När förra inlägget publicerades så gick det inte ut något email till er som prenumererar på uppdateringar. Har du inte läst det inlägget (Till Florida) så läs gärna det gärna före ”Till Mexico”. Den här gången var det inte så länge sedan vi uppdaterade bloggen senast så inlägget är ganska kort.

Marathon

Sista kvällen i Marathon hos Russ och Lynn var vi på drink i deras väldigt speciella hus. Det är i stort sett runt och utformat som en amerikansk fyr!

Dark’n stormy från Bermuda: 2 delar Black Seal rum, 8 delar Ginger beer och is. God!

Key West

Seglade till Key West där vi bunkrade diesel innan vi ankrade.

Vi tog en lång promenad till Pak Mail som representerar både USPS (amerikanska posten), DHL, UPS och Fedex. Vi väntade två paket adresserade till Pak Mail. Varvtalsmätaren från Amazon (handhållen laser för att kalibrera de vanliga varvräknarna) hade kommit men inte delarna från Yanmar. Ytterligare kontroller visade att delarna inte ens var skickade. Vi kunde inte vänta längre utan avbeställde.

Efter lunch gick vi till customs house och klarerade ut. Det påstås på många ställen att man inte behöver klarera ut från USA men det ska man absolut göra och se till att destinationshamnen och rätt antal personer ombord står uppskrivna på Zarpen (utklareringsdokumentet).
Think Twice hade varit i USA sedan 24 april så det blev nästan 8 månader i landet.

Mexikanska golfen

Tanken var att vi skulle ”Buddy-boata” (segla tillsammans) med Steve som seglade ensam på Willow, en Oyster 46. Vi blev försenade både i Marathon och Key West pga väntan på paket så Steve kom iväg före oss men vi hade regelbunden kontakt via SMS över satellit hela vägen. Trevligt med sällskap även om man inte ser varandra!
Vi hade en fin översegling med underbart månsken på nätterna och i huvudsak fint väder. Vi laddade ofta ner väderprognoser, strömkartor och optimerade ruttförslag över satellit.

Från Florida till Mexico behöver man korsa både Golfströmmen och Yucatan strömmen men med en noggrann ruttplanering kan man få en del nytta av strömmen.

När vi närmade oss Mexiko blev vi uppvaktade av ca 30 delfiner som följde oss länge. Som vanligt var det hopplöst att fånga dem på bild.

Vinden vred mot syd så vi korsade Yukatanströmmen norr om Isla Mujeres och fick sedan faktiskt lite medström söderut längs kusten. Vi höll nere farten för att komma fram i dagsljus.

Isla Mujeres, Mexiko

Vi ankrade utanför Marina el Milagro efter 2 1/2 dygns segling, 401 distansminuter på loggen.
Inklareringen tog över 6 timmar trots att vi tog hjälp av Marina el Milagro. Representanter för Immigration, Helth, Agriculture och Customs kom i tur och ordning. Mycket papper men ingen inspektion ombord för oss. De tog tempen i örat med en IT-termometer för att kolla att vi var friska.
Vi hade hört att de kollar att man inte har ej godkända färskvaror som man kan tvingas kasta så våra matförråd var på minimum.
Drink ombord på Bushpoint och sedan middag på stan för de flesta OCC-båtarna. Mycket trevligt och en hel del nya bekantskaper. Många av de andra kände redan varandra från Suzie II rallyt.

Igår tog vi en långpromenad söderut på ön med lunch och matinköp i den stora fina affären Chedraui.

Jeanette och Fredrik kom på middag i Think Twice, trevligt! Regnet slutade aldrig så de tog jollen tillbaka i regnet.

Blåst!
Just nu blåser det 14- 17 m/s och regnet vräker ner så sikten är nästan noll. Vi har lagt ut 50 meter kätting på 3 m djup! Många båtar har flyttat in i ett hurricane hole men än så länge föredrar vi att ligga utanför och ha svängrum. Andra båtar kan vara större problem än vind och sjö.

Julen kommer vi att fira med andra seglare här på Isla Mujeres. Troligen blir det julfirande både den 24:e och 25:e, men mer om det i nästa blogginlägg.

Vi önskar dej och dina nära en underbar jul!!

Vi har nu fortsatt söderut efter USA:s ostkust och är nu nästan framme i Key West. Från Key West avser vi fortsätta till Mexiko.

Se vår position

Nu kan man se var vi är genom att följa denna länk:
https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice

Positionen uppdateras via satellit så vi är nu oberoende av mer eller mindre bra landstationer. Zomma in så du ser pricken där vi är och vårt spår.

Charleston

I Charleston är det kraftiga tidvattenströmmar som gör att ankarliggarna snurrar runt och far hit och dit beroende på om vinden eller strömmen är starkast för tillfället. En natt fick vi sitta ankarvakt vilket visade sig behövas, då en annan båt höll på att driva på oss.
I Charleston sammanstrålade vi med Suzie II, Willow och Supertramp.

Vi gick till U-haul för att fylla vår svenska gasolflaska men fick nobben för att den var av glasfiber och inte stål. Köpte en amerikansk flaska så nu har vi en extra…

Från Charleston gick vi söderut på ICW. Stora grunda områden och inte så mycket att se.

Beufort SC

Det finns Beufort South Carolina och Beufort North Carolina. Olika platser med samma stavning men olika uttal:
Beaufort, North Carolina, is pronounced ”BOW-fert” or ”BOH-fert.”
Beaufort, South Carolina, is pronounced ”BEW-fert.”

Vi fick ligga vid Cathy och Allan Raes brygga. De är portofficers för OCC. De har inte själva längre någon segelbåt utan flyger istället omkring med sitt flygplan! Vi bjöd på middag ombord och var ute på restaurang tillsammans.

St Augustin

Vi nattseglade till St Augustin. Inloppet till St Augustin från havet är spännande! Vågorna bryter häftigt över grundbankarna. Inga prickar eller djupsiffror finns i sjökortet för det ändrar sig hela tiden.

Vi låg vid en mooringboj vid marinan. Fin marina med mycket bra tvättstuga. Tog en uber till Wal Mart där vi bland mycket annat köpte US Coast Guard godkända flytvästar att ha i jollen.

Tracey och Tim som är portofficers i St Augustin la till vid bojen bredvid oss. De kom över till oss på middag. Vår BB motor hade av outgrundlig anledning börjat äta remmar i vansinningt snabb takt. Uppriktning och andra kontroller hjälpte inte trots många råd från hjälpsamma personer. Tracey och Tim hade med sig ett stort paket remmar vi beställt från Amazon.

Fort Pierce

På vägen till Fort Pierce stannade plötsligt ena motorn. Uppenbarligen fick den inget bränsle. Vi misstänkte att matarpumpen var trasig. Vi hade sådan tur att det fanns två matarpumpar i lager i Fort Pierce. Innan vi bytte pumpen provade vi att blåsa ledningarna med en cykelpump. Det löste problemet tillfälligt, men skräpet blev kvar i tanken.

Vero Beach

Vi gick norrut för motor upp till Vero Beach där vi ankrade för en natt. Anledningen var att vi ville delta i en middag som SSCA, Seven Seas Cruising Association, ordnade. Vi var drygt 30 personer och det var väldigt trevligt. SSCA skiljer sig från OCC genom att i SSCA är det inget krav på att man ska ha korsat en ocean för att vara med.

Hobe Sound

Nancy och George Marvin som är port officers för Hobe Sound och Bahamas bjöd in oss och andra OCC båtar till att fira Thanksgiving hemma hos dem. Vi tackade givetvis Ja till att få fira en riktig amerikansk Thanksgiving! Även denna gång fick vi ligga vid grannarna Dan och Jeannes brygga där det finns lite mer plats.

Vi fick 5 paket till Nancy och George. Rena julafton! Bland annat två nya 120A generatorer och konverteringskit från Electromaax för att byta till serpentine belt. Bra tips från Marcus Morberg!
Konverteringskitet består av ny remskiva att sätta utanpå den gamla på motoraxeln, ny remskiva för den interna kylvattenpumpen, remspännare och rem (plus en reserv). Tyvärr passade inte konverteringkitet så bra eftersom vi inte hade originalgeneratorernas fästen kvar.
Efter en hel del fix och trix kunde vi montera nya generatorn på BB motor som åt remmar. Fantastisk laddning! Ca 60A redan på tomgång!

Innan vi avseglade fick vi låna bilen av Nancy och George och åka till järnaffären och mataffären.

Till Miami

Vi ankrade en natt i norra West Palm Beach. Vi har en stor fördel av att vår mast är lägre än 65 fot så vi kan gå inomskärs och kommer under broarna men strax norr om Miami finns en bro som är 56 fot så den sträckan måste vi gå utanför kusten.

För att hinna till Miami på en dag så lättade vi före gryningen och kom fram precis när det mörknade. 85 distansminuter på loggen.
Precis när vi var i inloppet till Miami och omgivna av färjor stannade BB motor pga. bränslestopp. Antagligen körde vi SB motor för hårt i motströmmen så vi fick temperaturlarm och fick stoppa även SB motor!!
Vi nödankrade och blåste tankledningen med cykelpumpen innan vi kunde fortsätta till Coconut Grove i södra Miami där vi ankrade precis när det blev riktigt mörkt. Willow låg i marinan och Steve hade tipsat oss om ankringsställen och infarten. Hela området är mycket grunt och vi ankrade på knappt 2 m djup.

Vi tog en lång promenad till Home Depot (som är ungefär som Bauhaus) och köpte material till våra projekt.

Vi tänkte göra en primitiv sil till bränsleledningen men hade sådan otrolig tur att vi hittade skräpet i en koppling och kunde rensa. Som misstänkt var det en klump tätmassa som lossnat. När vi tog bort manluckan i tanken nyligne lossnade det en sådan klump på varje skruv när vi skruvade ut dem. Denna hade vi inte fått tag på. Det borde inte finnas fler….

Florida Keys

Seglade söderut utanför kusten. Härligt klart vatten där man lätt ser botten på 5 m djup. Det är fullt av fiskebojar som man får väja för. Nattankrade utanför Key Largo med fri horisont mot Atlanten.

Florida Keys är en ögrupp med ca 1700 öar som sträcker sig längs Floridas kust och vidare över 100 distansminuter mot sydsydväst. Det finns bilväg ut längs raden av bebodda öar där den sista är Key West. Det går att segla både innanför och utanför raden av öar som är förbundna med väg och vissa broar kan passeras. När man går söderut utanför håller man sig nära kusten innanför de yttersta reven så man slipper Golfströmmen.

Vi blev inbjudna till Russ och Lynn som vi tidigare träffat på Bahamas och i Virginia. De har ett spännande hus i Marathon där vi i skrivande stund ligger förtöjda intill deras båt Blue Highway.

Vi tog en långpromenad upp till Crane Point på nordsidan av Marathon. Det är ett naturreservat med mycket att se och lära om naturen på Florida Keys och dess historia.