St John

De tre stora öarna i US Virgin Island: St Thomas, St John och St Crois är väldigt olika. St John är huvudsakligen nationalpark och har väldigt liten befolkning. Det är ankringsförbud nästan överallt för att korallen inte ska skadas men det finns gott om bojmoorings att förtöja vid. Snorklingen är fantastisk.

Vi  bojförtöjde och snorklade i Caneel Bay, Trunk Bay och Leinster Bay.

Det är lite läskigt med alla stora fiskar när man snorklar. Vid aktern på båten såg vi en mycket stor fisk med en platta på huvudet och ryggen. Vi mailade en bild till Lasse Wallmark som hjälpte oss med identifieringen:  Det var en remorafisk, en sorts sugfisk som hänger sig fast och åker snålskjuts på en lämplig värd, t.ex. en haj, och äter resterna som hamnar utanför munnen på värden.

St Thomas, Charlotte Amalie

Vi seglade med bra fart för bara genuan från St John till Charlotte Amalie på södra St Thomas. När vi närmade oss såg vi på plottern ett antal AIS-ekon från segelbåtar precis på samma ställe som ett fartyg. Det fick sin förklaring: Segelbåtarna, bland andra J-båten Topaz, var lastade på ett fartyg på väg ut från hamnen med destination England.

I Charlotte Amalie kan man ankra mitt i stan nära kryssningsfartygens kaj. Det kommer många kryssningsfartyg till Charlotte Amalie och stan är nerlusad med butiker med fokus på dollarturister.

Vi tog linbanan upp till Paradise Point med fantastisk utsikt över Charlotte Amalie och hamnen. Lång promenad runt viken till stan och tillbaka.

St Croix

Ön St Croix ligger ca 30M syd om St Thomas och St John. Alla öarna i US Virgin Islands har tillhört Danmark. USA köpte dem från Danmark 1917. På St Croix finns mycket bevarat från den danska tiden. De två städerna heter Christiansted och Frediksted.

Sträckan mellan St John och St Croix trafikeras av sjöflygplan och quadmaran.

Vi ankrade utanför Christiansted på norra St Croix.  Staden var mysig men ankarplatsen lite gungig och inte särskilt välkomnande. Få besökande båtar.

Vi tog lokalbussen tur och retur Fredriksted som ligger på St Croix västra kust. Det var mycket längre än vi trodde. Resan var skumpig och vi fick en ljudlig upplevelse av  ön och dess invånare.

Vi väntade till måndag på att utklareringen skulle öppna. Under helgen hade vi varit och kollat var den låg men fick inte gå in i hamnområdet för att läsa på dörren. På måndagen blev vi insläppta till dörren som hade en skylt om att den var stängd. Grr…
Vi fick skjuts av en trevlig restaurangägare till flygplatsen där vi klarerade ut. Givetvis fick man fylla i formulär med samma uppgifter vi fyllde i när vi klarerade in. Taxi till båten och allt för sen lättning.

Det var ren kryss och över 1 knop motström till St Kitts. Skumpig nattsegling och det blev nästan 200M på loggen.
Havet var tomt så när som ett stort kryssningsfartyg som närmade sig rakt akterifrån på natten. Björn bad dem över radion att ändra kurs och passera i lä vilket de vänligen gjorde.

St Kitts

Ankrade i mörkret på kvällen utanför industrihamnen vid staden Basse Terre (uttalas ungefär som ”basstär”) på St Kitts där det skulle finnas tull. På morgonen tog vi oss i land och blev hänvisade hit och dit tills vi förstod att vi var tvungna att flytta oss till utanför marinan och klarera in i stan.  Först immigration vid kryssningskajen som hänvisade till tullen i marinan, tillbaka till immigration och sedan till marinkontoret. Pust!

Ankarplatsen var gungig men nära till stan.

Vi gjorde en tur runt hela St Kitts med taxi. Vi prutade ner priset med 20 USD till 60 USD men gav sedan 20  USD i dricks till vår kunniga och trevliga chaufför.  På de karibiska öarna har oftast taxichaufförerna guideutbildning och är riktigt bra.

Vi flyttade oss den korta sträckan till White House Bay på södra St Kitts. Där var det mycket lugnare . Läcker bar på stranden som bjöd på Internet efter klockan 16 när baren öppnade.

På AIS:en såg vi den brittiska katamaranen Umoya som vi kände sedan ARC-rallyt och ropade upp dem. De kom till oss i White House Bay och vi bjöd Kim och Collin på sundowner.

Vi låg ankrade utanför marinan som man bygger inne i den gamla saltponden där saltproduktionen upphört. Marinan är flott och byggd för stora båtar men gapade väldigt tom. Stora planer finns för området.

Nevis

Kort segling till Nevis. Ankringsförbud men gott om mooring boys att förtöja vid utanför Charlestown. Fin gratis Wifi från resorten vid stranden.

Vi råkade hamna intill våra vänner Lori och Dan Carlson på den amerikanska Amel 53:an BeBe. De bjöd på trevlig middag ombord.

Nevis är en hög vulkanö men enligt pilotboken skulle man kunna cykla runt Nevis på ganska plana vägar efter kusten. Vi tog iland våra minicyklar i jollen och gav oss iväg.  Vi såg massor med krabbor på väg mot stranden.

Det blev mycket jobbigare än vi förväntat. 3,4 mils cykling låter kanske inte så mycket men på minicyklar i 30 graders värme med solen rakt upp och branta backar var det slitigt. Vi var uppe på 300 meters höjd vilket är 10 gånger högre än Västerbron över vattnet!

Saint Martin

På rekommendation av Fredrik och Jeanette på Bushpoint hyrde vi bil av den mycket trevliga Claude som driver Discount Cars. Som tur var fanns inga små bilar tillgängliga så det blev en stor 4-hjulsdriven SUV.

Vi bilade runt hela ön och tyvärr är orkanskadorna enorma överallt. Återuppbyggnaden verkar gå betydligt långsammare än på andra drabbade öar. Enligt Claude väntar många på försäkringspengarna. Med nuvarande takt kommer det ta många år att återställa. Det går dock utmärkt att segla till Saint Martin. Det finns bra affärer, båttillbehörsaffärer mm. samt fina ankarplatser och bojar.

Oyster Pond på östra sidan är helt förstörd. Inget är öppet.

Fredrik och Jeanette bjöds på Björns hembakade semlor ombord på Think Twice. Enda semlorna i år.

Mot Brittish Virgin Islands, BVI

Det är över 80 distansminuter mellan Saint Martin och BVI så vi fick lätta tidigt för att hinna fram innan det blev mörkt.
Seglingen var ”propagandasegling” för att citera Janne Olsson. Fin medvind med gennacker och fem delfiner som följde oss länge och gjorde fina hopp!

Vi passerade Necker Island och ankrade i Gun Creek på norra Virgin Gourda. Inklareringen där är stängd sedan orkanen och huset är helt urblåst så vi fick gå vidare till Spanish Town för inklarering.

Vi blev kvar lite längre än planerat i Spanish Town för att kunna köpa SIM-kort för internetaccess. Nella filmade det intensiva fisklivet under båten.

Vi seglade norrut igen tillbaka till Prickly Pear Island vid North Sound. Tog en jolletur till Saba Rock och marinan Bitter End (det heter så….) som var helt förstörda.

På vår jolletur hittade vi svenska båten Barbasol med Karin och Hasse där vi blev bjudna på sundowner tillsammans med Marie och Lasse från Anemone.

Vi seglade norrut till den stora men låga ön Anegada som ligger ca 13 distansminuter norr om  Virgin Gorda. På BVI och US Virgin Islands (USVI) ligger annars öarna nära varandra och det känns som skärgårdssegling där etapperna sällan är mer än 5 distansminuter. De flesta öarna i BVI är höga och bergiga men Anegada är bara som en förlängning av reven och syns inte förrän man kommer ganska nära.

Vi tog en långpromenad till Flamingo Pond. Vi såg flamingos men bara på långt håll.

Från Anegada seglade vi tillbaka söderut. Tänkte gå till Lee Bay på Great Camanoe men där var det allt annat än lä så vi ankrade på sydöstra sidan istället där det var massor av charterbåtar.

Lunchförtöjning vid boj i White Bay vid Guana Island. Rundade sedan huvudön Tortula och seglade kors och tvärs mellan öarna till Norman Island där vi tog en boj (30 USD per natt).

Jollrade (dvs. åkte med jollen) till Treasure  Point där snorklingen är fantastisk och det finns sännande grottor.  Underbara koraller och vackra fiskar!
På morgonen hade vi tur och fick en dykboj vid  de små klippöarna The Indians. Ännu underbarare (kan man skriva så?) snorkling! En kappsegling rundade The Indians så vissa båtar passerade på ca 1 m avstånd från Think Twice!

Vi låg ankrade några dagar vid vackra Little Jost van Dyke.
Ett måste på BVI är att besöka Soggy Dollar Bar i White Bay på Jost van Dyke. Namnet Soggy Dollar kommer av att man förväntas simma in med pengarna i fickan…

Vi stämde möte i Cane Grden Bay på Tortula med Kess och Anne på Engla. De ankrade intill oss och bjöd på middag första kvällen efter en sundowner på Think Twice. Vi tog en taxi tillsammans till huvudorten  Road Harbour på Tortula  och sedan blev det filmkväll ombord på Engla.

Till US Virgin Islands

Vi klarerade ut vid Sopers Hole där man gjort en tillfällig  byggnad för utklareringen i form av ett partytält. Stenar på pappershögarna fixade ordningen! Inklarering i Redhook Bay på östra Saint Thomas, US Virgin Islands. Vänlig och effektiv inklarering och vi var i USA!  Visum hade vi ordnat på ambassaden hemma. Det är inte lika enkelt att komma med egen båt som med flyg.
Känns lite speciellt att ha seglat från Storbritannien till USA på en timme….
Lite udda är att på Brittish Virgin Island är valutan US Dollar och på US Virgin Island kör man på vänster sida av gatan.  Omvända världen…
Första restaurangbesöket i USA blev givetvis en maffig hamburgare.
Vi träffade återigen Lena och Mats på Yasmine och Lars och Christel på Chablis.

Vi gick för motor knappt 2 M till en vik Great St James där vi tog en boj.

Jordbävning

Vid Great St James hörde vi plötsligt ett muller och kände skakningar i båten. Vi kunde inte se någon naturlig orsak och när vi kollade på https://earthquaketrack.com  såg vi att det precis hade varit en jordbävning med magnitud på 4,7  med centrum 34  km från Tortula  och vi var i den zon där den borde kännas. Jordbärningar verkar vanliga här även om denna var ovanligt kraftig.