Nu har det gått nästan ett år sedan vi uppdaterade vår seglingsblogg senast. Beror såklart på att vi varit hemma och inte längeseglat!
När vi lämnade båten i Guatemala i mars 2020 kunde vi inte drömma om att det skulle ta så lång tid innan vi kom tillbaka. När vintern nu kom krypande i Sverige var det härligt att äntligen komma iväg. Vi flög via Los Angeles så vi bara behövde en mellanlandning. Vi kom fram till flygplatsen i Guatemala City vid 4 på morgonen. Skönt att se vår taxichaufför stå där och ta emot oss. Efter 6 timmars bilresa genom det vackra landskapet kom vi äntligen fram till båten efter ca 36 timmars resa.

Spännande at återse båten! Hon såg fin ut och var avtvättad både ut- och invändigt. Skönt!
Givetvis upptäckte vi mindre saker som hänt. T.ex. hade någon druckit upp spriten i kompassen! Skämt åsido är det olja i moderna kompasser och den hade inte klarat värmen.

Allt som går att plocka loss var instuvat i båten för skydd mot sol och blåst. Mycket arbete med rengöring och att få alla grejor på rätt plats.

Fronteras/Rio Dulce

När vi var här förra gången hade Covid just brutit ut och vi var bara på marinan. Nu åkte vi tuc-tuc till den närbenägna staden Rio Dulce som egentligen heter Fronteras.
Genom staden går den huvudsakliga vägen nord-syd genom mellanamerika och det finns inga trottoarer. Trångt och bullrigt! Många av lastbilarna är lastade med levande djur.

I Rio Dulce finns en ganska välsorterad båttillbehörsaffär och en stor modern mataffär med bra sortiment.

Tikal

Tikal är en enorm nationalpark i norra Guatemala på ofattbara 575 km2. Tikal blev 1979 upptagen på Unescos världsarvslista som både naturområde och arkeologisk site.

Det finns många olika uppgifter om hur gammal Maya-staden är och antalet invånare men analyser från satellit visar att det kan ha funnits 60.000 byggnader och de högsta siffrorna som nämns om berfolkningens stolek är upp till 2 miljoner. Varför staden övergavs på slutet av 800-talet vet man inte men en teori är klimatförändringar.
Det tog ca 5-6 timmar att åka taxi till Tikal som ligger i norra Guatemala.

Vi gjorde en resa på tre dagar och på vägen upp hade vi sällskap upp med JoAnne och Bill, seglare från Texas.
Vi bodde på Djungle Lodge som har alla bekvämligheter men inte elektricitet hela dygnet.

På Djungle Lodge fanns en förvånansvärt bra och prisvärd restaurang. Vi blev förvånade över att hitta Hasselbackspotatis på menyn. Bilden visade att det verkligen var svensk hasselbackspotatis som avsågs. Inte riktigt vad man väntar sig i djungeln!

Äntligen sjösättning

Vi hade problem med båda motorerna, antagligen för att de stått stilla så länge. Insprutningspumparna och injektorerna fick skickas till Guatemala City för service. Det blev både dyrt och tidskrävande.

Nu har vi varit i Sverige sedan sista mars. Nästan 9 månader… Den längsta sammanhängande tiden sedan vi avseglade i juni 2017.
Givetvis styr Covid19 vår planering eller snarare gör det omöjligt att planera.
Vi köpte en Corsair f31 trimaran i våras som vi har seglat väldigt mycket med här i skärgården i sommar. Det har varit toppen för vi har kunnat umgås med många vänner utomhus och under säkra förhållanden. Det har också hjälpt till att hålla seglingsabstinensen borta med kul och annorlunda segling.
Vår trimaran Nice Tri ligger här på tomten på Muskö i sitt nya hus och inväntar våren. I sommar och under hösten har vi också lagt mycket tid på huset och bytt fönster, målat om stora delar, gjort om infarten och mycket annat.
Nu ska vi fira jul med de allra närmaste. Vi har inte varit i Sverige över julen sedan 2016 så det är mycket trevligt att ta upp traditionerna och vara med familjen.
I december höll vi föredrag på Oceanseglingsklubben via Teams, dvs. alla åhörare var med via Internet. Det var premiär för Oceanseglingsklubben med digitala möten via Teams och så vitt vi vet var det fler deltagare än det någonsin varit i lokalen!
Vi tror att Think Twice har det bra på marinan i Rio Dulce i Guatemala. De tittar till henne ibland och Rio Dulce anses orkansäkert. Under orkansäsongen kom två orkaner nära. De orsakade inga starka vindar men det kom 1,2 meter (!!) regn.

Alla läsare önskas en riktigt God Jul och ett helt underbart Gott Nytt seglingsår 2021!

Nu har vi avslutat denna etapp av vår längesegling och rest hem till Muskö, Sverige.
Bland annat på grund av Corona avslutade vi tidigare än planerat men kom ändå till vårt slutmål, Rio Dulce i Guatemala.
Sedan vi lämnade Chesapeake Bay i USA i oktober har vi seglat 3400M och varit i 7 länder (USA, Mexico, Cuba, Jamaica, Cayman Islands, Honduras och Guatemala). Totalt har vi seglat till över 40 länder med Think Twice genom åren.
Läs mer nedan om etappen Honduras – Guatemala och dramatiken kring hemresan. Zomma gärna för att se bilder bättre!

Till Roatan

Roatan är den största av Bay Islands i Honduras. Vi såg fram emot att träffa alla seglarvänner som låg där så vi lättade från Guanaja mot Roatan trots motvind och motsjö.
Det var ingen bra idé! Vi vände tillbaka till Guanaja och inväntade rätt vind nästa dag. Då fick vi istället bekväm segling för bara storsegel. Kort etapp bara 37M.

Först låg vi ankrade ett par nätter i French Cay Harbour innanför revet. Inseglingen genom revet är inte så lätt men vi hade fått waypoints vi lagt in i plottern så det gick bra. Trevlig snorkling vid revet.

Roatan West End

Äntligen kom vi till West End där många vänbåtar låg: Suzie II, Willow, Flying Low, Blue Velvet, Ventus och Casa Blanca.
Vi hade sett fram emot trevligt umgänge på båtarna och restaurangerna efter stranden, men därav blev intet!
Vi alla var rädda för coronaviruset och alla höll sig för sig själva i sina båtar.
West End och revet är en nationalpark känd för fin dykning. Men det blev bara en dags snorkling på revet.

Snabbt vidare till Guatemala

Fler och fler länder införde hårda restriktioner för inresa i landet. Vi bestämde oss för att ta oss till vår planerade slutdestination, Rio Dulce i Guatemala, snabbast möjligt.

Tillsammans med det kanadensiska paret Helen och Niel på Milvina tog vi en taxi tidigt på morgonen till Coxen Hole där Immigration finns. När vi kom dit var det stängt. Till slut kom personalen men då fick besättningarna på några fiskebåtar gå före så det tog halva dagen att få stämpel i passen. Taxin väntade tålmodigt.

När vi kom till Port Officer för att få vårt Zarpe dokument för båten var det stängt för lunch och processen tog sedan lång tid. Klockan blev tre på eftermiddagen innan vi kunde komma iväg. Vi fick tyvärr säga hejdå till våra vänner över radio.

Till Rio Dulce Guatemala

Vi seglade över natten till Guatemala och hade sällskap hela vägen med Milvina.

Guatemala sträcker sig tvärs igenom Mellanamerika med en kort kust på Atlantsidan och en längre kust mot Stilla Havet.
På Atlantsidan ligger Rio Dulce som är en flod som går långt in i landet. Rio Dulce är en nationalpark och otroligt vacker. Ute vid kusten ligger en liten stad som heter Livingston. Det finns inga vägar dit och heller inga bilar i staden (bortsett från ett par servicebilar). Trafiken består av fotgängare, tvåhjuliga fordon och Tuc-Tuc som allmänt fortskaffningsmedel. Staden är mycket kuperad.

Inloppet till Rio Dulce är uppgrundat så djupgående båtar får krängas med hjälp av motorbåt som drar i ett fall från masttoppen för att komma in. Katamaraner och båtar med sänkköl har inga problem.

Inklareringen i Guatemala

Vi anlitade agenten Raul i Livingston för inklareringen. Vi hade haft kontakt med honom innan för att försöka säkerställa att vi skulle komma in.
Rauls medarbetare kom ut till oss på ankringen med en båt. Med sig hade han representanter för tull, immigration och läkare. Alla hade munskydd och de ville inte komma ombord. De la båten längs med och alla myndighetspersoner höll sig på den sida av båten som var längst från oss och agenten fick sköta allt inklusive att ta tempen på oss. Våra pass tog de med sig och vi fick hämta dem några timmar senare på agentens kontor tillsammans med våra inklareringsdokument. Nella körde in Björn med jollen men höll sig sedan ombord eftersom båtarna svängde hit och dit i vind och ström i flodmynningen.
Bankomaten fungerade inte men som tur var hade vi Euro ombord som de accepterade som betalning för inklareringen, kostade ca 2000 kr. Dagen efter stängdes gränsen helt.

Det är inte riskfritt att ligga på ankringen i Livingston över natten pga. kriminalitet så vi fortsatte upp till Texan Bay som är en fin ankringsvik ca 10M uppför floden.

Rio Dulce är sagolikt vackert med sina höga lummiga bergssidor och många vita hägrar. Lokalbefolkningen fiskar stillsamt från sina kanoter.

Vi fortsatte de resterande 11 distansminuterna uppför Floden till RAM Marina där vi bokat plats. På RAM finns allt man behöver som båttillbehörsaffär, tvättmaskiner, närbutik mm.

RAM är den finaste och bäst organiserade marinan vi legat på.

Piggsvin ombord!

En sen kväll när vi låg i marinan hörde vi ett kraftigt krafsande på däck. Björn fick syn på den här krabaten som försökte ta sig upp på taket. Snabbt hämtade Björn kameran och en svabb för att jaga hen på flykt.

Den blev ganska aggresiv och attackerade svabben som Björn jagade den med. Även om den ogillade att bli jagad med svabben var den nog glad att bli ivägjagad innan de beväpnade vakterna från marinan kom.

Den försvarar sig med sina sylvassa taggar. Det blev 75 taggar, drygt 3 cm långa, som satt hårt fast i svabben. Tur att Björn inte använde händerna!
Det visade sig vara ett litet mexikanskt piggsvin, Sphiggurus Mexicanus.

Torrsättning

Efter att Think Twice pallats upp på land vidtog ett hårt arbete för att snabbt göra henne klar att lämna. Vi plockade bort allt löst på däck, konserverade watermakern, gjorde rent, packade in jollen osv.

Undantagstillstånd och hemresa

Guatemala införde undantagstillstånd med bland annat utegångsförbud mellan klockan 16 och 04. Flygplatsen stängdes ner helt, restauranger fick bara ha mat för avhämtning osv. Alla dessa åtgärder vidtogs trots att det nästan inte fanns några smittade i landet och inga alls i vårt område.

Andra cruisers försökte ta sig hem till Europa och USA via Mexico vars gräns fortfarande var öppen. Det är inte så lätt att bli avlämnad vid mexikanska gränsen där många andra försöker ta sig in för att komma vidare till USA. Det är också en otrygg miljö.

Vi hade täta kontakter med Sveriges Ambassad i Guatemala. Tyskland lyckades få landningstillstånd för evakueringsflyg och Sverige fick 8 platser på flyget. Vi fick till slut besked om att vi fick komma med!
Taxiresan till flygplatsen i Guatemala City tar 6 timmar och vi behövde vara på flygplatsen senast klockan 7 på morgonen. Med undantagstillstånd 16-04 var vi tvungna att åka klockan 4 på morgonen dagen innan för att taxin skull hinna tillbaka samma dag.

Vi bokade rum alldeles nära flygplatsen via Airbnb. Taxiresan gick genom nästan hela landet eftersom flygplatsen och Guatemala City ligger nära Stilla Havet. Ett vackert bergigt och kuperat land!
När vi var på vårt rum kom polisen och frågade ut vår hyresvärd om hon gömde utlänningar i huset. Hon släppte inte in dem men vi fick order om att vara tysta på rummet.

Flygresan

Vi tänker på våra vänner

Vi tänker väldigt mycket på våra seglarvänner som sitter fast i olika länder och känner stor osäkerhet om fortsättningen. På de flesta platser är också rörelsefriheten begränsad och utbudet minimalt. Även om det är vackra platser så är osäkerheten mycket påfrestande och energin går åt till att undersöka möjligheter och försöka planera. Vi vet hur det är och känner att vi haft stor tur som kommit dit vi tänkt och lyckats ta oss hem.

Bloggen i sommar

Nu när vi är på hemmaplan blir det nog ett längre uppehåll i bloggandet. Med hänsyn till läget i världen vet vi inte säkert när vi kan fortsätta vår segling men vi hoppas det blir i höst.

Välmående brittiskt skatteparadis

Cayman Islands (CI) är en ögrupp söder om Cuba med tre större öar och är ett brittiskt utomeuropeiskt territorium. CI är ett välkänt skatteparadis och har varken moms, inkomstskatt eller företagsbeskattning. Däremot importskatt på alla importerade varor. Trots eller tack vare bristen på skatter är landet extremt välmående. Nästan ingen arbetslöshet, fina bostäder och bilar överallt. Inga fattiga. Till exempel såg vi fina specialbussar för handikappade och välfärdssystemen verkar fungera!

Kostnadsnivån är generellt hög men inklareringen är gratis (på ordinarie arbetstid) och bojarna är gratis så för oss var det inte dyrt.

Befolkningen består av mer än 100 olika nationaliteter till synes helt utan motsättningar. Det finns nästan ingen kriminalitet.
Förutom den permanenta befolkningen finns många expats dvs. personer som är på CI på längre uppdrag för sitt företag i ett annat land.

Dykparadis

Dykare och dykklubbar kommer till CI från hela världen. Dykningen är kanske den bästa i Karibien och man vårdar korallreven ömt. Straffet för att ankra bland koraller sägs vara som straffet för mord! Det finns gratis bojar så det räcker och man behöver inte ankra i närheten av reven.

Cayman Brac

Cayman Brac är den ostligaste av öarna. Det finns ingen hamn men fria moorings. När vi försökte komma i land med jollen på södra ön vågade vi inte på grund av vågorna som reser sig vid stranden. Vi seglade istället vidare till grannön Little Cayman.

Little Cayman

På Little Cayman bor bara ca 170 personer men det kommer många dykturister.

På Little Cayman finns ett rev som skyddar mot havsvågorna men öppningen är smal så det är rätt dramatiskt att passera in. Vi avvaktade ett tag och studerade hur dykbåtarna gjorde samt plottade deras spår med hjälp av radarn. De körde ganska full fart genom revet så det gjorde vi också! Vi lånade en mooringboj precis innanför öppningen.

Rock Iguanas

Vi tog jollen i land och uppsökte det lilla museet. Där träffade vi Tanya från Tyskland. Det visade sig att hon hade en masters i bland annat biologi och hon visade oss populationen av Rock Iguanas som de skyddar på marken runt museet. Alla hade namn och var märkta med både färgmarkeringar och chip!
Rock Iguanas finns bara på några få ställen i världen och risken för utrotning är stor. Rock Iguanas har tre ögon, två på sidorna och en ljuskänslig öppning ovanpå huvudet. Den vanliga gröna Iguanen är raka motsatsen, den förökar sig snabbt och det har till och med varit skottpengar på den.

Om de blir angripna och bitna i svansen så kan de släppa svansen som fortsätter sprattla. En ny svans växer sedan ut men utan taggar på ovansidan så man kan se vilka som tappat svansen.

Fregattfåglar

På Little Cayman finns en organisation som köper upp mark för att skydda fågellivet. Ungefär som Skärgårdsstiftelsen gör.
Det finns en stor koloni med Fregattfåglar som blåser upp sitt röda bröst till en stor ballong. Vi såg dem i kikaren men för långt bort att fotografera med vanlig liten kamera.

Vi var tvungna att gå tillbaka till Cayman Brac och klarera ut innan vi kunde segla till Great Cayman för att klarera in igen. Men nu lyckades vi komma iland!

Great Cayman

Det går ingen reguljär båttrafik mellan öarna utan bara flyg.
Det är drygt 90 M mellan Cayman Brac och Great Cayman så det fick bli en nattsegling. Det var inget månsken men helt klart och en helt otrolig stjärnhimmel, kanske den bästa vi sett.

Huvudstaden som är den enda staden på CI heter George Town . Till George Town kommer 3-5 kryssningsfartyg varje dag under kryssningssäsongen.

I George Town kom Harbour Patrol ut med en båt och visade oss vägen in. Otroligt hjälpsamma! Vi fick ta en gratis mooringboj mellan kajerna och kryssningsfartygen.

Vi hade beställt reservdelar till båten för leverans till George Town: Ett nytt nät mellan skroven och fästen till våra nya kraftigare generatorer. Vi fick besöka UPS, DHL och tullen . Gertrud var smart och bad att vi skulle få åka med i DHL bilen till tullen eftersom paketet ändå skulle dit. Skickas varorna adresserade till ”Yacht in Transit” så slipper man importskatten.

Vi hittade en italiensk restaurang Casanova med underbar mat och fantastisk personal. Det visade sig att managern Gianni var seglare och han blev snabbt en mycket god vän. Vi återkom flera dagar i sträck!
Bland mycket annat bjöd Gianni oss på en biltur runt hela ön och vi var ombord på hans båt.

Rotary på Cayman Islands

Det finns tre Rotaryklubbar på Great Cayman, precis som på Lidingö. Vi passade på att besöka klubben Great Cayman. De hade ungefär 60 närvarande medlemmar på mötet och många omfattande projekt.

På mötet var det ett vinlotteri. Den som vann första priset gav omedelbart flaskan till oss som en present!
På mötet var det en omfattande insamlingsverksamhet så i genomsnitt skänkte medlemmarna säkert minst 10 USD per person utöver att betala lunchen för 25 CI dollar dvs ca 30 USD.

North Sound

Vi gick till North Sound som är en stor vik innanför revet på nordsidan av Great Cayman.

På Rotarymötet lärde vi känna Alan Roffey som är Commodore för Cayman Islands Sailing Club och har en Lagoon katamaran. Han bjöd in oss till deras klubbevent på fredagskvällen och där fick vi ännu fler vänner! Klubben ägnar sig mest åt jollesegling men de gjorde plats för oss vid sin kaj för följebåtar.

Sammanfattningsvis är Cayman Islands vackert, trevligt, välordnat och med väldigt trevliga människor! Vi kommer gärna tillbaka hit fast vi inte har någon glädje av de låga skatterna.

Det var inte så länge sedan förra inlägget om Cuba gjordes men här kommer redan ett nytt kort inlägg om Jamaica! Om text eller bilder känns små så zooma in lite med din webbläsare.

Port Antonio

En stor palm hade blåst omkull i marinan. Givetvis flöt den in under Think Twice och fastnade.
Killen på marinan hade en smart lösning. Vi drog båten akteröver så trädet kom fritt framför och kunde bärgas.

Första dagen köpte vi ett sim-kort till routern i båten för att få bättre Internet än marinans wifi. Det hjälpte inte för det visade sig att Internet var uselt i hela Port Antonio.
Det var inte bara Internet som inte fungerade. Vattnet stängdes av några gånger i veckan för ”underhåll”. Så hade det varit i flera år trots att det finns hur mycket fint vatten som helst i bergen.

Jämfört med Cuba så var det intensiv trafik med moderna bilar. Det finns ganska bra mataffärer och grönsaker kan köpas på den stora marknaden.

Klockan 5 varje eftermiddag tog vi en drink på marinan med de andra långseglarna. Asha och John från Holland kände vi sedan tidigare. Båtar från Tyskland, Holland, Frankrike, UK och vi från Sverige.
Vi fick många nya trevliga vänner. Tjejerna satt oftast för sig och killarna för sig.

Rafting på Rio Grande

Tillsammans med John och Asha på båten Asha (samma namn) tog vi en raftingtur på den långa floden Rio Grande. Floden är lång och man får åka bil högt upp i Blue Mountains för att sedan ”rafta” ner till kusten.

”Båten” är ca 12 meter lång, smal och gjord av torkad bambu. Den håller inte så många månader innan den måste få nytt ”skrov”. Man måste gå med fötterna på tvärs så man fördelar tyngden på flera bambustavar.

Djupet i floden varierar från någon decimeter till flera meter. Kaptenen stakar, paddlar och styr med hjälp av en bambukäpp. De går och drar båtarna uppför floden igen, det tar 3 timmar med en båt och 5 timmar med två.

Vi stannade och åt lunch efter floden. Man betalade efter vad man ville ha på tallriken. Vi fick inte köpa för mycket av kycklingen för då skulle det inte räcka till andra som kunde komma efter oss.

Rastafari

Rastafari är en religion har sitt ursprung på Jamaica där de flesta anhängare fortfarande finns. Man hyllar Ras Tafari, som blev Etiopiens kejsare Haile Selassie I år 1930. Han har dock avvisat allt samröre med Rastafari. Rastafaris lever naturligt och äter inte kött men röker Cannabis!

Vi stannade vid en rasta bosättning. Tänk på det nästa gång du passerar en Rasta vägkrog i Sverige! De sålde frukt och tillverkade kokkärl i aluminium för hand.

Blue mountains

Vi gjorde en mycket lång heldagstur till med samma guide och taxichaufför som vi hade till raftingen. Det hade varit bättre och billigare att bara ha en taxi med chaufför eftersom chauffören var en bättre guide! Vår guide tog dock ingen plats eftersom han åkte i bakluckan på kombin. Blue Mountains är som högst 2 256 meter över havet. Så högt var inte vi men det var tidskrävande slingrande serpentinvägar.

Cannabis röks överallt och enligt vår taxichaufför så röker de flesta invånarna cannabis. Man kan konstatera att Jamaica lider av det utbredda missbruket. Många odlar själva och sedan torkar de blommorna för att göra cigaretter och röka.

Blue Mountain kaffe från Jamaica

Kaffeodlarna i Blue Mountains är mycket stolta över sitt kaffe och det sägs vara bland världens bästa kaffe. Kaffebönor odlas tillsammans med bananer.

Vi besökte två små plantager med egen kaffetillverkning. På första plantagen rostades bönorna i en liten tunna som roterades med en vev över elden. Första satsen tar en timme sedan 45 minuter per sats. De hade el i huset så en elmotor kanske skulle underlätta?

På den andra plantagen rostades kaffebönorna traditionellt i en trebent panna över öppen eld. Bönorna måste röras hela tiden.

Vi fortsatte till Kingston som ligger på södra Jamaica det vill säga på andra sidan bergen sett från Port Antonio.

Bob Marley

Vi besökte Bob Marley museet i Kingston. Bob Marley ”King of Reggae” föddes 6 feb 1945. Han gifte sig med Rita 1966. Bob blev skjuten i sitt hus på grund av en missuppfattning att han stödde en lokal politiker, men han överlevde skjutningen. Han dog i cancer 1981.
Bob Marley fick 12 barn vilket låter omöjligt tills man förstår att det var många olika mammor vid sidan av Rita…
Bobs och Ritas bostad som numera är museum visar också mycket av rastakulturen.

Vi hann med en snabb biltur runt i Kingston innan det blev alltför mörkt. Vissa områden i Kingston anses farliga även av jamaicanerna så de ska man absolut undvika. Färden tillbaka till Port Antonio tog lång tid på de slingriga vägarna genom bergen. Väldigt skönt att åka med en chaufför som var van vid det höga tempot på de slingriga vägarna i mörkret istället för att köra själv.

Mot Cayman Islands

Efter 9 dagar på Jamaica var det dags att säga hejdå till alla trevliga vänner och segla mot Cayman Islands.

Jamaica är 125 M långt det vill säga ungefär som Stockholm – Åbo så det tar några timmar att segla förbi.
Vi hade en fin segling med månsken och lagom medvind. Det kom några squalls (små regnbyar) på natten men de hade den goda smaken att passera vid sidan av oss.
Det tog oss 32 timmar att segla 220 M till Cayman Brac som ligger längst österut i Cayman Islands. Vi hittade tullens boj i mörkret där vi fick ligga till nästa morgon som var måndag. På så sätt slapp tullen jobba på söndagskvällen och vi slapp betala 70 USD i övertidsersättning.
Mer om Cayman Islands i nästa bloginlägg!

Efter jul- och nyårsfirande i Mexico seglade vi till Cuba (föredrar den engelska och spanska stavningen med C). Cuba är drygt 600 M (distansminuter) långt dvs. ungefär som från Stockholm till Holland. Vid ankomsten får man visum för en månad (som kan förlängas till 2 månader). Vi stannade en månad vilket är i minsta laget. Cuba består av ca 4000 öar förutom själva huvudön. De flesta öarna är på sydsidan.

Vi uppdaterar normalt vår position via satellit varje timme. Var vi är och vårt spår kan man se på:
https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice (tryck på ”satellit” för att inte visa aktuellt väder)

Jul och Nyår i Mexico

På julafton hade stort knytkalas på marinan. Fredrik på Bushpoint stekte svenska köttbullar vi bidrog med ägg med Kalles Kaviar , sill potatis och snaps. Faktiskt bra åtgång på sillen!

Från Mexico till Cuba

Eftersom tillgången på varor är mycket begränsad på Cuba så storhandlade vi för en månad innan vi gav oss av.
Det blåste oftast hårt från ost men vi hittade ett väderfönster där vi bara skulle ha motvind i början och slutet av seglingen. Mellan Mexico och Cuba går Yucatanströmmen som trycker båten norrut med flera knops. I början hade vi kraftig motsjö men den blev lugnare utanför kontinentalsockeln.

Det blev 330 M till Cayo Largo som för tillfället är den inklareringshamn som är närmast Mexico på södra Cuba. Överseglingen tog 2 dygn.
När man närmar sig Cuba ska man ropa på Guarda Frontera på VHF radion men de verkar aldrig svara. Det går bra ändå.

Cayo Largo, Cuba

På Cayo Largo blev vi väl mottagna och inklareringen var helt ok.

Man betalar aldrig mutor men en burk Coca Cola blir alltid väl mottagen och glider ner i portföljen. Man får 1 månads visum vid ankomsten.
GPS och satellittelefoner är i princip förbjudna på Cuba. Våra blev inte plomberade vilket annars är vanligt.
Många cubaner har smartphones så hur förbudet mot GPS är tänkt förstår inte cubanerna heller….

VI gick till banken och tog ut den lokala valutan CUC. 1 CUC=1USD. Mycket omständigt med underskrifter etc. ATM finns på många ställen i städerna och är lika enkelt som vanligt. Det är 10% straffavgift på USD så det är bättre ha med Euro om man vill ha kontanter och växla. Det finns också en lokal valuta CUP av mindre värde men den använde vi aldrig.

Havanna

Eftersom det blåste mycket bestämde vi oss för att lämna båten på Cayo Largo några dagar och flyga till Havanna. Hamnkaptenen hjälpte oss boka flygbiljett och boende i Havanna. Alla hamnkaptener är extremt hjälpsamma och fixar allt man behöver.

För att lämna båten måste man skriva ett speciellt avtal med hamnkontoret (som var förvånansvärt fördelaktigt för oss).
Givetvis (?) måste man också gå till banken och köpa små frimärken som man ger till Guarda Frontera när man går dit för att checka ut sig själv från båten. Byråkratin är intressant….

Vi landade på en liten militär flygplats utanför Havanna. Vår förbokade taxi dök inte upp så vi tog den enda ”taxin” utanför.

Vi var inbokade på ett Casa Particular i gamla stan i Havanna. Casa Particular är rum som hyrs ut i någons hem. Det visade sig vara en riktig lyckträff! Rekommenderas! Casa Vieja Ricota [email protected] mobil 52815467 (engelsktalande son). Ägare Hector Fernández. Rummet och vårt badrum var toppfräscht, kändes nytt!

I Havanna turistade vi i gamla stan, var uppe i Jose Marti monumentet, besökte revolutionsmuseet mm. Nationalhjältarna Fidel och Raul Castro, Che Guevara m.fl. hedras överallt. Hjältarna och förlusterna bland revolutionärerna beskrivs men inte på den andra sidan. Som alltid är det vinnaren som skriver historien!

Cuba är känt för sin musik. Man behöver inte leta efter musiken utan den finns överallt på gatorna och restaurangerna.
USA:s blockad gör att inga amerikaner kommer till Cuba och nästan inga kryssningsfartyg. De många som lever av turismen försöker få ut mesta möjliga av de turister som kommer. Blockaden är väldigt negativ för Cuba men kubaner i allmänhet gillar amerikaner men inte Donald Trump. Man ser t.ex. kläder designade som amerikanska flaggan.

Många turister kommer från Canada som ser Cuba som det närmaste varma resmålet.

Det pågår utbyggnad av Internet på Cuba och man kan köpa wifi-kort för 1 CUC (=1USD) som räcker en timme. Man skrapar försiktigt fram en kod på kortet. Samma kort används såväl för wifi på stan som hotellnät. Hastigheten är helt ok. VPN fungerar och behövs att amerikanska servrar ska fungera. Se till att installera VPN före segling till Cuba!

Vår värd hjälpte oss kolla flygtiden tillbaka till Cayo Largo, vilken flygplats och boka taxi. Föraren av ”taxin” blev väldigt nervös när vi skulle betala för en polis närmade sig. Gertrud var smart och gav honom en kram så polisen såg att vi var bekanta!!

Cienfuegos och Trinidad

I Cuba får man inte segla omkring som man vill. I varje hamn ska Guarda Frontera kolla alla dokument, pass etc. och fylla i ankomst och avgång på crusing permit – dokumentet. Enda undantaget är de obebodda öarna på södra Cuba där man får segla som man vill.

Från Cayo Largo seglade vi till Cienfuegos med en nattankring på den ganska oskyddade fyrplatsen Cayo Guano på vägen. Det blev mycket motorgång för att komma fram när det var ljust. Totalt ca 90 M.

Cienfuegos är Cubas tredje största stad efter Havanna och Santiago.

Området kring marinan är fint med vackra hus och verkar välmående. Tyvärr inget Internet vid marinan så man fick ta en extra promenad ibland.

Vi gjorde en heldagsutflykt till staden Trinidad. som är på UNESCO:s världsarvslista. Grundad på 1500-talet av spanjorerna. Socker, tobak och slavhandel skapade rikedomar som gärna visades upp i form av fina hus.

Vi hade en otrolig tur och hittade en väldigt fin bil, en modern Lada, med en mycket trevlig chaufför som var med oss hela dagen och fungerade som guide och gärna svarade på våra frågor om livet på Cuba. Han pratade utmärkt engelska och hade arbetat som lärare och på ambassad. Egentligen var han på långresa med en kund från Havanna men kunden låg magsjuk idag så han kunde köra oss. Han heter Ibrahim Cuesta Rodriguez mobil +535281163, [email protected]. Kommer du till Havanna så ta en kontakt!

Vi betalade 70 CUC=USD för hela dagen och bjöd på lunch.

Mellan Cienfuego och Santiago

Vi ankrade vid öarna Cayo Zaza de Fuera, Cayo Cuervo och Cayo Grenada . Lagom dagsetapper på 40-60M.
Närmast Cuba ligger en svag ostgående ström och vi hade tur med lugnt väder och lite sjö. Vi såg nästan inga andra båtar, varken fritidsbåtar eller fiskebåtar. En enorm skärgård som är väldigt öde. Många öar är helt beväxta med Mangrove så det är inte att tänka på att gå iland.
På kusten längst i sydost finns inga öar men vi hittade bra ankring i Cabo Cruz – Marea de Portillio och Chivirico innan vi kom till Santiago de Cuba.

På en av öarna kom några fiskare roende efter mörkrets inbrott. De frågade efter salt och solskyddsmedel som de fick. De ville ge oss en hel hink med hummer (languster). Vi lyckades begränsa mängden till 9 st och gav dem lite pengar också. Delade i halvor och grillade i omgångar. Räckte som mat till oss i tre dagar!!

Marea de Portillio

Fin skyddad hamn. En favorit! Vi var enda båt förutom de lokala roddbåtarna. Inte en enda båt med motor! Även Guarda Frontera kom med roddbåt för att som vanligt kolla våra papper.

Vi tog jollen i land och möttes av några damer som ville sälja lite prylar. Dora frågade om vi ville följa med henne hem vilket vi givetvis gjorde. Hon bodde i ett litet hus med en gris lite höns på gården bakom. Ibland kom djuren i n i huset men inne var det rent och fint. Vi köpte Calabaza (ser ut som en gulgrön pumpa) och Plantain (matbananer) av henne. Vi kom tillbaka med lite presenter och fick slänga våra sopor på förbränningsplatsen bakom deras hus.

Chivirico

Hamnen i Chivirico är trång och grund. För en gångs skull fanns det ett par andra gästbåtar, ganska små.
När vi försökte gå i land blev vi nekade. Den lokala vakten ringde sin chef som efter mycket övertalning kom fram till att vi kunde få gå iland en i taget. Då fick det vara. Hamnen har grundflak på ca 1,4 meter som inte finns varken i sjökort eller i pilotboken.

Santiago de Cuba

Marinan i Santiago ligger ganska långt från själva staden. Vi tog en färja in till staden. Kostar 1 CUC. När vi skulle tillbaka så gick vi på den enkla turistfällan. En kille kom fram och frågade om vi letade efter taxi. Hans bil stod runt hörnet och vi gjorde upp om ett pris på 10 CUC som är det normala taxipriset. Bilen var ett vrak som behövde rulla igång i nedförsbacken och skulle knappt ha tagits emot på en svensk bilskrot. Den höll på att stanna i uppförsbackarna. När vi kom fram ville han ha 25 CUC! Vi gav honom 10. Santiago är det enda ställe i Cuba där vi träffat på ohederlighet. På en restaurang serverade de saker vi inte beställt men det fick de bjuda på :-).
Överallt i Cuba, inklusive centrala Havanna, har vi känt oss helt trygga när vi varit ute på kvällarna eller lämnat båten.

Santiago är den ostligaste port of entry dvs. där man kan klarera ut. Vid utklareringen kollar de snabbt igenom båten så man inte har några extra passagerare. De håller koll på båten från inspektionen tills man seglar iväg.
Cubaner som inte har något otalt med staten kan resa utomlands legalt efter viss byråkrati.
Öster om Santiago ligger Guantanmo. Guantanamo är en region och en stad men är mest känd för den amerikanska flottbasen. Flottbasen har funnits sedan 1901 men ses av Cuba som en ockupation. USA har ett avtal på 99 år sedan 1934 dvs. från tiden före revolutionen.

Till Jamaica

Vi seglade iväg mot Jamaica på eftermiddagen den 31:a januari och var framme nästa morgon. En snabb bekväm segling!

Inklareringen var den krångligaste vi varit med om. 12 sidor blanketter och många personer från olika myndigheter. Vi fick använda vår skeppsstämpel flitigt. Det tog 6 timmar innan allt var klart.
Vi har upplevt mycket på Jamaica men mer om detta i nästa inlägg!

Vi lämnade Isla Mujeres Mexiko igår och är på väg mot Cayo Largo Kuba där vi ska klarera in. Oftast blåser det från öster men vi hittade ett väderfönster så vi skulle slippa kryss – trodde vi…. I början hade vi 10-13m/s och mycket motvind. Ström 2-4 knop satte oss norrut. Nu har vi mer behagliga vindar och seglar längs Kubas sydsida. Följ oss gärna här: forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice
Sent from Iridium Mail & Web.

När förra inlägget publicerades så gick det inte ut något email till er som prenumererar på uppdateringar. Har du inte läst det inlägget (Till Florida) så läs gärna det gärna före ”Till Mexico”. Den här gången var det inte så länge sedan vi uppdaterade bloggen senast så inlägget är ganska kort.

Marathon

Sista kvällen i Marathon hos Russ och Lynn var vi på drink i deras väldigt speciella hus. Det är i stort sett runt och utformat som en amerikansk fyr!

Dark’n stormy från Bermuda: 2 delar Black Seal rum, 8 delar Ginger beer och is. God!

Key West

Seglade till Key West där vi bunkrade diesel innan vi ankrade.

Vi tog en lång promenad till Pak Mail som representerar både USPS (amerikanska posten), DHL, UPS och Fedex. Vi väntade två paket adresserade till Pak Mail. Varvtalsmätaren från Amazon (handhållen laser för att kalibrera de vanliga varvräknarna) hade kommit men inte delarna från Yanmar. Ytterligare kontroller visade att delarna inte ens var skickade. Vi kunde inte vänta längre utan avbeställde.

Efter lunch gick vi till customs house och klarerade ut. Det påstås på många ställen att man inte behöver klarera ut från USA men det ska man absolut göra och se till att destinationshamnen och rätt antal personer ombord står uppskrivna på Zarpen (utklareringsdokumentet).
Think Twice hade varit i USA sedan 24 april så det blev nästan 8 månader i landet.

Mexikanska golfen

Tanken var att vi skulle ”Buddy-boata” (segla tillsammans) med Steve som seglade ensam på Willow, en Oyster 46. Vi blev försenade både i Marathon och Key West pga väntan på paket så Steve kom iväg före oss men vi hade regelbunden kontakt via SMS över satellit hela vägen. Trevligt med sällskap även om man inte ser varandra!
Vi hade en fin översegling med underbart månsken på nätterna och i huvudsak fint väder. Vi laddade ofta ner väderprognoser, strömkartor och optimerade ruttförslag över satellit.

Från Florida till Mexico behöver man korsa både Golfströmmen och Yucatan strömmen men med en noggrann ruttplanering kan man få en del nytta av strömmen.

När vi närmade oss Mexiko blev vi uppvaktade av ca 30 delfiner som följde oss länge. Som vanligt var det hopplöst att fånga dem på bild.

Vinden vred mot syd så vi korsade Yukatanströmmen norr om Isla Mujeres och fick sedan faktiskt lite medström söderut längs kusten. Vi höll nere farten för att komma fram i dagsljus.

Isla Mujeres, Mexiko

Vi ankrade utanför Marina el Milagro efter 2 1/2 dygns segling, 401 distansminuter på loggen.
Inklareringen tog över 6 timmar trots att vi tog hjälp av Marina el Milagro. Representanter för Immigration, Helth, Agriculture och Customs kom i tur och ordning. Mycket papper men ingen inspektion ombord för oss. De tog tempen i örat med en IT-termometer för att kolla att vi var friska.
Vi hade hört att de kollar att man inte har ej godkända färskvaror som man kan tvingas kasta så våra matförråd var på minimum.
Drink ombord på Bushpoint och sedan middag på stan för de flesta OCC-båtarna. Mycket trevligt och en hel del nya bekantskaper. Många av de andra kände redan varandra från Suzie II rallyt.

Igår tog vi en långpromenad söderut på ön med lunch och matinköp i den stora fina affären Chedraui.

Jeanette och Fredrik kom på middag i Think Twice, trevligt! Regnet slutade aldrig så de tog jollen tillbaka i regnet.

Blåst!
Just nu blåser det 14- 17 m/s och regnet vräker ner så sikten är nästan noll. Vi har lagt ut 50 meter kätting på 3 m djup! Många båtar har flyttat in i ett hurricane hole men än så länge föredrar vi att ligga utanför och ha svängrum. Andra båtar kan vara större problem än vind och sjö.

Julen kommer vi att fira med andra seglare här på Isla Mujeres. Troligen blir det julfirande både den 24:e och 25:e, men mer om det i nästa blogginlägg.

Vi önskar dej och dina nära en underbar jul!!

Vi har nu fortsatt söderut efter USA:s ostkust och är nu nästan framme i Key West. Från Key West avser vi fortsätta till Mexiko.

Se vår position

Nu kan man se var vi är genom att följa denna länk:
https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice

Positionen uppdateras via satellit så vi är nu oberoende av mer eller mindre bra landstationer. Zomma in så du ser pricken där vi är och vårt spår.

Charleston

I Charleston är det kraftiga tidvattenströmmar som gör att ankarliggarna snurrar runt och far hit och dit beroende på om vinden eller strömmen är starkast för tillfället. En natt fick vi sitta ankarvakt vilket visade sig behövas, då en annan båt höll på att driva på oss.
I Charleston sammanstrålade vi med Suzie II, Willow och Supertramp.

Vi gick till U-haul för att fylla vår svenska gasolflaska men fick nobben för att den var av glasfiber och inte stål. Köpte en amerikansk flaska så nu har vi en extra…

Från Charleston gick vi söderut på ICW. Stora grunda områden och inte så mycket att se.

Beufort SC

Det finns Beufort South Carolina och Beufort North Carolina. Olika platser med samma stavning men olika uttal:
Beaufort, North Carolina, is pronounced ”BOW-fert” or ”BOH-fert.”
Beaufort, South Carolina, is pronounced ”BEW-fert.”

Vi fick ligga vid Cathy och Allan Raes brygga. De är portofficers för OCC. De har inte själva längre någon segelbåt utan flyger istället omkring med sitt flygplan! Vi bjöd på middag ombord och var ute på restaurang tillsammans.

St Augustin

Vi nattseglade till St Augustin. Inloppet till St Augustin från havet är spännande! Vågorna bryter häftigt över grundbankarna. Inga prickar eller djupsiffror finns i sjökortet för det ändrar sig hela tiden.

Vi låg vid en mooringboj vid marinan. Fin marina med mycket bra tvättstuga. Tog en uber till Wal Mart där vi bland mycket annat köpte US Coast Guard godkända flytvästar att ha i jollen.

Tracey och Tim som är portofficers i St Augustin la till vid bojen bredvid oss. De kom över till oss på middag. Vår BB motor hade av outgrundlig anledning börjat äta remmar i vansinningt snabb takt. Uppriktning och andra kontroller hjälpte inte trots många råd från hjälpsamma personer. Tracey och Tim hade med sig ett stort paket remmar vi beställt från Amazon.

Fort Pierce

På vägen till Fort Pierce stannade plötsligt ena motorn. Uppenbarligen fick den inget bränsle. Vi misstänkte att matarpumpen var trasig. Vi hade sådan tur att det fanns två matarpumpar i lager i Fort Pierce. Innan vi bytte pumpen provade vi att blåsa ledningarna med en cykelpump. Det löste problemet tillfälligt, men skräpet blev kvar i tanken.

Vero Beach

Vi gick norrut för motor upp till Vero Beach där vi ankrade för en natt. Anledningen var att vi ville delta i en middag som SSCA, Seven Seas Cruising Association, ordnade. Vi var drygt 30 personer och det var väldigt trevligt. SSCA skiljer sig från OCC genom att i SSCA är det inget krav på att man ska ha korsat en ocean för att vara med.

Hobe Sound

Nancy och George Marvin som är port officers för Hobe Sound och Bahamas bjöd in oss och andra OCC båtar till att fira Thanksgiving hemma hos dem. Vi tackade givetvis Ja till att få fira en riktig amerikansk Thanksgiving! Även denna gång fick vi ligga vid grannarna Dan och Jeannes brygga där det finns lite mer plats.

Vi fick 5 paket till Nancy och George. Rena julafton! Bland annat två nya 120A generatorer och konverteringskit från Electromaax för att byta till serpentine belt. Bra tips från Marcus Morberg!
Konverteringskitet består av ny remskiva att sätta utanpå den gamla på motoraxeln, ny remskiva för den interna kylvattenpumpen, remspännare och rem (plus en reserv). Tyvärr passade inte konverteringkitet så bra eftersom vi inte hade originalgeneratorernas fästen kvar.
Efter en hel del fix och trix kunde vi montera nya generatorn på BB motor som åt remmar. Fantastisk laddning! Ca 60A redan på tomgång!

Innan vi avseglade fick vi låna bilen av Nancy och George och åka till järnaffären och mataffären.

Till Miami

Vi ankrade en natt i norra West Palm Beach. Vi har en stor fördel av att vår mast är lägre än 65 fot så vi kan gå inomskärs och kommer under broarna men strax norr om Miami finns en bro som är 56 fot så den sträckan måste vi gå utanför kusten.

För att hinna till Miami på en dag så lättade vi före gryningen och kom fram precis när det mörknade. 85 distansminuter på loggen.
Precis när vi var i inloppet till Miami och omgivna av färjor stannade BB motor pga. bränslestopp. Antagligen körde vi SB motor för hårt i motströmmen så vi fick temperaturlarm och fick stoppa även SB motor!!
Vi nödankrade och blåste tankledningen med cykelpumpen innan vi kunde fortsätta till Coconut Grove i södra Miami där vi ankrade precis när det blev riktigt mörkt. Willow låg i marinan och Steve hade tipsat oss om ankringsställen och infarten. Hela området är mycket grunt och vi ankrade på knappt 2 m djup.

Vi tog en lång promenad till Home Depot (som är ungefär som Bauhaus) och köpte material till våra projekt.

Vi tänkte göra en primitiv sil till bränsleledningen men hade sådan otrolig tur att vi hittade skräpet i en koppling och kunde rensa. Som misstänkt var det en klump tätmassa som lossnat. När vi tog bort manluckan i tanken nyligne lossnade det en sådan klump på varje skruv när vi skruvade ut dem. Denna hade vi inte fått tag på. Det borde inte finnas fler….

Florida Keys

Seglade söderut utanför kusten. Härligt klart vatten där man lätt ser botten på 5 m djup. Det är fullt av fiskebojar som man får väja för. Nattankrade utanför Key Largo med fri horisont mot Atlanten.

Florida Keys är en ögrupp med ca 1700 öar som sträcker sig längs Floridas kust och vidare över 100 distansminuter mot sydsydväst. Det finns bilväg ut längs raden av bebodda öar där den sista är Key West. Det går att segla både innanför och utanför raden av öar som är förbundna med väg och vissa broar kan passeras. När man går söderut utanför håller man sig nära kusten innanför de yttersta reven så man slipper Golfströmmen.

Vi blev inbjudna till Russ och Lynn som vi tidigare träffat på Bahamas och i Virginia. De har ett spännande hus i Marathon där vi i skrivande stund ligger förtöjda intill deras båt Blue Highway.

Vi tog en långpromenad upp till Crane Point på nordsidan av Marathon. Det är ett naturreservat med mycket att se och lära om naturen på Florida Keys och dess historia.