Julen firades på Bequia. På julafton gjorde vi ett pepparkakshus av en byggsats i form av platt paket från IKEA som vi monterade och dekorerade. Insexnyckel medföljde inte så vi fick använda smält socker och kristyr på gammalt hederligt vis.

I det varma fuktiga klimatet överlevde pepparkakshuset inte ens en dag innan det kollapsade!
Julsillen hade redan gått åt så lunchen fick bli pannkakor med saffran i.

Carina och Conny på Ultimo hade bokat julbord på Papas för massor av seglare. Mycket gott och trevligt. Allt från sill, lax, köttbullar och Janssons frestelse till Barracuda  fanns! Barracudan var bäst! Obegränsat med Absolut Vodka ingick och stämningen var hög.

Tobago Cays

På juldagen seglade vi vidare Tobago Cays (uttalas som Tobago Keys  på Engelska).  Otroligt vackert med turkost vatten och man ser tydligt botten på 12 meters djup.

Tobago Cays är populärt men det finns bra med plats för alla att ankra innanför revet som skyddar mot atlantvågorna.  Vi räknade båtarna och kom fram till att mer än hälften var katamaraner.
Mot vinden finns inget skydd så det är viktigt med bra ankare. Vi hade upp till 18 m/s på vår vindmätare. Vi gläds åt vårt 33 kg Rocna med 80m 10 mm kätting!

Det skyddande revet vid Tobago Cays

Jurrasic Park

Det ska finnas många stora sköldpaddor men vi såg bara en som simmade en liten bit från båten. När Björn simmat dit var den redan borta.

Vi köpte humrar (Languster) av en lokal fiskare. Denna gång var de lite mindre så vi fick ner dem i kastrullen. 100 EC (East Caribbean Dollar , Ca 318 kr) för två.

Vågor

Björn bjöd på middag sista kvällen hela besättningen var tillsammans. Tomas och Per flög hem och Johan, Gunilla och Therese seglade vidare med sin chartrade Jeanneau 41.
Vi  klarerade ut och ankrade utanför hamnen Rodney Bay på Saint Lucia.  Skönt att kunna bada!

Vi seglade förbi St Vincent som har dåligt rykte på rund av kriminalitet och vidare till Bequia. Det är friska vindar i öppningarna mellan öarna och ca 70 distansminuter från Rodney Bay till
Bequia. Bequia uttalas som beck-way utan särskild betoning.

Vi gick till Admirality Bay där orten Port Elisabeth ligger. Port Elisabeth är inklareringshamn för landet St Vincent and the Grenadines.  Vi tog en boj som tillhör Phat Shag. Tack till Conny och Carina som aviserat vår ankomst och fixat plats!
Det är många lokala entreprenörer som vill hjälpa till när man kommer och lite svårt att veta vem man kan lita på och vem som jobbar för vem.

Massor av svenska seglare samlas här för traditionellt gemensamt julfirande.

Tillsammans med besättningarna på Ellen och Engla vandrade vi upp på Peggy’s rock som är ett högt berg syd om Admirality Bay. Vi blev tvungna att ta en taxi runt till bergets södra sida för att hitta en väg upp.

Vi badar varje dag, 30 grader i luften och 26 i vattnet.

Vi önskar alla våra vänner en
underbar God Jul!

Vi vann vår klass i ARC! 4 dagar och 8 timmar före 2:an på beräknad tid!! Vi var också först i mål, drygt 1 dag och 5 timmar före 2:an.

Vi var 2:a i flerskrov totalt. Bara efter den extrema båt som var snabbast  av alla över Atlanten.

Det görs ingen officiell resultatlista gemensamt för enskrov och flerskrov men  det är lätt att se att vi blev 5:a  totalt av ca 190 båtar i multihulls och samtliga cruisingdivisioner.

Gunilla och Therese Virgin kom till Saint Lucia precis i tid för att kunna närvara på den stora prisceremonin.

I morse blev vi väckta av Luciasång! Det var ett gäng svenska seglare som fixat Luciatåg och kom och sjöng för oss. Superkul!!

Igår var det sundowner och party för alla ARC deltagarna. Mycket jobb pågår nu med båtfix, tvätt och annat. Vi har varit på rundtur på norra delen av ön och varit på studiebesök (givetvis med rumpunch) på den tjusiga resorten the Landings. Fortfarande har inte alla båtar kommit in. Igår kom en HR46 in som förlorat riggen men hade diesel för att ta sig i mål själva.

I går morse gick vi i mål som 50:e båt efter 20 dygn på Atlanten.  Härligt och nästan overkligt att vara framme, speciellt efter den ganska tuffa seglingen på slutet.
Viktigast av allt är att vi haft en fin och trevlig segling med bra stämning ombord och inga personskador eller olyckor. Att lite händer med båten får man räkna med på över 3000 sjömil till havs i delvis tuffa förhållanden.
Nu har vi tillgång till (dåligt) Internet och tidigare inlägg har kompletterats med bilder så titta gärna tillbaka på bloggen!

Efter att vi passerat mållinjen blev Björn snabbt upphissad i masten för att få bort den skruv som gjorde att vi varken kunde reva eller ta ner storseglet.
ARC:s representanter,  Lars och Liv på Oda och Conny och Carina på Ultimo tog emot och grattade med kramar och presenter. Mycket uppskattat av oss!

Att vi var tvungna att segla med fullt storsegel bidrog till bra fart sista dygnet.

Max 20 meter per sekund med full stor och max GPS fart 18,1 knop. Vi har fått många frågor om hur vi kunde segla så fort. Vi seglade om många 55 fotare och större.

Vi demonterade storseglet och North Sails lokala representant hämtade gennackern och storseglet  med båt till sitt loft.

Middag på restaurang och Per blev bjuden av övriga eftersom han vann tävlingen som gick ut på att gissa ankomsttid. Vi kom tidigare i mål än vad någon gissat men Per var närmast.
Våra vänner droppar in vartefter och nu är det mycket snack mellan deltagarna och festande som väntar!  ARC har också program i Saint Lucia med mycket aktiviteter.

Nu har vi verkligen fått uppleva många squalls! En squall är ett litet intensivt regnväder som ofta medför hårda vindar just när de kommer. De kommer farande mot oss på rad. Oftast ser man squallen på radarn och många gånger kan man ändra kurs för att undvika dem. Några har träffat oss under natten och dagen.

Vi får glädja oss över att få saltlagren bortspolade av det intensiva regnet. Mellan squallen är det fin segling och varmt skönt väder.
När vi skulle reva storseglet idag fick vi inte ner det utan det fastnade i den övre delen. Vi försökte på nytt och då drog vi sönder storseglet där det fastnat.

Senare upptäckte vi en skruv i mastskenan som stack ut och blockerade en travare. Nu kan vi varken reva eller ta ner seglet så vi satsar på att gå i mål och sedan måste vi upp i masten och lösa problemet innan seglet kan tas ner så vi kan gå i hamn. Vi surfar på med bra fart mot mål. Max båtfart enligt GPS 16,6 knop och max vindstyrka 17,9 m/s. Nu är det bara drygt 100 distansminuter kvar så vi håller tummarna för att seglet hänger ihop så vi kan gå i mål i morgon.

Nu har vi ”bara” ca 330 distansminuter kvar. Det är ungefär lika långt som tvärs över Biscayabukten eller över Nordsjön från Danmark till Skottland. Således nästan framme! Samtalen handlar allt mer om vad vi ska göra när vi kommer fram. Vi tror oss ligga ganska bra till kappseglingsmässigt men vi får se när de officiella resultaten kommer räknade med rätt handicap och tillägg för motorgång. För närvarande seglar vi med gennaker och storsegel. Gennakern för vi nu med halshornet på lovartsstäven och skotad i lä. I morse när Björn var net controller på radionätet skörade vi gennakern för tredje gången! Liket (kanten på seglet) hakade i spridaren på masten och seglet gick sönder. Bärgning och ny lagning. Vi börjar få rutin på att laga segel snabbt men seglet blir allt mer laptäcke. Hoppas det finns en bra segelmakare på St Lucia! Vädret är fint och soligt varje dag med underbart månsken om nätterna. Fullmånen har passerat men månen är fortfarande stor. Våghöjden är upp till ca 4 meter men det märks inte så mycket. Vinden ligger för det mesta mellan 6 och 10 m/s. Vi ser andra båtar vid enstaka tillfällen men det har hänt att vi fått väja för andra på natten. Maten har nått nya höjder varje dag fram tills idag. Igår åt vi biff med gorgonzolasås och nybakad chokladkaka (sockerkaka) till kaffet. Idag blev Tomas hårt kritiserad för att servera corned beef och tortellini. Men det var faktiskt inte så hemskt som vi trodde och fördelen är att det blir en enkel match för morgondagens kockar att slå detta. Middagen intas alltid vid snyggt dukat bord.

Vi gjorde en mänsklig adventsljusstake med hjälp av våra pannlampor. Fint utsmyckade med glitter.

Igår hände mycket. Just när Björn rapporterade på radionätet skrek båda fiskspöna till. Napp med stor fisk på båda samtidigt. Vajern framför draget slets eller bets av på båda så det blev ingen fångst. Som bekant finns det inga fiskar som är så stora som de man inte får upp… När vi satte gennakern gick den sönder igen en liten bit från förra skadan. Ny lagning och hissning! En annan båt berättade att en flygfisk flugit in i deras båt och landat på spisen. Nästa gång ska de se till att ha en het stekpanna att landa i! Vår flaskpost blev sjösatt först igår. Både brevet i flaskan och hela flaskan vakumpackades för att klara den långa sjöresan mot någon okänd strand. Björn hittade på en liten tävling: Hitta vår okända fripassagerare. Johan hittade fripassageraren: En flygfisk som landat i ankaret.

Till middag lagade vi lite tapas till förrätt och parmesangratinerade champignonfyllda crepes till huvudrätt. Therese Virgin som förser oss med en daglig nyhetssammanfattning rapporterade om det kyliga vädret i Stockholm. Hon berättade också att månen är ovanligt nära jorden och ovanligt stark. Det märks verkligen! Vi ska väl inte klaga på att det är så varmt för det är väl ingen som tycker synd om oss för det. Just nu, klockan 3 på natten, är det 26 grader i vattnet och 28 i båten. På dagarna är det mycket varmare och man kan bara vara i skuggan.

Idag fyller Per Lindén 65 år! Vi låtsades att vi glömt födelsedagen fram till början av tapaslunchen då vi på en given signal ställde oss upp och började sjunga! Sedan blev det bubbel och presentutdelning.

Efter det fick Per läsa de födelsedagshälsningar som kommit. Om man vill skicka en födelsedagshälsning till Per kan det säkert göras via Mari som har kontakt med oss. Gertrud bakade kladdkaka till fikat och middagen blir säkert något utöver den normala höga nivån!

Natten var återigen helt sagolik. Varm behaglig medvind, bländande månsken och lagom sjögång. På dagen har alla fem en given uppgift. Två personer ansvarar för båten, två personer sköter mat och disk och en person är ”Boat check”. Boat check har till uppgift att kolla rigg, under durkar, motorer och motorrum, tankar, torka durkar m. Båtens status rapporteras på vårt möte till eftermiddagsfikat. Seglingen är härlig och stämningen är hög. Vi tycker att vi ligger ganska bra till så här långt. Vi har dock cirka 1000 sjömil eller 1/3 kvar så vi ska inte ta något för givet. De 1000 sjömil vi har kvar är lika långt som fågelvägen från Ystad til sydspetsen på Italien. Men känslomässigt tycker vi att vi nästan är framme vid målet Saint Lucia i Karibien.

Igår natt skörade vi gennakern. Det vill säga att gennaker-seglet gick sönder. Vi seglade med gennakern i upp till 12 m/s och det är svårt att undvika att det ibland blir kraftiga ryck när båten surfar i vågorna, så det var inte helt oväntat att akterliket gick av och det blev en reva i seglet. Tomas och Björn fick snabbt ner seglet och bytte tilll genuan. I morse hjälptes alla åt att få fram seglet ur sin strumpa och laga det. Vi har mycket bra lagningsmaterial som vi köpt från North Sails. Gertrud satte upp symaskinen på sittbrunnsbordet och snart kunde vi hissa gennakern igen.

Senaste nätterna har vi haft ett helt otroligt månsken, nästan som att segla i dagsljus! Nätterna är indelade i tretimmarsvakter. Vakterna överlappar varandra med en timme så att första och sista timmen har man sällskap och andra timmen är man själv. På så sätt blir det omväxling och hela 7 timmars sömn mellan vakterna. Behöver man vara två är det enkelt att be föregående vakt stanna kvar eller väcka nästa vakt lite tidigare. Varje dag gör vi egen yoghurt som blir riktigt god. Här är receptet: En liter hållbar mjölk (som inte behöver kylförvaras) värms upp så den börjar ryka lite. Den får sedan svalna till exakt 45 grader (får absolut inte vara mer). Vi använder en elektronisk beröringsfri termometer.

En skvätt rumstempererad yoghurt från gårdagen blandas i och blandningen hälls ner i en 1,2 liters mattermos som får stå på en varm plats i båten. Efter 12 timmar rör vi om och häller yoghurten i portionsskålar med lock som ställs i kylen. En skvätt youhurt sparas i en burk i kylen för att fungera som yoghurtkultur nästa dag. För att komma igång första gången använder vi lite yoghurt köpt i affären.