Ferreira och fick en rundvandring och provning!

Vi seglade till Figuera Da Foz. Det var lugn segling med en otrolig mängd delfiner som följde oss i flera timmar. Tyvärr hann det bli ordentligt mörkt innan vi kom fram och det började blåsa ca 15 m/s. Otroligt nog mojnade vinden plötsligt till ca 2 m/s precis när vi skulle bärga segel utanför piren. Olle på Mareventus stod på kajen och tog emot när vi kom in!

I Figuera Da Foz lärde vi känna Charles och Fung Yee på Rum Punch/Wilderness. Vi bestämde oss för att göra sällskap en bit söderut och lättade tillsammans i dimma och svag vind.