Nu har det gått drygt en månad sedan vi lämnade Stockholms Skärgård. Vi är nu framme vid Biscaya och är knappt halvvägs till Kanarieöarna, så vi ligger bra till i tiden. Nu väntar lugnare segling efter kusten. Biscaya har vi korsat förut och vi vill passa på att se mer denna gång. Förhoppningsvis får vi nu också varmare torrare väder och mindre motvind.
Från  Lezardrieux blev det en dagsetapp på 80M till L’Aberwrach. Spännande och vacker kust! Förtöjning vid 21.30.

Sen middag med otrolig solnedgång akteröver som speglade sig i vattnet.

L’Aberwrach är en liten ort med minimal service. Vi  tog en stillaliggardag och fick sträcka på benen och vandra till nästa ort några kilometer bort. Seglarlivet i L’Aberwrach är dock fantastiskt med mycket katamaran- och jollesegling , kate-surfning mm.

Passage av uddarna vid Brest är alltid spännande. Tidvattenströmmarna är starka och det gäller att räkna rätt. Med tidvatten är nivåerna det minsta problemet. Planeringen med strömmarna både vid avgångs- och ankomsthamnarna och på vägen är betydligt svårare. Speciellt med en segelbåt vars fart är ganska svårförutsägbar.

Vi valde att gå till den mycket spännande ön Ile de Sein som ligger precis vid Biscayabuktens norra ände. Hamnen är markerad i sjökortet som att den torkar ut helt vid lågvatten. Det finns bara ankarplatser och inga bryggor. När vi ankrade visade vårt ekolod 1,4 m från vattenytan och vi går ca 1,2 meter djupt med nuvarande last…
Inte riktigt så farligt som det låter eftersom tidvattnet var som lägst just då.

Rejäl promenad till fyren i öns andra ände och mycket fotograferande av den vackra naturen och byn.