Från Figuera Da Foz seglade vi till São Martinho tillsammans med brittiska katamaranen Wilderness. I São Martinho ankrar man i en nästan cirkelformad vik. Vågorna kan bli lite jobbiga i den grunda mynningen.
Ankrade i Peniche som är en ganska trist fiskehamn. Trots att man ankrar innanför pirarna blir det ganska gungigt av alla fiskebåtar som åker in och ut hela tiden.
I Cascai ankrade vi öster om pirarna i ett skyddat och fint ankringområde. Många fina katamaraner! Här ligger också White Pearl med Thomas ombord, Mia var en sväng till Sverige. Vi bjöd Thomas på grillmiddag hos oss när vi kom och var på en fin och trevlig middag på White Pearl dagen efter.
På natten försvann vinden och alla ankarliggare vred sig åt olika håll. Kändes som att vi kom lite nära en stor Lagoon katamaran så Björn satt uppe i gryningen och kollade, men vi var nog inte så nära. Cascais är vackert och trevligt och allt man behöver finns inom bekvämt avstånd.
På seglingen till Sines hade vi en fartfylld undanvindssegling med mycket delfiner omkring oss.
I Sines träffade vi Petra och Jens på L32:an Mouni. De har varit ute i ett år och är nu på hemväg. De var ombord hos oss på lite vin och ost på kvällen.
Vi pratar också lite med Lars och Mari på Anemone men de är inte ombord när vi knackar på för att bjuda in dem till kvällen.
Vi ville ”Dry Out” på marinans betongramp, det vill säga låta tidvattnet torrsätta båten, så vi kunde tvätta botten. Det fick vi inte göra av miljöskäl. Vi vandrade upp till staden Sines som ligger ganska högt över marinan.
Lång etapp till Portimão som ligger på Algarvekusten dvs. Portugals sydkust. Vi gick inte till Lagos denna gång eftersom vi varit där tidigare.
I Portimão ankrade vi innanför pirarna tillsammans med många andra längeseglare och inte minst många katamaraner.
Vi monterade ny VHF-antenn som Björn fått av kamraterna i Sticklinge Udde Båtklubbs styrelse. Även kabeln i masten och båten byttes till ny kabel med extremt låga förluster.
Att sitta i masttoppen och jobba i några timmar är inte så lätt när masttoppen far fram och tillbaka av svallvågorna från passerande båtar.
Mätning med stående vågmeter och mottagningen av AIS signaler visade att vi fick ett fantastiskt bra resultat! Visste inte att de gamla grejorna var sååå dåliga!
I Portimão träffade vi Superamelen Lady Anilla med Jonas och Annsofi som kom för en pratstund över relingen och vi blev ombordbjudna på en öl på Gecco 39:an Windwalker.
Första hamnen i Portugal blev ankring i gränsfloden Rio Minha nära orten Caminha. Vi fick vänta lite på högvatten innan vi vågade gå över 0,6 m området i inloppet. Det finns en enslinje som gör det lite lugnare men de skummande brotten ser inte så inbjudande ut…
Nästan inga andra båtar syntes till men plötsligt var det fullt av tutande båtar omkring oss med bland annat en bilfärja full av folk.
Portugisiska gränspolisen kom på artigt och vänligt besök. Vi frågade vad om var på gång och de berättade att det var en religiös procession som går mellan kyrkorna i två orter som har samma helgon. Processionen går både på land och vatten.
På morgonen var vattnet på väg ner och strömmen var ganska dramatisk. Så fort det fanns tillräckligt med ljus för att gå så lättade vi för att hinna över grundbankarna innan vattenståndet blivit för lågt. Atlantvågorna blev höga, branta och brytande just på det grundaste området! Fyra stående vågor som bröt över däcket och sedan var vi igenom. Puh…..
Vi seglade till Póvoa de Varzim där det finns Metro som går ända fram till flygplatsterminalen och ARC-rabatt på hamnavgiften. Efter portugisika kusten är vinden normalt nordlig och det finns en konstant sydgående ström som till och med finns i sjökortet. Likafullt hade vi kryss och motström denna dag!
I Póvoa de Varzim träffade vi äntligen OSK-båten White Pearl med Mia och Thomas. De har varit en bit före oss hela vägen.
Vi hade en stillaliggardag där vi förberedde vår resa till Stockholm. Tidig avfärd med Metron till flygplatsen. Kostade under 2€ per person och fina fräscha snabba tåg. Flyg till Stockholm med Lufthansa och en tidspressad mellanlandning. Hyrbil från Arlanda hem till Gertruds mamma Monica som bjöd på fin och trevlig middag där vi överraskades av att Christian och Diana och även Patrik dök upp! Henrik bjöd på middag hemma och vi var på ölpub hela familjen och på Japansk restaurang med Patrik.
Vi var ute och åt med Janne i Christina just hemkomna från Skottland och med Conny o Carina som seglat till Västindien och lovar möta oss på kajen när vi kommer till St Lucia!
Björn passade också på att gå på ett Rotary-möte i hemmaklubben Rotary Lidingö Milles och vi teståkte nya pendeltågssträckningen under Stockholms city. Vi besökte också familjen som hyr vår hus på Lidingö och de verkade trivas vilket glädjer oss!
Givetvis gjorde vi massor med inköp och hade dessutom en hel del beställda varor att ta med tillbaka. Bland annat var vi till Fogas och köpte en adapter för att kunna få vår svenska gasolflaska fylld även om de inte har rätt anslutning. Om den kommer till användning vet vi inte än.
På återresan hade vi med en jättelåda innehöll bland annat en induktionshäll med två plattor, nya datorskärmar och mycket annat. Vi utnyttjade mer än väl maxvikt och maxmått för bagaget på flyget tillbaka…
Det fick bli taxi från flygplatsen till båten.
Våra förebilder Olle o Maggan hade anlänt till Póvoa de Varzim när vi kom tillbaka och de bjöd oss trötta resenärer på fin middag ombord. Olle o Maggan är alltid positiva och trevliga! Märks inte alls att de är ett antal år äldre än vi. Vi umgicks två kvällar men sedan skyndade de vidare i sitt höga tempo. Vi blev kvar och väntade på vår andra generator. Budbilen hade visst lite svårt att hitta rätt.
Generatorn blev bytt, nya induktionshällen monterad med flera projekt. Efter 12 dagar i Póvoa de Varzim blev det billigast att betala hamnavgiften för en månad.
I Porto var det stora förberedelser för Red Bull air race. Se mer på http://airrace.redbull.com/en_AE/event/porto . Vi besökte portvinsproducenten Ferreira och fick en rundvandring och provning!
Vi seglade till Figuera Da Foz. Det var lugn segling med en otrolig mängd delfiner som följde oss i flera timmar. Tyvärr hann det bli ordentligt mörkt innan vi kom fram och det började blåsa ca 15 m/s. Otroligt nog mojnade vinden plötsligt till ca 2 m/s precis när vi skulle bärga segel utanför piren. Olle på Mareventus stod på kajen och tog emot när vi kom in!
I Figuera Da Foz lärde vi känna Charles och Fung Yee på Rum Punch/Wilderness. Vi bestämde oss för att göra sällskap en bit söderut och lättade tillsammans i dimma och svag vind.
Nationalparken består av fyra ögrupper: Islas Sálvora, Islas Cortegada, Isla Ons och Islas Cíes. Bra information finns i ovärderliga pilotboken från Imray: Atlantic Spain and Portugal.
Vi seglade igenom Islas Sálvora men stannade inte. Det var nog ett misstag för dit går inga båtar med turister och det såg väldigt vackert ut.
Praktiskt med skrivare, skanner och kopiator ombord när man ska fixa tillstånd! Navigation Permit gäller för hela året och ger tillstånd att färdas i området. När man fått Navigation Permit begär man Anchoring Permit på nätet och man får svar direkt. Använd denna länk (inloggning med passnummer och Navigation Permit nr). Antalet båtar per dag och ö är begränsat så man bör begära Anchoring Permit i god tid. Man får tillstånd för max 10 dagar totalt.
Vi ankrade för natten vid Isla Ons i nationalparken. Givetvis tog vi jollen iland och vandrade upp till fyren.
Vi låg en dag i den vackra bukten Ensenada de Barra utanför Vigo. Fixade med båten och tog det lugnt.
På morgonen gick för motor in till Vigo. Björn demonterade generatorerna från motorerna och cyklade med dem till andra sidan stan = andra sidan bergen…
På företaget Quasar http://www.qsr.es som är specialiserat på generatorer och startmotorer väntade en ny generator vi beställt. De var otroligt serviceminded och hjälpsamma, testade och flyttade remskiva mm. Nu har vi en ny generator och har beställt ytterligare en som vi ska få i Portugal.
Vigo är en stor stad och vi längtade ut till öarna igen! Trots att vi betalt hamnavgift för kommande natt så lättade vi och gick ut till Isla Cíes.
På morgonen vandrade vi upp till fyren. En rejäl promenad på ca 8 km i brant terräng och starkt solsken.
Dimman som kom in från havet skapade vackra scenerier och gav lite svalka.
Isla Cíes är egentligen två öar samanbundna av en sanddyn och en bro.
Vi slöseglade till den mycket trevliga lilla staden Baiona för bara utrullad genua. Tillhör inte vanligheterna…
Columbus fartyg Pinta kom tillbaka till Baiona 1 mars 1493 efter upptäckten av Amerika. I hamnen finns en kopia av Pinta som kan besökas.
Ännu intressantare är den enorma fästningen Monterreal som ligger ut mot havet. 18 hektar stor, intressant och välbevarad! Delar är över 1000 år gamla. Man kan gå hela varvet runt uppe på muren och även nedanför. Inget inträde men sparsamt med information.
Galicien är den spanska region som ligger norr om Portugal. Galiciens kust kännetecknas av många, nästan fjordlika vikar som kallas för rías.
Ría de Cedeira
Efter tre nätter i Viveiro seglade vi vidare till Ría de Cedeira där vi ankrade på redden i skydd av piren. Det finns gott om plats för ankring men inga bryggor för förtöjning.
Öl på stan och middag ombord.
A Coruña
Segling till A Coruña som det heter på Galiciska, La Coruña på Spanska.
Tankning och sedan förtöjning i Marina Coruña.
Vi använder alltid en tratt med ett filter som ska släppa igenom diesel men stoppa vatten och partiklar. Låter nästan för bra för att vara sant, dvs. måste testas genom att hälla i en massa vatten!
Fantastiskt. Vattnet rinner inte igenom – bara dieseln! För säkerhets skull testade vi över spilloljedunken. Stora modellen med dubbla filter från Racor är bättre eftersom dieseln rinner snabbare igenom.
På hamnkontoret i marinan väntade ett paket med vår handpumpade nödwatermaker av typ Katadyn Survivor 35. Den hade varit på service hos Mactra Marine i England och fått nytt membran mm. Den ska bara användas om den elektriska watermakern skulle haverera totalt.
På kvällen blev vi bjudna på en fantastisk SOS ombord på Space där Lena och Anders fixade en härlig Tapas-middag. Vi fick lära oss att fräsa Pimientos de padrón i olja + salt. Allt mycket gott!!
Tapaslunch på stan och besök i fyren Hercules som är världens äldsta fyr i drift.
Fyren är den största turistattraktionen i A Coruña enligt Trip Advisor och absolut värd att besöka. Inträdet är måttliga 3€ men man kan få vänta lite på att komma in.
Ría de Camariñas
Efter två nätter i A Coruña blev det snabb segling med öppen vind (!) till Ría de Camariñas där vi ankrade i en vind på 12 m/s. Vi la ut 40 meter kätting vid ett djup på 3-6 meter (beroende på tidvattnet). När vi ankrar backar vi alltid fast ankaret rejält med motorerna för att säkra ett bra fäste. Vi har ett 33 kg Rocna Vulcan med 80 meter kätting med 10 mm diameter.
Vi satte på plottern som ritar ett spår hur vi rör oss kring ankaret.
På iPaden kan vi spegla plottern så vi kan ta med iPaden i kojen och kolla hur vi rört oss om man blir orolig en blåsig natt.
Vi tog jollen i stark medvind till orten Camariñas där vi turistade och åt squid och bläckfisk i olika former till lunch.
Färden tillbaka blev rätt blöt i den hårda motvinden…
Delfiner
Vi blir ofta uppvaktade av delfiner som kommer i grupp och simmar runt stävarna på båten. Vi blir alltid lika glada! Delfinerna är svåra att fånga på bild.
Ría de Muros
Efter tre nätter i Camariñas hade vinden lagt sig och det blev motorgång i bleke till Ría de Muros…
Efter att ha kikat in i hamnen i Muros bestämde vi oss för att svajankra norr om hamnen. Hamnen är fin men det är mysigare att ankra och ta jollen iland. När vi la till kom vinden vi saknat under dagen!
Vi har nu seglat västerut efter Spaniens nordkust och är nästan framme vid ”hörnet”. Hamnarna är trevliga, kusten väldigt vacker och det är få båtar. De flesta båtar man ser är små fiskebåtar.
Det har blivit minst två nätter i varje hamn utom Cudillero. Skriv gärna kommentarer här på bloggen som respons på det vi skrivit eller berätta hur ni har det!
Castro Urdiales
Hit kom vi från Port Medoc i Frankrike. Vi ankrade gratis innanför piren. Det var lite språkförbistring så vi förstod inte vad det innebar att välja bort ”service”. Servicen bestod av transport till land med de två båtar som far omkring till alla svajliggare. Pontonbryggor finns inte. Vi tog jollen till land och det gick också bra.
Staden är trevlig! På kajen var det uppvisning med skateboard åkare som fick fart av en Vespa och sedan hoppade ut i sjön. Glatt och livligt dygnet runt!
En båt ankrade så nära oss att de genast hängde ut fendrar! När vinden vred och båtarna kom riktigt nära varandra blev de vänligt men bestämt bortkörda av Gertrud.
Ribadisella
Väster om Castro Urdiales är det ganska långt till nästa hamn. Vi lättade så fort det ljusnat och kom i hamn i Ribadisella lagom tills det blev mörkt. 88 distansminuter.
Ribadisella är fantastiskt vackert med slingrande inlopp och häftiga bergsformationer.
Hamnen är fin och trevlig men man ska vara noggrann med navigeringen eftersom det finns grundområden och barriärer inne i hamnen som som inte syns vid högvatten. Mycket att se i omgivningarna. Hamnkaptenen pratade ingen engelska men var väldigt hjälpsam och kommunicerade via Google translate och pekade på skärmen på sin dator. Bra idé som man själv kan använda! Bara 20€ i hamnavgift. Det blev tre nätter i väntan på bättre väder.
Ribadesella ligger i Asturien. Vi testade deras specialiteter på restaurangen men var väl inte överförtjusta…
Cudillero
Vi hoppade över Gijon (som säkert är en trevlig stad) eftersom vi gillar mindre orter bättre.
I Cudillero finn inga pontoner utan man ligger vid ett märkligt system med bojar. Grova smutsiga linor hänger under bojarna och man ska förtöja i både för och akter. Vi la oss istället längsmed en brittisk båt som låg på en bryggnock. De var trevliga och snart satt vi hos oss och drack vin. Ägaren till platsen kom in med sin båt och bad oss flytta. Han var otroligt vänlig och visade oss till bojarna och hjälpte hamnkaptenen med översättning trots att vi olovandes knyckt hans plats!
Här blev det bara en natt och vi var aldrig iland.
Ribadeo
Hamnen i Ribadeo sjuder av aktivitet med seglarskolor, massor av gamla träbåtar med loggertsegel etc. Folk har trevligt och en liten kollision är inget att fästa sig vid. Vi klarade oss men såg till att ha mycket fendrar på utsidan!
I Ribadeo träffade vi familjen Hugo, Birgitta och Sofie Pettersson från Örebro med Lagoon 380 katamaranen Melody. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans ombord på Think Twice.
Viveiro
Viveiro ligger i Galicien. Gott om plats och låg hamnavgift. Vi betalade 24€. Enskrovstaxa och ARC-rabatt.
Trevlig engelsktalande hamnkapten och fin stad. Melody kom också till Viveiro och förtöjde precis akter om oss. Trevlig kväll ombord på mycket fina och trevliga Melody!
Inspirerade av Hugo så vandrade vi upp till Monte Sãn Roque 353 m över havet. Jobbig vandring men utsikten väl värd besväret!
I kyrkan på toppen fanns denna finurliga anordning där man kunde lägga i ett mynt så tändes ett led-ljus. Banbrytande teknologiskt framsteg!
Från Pornic seglade vi till Port Joinville på Ile d’Yeu som är en vacker ö lite utanför kusten. Hamnen är bra och ön är vacker! Vi cyklade runt ön vilket är några mil.
Eva och Håkan Landberg på Sally kom ombord på lite ost o vin. Sally ägdes tidigare av våra vänner Britt och Staffan Larsson i Mariestad.
Les Sables d’ Olonne
Från Ile d’Yeu seglade vi till Les Sables d’ Olonne som är ett riktigt seglarcentrum. Förutom stor hamn är det samlingshamn för de riktiga storseglarna. Vendée Globe båtar och deltagare som just gått i mål i ett race tur och retur Azorerna låg vid en stor brygga. Här levereras också Lagoon katamaraner så det fanns mycket att titta på!
Träffade OSK-båten s/y Apostrof med Eivor och Sören Carlsson som är på hemväg efter 11 års längesegling, mest i Medelhavet. Vi var den första svenska båt de sett på länge. De var på fika hos oss och vi fick många värdefulla tips om hamnar i Spanien och Portugal.
På väg från Les Sables d’ Olonne till La Rochelle fotograferade vi varandra. Se filmen nedan!
La Rochelle
I La Rochelle finns mängder med företag som servar båtar och säljer tillbehör. Givetvis blev det besök i många butiker!
Vi träffade återigen Sally som lagt sig i den lilla inre hamnen. Den inre hamnen är trevlig men man kan bara gå in eller ut vid högvatten. Vi alla blev bjudna på fika ombord.
Île de Ré
Vi tog turbåten till Île de Ré som är en stor ö precis utanför la Rochelle. Det finns bro men klart vi tar båt om det går! Vi packade båtcyklarna i väskor på kajen eftersom man inte fick ta med cyklar ombord – men väskor är ju tillåtna…
På Île de Ré finns allt man kan önska sig:
Den vackra staden Saint-Martin som är med på Unescos världsarvslista. Staden omges av murar med vallgravar.
Många ostronodlingar med egna serveringar
Fina cykelvägar med mycket att se
Saltbassänger man kan besöka
Vinproduktion med provsmaking
Trevliga småorter med bra restauranger
Vi hann med allt på en dag!
Vem drog ur proppen??
(Det finns en bra hamn på Île de Ré i Saint-Martin!)
Stort tack till Johan som transporterade vår låda på sin cykel och konkade ombord den på turbåten!
Fort Boyard och innanför Ile d’Oleron
Välbehövlig sovmorgon efter en intensiv cykeldag och sedan lättning från La Rochelle. Vi passade på att passera och fotografera Fort Boyard.
Vi gick innanför Ile d’Oleron som är en stor ö söder om La Rochelle.
En passage som inte är så lätt för det finns en bro som måste passeras vid lågvatten och grunda områden som måste passeras vid högre vatten. Sandbankarna flyttar sig och våra sjökort, uppdaterade i juni, stämde inte alls på vissa ställen. Vid utloppet grundade det plötsligt upp fast det skulle vara djupt enligt kortet. Vi fick istället passera över områden som skulle kunna vara torrlagda men där var det 13 m djupt!
Medoc och Biscaya
Vi seglade till Medoc som ligger vid La Gironde som leder in till Bordeaux. In till Bordeaux är det nästan 50M enkel väg så vi avstod från att gå dit.
Citat från wikipedia: ”Garonne är en flod i sydvästra Frankrike, mellan Pyrenéerna och Atlanten. Den är 575 kilometer lång. Mynningsviken vid Atlantkusten är 15 kilometer bred, 75 kilometer lång och heter Gironde, där Garonne har gemensamt utflöde med floden Dordogne. Garonnes avrinningsområde är 55 000 km². Medelflödet några mil före mynningen är 631 m3/s.”
När vi lättade hade vi medström ut och hård västlig vind så atlantvågorna trycktes upp över de grunda områdena och mötte strömmen. Sjögången blev mycket otrevlig och vi funderade nog båda två på varför man ägnar sig åt segling över huvud taget!
Men när djupet blivit ca 50 meter blev sjön lugnare och efter fin solnedgång, stjärnklar natt och solig morgon så älskar man segling igen!
Inget Internet på Biscaya men vi skickade ett par positionsrapporter via Iridium satellit respektive SSB-radio. (På de rapporter vi skickar själva till Marine Traffic så pekar stäven alltid mot norr pga. olika standarder för kursinformationen.)
Vårt Internet via vår fantastiska antenn och router kom tillbaka med 4G vid 17 distansminuter från kusten.
Framme i Spanien
Nu är vi framme i Spanien och har ankrat innanför piren i Castro Urdiales som ligger mellan Bilbao och Santander.
Frankrike är inte bara ett fantastiskt seglingsland utan som bekant också ett fantastiskt matland! Det blev tre nätter i Pornic men det gick inte någon nöd på oss för det….
18 juli firade Gunilla och Johan 30-årig brölloppsdag. De gjorde det med att bjuda oss på en otrolig skaldjursmiddag! Av praktiska skäl satt vi hos oss men Gunilla, Johan och Therese fixade allt!
Efter att de bjudit på en Mojito öppnade Johan ostronen med van hand iförd Dyneema handskar.
Tack för en fantastisk middag och ett jättegrattis på bröllopsdagen!!
Tänkvärt om tankning
Vi var till tankstationen och fyllde diesel. Det ska fungera så att man sticker in kreditkortet och slår koden. Då reserveras 300€ och man kan börja tanka. När man är klar justeras till rätt belopp. Det var bara det att apparaten havererade efter tankningen och började tjuta och tala om att kommunikationen gått ner. Beloppet blev då inte justerat. Livliga diskussioner med hamnkapten och hamnkontor. Therese ryckte in som både jurist och fransktalande tolk! Efter en dag lyckades vi få banken att skicka en specifikation på transaktionen så att vi (=Therese) kunde reda ut det hela även om transaktionen inte gick att justera. Intressant erfarenhet….
Som svensk tänker man gärna på Biscaya som ett stort öppet vatten man ska korsa men det är ett fantastiskt seglingsområde! Båtlivet är intensivt efter kusten och många söker sig till de faktiskt ganska många öarna.
Efter lättning från Il De Sein 15 juli blev det städning både invändigt och utvändigt i det lugna vädret.
För däcket använder vi högtryckstvätt och sötvatten från vår egen produktion med watermakern. Denna gång gick vi för motor men vi kan producera både el och vatten med våra 1200 w solpaneler.
Vi stämde träff med våra nära vänner Johan, Gunilla och Therese i HR43:an Therica. Vi har seglat tillsammans på våra eskadrar till St Petersburg och ”Ända upp” (i Bottenviken) och till Belgien ihop med Christina och Janne och delvis Gunnel och Lasse. I höstas hade vi en väldigt trevlig seglingsvecka med Janne Thuresson på hans Bavaria 46 Svea i Grekland.
Vi möttes vid ön Saint-Nicolas i Glenan arkipelagen där det finns många vikar och Europas största seglarskoleområde.
Efter att vi tagit jollarna till land och gått runt ön lättade vi i dimma och fortsatte tillsammans, mest för motor, till ön Groix. Hamnkaptenen visade oss till förtöjning med boj i för och akter. Therica förtöjde intill.
Givetvis promenad på ön och en eftermiddagsöl med utsikt över hamnen. Att man ser havet hela dagarna när man seglar minskar inte behovet av sjöutsikt i hamn!
Nu har det gått drygt en månad sedan vi lämnade Stockholms Skärgård. Vi är nu framme vid Biscaya och är knappt halvvägs till Kanarieöarna, så vi ligger bra till i tiden. Nu väntar lugnare segling efter kusten. Biscaya har vi korsat förut och vi vill passa på att se mer denna gång. Förhoppningsvis får vi nu också varmare torrare väder och mindre motvind.
Från Lezardrieux blev det en dagsetapp på 80M till L’Aberwrach. Spännande och vacker kust! Förtöjning vid 21.30.
Sen middag med otrolig solnedgång akteröver som speglade sig i vattnet.
L’Aberwrach är en liten ort med minimal service. Vi tog en stillaliggardag och fick sträcka på benen och vandra till nästa ort några kilometer bort. Seglarlivet i L’Aberwrach är dock fantastiskt med mycket katamaran- och jollesegling , kate-surfning mm.
Passage av uddarna vid Brest är alltid spännande. Tidvattenströmmarna är starka och det gäller att räkna rätt. Med tidvatten är nivåerna det minsta problemet. Planeringen med strömmarna både vid avgångs- och ankomsthamnarna och på vägen är betydligt svårare. Speciellt med en segelbåt vars fart är ganska svårförutsägbar.
Vi valde att gå till den mycket spännande ön Ile de Sein som ligger precis vid Biscayabuktens norra ände. Hamnen är markerad i sjökortet som att den torkar ut helt vid lågvatten. Det finns bara ankarplatser och inga bryggor. När vi ankrade visade vårt ekolod 1,4 m från vattenytan och vi går ca 1,2 meter djupt med nuvarande last…
Inte riktigt så farligt som det låter eftersom tidvattnet var som lägst just då.
Rejäl promenad till fyren i öns andra ände och mycket fotograferande av den vackra naturen och byn.
Från Dieppe seglade vi till Fecamp. Ganska tuff kryss där medströmmen mötte vågorna så sjön blev krabb. Trevlig hamn med smalt hamninlopp. För ovanlighetens skull kunde de engelska på hamnkontoret.
Patrik hade som vanligt kollat in sevärdheterna och guidade oss bland annat till Palais Bénédictine där likören tillverkas. Trevlig hamn och stad.
Vi seglade till Ouistreham för där hade vi hittat lämpliga kommunikationer för Patrik tillbaka till Stockholm. I Ouistreham ligger hamnen innanför en sluss som öppnar några gånger om dagen. Det finns en väntebrygga och det hela är välordnat men slussen var inte särskilt trevlig. Gästhamnen innanför slussen var helt ok.
Vi vinkade av Patrik vid bussen efter att vi slussat ut och lagt oss vid väntebryggan.
Snabb och bekväm segling med halvvind (!) till Saint Vaast la Hauge där vi mötte Flora II precis vid hamninloppet.
Saint Vaast la Hauge har portar som är öppna några timmar före och efter högvatten.
Gunnel och Lasse hyrde bil och vi alla tog en tur längs Normandiekusten där de allierade landsteg på D-day 6 juni 1944. Bland annat besökte vi Pointe du Hoc där amerikanska elitsoldater klättrade uppför den 90m höga klippan för att slå ut tyskarnas tunga artilleri.
Vi var också på Omaha Beach Memorial Museum som var mycket intressant. Det finns museer och minnesmärken i varenda by längs kusten och man kan inte se allt.
På Normandy American Cementary finns perfekt ordnade minnesstenar över de 9387 amerikanska soldater som offrade livet för att befria länderna som ockuperats av Nazisterna. Vi har all anledning att fortfarande vara tacksamma för insatserna i andra världskriget för att återskapa ett fritt och demokratiskt Europa!
I Saint Vaast la Hauge finns en berömd kryddaffär med ett otroligt sortiment. Men det är inte så lätt att handla om man inte kan franska.
Snabb kryss runt Cherbourg-udden till kanalön Alderney. I Alderney finns en stor pir som ger bra skydd för allt utom vindar runt nordost. Det finns ett 70-tal gästbojar och bra hamnservice till det rimliga priset av 15£.
Vi promenerade upp till huvudorten Saint Anne.
Efter koll av tidvattnet blev det snabb lättning för att utnyttja tidvattnet söderut. Alderny Race är ingen kappsegling utan de starka tidvattenvirvlarna mellan Alderny och franska kusten. Vi kom lite väl nära och när båten flyttades 90 grader mot stävriktningen var det bara ge upp och styra rakt genom racet. En intressant upplevelse.
Helt oplanerat bestämde vi oss för att ankra för natten vid Derrible Pt på Sarks ostsida. Sark är en ö strax öster om Gurnsey. Det var en riktig lyckträff! Vacker plats med spännande grottor att utforska. Få båtar och turister.
Från Jersey seglade vi en lång bidevindsbog till Lezardrieux på Bretagnekusten. Lezardrieux ligger en ganska långt in och är ingen större upplevelse. Mest spännande är de starka strömmarna som forsar kring båten. Hamnavgiften på 57€ kändes oskälig efter Jersey där vi betalade 30£ . I skrivande stund blåser det upp till 12 m/s i hamnen och sovmorgonen gjorde att sillunchen får bli sillmiddag istället!
Vår längesegling
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.