Cayman Islands

Välmående brittiskt skatteparadis

Cayman Islands (CI) är en ögrupp söder om Cuba med tre större öar och är ett brittiskt utomeuropeiskt territorium. CI är ett välkänt skatteparadis och har varken moms, inkomstskatt eller företagsbeskattning. Däremot importskatt på alla importerade varor. Trots eller tack vare bristen på skatter är landet extremt välmående. Nästan ingen arbetslöshet, fina bostäder och bilar överallt. Inga fattiga. Till exempel såg vi fina specialbussar för handikappade och välfärdssystemen verkar fungera!

Kostnadsnivån är generellt hög men inklareringen är gratis (på ordinarie arbetstid) och bojarna är gratis så för oss var det inte dyrt.

Think Twice vid tullens mooringboj vid Cayman Brac

Befolkningen består av mer än 100 olika nationaliteter till synes helt utan motsättningar. Det finns nästan ingen kriminalitet.
Förutom den permanenta befolkningen finns många expats dvs. personer som är på CI på längre uppdrag för sitt företag i ett annat land.

Dykparadis

Dykare och dykklubbar kommer till CI från hela världen. Dykningen är kanske den bästa i Karibien och man vårdar korallreven ömt. Straffet för att ankra bland koraller sägs vara som straffet för mord! Det finns gratis bojar så det räcker och man behöver inte ankra i närheten av reven.

Cayman Brac

Cayman Brac är den ostligaste av öarna. Det finns ingen hamn men fria moorings. När vi försökte komma i land med jollen på södra ön vågade vi inte på grund av vågorna som reser sig vid stranden. Vi seglade istället vidare till grannön Little Cayman.

Little Cayman

På Little Cayman bor bara ca 170 personer men det kommer många dykturister.

Think Twice innanför revet. Vågorna dånar kraftigt hela tiden.

På Little Cayman finns ett rev som skyddar mot havsvågorna men öppningen är smal så det är rätt dramatiskt att passera in. Vi avvaktade ett tag och studerade hur dykbåtarna gjorde samt plottade deras spår med hjälp av radarn. De körde ganska full fart genom revet så det gjorde vi också! Vi lånade en mooringboj precis innanför öppningen.

De två märkena till vänster i bild ska vara på ena sidan och den lilla bojen på andra. Vågorna bryter rejält. Zomma gärna in bilden!

Rock Iguanas

Vi tog jollen i land och uppsökte det lilla museet. Där träffade vi Tanya från Tyskland. Det visade sig att hon hade en masters i bland annat biologi och hon visade oss populationen av Rock Iguanas som de skyddar på marken runt museet. Alla hade namn och var märkta med både färgmarkeringar och chip!
Rock Iguanas finns bara på några få ställen i världen och risken för utrotning är stor. Rock Iguanas har tre ögon, två på sidorna och en ljuskänslig öppning ovanpå huvudet. Den vanliga gröna Iguanen är raka motsatsen, den förökar sig snabbt och det har till och med varit skottpengar på den.

Rock Iguana Little Cayman

Om de blir angripna och bitna i svansen så kan de släppa svansen som fortsätter sprattla. En ny svans växer sedan ut men utan taggar på ovansidan så man kan se vilka som tappat svansen.

Tanya visar en landlevande eremitkräfta. Den letar upp ett snäckskal och använder som skyddskläder!
Tanya bjöd in oss till ett föredrag om Rock Iguanas som hon höll på dykresorten. I taket sitter skyltar från dykklubbar från hela världen. De kommer till och med från Australien.
Om man matar Iguanerna lär man ut ett beteende som kan göra att folk blir bitna. Björn kollar käften och inser att man inte vill bli biten….

Fregattfåglar

På Little Cayman finns en organisation som köper upp mark för att skydda fågellivet. Ungefär som Skärgårdsstiftelsen gör.
Det finns en stor koloni med Fregattfåglar som blåser upp sitt röda bröst till en stor ballong. Vi såg dem i kikaren men för långt bort att fotografera med vanlig liten kamera.

Vi snorklade längs insidan på revet men tappade intresset när det kom en stor haj mellan oss och revet.

Vi var tvungna att gå tillbaka till Cayman Brac och klarera ut innan vi kunde segla till Great Cayman för att klarera in igen. Men nu lyckades vi komma iland!

Utsidan av Cayman Brac
Det finns ett rev på sydänden av Cayman Brac. Vi promenerade över ön och konstaterade att det var bra att vi inte försökt gå in för det är för smalt och grunt innanför revet.

Great Cayman

Det går ingen reguljär båttrafik mellan öarna utan bara flyg.
Det är drygt 90 M mellan Cayman Brac och Great Cayman så det fick bli en nattsegling. Det var inget månsken men helt klart och en helt otrolig stjärnhimmel, kanske den bästa vi sett.

Huvudstaden som är den enda staden på CI heter George Town . Till George Town kommer 3-5 kryssningsfartyg varje dag under kryssningssäsongen.

I George Town kom Harbour Patrol ut med en båt och visade oss vägen in. Otroligt hjälpsamma! Vi fick ta en gratis mooringboj mellan kajerna och kryssningsfartygen.

Björn fick gå akut till tandläkaren. Fint och modernt. Till tandläkaren kom också en skolklass med små barn så tandläkaren kunde visa hur man ska sköta sina tänder.

Vi hade beställt reservdelar till båten för leverans till George Town: Ett nytt nät mellan skroven och fästen till våra nya kraftigare generatorer. Vi fick besöka UPS, DHL och tullen . Gertrud var smart och bad att vi skulle få åka med i DHL bilen till tullen eftersom paketet ändå skulle dit. Skickas varorna adresserade till ”Yacht in Transit” så slipper man importskatten.

Cayman Islands har bara ca 68 000 invånare. Parlamentet är inte större än ett svenskt kommunalhus.

Vi hittade en italiensk restaurang Casanova med underbar mat och fantastisk personal. Det visade sig att managern Gianni var seglare och han blev snabbt en mycket god vän. Vi återkom flera dagar i sträck!
Bland mycket annat bjöd Gianni oss på en biltur runt hela ön och vi var ombord på hans båt.

Gianni åt med oss och det blev mycket båtsnack!
Utsikt från Casanova. Tittar man noga ser man Think Twice mitt i bilden.
Hajarna är skyddade. Man är noga med den marina miljön och det finns också uppsamlingsbehållare för fiskerevar och krokar.
Det finns fler företag på Cayman Islands än invånare. Kan det ha med skattefriheten att göra?? Alla stora revisions och redovisningsbyråer finns på plats med stora flotta kontorsbyggnader.
Vi såg bara några andra långseglande båtar på Cayman Islands. Här är vi ombord på den danska OCC-båten Touché med Judith och Haakon som tidigare bland annat har seglat till Svalbard.

Rotary på Cayman Islands

Det finns tre Rotaryklubbar på Great Cayman, precis som på Lidingö. Vi passade på att besöka klubben Great Cayman. De hade ungefär 60 närvarande medlemmar på mötet och många omfattande projekt.

Björn och presidenten Malcolm Eden utväxlar standarer.

På mötet var det ett vinlotteri. Den som vann första priset gav omedelbart flaskan till oss som en present!
På mötet var det en omfattande insamlingsverksamhet så i genomsnitt skänkte medlemmarna säkert minst 10 USD per person utöver att betala lunchen för 25 CI dollar dvs ca 30 USD.

Björn fick också diplom för att vara den som rest längst till mötet.
Rotaryklubben Rotary Central bekostar och bygger busskurer och hyr sedan ut reklamplatser. Det ger dem ca 2 mkr per år till sina välgörenhetsprojekt.
Alla Rotaryklubbarna har bokprojekt där man köpa en bok till ett barn eller lämna ett bidrag.

North Sound

Kul att se på kryssningsfartygen som byts ut varje dag. Fartyget på bilden har en stor restaurangdel på utsidan som kan sänkas ner till vattnet.

Vi gick till North Sound som är en stor vik innanför revet på nordsidan av Great Cayman.

På Rotarymötet lärde vi känna Alan Roffey som är Commodore för Cayman Islands Sailing Club och har en Lagoon katamaran. Han bjöd in oss till deras klubbevent på fredagskvällen och där fick vi ännu fler vänner! Klubben ägnar sig mest åt jollesegling men de gjorde plats för oss vid sin kaj för följebåtar.

Det var ett antal personer som hjälptes åt med arrangemanget på klubben. De hade tröjor med ”Social Crew”. När de flesta gått hem fick vi ett sångnummer med flaskor som mikrofon! Zooma in!
Segelklubben har en ytterst trång insegling som viker tvärt 90 grader. När vi gick ut blåste det hårt. Tur man kan svänga en katamaran tvärt med hjälp av motorerna. Det var inte så lugnt som det ser ut . Vi låg alldeles nära änden av flygplatsens startbana och på natten blåste det upp.
Think Twice i Camana Bay som är ett exklusivt område.
Delikatessavdelningen på Fosters Camana Bay. Kontrasten mot Kuba och Jamaica är enorm!
Läcker tårtdekoration.

Sammanfattningsvis är Cayman Islands vackert, trevligt, välordnat och med väldigt trevliga människor! Vi kommer gärna tillbaka hit fast vi inte har någon glädje av de låga skatterna.

Jamaica

Det var inte så länge sedan förra inlägget om Cuba gjordes men här kommer redan ett nytt kort inlägg om Jamaica! Om text eller bilder känns små så zooma in lite med din webbläsare.

Port Antonio

Think Twice i Port Antonio

En stor palm hade blåst omkull i marinan. Givetvis flöt den in under Think Twice och fastnade.
Killen på marinan hade en smart lösning. Vi drog båten akteröver så trädet kom fritt framför och kunde bärgas.

Här ses bara toppen av det stora palmträdet under Think Twice.

Första dagen köpte vi ett sim-kort till routern i båten för att få bättre Internet än marinans wifi. Det hjälpte inte för det visade sig att Internet var uselt i hela Port Antonio.
Det var inte bara Internet som inte fungerade. Vattnet stängdes av några gånger i veckan för ”underhåll”. Så hade det varit i flera år trots att det finns hur mycket fint vatten som helst i bergen.

Port Antonio. Både människor och biltrafiken var livliga….

Jämfört med Cuba så var det intensiv trafik med moderna bilar. Det finns ganska bra mataffärer och grönsaker kan köpas på den stora marknaden.

Gemensam sundowner i baren på marinan

Klockan 5 varje eftermiddag tog vi en drink på marinan med de andra långseglarna. Asha och John från Holland kände vi sedan tidigare. Båtar från Tyskland, Holland, Frankrike, UK och vi från Sverige.
Vi fick många nya trevliga vänner. Tjejerna satt oftast för sig och killarna för sig.

Rafting på Rio Grande

Tillsammans med John och Asha på båten Asha (samma namn) tog vi en raftingtur på den långa floden Rio Grande. Floden är lång och man får åka bil högt upp i Blue Mountains för att sedan ”rafta” ner till kusten.

Vägstandarden är inte alltid den bästa uppe i bergen.

”Båten” är ca 12 meter lång, smal och gjord av torkad bambu. Den håller inte så många månader innan den måste få nytt ”skrov”. Man måste gå med fötterna på tvärs så man fördelar tyngden på flera bambustavar.


Djupet i floden varierar från någon decimeter till flera meter. Kaptenen stakar, paddlar och styr med hjälp av en bambukäpp. De går och drar båtarna uppför floden igen, det tar 3 timmar med en båt och 5 timmar med två.

Floden är ganska lugn men med lite små forsar på vägen.
Det går att laga god mat även ute i naturen

Vi stannade och åt lunch efter floden. Man betalade efter vad man ville ha på tallriken. Vi fick inte köpa för mycket av kycklingen för då skulle det inte räcka till andra som kunde komma efter oss.

Rastafari

Rastafari är en religion har sitt ursprung på Jamaica där de flesta anhängare fortfarande finns. Man hyllar Ras Tafari, som blev Etiopiens kejsare Haile Selassie I år 1930. Han har dock avvisat allt samröre med Rastafari. Rastafaris lever naturligt och äter inte kött men röker Cannabis!

Rastapersoner känns lätt igen på skägg och frisyr

Vi stannade vid en rasta bosättning. Tänk på det nästa gång du passerar en Rasta vägkrog i Sverige! De sålde frukt och tillverkade kokkärl i aluminium för hand.

Rasta bosättning-. Guiden passar på att röka på lite..
Ungefär låt den goda anden följa dig och lämna den onda. På väg ner från bergen.

Blue mountains

Vi gjorde en mycket lång heldagstur till med samma guide och taxichaufför som vi hade till raftingen. Det hade varit bättre och billigare att bara ha en taxi med chaufför eftersom chauffören var en bättre guide! Vår guide tog dock ingen plats eftersom han åkte i bakluckan på kombin. Blue Mountains är som högst 2 256 meter över havet. Så högt var inte vi men det var tidskrävande slingrande serpentinvägar.

Ett vackert landskap med höga berg och bördiga dalar.
Vi kollade hållfastheten på hängbron. Den fick godkänt.
Björn, Asha och John badade och duschade i ett vattenfall.
Björn får en kraftfull dusch i vattenfallet. Det gick att komma bakom vattenfallet. Motströmmen var väldigt stark när man simmade fram mot fallet.
Cannabisplanta intill vägen.

Cannabis röks överallt och enligt vår taxichaufför så röker de flesta invånarna cannabis. Man kan konstatera att Jamaica lider av det utbredda missbruket. Många odlar själva och sedan torkar de blommorna för att göra cigaretter och röka.

Butik i bergen.

Blue Mountain kaffe från Jamaica

Kaffeodlarna i Blue Mountains är mycket stolta över sitt kaffe och det sägs vara bland världens bästa kaffe. Kaffebönor odlas tillsammans med bananer.

De röda kaffebönorna är klara att skörda

Vi besökte två små plantager med egen kaffetillverkning. På första plantagen rostades bönorna i en liten tunna som roterades med en vev över elden. Första satsen tar en timme sedan 45 minuter per sats. De hade el i huset så en elmotor kanske skulle underlätta?

Industriell (?) kafferostning.

På den andra plantagen rostades kaffebönorna traditionellt i en trebent panna över öppen eld. Bönorna måste röras hela tiden.

Asha provar på jobbet som kafferostare i Blue Mountains. Hälsosamt att sitta i röken hela dagarna?

Vår guide hade ordnat så vi fick äta på rosteriet fastän det inte var någon restaurang och det var ägarens födelsedag. Trevligt!

Vi fortsatte till Kingston som ligger på södra Jamaica det vill säga på andra sidan bergen sett från Port Antonio.

Vägen mot Kingston går rakt igenom arméns träningsområde. Undrar om svenska soldater klarar deras övningar? Soldaten högst upp gjorde många armhävningar i detta läge.

Bob Marley

Vi besökte Bob Marley museet i Kingston. Bob Marley ”King of Reggae” föddes 6 feb 1945. Han gifte sig med Rita 1966. Bob blev skjuten i sitt hus på grund av en missuppfattning att han stödde en lokal politiker, men han överlevde skjutningen. Han dog i cancer 1981.
Bob Marley fick 12 barn vilket låter omöjligt tills man förstår att det var många olika mammor vid sidan av Rita…
Bobs och Ritas bostad som numera är museum visar också mycket av rastakulturen.

Bob Marley i dreadlocks står staty utanför museet som var Bobs och Ritas bostad.

Vi hann med en snabb biltur runt i Kingston innan det blev alltför mörkt. Vissa områden i Kingston anses farliga även av jamaicanerna så de ska man absolut undvika. Färden tillbaka till Port Antonio tog lång tid på de slingriga vägarna genom bergen. Väldigt skönt att åka med en chaufför som var van vid det höga tempot på de slingriga vägarna i mörkret istället för att köra själv.

Asha och John på en enkel middag i Think Twice sista kvällen på Jamaica

Mot Cayman Islands

Efter 9 dagar på Jamaica var det dags att säga hejdå till alla trevliga vänner och segla mot Cayman Islands.

Jamaica är vackert med Blue Mountains höga berg som försvinner upp i molnen.
Vi blev uppvaktade av ett 20-tal delfiner som följde oss länge. När de inte har publik så avslutar de showen.

Jamaica är 125 M långt det vill säga ungefär som Stockholm – Åbo så det tar några timmar att segla förbi.
Vi hade en fin segling med månsken och lagom medvind. Det kom några squalls (små regnbyar) på natten men de hade den goda smaken att passera vid sidan av oss.
Det tog oss 32 timmar att segla 220 M till Cayman Brac som ligger längst österut i Cayman Islands. Vi hittade tullens boj i mörkret där vi fick ligga till nästa morgon som var måndag. På så sätt slapp tullen jobba på söndagskvällen och vi slapp betala 70 USD i övertidsersättning.
Mer om Cayman Islands i nästa bloginlägg!

Cuba

Efter jul- och nyårsfirande i Mexico seglade vi till Cuba (föredrar den engelska och spanska stavningen med C). Cuba är drygt 600 M (distansminuter) långt dvs. ungefär som från Stockholm till Holland. Vid ankomsten får man visum för en månad (som kan förlängas till 2 månader). Vi stannade en månad vilket är i minsta laget. Cuba består av ca 4000 öar förutom själva huvudön. De flesta öarna är på sydsidan.

Vi seglade österut från Mexico till Cuba, Cubas södra sida och vidare till Jamaica. Cuba är lika stort som hela östra Karibien.

Vi uppdaterar normalt vår position via satellit varje timme. Var vi är och vårt spår kan man se på:
https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice (tryck på ”satellit” för att inte visa aktuellt väder)

Jul och Nyår i Mexico

På julafton hade vi stort knytkalas på Maria el Milagro.

På julafton hade stort knytkalas på marinan. Fredrik på Bushpoint stekte svenska köttbullar vi bidrog med ägg med Kalles Kaviar , sill potatis och snaps. Faktiskt bra åtgång på sillen!

Nyårsfirandet startade ombord på Bushpoint och fortsatte till midnatt på marinan. Vänner från bland annat Sverige, Norge, USA, Australien och UK.

Från Mexico till Cuba

Eftersom tillgången på varor är mycket begränsad på Cuba så storhandlade vi för en månad innan vi gav oss av.
Det blåste oftast hårt från ost men vi hittade ett väderfönster där vi bara skulle ha motvind i början och slutet av seglingen. Mellan Mexico och Cuba går Yucatanströmmen som trycker båten norrut med flera knops. I början hade vi kraftig motsjö men den blev lugnare utanför kontinentalsockeln.

Frisk motvind mot Cuba

Det blev 330 M till Cayo Largo som för tillfället är den inklareringshamn som är närmast Mexico på södra Cuba. Överseglingen tog 2 dygn.
När man närmar sig Cuba ska man ropa på Guarda Frontera på VHF radion men de verkar aldrig svara. Det går bra ändå.

Cayo Largo, Cuba

Think Twice i fina Marina Merlin Cayo Largo. Hamnen var helt tom när vi kom så vi fick välja vilken plats vi ville.


På Cayo Largo blev vi väl mottagna och inklareringen var helt ok.

Man betalar aldrig mutor men en burk Coca Cola blir alltid väl mottagen och glider ner i portföljen. Man får 1 månads visum vid ankomsten.
GPS och satellittelefoner är i princip förbjudna på Cuba. Våra blev inte plomberade vilket annars är vanligt.
Många cubaner har smartphones så hur förbudet mot GPS är tänkt förstår inte cubanerna heller….

VI gick till banken och tog ut den lokala valutan CUC. 1 CUC=1USD. Mycket omständigt med underskrifter etc. ATM finns på många ställen i städerna och är lika enkelt som vanligt. Det är 10% straffavgift på USD så det är bättre ha med Euro om man vill ha kontanter och växla. Det finns också en lokal valuta CUP av mindre värde men den använde vi aldrig.

Efter drink på Think Twice åt vi middag med vännerna Kiki och Hiroshi från Japan som seglar en Lagoon 42 katamaran. De seglade över Atlanten samtidigt som vi och har redan hunnit med att segla över Atlanten två gånger till!
En dag tog vi våra minicyklar till hotellområdet på södra ön och åt buffélunch på ett all inclusive hotell. Vi hade aldrig varit på ett all inclusive hotell förut. Fina stränder med lite folk.

Havanna

Eftersom det blåste mycket bestämde vi oss för att lämna båten på Cayo Largo några dagar och flyga till Havanna. Hamnkaptenen hjälpte oss boka flygbiljett och boende i Havanna. Alla hamnkaptener är extremt hjälpsamma och fixar allt man behöver.

Cubansk flygbiljett. Handskriven utan tider och flightnummer. Tider och flygplats bestäms kvällen innan men allt löser sig till slut…

För att lämna båten måste man skriva ett speciellt avtal med hamnkontoret (som var förvånansvärt fördelaktigt för oss).
Givetvis (?) måste man också gå till banken och köpa små frimärken som man ger till Guarda Frontera när man går dit för att checka ut sig själv från båten. Byråkratin är intressant….

Vi landade på en liten militär flygplats utanför Havanna. Vår förbokade taxi dök inte upp så vi tog den enda ”taxin” utanför.

Vi åkte med den här bilen från flygplatsen. Inga säkerhetsbälten men mycket avgaser i bilen. Chauffören stannade och pratade med en kompis på vägen….

Vi var inbokade på ett Casa Particular i gamla stan i Havanna. Casa Particular är rum som hyrs ut i någons hem. Det visade sig vara en riktig lyckträff! Rekommenderas! Casa Vieja Ricota churry2324@gmail.com mobil 52815467 (engelsktalande son). Ägare Hector Fernández. Rummet och vårt badrum var toppfräscht, kändes nytt!

Det var bara vi till frukost och vi blev serverade frukt, bröd, pålägg, kaffe, omelett och pannkakor.
Vi blev inbjudna på 30-års kalas i familjen. Firades på taket med utsikt över Havanna, ca 20 gäster. Killen till vänster är professionell baseballspelare. Jubilaren mitt i bild. Hon fick en flaska skumpa av oss.
Capitolio i Havanna. Generellt är de viktiga turistmålen och områdena i fint skick men det mesta annat otroligt förfallet.
Kubansk lastbil. Modernt alternativ till häst och vagn.
Att det finns fina gamla amerikananare på Cuba visste vi. Men inte att det finns så många. Rosa är favoritfärgen. Skicket varierar men en del är otroligt fina. Bilarna får inte exporteras.

I Havanna turistade vi i gamla stan, var uppe i Jose Marti monumentet, besökte revolutionsmuseet mm. Nationalhjältarna Fidel och Raul Castro, Che Guevara m.fl. hedras överallt. Hjältarna och förlusterna bland revolutionärerna beskrivs men inte på den andra sidan. Som alltid är det vinnaren som skriver historien!

Motorbåten Granma som tog Fidel Castro, Che Guevara m.fl. från Mexico till östra Cuba för att starta revolutionen som pågick 1953 till 1959.
Cuba hedrar sina nationalhjältar överallt. Detta är ett monument över Jose Marti. Nästan inga bilar på de stora paradgatorna runt omkring. Först var vi helt ensamma uppe i tornet som har en otrolig utsikt.
Nej Björn har inte blivit Taxiförare men vår chaufför hjälpte oss ta bilden och då passade Björn på att hoppa fram.
I Havanna ”måste” man besöka Bar Floridita där Hemmingway var med och uppfann drinken Daiquiri. Valet av drink är enkelt…

Cuba är känt för sin musik. Man behöver inte leta efter musiken utan den finns överallt på gatorna och restaurangerna.
USA:s blockad gör att inga amerikaner kommer till Cuba och nästan inga kryssningsfartyg. De många som lever av turismen försöker få ut mesta möjliga av de turister som kommer. Blockaden är väldigt negativ för Cuba men kubaner i allmänhet gillar amerikaner men inte Donald Trump. Man ser t.ex. kläder designade som amerikanska flaggan.

Många turister kommer från Canada som ser Cuba som det närmaste varma resmålet.

Det pågår utbyggnad av Internet på Cuba och man kan köpa wifi-kort för 1 CUC (=1USD) som räcker en timme. Man skrapar försiktigt fram en kod på kortet. Samma kort används såväl för wifi på stan som hotellnät. Hastigheten är helt ok. VPN fungerar och behövs att amerikanska servrar ska fungera. Se till att installera VPN före segling till Cuba!

Vår värd hjälpte oss kolla flygtiden tillbaka till Cayo Largo, vilken flygplats och boka taxi. Föraren av ”taxin” blev väldigt nervös när vi skulle betala för en polis närmade sig. Gertrud var smart och gav honom en kram så polisen såg att vi var bekanta!!

Cienfuegos och Trinidad

I Cuba får man inte segla omkring som man vill. I varje hamn ska Guarda Frontera kolla alla dokument, pass etc. och fylla i ankomst och avgång på crusing permit – dokumentet. Enda undantaget är de obebodda öarna på södra Cuba där man får segla som man vill.

Inloppet till Cienfuegos. Här håller Guarda Frontera koll på trafiken in och ut.

Från Cayo Largo seglade vi till Cienfuegos med en nattankring på den ganska oskyddade fyrplatsen Cayo Guano på vägen. Det blev mycket motorgång för att komma fram när det var ljust. Totalt ca 90 M.

Cienfuegos är Cubas tredje största stad efter Havanna och Santiago.

Området kring marinan är fint med vackra hus och verkar välmående. Tyvärr inget Internet vid marinan så man fick ta en extra promenad ibland.

En tidigare Rotarypresident som står staty i Cienguegos. Något Lidingö borde ta efter 🙂
Cykeltaxi till centrala Cienfuegos. Inte så bekvämt eftersom fordonet gungar hit och dit i takt med tramptagen och allt annat än snabbt. Det går lika bra att gå.
Nästan allt saknas i butikerna. De varor man har sprider man ut så långt de räcker. En hel gång kan innehålla bara några få olika artiklar. Man ser mycket köer utanför affärerna.
Vackra Club Nautico i Cienfuegos. Ligger bredvid marinan och är bas för charterbåtar.
Björns födelsedagsmiddag på Club Nautico. Mycket bra och prisvärt! Rekommenderas! Valfri drink ingår och vi intog den på balkongen med utsikt över hamnen.
Vi var trötta på alla avgasfyllda bilar och såg till att få en modern taxi med AC för en dagsutflykt till staden Trinidad som ligger lite in från kusten.
Det är nästan ingen trafik på vägarna utanför storstäderna. Enstaka hästskjutsar, cyklar och någon buss.

Vi gjorde en heldagsutflykt till staden Trinidad. som är på UNESCO:s världsarvslista. Grundad på 1500-talet av spanjorerna. Socker, tobak och slavhandel skapade rikedomar som gärna visades upp i form av fina hus.

Vi hade en otrolig tur och hittade en väldigt fin bil, en modern Lada, med en mycket trevlig chaufför som var med oss hela dagen och fungerade som guide och gärna svarade på våra frågor om livet på Cuba. Han pratade utmärkt engelska och hade arbetat som lärare och på ambassad. Egentligen var han på långresa med en kund från Havanna men kunden låg magsjuk idag så han kunde köra oss. Han heter Ibrahim Cuesta Rodriguez mobil +535281163, ibrahimchury@yahoo.com. Kommer du till Havanna så ta en kontakt!

Vi betalade 70 CUC=USD för hela dagen och bjöd på lunch.

Avancerad dusch från 1800 talet som visades på arkitekturmuseet i Trinidad.
Vi blev inbjudna på kaffe hos vänner till vår taxichaufför. Killen till höger bor i Sverige och hans cubanska fru sitter i mitten. Hon ska flytta till Sverige så snart pappren blir klara. De hade varit utan vatten i 2 veckor när vi var där.

Mellan Cienfuego och Santiago

Vi ankrade vid öarna Cayo Zaza de Fuera, Cayo Cuervo och Cayo Grenada . Lagom dagsetapper på 40-60M.
Närmast Cuba ligger en svag ostgående ström och vi hade tur med lugnt väder och lite sjö. Vi såg nästan inga andra båtar, varken fritidsbåtar eller fiskebåtar. En enorm skärgård som är väldigt öde. Många öar är helt beväxta med Mangrove så det är inte att tänka på att gå iland.
På kusten längst i sydost finns inga öar men vi hittade bra ankring i Cabo Cruz – Marea de Portillio och Chivirico innan vi kom till Santiago de Cuba.

Vår Code0 kom äntligen till användning. Synd att vi använder den så lite, den ger minst en knop till på farten och klarar ca 60 grader relativ vind.

På en av öarna kom några fiskare roende efter mörkrets inbrott. De frågade efter salt och solskyddsmedel som de fick. De ville ge oss en hel hink med hummer (languster). Vi lyckades begränsa mängden till 9 st och gav dem lite pengar också. Delade i halvor och grillade i omgångar. Räckte som mat till oss i tre dagar!!

Att humrarna sprattlar får väl ses som ett tecken på att de är färska…
Björn delar hummer med kniv och hammare. Går utmärkt! Johan Virgin har varit vår läromästare. Bra ta bort alla spröten så blir det inte så skräpigt i grillen och mer plats. Armerade skyddshandskar så man inte skär sig är bra. Det är inte bara kniven som är vass…
Vi fick grilla hummern i omgångar för grillen räckte inte till

Marea de Portillio

Fin skyddad hamn. En favorit! Vi var enda båt förutom de lokala roddbåtarna. Inte en enda båt med motor! Även Guarda Frontera kom med roddbåt för att som vanligt kolla våra papper.

Vi tog jollen i land och möttes av några damer som ville sälja lite prylar. Dora frågade om vi ville följa med henne hem vilket vi givetvis gjorde. Hon bodde i ett litet hus med en gris lite höns på gården bakom. Ibland kom djuren i n i huset men inne var det rent och fint. Vi köpte Calabaza (ser ut som en gulgrön pumpa) och Plantain (matbananer) av henne. Vi kom tillbaka med lite presenter och fick slänga våra sopor på förbränningsplatsen bakom deras hus.

Vi fick användning för hjulen på jollen. Utan dem hade vi aldrig kunnat dra upp jollen.
Vi fick varsin kokosnöt hos Dora. Vi drack kokosvattnet och åt fruktköttet.
De egna djuren är viktiga för invånarna i Marea de Portillio. De här grisarna gick fria efter vägen.
Doras lilla barnbarn fick ett set med pennor av oss. När vi förstod att de inte hade något papper fick hon det också. Hon blev så lycklig! Dora fick lite kläder av oss.
På bageriet fick vi en jättekasse med fikabröd för våra mynt….

Chivirico

Längre i land än så här kom vi inte i Chivirico

Hamnen i Chivirico är trång och grund. För en gångs skull fanns det ett par andra gästbåtar, ganska små.
När vi försökte gå i land blev vi nekade. Den lokala vakten ringde sin chef som efter mycket övertalning kom fram till att vi kunde få gå iland en i taget. Då fick det vara. Hamnen har grundflak på ca 1,4 meter som inte finns varken i sjökort eller i pilotboken.

Cubas östra delar är mycket bergiga. Den här udden var inte så hög men vacker!

Santiago de Cuba

I Santiago var vi enda gästbåt i många dagar. Inseglingen är vacker med ett gammalt fort på udden och en fyr.

Marinan i Santiago ligger ganska långt från själva staden. Vi tog en färja in till staden. Kostar 1 CUC. När vi skulle tillbaka så gick vi på den enkla turistfällan. En kille kom fram och frågade om vi letade efter taxi. Hans bil stod runt hörnet och vi gjorde upp om ett pris på 10 CUC som är det normala taxipriset. Bilen var ett vrak som behövde rulla igång i nedförsbacken och skulle knappt ha tagits emot på en svensk bilskrot. Den höll på att stanna i uppförsbackarna. När vi kom fram ville han ha 25 CUC! Vi gav honom 10. Santiago är det enda ställe i Cuba där vi träffat på ohederlighet. På en restaurang serverade de saker vi inte beställt men det fick de bjuda på :-).
Överallt i Cuba, inklusive centrala Havanna, har vi känt oss helt trygga när vi varit ute på kvällarna eller lämnat båten.

Katedral de la Asuciôn vid torget Parque Céspedes. Lika vacker inuti!
Den här killen jobbar i baren vid marinan. Vi träffade honom mitt i Santiago där han sålde telefonkort till lite överpris när Etecsakontoret var stängt. Mycket hjälpsam och visade oss runt lite i stan.
Cigarrer och rom. Björn tycker cigarrer luktar bättre om man inte tänder eld på dem!
En av middagarna hemma hos Pedro och Rosa. Rosa hjälpte oss med vår tvätt och ordnade fina middagar. De fixar allt!! Man kan betala med pengar eller t.e.x överbliven elektronik. Nella gav Rosa en del kläder.
Leta rätt på det här huset om du kommer till Santiago. Ligger en gata ovanför marinan och har skal till livflotte som blompottor. Här hittar du Pedro och Rosa.
Pedro fyller vår svenska gasflaska från cubanska flaskor. Han la på is på flaskan för att kyla. Vi kontrollvägde sedan i båten, han fick i 13 kg gas i vår 10 kg flaska.

Santiago är den ostligaste port of entry dvs. där man kan klarera ut. Vid utklareringen kollar de snabbt igenom båten så man inte har några extra passagerare. De håller koll på båten från inspektionen tills man seglar iväg.
Cubaner som inte har något otalt med staten kan resa utomlands legalt efter viss byråkrati.
Öster om Santiago ligger Guantanmo. Guantanamo är en region och en stad men är mest känd för den amerikanska flottbasen. Flottbasen har funnits sedan 1901 men ses av Cuba som en ockupation. USA har ett avtal på 99 år sedan 1934 dvs. från tiden före revolutionen.

Röken i Santiago. Miljön lider svårt i Cuba. Verkar vara utmärkande för socialistiska länder….

Till Jamaica

Vi seglade iväg mot Jamaica på eftermiddagen den 31:a januari och var framme nästa morgon. En snabb bekväm segling!

12 sidor blanketter att fylla i. Vi fick svaret av en polis att de sedan bara lägger blanketterna på hög…

Inklareringen var den krångligaste vi varit med om. 12 sidor blanketter och många personer från olika myndigheter. Vi fick använda vår skeppsstämpel flitigt. Det tog 6 timmar innan allt var klart.
Vi har upplevt mycket på Jamaica men mer om detta i nästa inlägg!

På väg till Kuba

Vi lämnade Isla Mujeres Mexiko igår och är på väg mot Cayo Largo Kuba där vi ska klarera in. Oftast blåser det från öster men vi hittade ett väderfönster så vi skulle slippa kryss – trodde vi…. I början hade vi 10-13m/s och mycket motvind. Ström 2-4 knop satte oss norrut. Nu har vi mer behagliga vindar och seglar längs Kubas sydsida. Följ oss gärna här: forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice
Sent from Iridium Mail & Web.

Till Mexico

När förra inlägget publicerades så gick det inte ut något email till er som prenumererar på uppdateringar. Har du inte läst det inlägget (Till Florida) så läs gärna det gärna före ”Till Mexico”. Den här gången var det inte så länge sedan vi uppdaterade bloggen senast så inlägget är ganska kort.

Marathon

Sista kvällen i Marathon hos Russ och Lynn var vi på drink i deras väldigt speciella hus. Det är i stort sett runt och utformat som en amerikansk fyr!

Russ blandade Dark’n stormy till oss

Dark’n stormy från Bermuda: 2 delar Black Seal rum, 8 delar Ginger beer och is. God!

Key West

Seglade till Key West där vi bunkrade diesel innan vi ankrade.

Solnedång på ankringen i Key West.

Vi tog en lång promenad till Pak Mail som representerar både USPS (amerikanska posten), DHL, UPS och Fedex. Vi väntade två paket adresserade till Pak Mail. Varvtalsmätaren från Amazon (handhållen laser för att kalibrera de vanliga varvräknarna) hade kommit men inte delarna från Yanmar. Ytterligare kontroller visade att delarna inte ens var skickade. Vi kunde inte vänta längre utan avbeställde.

Lunch på flytande restaurang i Key West. Precis utanför simmade enorma fiskar och en haj.


Efter lunch gick vi till customs house och klarerade ut. Det påstås på många ställen att man inte behöver klarera ut från USA men det ska man absolut göra och se till att destinationshamnen och rätt antal personer ombord står uppskrivna på Zarpen (utklareringsdokumentet).
Think Twice hade varit i USA sedan 24 april så det blev nästan 8 månader i landet.

Denna kul julgran i Key West har dekorationer av fiskeflöten. Bättre ha dem i granen än i havet så inte båtar riskera trassla in sig! Fiskeflötena i Florida ligger så tätt att man får väja hela tiden.

Mexikanska golfen

Tanken var att vi skulle ”Buddy-boata” (segla tillsammans) med Steve som seglade ensam på Willow, en Oyster 46. Vi blev försenade både i Marathon och Key West pga väntan på paket så Steve kom iväg före oss men vi hade regelbunden kontakt via SMS över satellit hela vägen. Trevligt med sällskap även om man inte ser varandra!
Vi hade en fin översegling med underbart månsken på nätterna och i huvudsak fint väder. Vi laddade ofta ner väderprognoser, strömkartor och optimerade ruttförslag över satellit.

Yucatan strömmen går upp i Mexikanska bukten vänder och bildar Golfströmmen. Bild från Predict Wind. Florida högst upp i bilden, Mexiko nere till vänster och Cuba emellan.

Från Florida till Mexico behöver man korsa både Golfströmmen och Yucatan strömmen men med en noggrann ruttplanering kan man få en del nytta av strömmen.

Vi hade ett 30-tal delfiner omkring oss länge men de är hopplösa att fotogarafer.


När vi närmade oss Mexiko blev vi uppvaktade av ca 30 delfiner som följde oss länge. Som vanligt var det hopplöst att fånga dem på bild.

Vinden vred mot syd så vi korsade Yukatanströmmen norr om Isla Mujeres och fick sedan faktiskt lite medström söderut längs kusten. Vi höll nere farten för att komma fram i dagsljus.

Isla Mujeres, Mexiko

Vi ankrade utanför Marina el Milagro efter 2 1/2 dygns segling, 401 distansminuter på loggen.
Inklareringen tog över 6 timmar trots att vi tog hjälp av Marina el Milagro. Representanter för Immigration, Helth, Agriculture och Customs kom i tur och ordning. Mycket papper men ingen inspektion ombord för oss. De tog tempen i örat med en IT-termometer för att kolla att vi var friska.
Vi hade hört att de kollar att man inte har ej godkända färskvaror som man kan tvingas kasta så våra matförråd var på minimum.
Drink ombord på Bushpoint och sedan middag på stan för de flesta OCC-båtarna. Mycket trevligt och en hel del nya bekantskaper. Många av de andra kände redan varandra från Suzie II rallyt.

OCC gänget från Willow, Numa, La Mischief, Bushpoint, Follow Me, Pepper och Think Twice. Från USA, Australien, Curacao, UK, Norge och Sverige.


Igår tog vi en långpromenad söderut på ön med lunch och matinköp i den stora fina affären Chedraui.

Välförtjänt lunch på vår långpromenad. Klart vi ville sitta nära vattnet så man inte får abstinens. Kul prova olika mexikanska rätter.
Hmm hur tillagar man kaktus?

Jeanette och Fredrik kom på middag i Think Twice, trevligt! Regnet slutade aldrig så de tog jollen tillbaka i regnet.

Blåst!
Just nu blåser det 14- 17 m/s och regnet vräker ner så sikten är nästan noll. Vi har lagt ut 50 meter kätting på 3 m djup! Många båtar har flyttat in i ett hurricane hole men än så länge föredrar vi att ligga utanför och ha svängrum. Andra båtar kan vara större problem än vind och sjö.

Julen kommer vi att fira med andra seglare här på Isla Mujeres. Troligen blir det julfirande både den 24:e och 25:e, men mer om det i nästa blogginlägg.

Vi önskar dej och dina nära en underbar jul!!

Till Florida

Vi har nu fortsatt söderut efter USA:s ostkust och är nu nästan framme i Key West. Från Key West avser vi fortsätta till Mexiko.

Se vår position

Nu kan man se var vi är genom att följa denna länk:
https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice

Positionen uppdateras via satellit så vi är nu oberoende av mer eller mindre bra landstationer. Zomma in så du ser pricken där vi är och vårt spår.

Charleston

I Charleston är det kraftiga tidvattenströmmar som gör att ankarliggarna snurrar runt och far hit och dit beroende på om vinden eller strömmen är starkast för tillfället. En natt fick vi sitta ankarvakt vilket visade sig behövas, då en annan båt höll på att driva på oss.
I Charleston sammanstrålade vi med Suzie II, Willow och Supertramp.

Fika omvord på Suzie II i Charlestone. Suzie II har fått ett nytt fint däck utan teak. Willow syns i bakgrunden.

Vi gick till U-haul för att fylla vår svenska gasolflaska men fick nobben för att den var av glasfiber och inte stål. Köpte en amerikansk flaska så nu har vi en extra…

Från Charleston gick vi söderut på ICW. Stora grunda områden och inte så mycket att se.

Beufort SC

Det finns Beufort South Carolina och Beufort North Carolina. Olika platser med samma stavning men olika uttal:
Beaufort, North Carolina, is pronounced ”BOW-fert” or ”BOH-fert.”
Beaufort, South Carolina, is pronounced ”BEW-fert.”

Vi fick ligga vid Cathy och Allan Raes brygga. De är portofficers för OCC. De har inte själva längre någon segelbåt utan flyger istället omkring med sitt flygplan! Vi bjöd på middag ombord och var ute på restaurang tillsammans.

Restaurnagbesök i Beufort SC med piloterna Cathy och Allan.

St Augustin

Vi nattseglade till St Augustin. Inloppet till St Augustin från havet är spännande! Vågorna bryter häftigt över grundbankarna. Inga prickar eller djupsiffror finns i sjökortet för det ändrar sig hela tiden.

Den vackra bron i St Augustine öppnar varje halvvtimme. Vi gjorde 8 knop för motor för att slippa vänta på nästa öppning på vägen in.
Tom (crew), Steve och Fiona från Supertramp ombord på Think Twice

Vi låg vid en mooringboj vid marinan. Fin marina med mycket bra tvättstuga. Tog en uber till Wal Mart där vi bland mycket annat köpte US Coast Guard godkända flytvästar att ha i jollen.

Tracey och Tim som är portofficers i St Augustin la till vid bojen bredvid oss. De kom över till oss på middag. Vår BB motor hade av outgrundlig anledning börjat äta remmar i vansinningt snabb takt. Uppriktning och andra kontroller hjälpte inte trots många råd från hjälpsamma personer. Tracey och Tim hade med sig ett stort paket remmar vi beställt från Amazon.

Fort Pierce

På vägen till Fort Pierce stannade plötsligt ena motorn. Uppenbarligen fick den inget bränsle. Vi misstänkte att matarpumpen var trasig. Vi hade sådan tur att det fanns två matarpumpar i lager i Fort Pierce. Innan vi bytte pumpen provade vi att blåsa ledningarna med en cykelpump. Det löste problemet tillfälligt, men skräpet blev kvar i tanken.

Vero Beach

SSCA dinner Vero Beach

Vi gick norrut för motor upp till Vero Beach där vi ankrade för en natt. Anledningen var att vi ville delta i en middag som SSCA, Seven Seas Cruising Association, ordnade. Vi var drygt 30 personer och det var väldigt trevligt. SSCA skiljer sig från OCC genom att i SSCA är det inget krav på att man ska ha korsat en ocean för att vara med.

Hobe Sound

Nancy och George Marvin som är port officers för Hobe Sound och Bahamas bjöd in oss och andra OCC båtar till att fira Thanksgiving hemma hos dem. Vi tackade givetvis Ja till att få fira en riktig amerikansk Thanksgiving! Även denna gång fick vi ligga vid grannarna Dan och Jeannes brygga där det finns lite mer plats.

Smal kanal in till Nancy och George i Hobe Sound. Det blir lite som att åka slalom.
George skär upp kalkonen
Manatee eller sjöko som vi säger på svenska. Två stycken simmade omkring i kanalen nära båten. De är enorma men man ser bara lite av ryggen och nosen ibland. De kan bli 4m långa och väga 1 ton! Läs gärna mer här och se bättre bilder:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Manater
Vi fick många paket till Hobe Sound. Bland annat nya kullagrade block till styrningen.

Vi fick 5 paket till Nancy och George. Rena julafton! Bland annat två nya 120A generatorer och konverteringskit från Electromaax för att byta till serpentine belt. Bra tips från Marcus Morberg!
Konverteringskitet består av ny remskiva att sätta utanpå den gamla på motoraxeln, ny remskiva för den interna kylvattenpumpen, remspännare och rem (plus en reserv). Tyvärr passade inte konverteringkitet så bra eftersom vi inte hade originalgeneratorernas fästen kvar.
Efter en hel del fix och trix kunde vi montera nya generatorn på BB motor som åt remmar. Fantastisk laddning! Ca 60A redan på tomgång!

Adventsfika ombord på Think Twice med Jeanne, George och Nancy. Kanelbullar, lussekatter och pepparkakor från IKEA.

Innan vi avseglade fick vi låna bilen av Nancy och George och åka till järnaffären och mataffären.

Till Miami

Miami möter med en imponerande skyline

Vi ankrade en natt i norra West Palm Beach. Vi har en stor fördel av att vår mast är lägre än 65 fot så vi kan gå inomskärs och kommer under broarna men strax norr om Miami finns en bro som är 56 fot så den sträckan måste vi gå utanför kusten.

För att hinna till Miami på en dag så lättade vi före gryningen och kom fram precis när det mörknade. 85 distansminuter på loggen.
Precis när vi var i inloppet till Miami och omgivna av färjor stannade BB motor pga. bränslestopp. Antagligen körde vi SB motor för hårt i motströmmen så vi fick temperaturlarm och fick stoppa även SB motor!!
Vi nödankrade och blåste tankledningen med cykelpumpen innan vi kunde fortsätta till Coconut Grove i södra Miami där vi ankrade precis när det blev riktigt mörkt. Willow låg i marinan och Steve hade tipsat oss om ankringsställen och infarten. Hela området är mycket grunt och vi ankrade på knappt 2 m djup.

Vi turistade en dag i Miami. Vi tog oss runt med gratis gammaldags trolleys och Metromover, spårväg med automatiska gummihjulståg i luften.
Drink hos Steve ombord på Willow och sedan gemensam middag på stan. Härlig temperatur i december!
Man får inte mata de vilda krokodilerna. Vi tolkade det som badförbud…

Vi tog en lång promenad till Home Depot (som är ungefär som Bauhaus) och köpte material till våra projekt.

Vi tänkte göra en primitiv sil till bränsleledningen men hade sådan otrolig tur att vi hittade skräpet i en koppling och kunde rensa. Som misstänkt var det en klump tätmassa som lossnat. När vi tog bort manluckan i tanken nyligne lossnade det en sådan klump på varje skruv när vi skruvade ut dem. Denna hade vi inte fått tag på. Det borde inte finnas fler….

Florida Keys

Seglade söderut utanför kusten. Härligt klart vatten där man lätt ser botten på 5 m djup. Det är fullt av fiskebojar som man får väja för. Nattankrade utanför Key Largo med fri horisont mot Atlanten.

Solnedgång strax före ankring.

Florida Keys är en ögrupp med ca 1700 öar som sträcker sig längs Floridas kust och vidare över 100 distansminuter mot sydsydväst. Det finns bilväg ut längs raden av bebodda öar där den sista är Key West. Det går att segla både innanför och utanför raden av öar som är förbundna med väg och vissa broar kan passeras. När man går söderut utanför håller man sig nära kusten innanför de yttersta reven så man slipper Golfströmmen.

Här syns bara de stora öarna

Vi blev inbjudna till Russ och Lynn som vi tidigare träffat på Bahamas och i Virginia. De har ett spännande hus i Marathon där vi i skrivande stund ligger förtöjda intill deras båt Blue Highway.

Första kvällen tillsammans med Lynn och Russ. Drink på bryggan intill båtarna.

Vi tog en långpromenad upp till Crane Point på nordsidan av Marathon. Det är ett naturreservat med mycket att se och lära om naturen på Florida Keys och dess historia.

Vi testade fiskpedikyr vid Crane Point. Lite jobbigt när man är kittlig….

ThinK TWICE Juni-Nov 2019

Hoppsan, nu har det gått 5 månader sedan bloggen uppdaterades senast. Många har klagat på uteblivna uppdateringar och det stimulerar givetvis till att ta tag i bloggen på nytt!
Här kommer en kortfattad resumé av vad som hänt. Det går inte att berätta om alla trevliga vänner vi mött och alla platser vi varit på men lite axplock finns det plats för.

Gott om plats för party på Jack! Northern Chesapeake Bay cruise. OCC eskader.


10-15 juni deltog vi i Ocean Cruising Clubs (OCC) rally (=eskadersegling) i norra Chesapeake Bay. Chesapeake Bay är ca 160 M (nautiska mil) lång, som från Stockholm till Kalmar. Cheaspeake Bay ligger strax öster om Washington DC och går rakt norrut från USA:s ostkust.

Vi besökte bland annat St Michels, Annapolis och Baltimore. Patty och Peter var eskaderledare och ordnade mycket trevliga aktiviteter och samvaro.

På baseballmatch i Baltimore.

Tillsammans med Glittra fortsatte vi via Chesapeake Delaware canal ut till kusten via Delaware Bay och seglade en nattsegling till Sandy Hook strax utanför New York. När vi närmade oss New York blev det tät dimma som vi fick behålla till och från i flera veckor.
När vi seglade in i New York under den stora Verrazano Narrows Bridge hörde vi trafiken över oss men kunde bara få en liten skymt av undersidan av bron. Som tur var lättade dimman lite när vi kom upp till frihetsgudinnan så vi kunde fotografera.

Frihetsgudinnan syntes i alla fall i dimman

Fortsatte norrut öster om Manhattan i East River med ökända Hells Gate där strömmen är dramatisk.

4,2 knop medström i Hells Gate, East River NY


Tog en fri mooring i Port Washington på Long Island som har pendeltåg till New York. Turistade ett par dagar i New York och firade svensk midsommar med ca 1000 andra i Battery Park längst söderut på Manhattan.

Glada midsommarfirare i Think Twice äter och dricker svensk midsommarlunch!
Foilande F50 katamaraner i SailGP race New York. Kan segla i mer än 50 knop och foilar genom vändningarna. Vilken tur vi hade som fick se detta från 1:a parkett!
Utsikt från One World Trade Center (tidigare Freedom Tower)

Vi seglade vidare österut norr om Long Island. Som namnet antyder är det en lång ö – betydligt längre än Öland. Vi ankrade i New London och tog en Uber (taxi) till den stora båttillbehörsaffären Defender. De har stort sortiment och bra priser, säljer mycket via webben.

Hmm… Undrar varför loggivaren slutat fungera?

Som vanligt var det dimma när vi seglade till Block Island som är ett seglingsmecka en bit utanför kusten. Trots stora kappseglingar fanns det plats att ankra.

Vi kollar in hamnlivet på Block Island.

I Newport, Rhode Island var det dags för nästa OCC rally: New England Cruise. Några båtar hade vi träffat tidigare men en del var nya bekantskaper.

Hårt väder för ankare i Newport. Nya Zeeländska HR 53 Saorsa kränger i vinden. Känns bra med ett stort ankare….

Vi seglade upp till Bristol för att delta i det välkända 4 juli firandet.

Onkel Sam?
Elegant?
Som tur var hade vi med campingstolar. Det tog 2 timmar för paraden att passera.

Fotbolls-VM för damer pågick så vi hade anledning att besöka olika pubar med storbildsskärm.

I Bristol finns Herreshof Marine Museum. Herreshof var varvet som byggde de flesta Americas Cup båtarna och Bristol har mer Americas Cup historia än Newport! De tog patent på katamarandesign 1878 och ägaren beskrev katamaraner som ”For actual Sailing I enjoyed these craft more than any other I ever owned.” men de var långt före sin tid. Kunde segla i mer än 18 knop.

Den här båten saknar nationsflagga, hur ska man då veta vilket land den är ifrån? Martha’s Vineyard


Eskadern seglade vidare till bland annat Cuttyhunk, New Bedford och Martha’s Vineyard som blev vår nordostligaste hamn på USA:s ostkust.

Tillbaka söderut

Vi seglade snabbt tillbaka söderut via bland annat Block Island där vi träffade svenska kompisbåtarna Looma IV och Sea Wind.

Svenska seglarvänner ombord. Block Island.

Vi och Glittra utnyttjade bra väder och tidvattenströmmar och gick direkt från strax söder om New York till Sassafras River i norra Cheaspeake Bay, 203M.

Vi mötte Kalmar Nyckel i Delaware Bay


Åter i Chesapeake Bay besökte vi Peter och Patty som tog oss med till Washington DC så vi kunde se bildshowen som projicerades på Washington Monument med anledning av 50 årsfirandet av första månlandningen.
I Oxford hälsade vi på hos vännerna Jim o Maggie som seglat eskader i Stockholms skärgård med en stor grupp amerikaner i hyrda båtar. En kanonarrangemang av amerikanska seglarorganisationer och KSSS.

Vi fick låna Bill o Lydias fina brygga för att förbereda båtarna för upptagningen. Det är mycket som ska göras för att bland annat stormsäkra båtarna så att inga segel eller andra föremål finns på däck.
Bill och Lydia var själva ute och seglade men deras grannar Grace Ann och Frank bjöd oss (dvs. vi samt Janne och Christina) på en fantastisk middag!!

1:a augusti lyfte vi Think Twice på Stingray Point Boat Works i Deltaville. Hela botten var täckt av en tjockt lager havstulpaner som säkert kostat oss mer än en knop i fart. Det var mycket mycket jobb att få botten ren igen.
Vi besökte Deltavilles Crab Fiest tillsammans med ca 500 andra. Man fick äta så mycket krabbor man ville, det var bara att vinka så hälldes det ut ett nytt stort berg med krabbor på bordet!
Janne o Christina lyfte Glittra några dagar senare och till slut låg båtarna intill varandra som vanligt!

Sverige

12 augusti var det avfärd med Lyft Taxi till Washington DC för flyg till Bromma via Bryssel. Vi fick en mycket bra chaufför med stor bil. Det tar några timmar att komma till flygplatsen men taxi var ändå mer förmånligt än hyrbil.
Vi åkte direkt till Muskö. Allt var i bra ordning i huset och det är skönt att se när man varit borta länge.
Under tiden i Sverige träffade vi givetvis familj, släkt och många vänner. Tyvärr hann vi inte träffa alla denna gång men vi hann bland annat åka till Lomma och träffa Bertil, Cecilia, Anna o Magdalena och segla med Gunnel o Lasse.

Vi ordnade firande för Björns mamma som fyllde 90 år.

Björns mamma Lena med Björn på 90-årsdagen (alltså Lenas 90 årsdag)

Vi var också på middag med vinprovning på båtklubben och Björn fikade med simklubben H2O, var på Rotarymöten och deltog i Draknästet för Unga Företagare på Lidingö.

Umgänge med seglarvänner hemma hos Gunilla och Johan

Tillbaka till båten

9 oktober flög vi tillbaka till Washington .
Väl tillbaka i båten blev det mycket arbete inför sjösättningen. Bland mycket annat demonterade vi en av våra stora fönsterrutor för att täta. Det är ett stort jobb där många meter hårt lim måste sågas bort millimeter för millimeter med specialverktyg.

Äntligen är rutan loss och rengöring och återmontering kan börja.

Vi fick leverans av vår nya Highfield rib jolle i Hypalon med aluminiumbotten. Vår gamla Zodiac läckte och var lagad många gånger.

Leverans av våra nya jollar! Vår gamla i förgrunden.

Utombordaren till jollen som är mindre än ett år gammal hade vi på service pga läckande topplockspackning. Den auktoriserade serviceverkstaden ansåg det vara ett garantifel men Tohatsu USA vägrade pga. att den inte var köpt i USA. Worldwide warranty gäller tydligen inte i USA. Dåligt!

Vi och Glittra turades om att bjuda på middag. Praktiskt och väldigt trevligt dagligt avbrott i arbetet!

Sjösättning

Sjösatte 21 oktober dvs. ungefär när båtarna i Sverige torrsätts!

Sjösättning i november! Obs nya flaggdekalen på skrovet i aktern. Blåser förhoppningsvis inte sönder lika lätt.

Vi och Glittra och ett 60-tal andra långseglare deltog i OCC:s traditionella middag på Matheus Yacht Club. Mycket trevligt!
Glittra gick till Hampton för att delta i Salty Dawg (uttalas Salty Dog) rallyt till Antigua och vi gick till Greta och Gary i Norfolk. Vi bjöd på middag ombord. Gary skjutsade oss till IKEA så vi kunde köpa väsentligheter som Kalles kaviar och Sill. Vi fick också skjuts till Salty Dawg eventet i Hampton där vi träffade många vänner och gav ett par sillburkar till Janne o Christina.
I Norfolk gick vi in i Intracoastal Waterway (som är ett system av kanaler, floder och passager som utgör en skyddad passage ända ner till Florida).
Vi valde att gå genom the Great Dismal Swamp. Ett enormt naturreservat i Virgina och North Carolina där man behöver gå igenom en sluss i varje ände av kanalen. Vattnet var värre än ärtsoppa och det fanns många flytande stockar i soppan. Rekommenderas inte.

Gäller att undvika träd och stockar i vattnet och grenar på träden med masten.


Det berömda djurlivet gömde sig nog långt inne i den helt ogenomträngliga terrängen.

Ibland fick vi stoppa och backa för att bli av med ansamlingarna vid stävarna
Vi kom 5 minuter för sent för sista broöppningen. Bara övernatta i ärtsoppan.

I Beaufort, North Carolina träffade vi på OCC port officer Dianne som vi bjöd på middag ombord och hade en trevlig kväll.

Regn och 15 m/s i november är inte så skönt i USA heller


Just nu ligger vi i Carolina Beach och ska i morgon fortsätta vidare mot Charleston där vi ska möta upp med andra OCC båtar. Sedan bär det av söderut mot varmare trakter!

Så sant!

Bahamas och Intra Coastal Waterways, USA

Nu har vi varit en månad i Bahamas och drygt en månad i USA. Vi har haft massor med upplevelser! Det är ett längre inlägg denna gång men tar bara ca 10 minuter att läsa.

Bahamas

Vågorna och strömmen äter ut undersidan på klipporna så det blir mycket ljud!

Bahamas är ett självständigt land bestående av ca 800 öar varav ca 30 är bebodda. Öarna sträcker sig över ett 500 distansminuter långt område, alltså ungefär som fågelvägen Stockholm – Holland. På vissa ställen är det många båtar men stora områden är nästan helt tomma. Vi har sett botten tydligt på 22 meters djup, annars är det grunt för det mesta och det klara turkosa vattnet gör att det känns som det bara är luft mellan båten och havsbotten. Öarna är oftast långsträckta i NO -SV riktning och ligger i kedjor med ett fåtal möjliga passager emellan. Passagerna kallas för cuts och kan ofta bara passeras när strömmen är svag. Öarnas sydvästsidor är grunda medan det är djupt på Atlantsidan.
Vi använder Navionics sjökort i plottern. Tidigare hade Navionics dåligt rykte för Bahamas men de är nu uppdaterade till hög standard. Dessutom använder vi digitala Explorer Charts i ipad med appen Aqua Map. Skönt med två källor när det är så grunt!

På Mayaguana kunde vi inte klarera in eftersom ansvarig person var bortrest men det gick bra att segla vidare till andra öar ändå! När vi var och köpte SIM-kort för Bahamas (på Bahamas fungerar varken Flow eller Digicel) träffade vi Richard och Alison på Cerulean som vi sedan umgåtts mycket med.

Rum Cay

Seglade till West Plana Beach där vi hade fin snorkling men ankarplatsen är oskyddad från allt utom ost. Det blåste upp från nord och situationen blev lite otrevlig så det fick bli lättning på kvällen och nattsegling till Rum Cay. På Rum Cay var det ”eye ball navigation” dvs. man får spana efter korallhuvudena och navigera försiktigt.

På Rum Cay var vi ombord på Christina Pearl en Hunter som vi tidigare haft radiokontakt med.

Vi tog jollen i land (jollrade som vi säger) och tog en promenad till den förfallna marinan som numera mest är tillhåll för hajar. På vägen tillbaka hittade vi en liten bar där vi blev bjudna på öl och tilltugg av amerikanerna Paul och Susan och deras vänner John samt Carl och Barb som har ett fint hus på Rum Cay. Sedan blev vi hembjudna på middag till Carl och Barb! De alla var fiskare så vi fick en underbar fiskmiddag och till och med doggy bag! Underbara människor!

Conception Island

Conception Island är ett naturreservat med helt underbara stränder, klart vatten och mycket haj. Vi avstod från att bada…

Vi mötte Richard och Alison som samlat skräp som flutit in från Atlanten. Vilka föredömen!

Richard och Alison släpar skräp de samlat ihop på Conception Island

Självklart samlade vi också ihop en ansenlig hög.

Klart vi måste bestiga de vita klipporna

Exumas

Vi seglade vidare till Georgetown via ett ankringsstopp på Long Island. På vägen såg vi flera valar, tyvärr hann vi inte få upp kameran. I Georgetown kunde vi äntligen klarera in och ta ner vår gula flagga. Från Bahamas behöver man inte klarera ut. De verkar nöjda bara de får in sin avgift på 300 USD. På Bahamas har man Bahamian Dollars vars värde är exakt samma som USD. USD går bra att använda men man får växel i Bahamian Dollars som inte fungerar i USA.

Sopstationen i Georgetown. Man lägger soporna på flaket och petar in några dollar genom en springa i sidofönstret.

Cutten till Black Point Great Guana Cay är spännande med starka strömmar. Vi hade nästan 4 knop medström.

Nästan 4 knop medström. 7,7 knop på GPS:en och 3,9 på loggen när vi gick in genom cuttet.
Blow Hole Black Point. Vågorna slår in i en underjordisk tunnel så vattnet sprutar rakt upp ur ett hål i marken. Påminner om Island!

Bitter Guana

Massor av Iguaner.

Många stora Iguaner. Men de verkar vänligt inställda….

Vi tog oss upp på toppen, bara 24 m högt men det är mycket för att vara i Bahamas som är väldigt platt. Det gällde att inte trampa på iguanerna!

Simmande grisar, Big Major Spot

Bahamas är nog mest känt för de simmande grisarna vid Big Majors Spot. Det finns olika historier om hur grisarna hamnat där men idag är det ett stort turistgippo med turbåtar som går dit och många ankrade båtar. Även miljardärerna ankrar sina superyachtar här så även miljardärer är tydligen roade av simmande grisar. Vi hade med potatisskal som de uppskattade! Alltså grisarna inte miljardärerna….

Nella matar simmande grisar
Richard underhöll med live music efter middagen ombord på Cerulean!

Staniel Cay och Thunderball Grotto

Snorkling i Thunderball Grotto

Häftig snorkling i grottan som har många ingångar.

Som att simma i ett akvarium. Thunderball Grotto.

Grottan har fått sitt namn efter Bondfilmen som delvis spelades in i grottan. Om man inte har tuber kommer man bara in och ut vid lågvatten. Långpromenad i Staniel Cay.

Waderick Wells

Fint naturreservat men när vi var där hade New York Yacht Club ett stort event där med många stora motoryachter.

Vi snorklade på reven. Inte så märkvärdigt med en del vackra fiskar.

Shroud Cay

Vi tar jollen genom en kanal tvärs igenom ön och mangroveträsket. Grunt även för jollen! På atlantsidan fanns en fantastiskt vadområde med vit sand och inte en människa, hus eller båt så långt man kunde se. Läckert!

Eluthera, Rock Sound

Från Exumas långa rad av öar korsade vi Exumas Sound till Eluthera. Det är ungefär som att gå över Ålands Hav.

Skyfall och åska så vi blir liggande en dag och pysslar inne i båten. Puttrar in till Rock Sound där det finns laundromat och en riktigt bra mataffär (Hall’s Food Store) vilket inte är vanligt i Bahamas.
Mitt i orten Rock Sound finns ett djupt hål ca 40 m djupt som står i förbindelse med havet med underjordiska kanaler. Liknande hål finns i bukten där man ankrar. Man bör inte släppa ner ankaret i avgrunden. Runt omkring är det bara någon meter djupt.

Governors Harbour och Hatchet Bay

Ankrade i Governors Harbour. När vi var där var allt stängt och stan var liten och trist.

Hatchet Bay är en mycket skyddad hamn med ett dramatiskt och smalt inlopp. Vi hade kraftig medsjö in och det krävdes maximal koncentration. Väl inne var det lugnt.

Båt i inloppet till hatchet Bay. Ingen tid att forotgrafera när vi surfade in genom det smala hålet

Vi tog en långpromenad till Atlantkusten på andra sidan ön. Fantastiskt vackert. Helt tomt på människor men när vi skulle tillbaka dök plötsligt Big Yello upp så vi tiggde skjuts tillbaka och fick en trevlig pratstund med det amerikanska paret.

Tack för skjutsen!
Intressant samtal med bartendern i Hatchet Bay.

Vi tog ett kort stopp vid Glass Window Bridge där Eluthera nästan är avskuren och vågorna från Atlanten gör ett mäktigt skådespel.

Glas Window mot Atlanten. Det finns inget fönster men häftiga klippor och fin inramning.

Tävling: Hur kan det vara is på vattenpölarna när det är så varmt? Pris utgår till den som först skriver rätt svar som kommentar här på bloggen!

Eluthera är lite hästskoformad och distansen tvärs över hästskon är ca 45 distansminuter. Fast man ser horisonten är det som mest bara ca 4 m djupt och mycket korallhuvuden. Man håller sig i de kända lederna!

Vi gick ut genom Current Cut. Som namnet antyder kan strömmen bli stark, upp till ca 6 knop. Vi hade planerat noga och passagen blev odramatisk.

Bättre än så här är inte sjökortet för den grunda passagen genom Spanish Wells och ut på havet.

Ankrade vid Royal Island. (Låter finare än det är…). Nästa dag gick vi för motor genom den smala muddrade kanalen genom Spanish Wells. Ankrar i skydd bakom en udde nära den grunda leden ut mot havet. Ett knep vi använder är att skapa spår efter båtar med AIS-sändare så vi kan följa samma rutt.

Abaco

Fin och snabb översegling till Abaco. Det är bara ca 30 M. Träffar OCC båten Blue Highway på vägen och tar många bilder. När vi ankrat kom Lynne och Ross från Blue Highway över på en drink. Vi fick många bra tips!
Man seglar norr om Abaco innanför rev och öar som ligger på Atlantsidan. På sjökortet ser det smalt ut men man ser horisonten.

Tänkte ankra i Hope Town men det var så trångt mellan bojarna och svårt hitta någon ledig boj så vi gick vidare till Marsh Harbour där vi ankrade norr om hamnen.

Vid Treasure Cay var det dags för påskmiddag. Det fick bli lite improviserat med ägg, lax, bläckfisk på burk, hembakat bröd och snaps.

De flesta båtar går ut genom revet för att passera utanför Whale Cay . Det kan vara en besvärlig passage eftersom man måste ut på Atlanten men det är mycket grunt innanför Whale Cay. Vi valde dock att gå innanför. Spännande men det gick bra. Vädret var lugnt.

Sjökortet för passagen innanför Whale Cay. Det gick!

Vi fortsatte vidare via Allans Cay och Great Sale Cay till West End Grand Bahama Island. Därmed hade vi nått Bahamas nordvästra ände. Det blev 1 månad i Bahamas och ca 650 distansminuter. Bahamas är det finaste seglingsområde vi upplevt och en månad räcker bara till att skrapa på ytan. Hoppas vi kommer tillbaka någon gång!

Till Florida

När man seglar mellan Bahamas och Florida korsar man Golfströmmen. Det kan bli dramatisk, farlig, sjögång om vinden är det minsta nordlig så att strömmen möter vindvågorna. Vi hade dock nästan ingen vind. Vi satte kursen extra mycket sydvart så Golfströmmen fick föra oss i rätt riktning. Vi ankrade i West Palm Beach där vi också klarerade in. Inklareringen hade vi förberett via appen CBP Roam. Visum hade vi från Sverige och Cruising Permit från Puerto Rico.

Vi fortsatte norrut på Intra Coastal Waterway (Atlantic) som är en inomskärsled som sträcker sig ända från Florida och långt norrut efter kusten.
Vi la till hemma hos Nancy och George som är OCC port officers för Bahamas och Hobe Sound och som lovat att vi skulle få lämna båten hos dem en vecka så vi kunde bila runt i Florida. Inloppet är väldigt smalt så vi fick köra slalom mellan brygghörnen. Vid Nancy och George brygga låg redan deras egen båt Trumpeter och den brittiska båten Lucy Alice.
Vi fick ligga vid grannarnas brygga. Grannarna Dan och Jean Mackin var också en mycket trevlig bekantskap. Dan är konstnär som målar mycket attraktiva målningar med med marin anknytning. Se http://danmackin.com .
Det går inte att beskriva hur väl omhändertagna vi blev! Vi blev bjudna på middag tre gånger och hade en fantastisk tid.

Bilresa i Florida

Vi hyrde bil en vecka och bilade först längst söderut till Key West via småvägar på öarna utanför ICW , Miami Beach och Miami.

Sydligaste punkten på USA:s fastland, Key West. Stort turistmål!

Everglades

I det enorma naturreservatet Everglades såg vi orm och alligator shower. Vi fick prova att hålla i ormar och alligatorer. Det gick bra -vi bet dem inte…..

Givetvis åkte vi ”träskmobil”. En helt galen färd där dyngvattnet sprutade över oss i svängarna och omgivna av alligatorer i träsket. Land eller vatten gjorde ingen skillnad!


Fria alligatorer vi åkte nära
Helt galen åktur med ”träskmobilen”. Vi satte oss längst fram och blev rejält blöta.
Nella kramar alligatorn…

Från Everglades i södra Florida bilade vi norrut till Kennedy Space Center via Fort Lauderdale där vi var på konsulatet och skaffade underlag för att rösta i EU-valet.

Rymdfärjan Atlantis på Kennady Space Center. Man behöver minst en hel dag för ett besök.
Nella testar att köra rymdfärja

Vi bilade vidare till Orlando för besök på IKEA och Universal Studios. Universal Studios är verkligen sevärt! Speciellt Diakongränden, Hogworts och Hogsmede från Harry Potter filmerna.

Diakon Alley från Harry Potter med ”verklig” eldsprutande drake. Elden från drakens mun gjorde det hett även på stort avstånd, så man ska vara försiktig med eldsprutande drakar!
Hogworts

Nellas födelsedag

Nellas födelsedag den 5:e maj inleddes med champgnefrukost och hembakat bröd med lax. Sedan blev det mycket uppvaktning på distans hela dagen av familj, släkt och vänner. Vi cyklade på Jupiter Island där celebriteter som Tigger Woods och Celine Dion bor. Mycket exklusivt.


5:e maj var det Nellas födelsedag! Många som uppvaktade!
Svensk födelsedagsmiddag ombord med bland annat sill, lax och hemlagade köttbullar. Glass med varm hjortronsylt till efterrätt.
Många underbara middagar hos Nancy och George. Förutom Nancy och George lärde vi känna Glenda och Ian från Lucy Alice, Linda och Pete från Canada och Peter och Dinanne från New York samt grannarna Dan och Jeanne. Vi bjöd på middag på restaturang sista kvällen.

Intra Coastal Waterway

Atlantic Intracoastal Waterway (ICW) sträcker sig 1100 miles från Norfolk, Virginia till Key West, Florida. Delvis består den av naturliga inlets (passager mellan öarna) , floder och sund och delvis är den byggd av US Army Corps of Engineers som också ansvarar för underhållet. Leden var färdigbyggd 1940 . Max masthöjd för de fasta broarna är ca 65 fot beroende på vattenståndet. Det hindrar många båtar från att gå denna vackra inomskärsled men vi kommer under broarna och hade inga problem med djupet. Vi gick mycket på ICW genom Florida, Georgia, South Carolina, North Carolina och Virgina. Vi ankrade för det mesta och man behöver inte ligga i de dyra marinorna. Ankarplatser hittar man via Active Captain i Navionics eller publikationerna från Skipper Bob som kan köpas digitalt på Internet. Strömmen vänder både med tidvattnet och när man passerar inlets.

En av alla tusentals flotta villor längs ICW. Båtlift, pool och myggnät är standard.

I USA får man inte släppa ut toalettavfall innanför 3 M gränsen. Det finns gott om tömningsanläggningar och även pump out båtar om man ligger på mooring så det är lätt att följa reglerna. Vissa tömningsstationer har gänganslutning så man slipper trycka ner ett koniskt rör. Bra!

Sjömärkena på ICW är utmärkta boplatser!
Mycket båtar på helgerna! Fiske och bad är populärt!

Saint Augustin

I Saint Augustin tog vi en mooring ball (boj). Saint Augustin är USA:s äldsta stad och på helgerna är det mycket turister.
Vi hyrde bil för att åka tillbaka till Fort Pierce och hämta våra nya Raymarine Axiom plottrar. En biltur på 70 mil! Vi fick våra plottrar utbytta på garantin!

Lovebugs. En plåga som det finns miljoner av. De flyger runt i oskiljaktliga par. Vår vita hyrbil blev helt svart i fronten av alla lovebugs vi träffade!

Charleston, SC

Vi beställde båtgrejer från defender.com med leverans till lokala UPS-kontoret i Charleston där vi hämtade. Nu kunde vi äntligen göra klart installationen av våra nya plottrar.
Charleston är en trevlig och sevärd stad med ett fantastiskt historiskt centrum. Vi åt på den kända fiskrestaurangen Hymans. Det visade sig att ägaren tillbringat somrar på Orust. Han bjöd på dessert!

Världens äldsta u-båt? Drivs med åror och sprängladdningen hängs på bogsprötet. Lyckades 1868 att sänka USS Housatonic.
Charleston är känt för sina välbevarade trähus från 1800-talet.
Kärt återseende mad Mads och Lotta på Looma IV som vi inte sett sedan på Puerto Rico. De valde att gå till Cuba och vi till Bahamas. De bjöd på härliga chokladdoppade jordgubbar och rom efter middagen ombord på Think Twice.
Det finns knappt plats för alla båtar! Orkansäkert?

Beaufort, North Carolina

I Beaufort NC återsåg vi äntligen Glittra. Vi brukar segla tillsammans men hade varit i från varandra i 3 månader då Janne och Christina blev tvungna att åka till Sverige en period. Beaufort är en mycket trevlig stad med fin ankring precis utanför jollebryggan.

Även i Beaufort NC fick vi ett fantastiskt mottagande av OCC Port officer: Dianne Tetreault.

OCC Port officer Dianne bjöd på drink med tilltugg hemma i sin fina våning med underbar utsikt över hamnen. Det blev en hel middag för oss på Think Twice, Glittra och Sue och John från Jack (Rowland Smith), en Hanse 531.

Norfolk

Vi nattseglade tillsammans med Glittra och Jack till Norfolk, Virigina där vi ankrade. Fin natt med lugnt väder. Vi rundade Cape Hatteras som är USA:s ostkust ”Cape Horn”. Vi kom också norr om 36:e breddgraden några dagar före 1 juni som är vårt försäkringsvillkor.

Norfolk, Viriginia. Världens största flottbas! Enorma mängder stora fartyg bland annat tre hangarfartyg.

Vi gick söderut i Norfolk för att besöka OCC Port Officers Greta och Gary. Vi låg 5 OCC båtar vid deras brygga!

Middag hemma hos våra underbara OCC Port Officers Greta och Gary. 5 OCC båtar vid bryggan: Think Twice, Glittra, Livingstone, William Barron och Blue Highway! Dessutom deltog David och Marilyn från OCC USA.
Greta, Janne, Christina, Gary och Nella. (Björn bakom kameran) ombord på Think Twice. Vi och Glittra bjöd på middag.
Vi + Janne o Christina tog färjan till grannstaden Portsmouth. Trevlig tysk restaurang med ett härligt urval av öl!

Corrotoman River

Vi besökte Stingray Point Boat Works i Deltaville där vi planerar att ta upp Think Twice i augusti för att resa till Sverige. Gick vidare hem till Lydia och Bill Strickland vid Corrotoman River som är OCC commodores och har ett underbart hus med egen hamn på båda sidorna.

BIll och Lydias brygga rymmer många besökande OCC båtar. Glittra har satt upp stor flaggning eftersom det är 6:e juni!
Lydia och Bill ordnar välkomstparty i sitt fantastiska hus.
När våra värdar Lydia och Bill skulle bort på middag fick vi låna pool, hus och grill och ha eget party!!! Reg och Nicky från Blue Velvet of Sark (Guernsey), vi, Janne o Christina.
Alla fyra OCC båtarna seglade tillsammans till Reedville där vi ankrade och blev hembjudna till Walt och Mary som är OCC Port Officers. Där träffade vi också det australiensiska paret Neil och Ley som för tillfället var utan båt efter att ha blivit påkörda av en stor fiskebåt.

Till Bahamas

Vårt försäkringsbolag kräver att vi ska vara norr om latitud 36 grader N den 1 juni för att försäkringen ska gälla för orkanskador. Vi hade funderingar på att segla till Cuba men inser att tiden blir för kort för att vi ska hinna göra Cuba ordentligt så det får bli en annan gång. Vi kände inte heller för att gå till Dominikanska Republiken eller Haiti så vi bestämde oss för att gå direkt från Puerto Rico till Bahamas .

Sista hamnarna i Puerto Rico

Efter Ponce ankrade vi i ytterligare fyra hamnar i Puerto Rico : Cayos de Cana Gorda, Boqueron, Puerto Real och Mayaguez.
Strax före sydvästudden på Puerto Rico såg vi ett luftskepp på stranden. Enligt Wikipedia är det en luftburen spaningsradar som släpps upp till ca 4500 meters höjd i en vajer. Vi såg den senare högt upp i luften. Säkert kostnadseffektivt jämfört med flyg.
Kanske något för Gotland?

Luftskepp. Bilden suddig pga. långt avstånd.

Boqueron var en liten trevlig ort. En del av husen hade egen brygga vid ett litet innanvatten som låg innanför en öppningsbar bro.

Fransk/belgiska seglarna Bruno och Frederique som vi träffade i Boqueron

I Puerto Real finns en liten marina där vi tankade. Puerto Real är annars en liten ort med begränsat utbud.

Mayaguez och utklarering

USA kräver inte utklarering men det krävs oftast utklareringsdokument att visa tullen i nästa land. Det är också viktigt att återlämna Departure card så att Immigration vet att man lämnat USA och inte är kvar för länge. Trots att vi har 10 års visum får vi bara vara i USA 6 månader i taget. Vi klarerade ut via telefon och mailade dokumenten fram och tillbaka med vår underskrift och deras stämplar. Bra med skanner och skrivare ombord! Den trevliga marinan i Puerto Real hjälper annars gärna till med utskriften.
Departure Card måste dock lämnas in fysiskt. Vi besökte det tjusiga tullhuset i Mayaguez. Någon tulltjänsteman fanns inte på plats men vakterna tog emot korten och noterade i en liggare.

Tjusiga tullhuset i Mayaguez.där vi fick lämbna våra departurekort

Efter besöket hos tullen hittade vi en frisör till Björn och tittade på Mayaguez som är Puerto Ricos tredje största stad. Fin stadskärna!

Vi beställde en pizza att dela på i Mayaguez. Halva pizzan fick vi ändå med oss i kartong till båten.

I Magaguez finns en riktigt bra mataffär alldeles nära havet men dyningen gjorde det omöjligt att komma i land med jollen. När de långa mjuka dyningarna når den grunda stranden blir de plötsligt höga och branta. Vi hittade en trasig kaj att lägga till vid med jollen. Det blev ett dramatiskt balansnummer att få ombord shoppingvagnen och alla matkassar i jollen! Möjligheten att handla på öarna i Bahamas är begränsade så det var bäst att storhandla!

Bryggan i Mayaguez verkar sakna några brädor?
Think Twice syns i bakgrunden ankrad på ca 2 meters djup. Längre in kunde vi inte ligga!

Mot Bahamas

Seglingen till ön Mayaguana i Bahamas (förväxla ej med Mayaguez på Puerto Rico som vi seglade från) i Bahamas var ca 420 M. Dvs. något längre än Stockholm – Haparanda. En lagom non-stop etapp på drygt 2 1/2 dygn.
I början hade vi lite motorgång för seglen bara slog på grund av dyning och svag vind. Sedan blev det fin segling och även med gennaker. Vi såg bara en fritidsbåt på vägen och några få fartyg. Vi passerade nära norr om Turks and Caicos (UK) så vi lyckades få internetkontakt en stund.
Vi såg en liten samling med tre valar ganska nära båten. Tyvärr hann de dyka innan vi hann få fram kameran.

Lättning på kvällen från Puerto Rico. Solnedgång och regnväder som drar förbi.

Gennaker på väg mot Bahamas
Det är klart att man kan baka sockerkaka i en katamaran när man seglar halvvind med gennaker på havet!
Härligt när månen kommer upp akteröver och lyser upp natten
Regnvädren kan följas på radarn och vi hade tur med att de flesta missade oss

Bahamas

Bahamas är ett eget land och består av ca 700 öar. Området är ungefär lika långt som från Bornholm till Umeå. Öarna är oftast omgivna av rev och man ankrar på ganska grunt vatten.
Vi seglade till Mayaguana som är en ganska stor ö men bara har ca 500 invånare. Det ska gå att klarera in på Mayaguana men ansvarig person var bortrest. De tog dock våra uppgifter och lovade att det inte skulle vara något problem att segla vidare och klarera in någon annanstans.

Eftersom det är grunt och det finns många korallhuvuden krävs mycket noggrann navigation.
Vi använder både Navionics digitala sjökort och Explorer charts. Explorer charts (som är kända för att vara tillförlitliga i Bahamas) har vi i digital form från Aqua Map i en ipad. Navionics sjökort har tidigare varit otillförlitliga men de gjorde en total omarbetning för ca 1 år sedan och nu ska de enligt uppgift vara mycket bra. Viktigt uppdatera innan man seglar till Bahamas!

Sjökort Abrahams Bay Mayaguana.

Vi gick in i Abrahams Bay på Mayaguana. Det finns två passager genom revet. Området innanför revet är ca 5 M långt så man vill gärna ligga i norra delen nära dinghydocken annars blir jollefärden lång. Inloppet är skrämmande på sjökortet men kändes enklare och djupare i verkligheten. Kristrallklart vatten och bara ett fåtal båtar.

Vattner på Bahamas så klart att man ser botten som om det inte fanns något vatten. Här 3 m djupt.
Den bästa affären på Mayaguana? Vi kände att vi inte kunde gå utan att handla någonting och fick en trevlig pratstund med hon som skötte affären.

VI köpte simkort från Bahamas Telecom (BTC) så vi kunde få Internet igen! Björns iphone gick sönder men vi klarar oss med Skype tills vidare.

Brittiska paret Richard och Alison på Cerulean som vi lärde känna på Mayaguana.

Vi seglar nu vidare västerut i Bahamas och hoppas uppleva många fantastiska öar!

Mustique till Puerto rico

Nu har det gått två månader sedan senaste uppdateringen av bloggen. Därför blir detta inlägg lite längre men desto mer innehållsrikt!

Klart man måste ha en gigantisk uppblåsbar rutschbana med sig – hur ska man annars komma ner i vattnet från båten? Yacht ankrad vid Mustique.

Saint Vincent

Från Mustique seglade vi till Saint Vincent. Glittra som vi brukar segla tillsammans med gick till Bequia, så för en gångs skull var vi på egen hand.

Think Twice vid boj i Blue Lagoon på St Vincent. Revet skyddar lite från vågorna.

På Saint Vincent hyrde vi en Toyota Rav4. Inget kontrakt, kontant betalning vid återlämnandet och vi behövde inte ens visa körkortet!

Först körde vi östra kusten norrut och besökte bland annat Black Point och vidare upp till Georgetown som inte såg så välmående ut.

Vita brytande vågor mot den svarta stranden vid Black Point
Nella i tunneln vid Black Point. Ursprungligen byggd för utskeppning av socker.


St Vincent är högt och vulkaniskt. Det finns få vägar mellan ost- och västkusten. Vi tog oss dock upp till Montreal Botanical Gardens som ligger mitt på den södra delen. Tur vi hade en bra bil med 4-hjulsdrift och hög markfrigång! På västra sidan var vi upp till Princetown som är fint och där det finns riktigt bra affärer.

Spännande med stup på varje sida, smal väg och vänstertrafik. Men vägen är så smal att det är ingen skillnad på höger- och vänstertrafik!


Martinique

Vi seglade till Martinique via St Lucia där vi sammanstrålade med Glittra igen. Överseglingen till Martinique var blöt med nya squalls hela tiden. Squalls är intensiva små oväder med regn och vind. I Le Marin pågick en infekterad diskussion mellan marinan och företrädare för seglarna på grund av att marinan tänkte ta bort platsen för att lägga till med jollarna.

Gemensam middag i Le Marin,/ Martinique för de svenska båtarna Riri (Anna o Tobbe), Bliss Cecilia o Jocke), Samantha (Maria o Johan), Glittra och Think Twice. Tobbe fick en 3 liters öl. Men det är klart att vi hjälpte honom…

Vi hyrde bil med Christina och Janne och besökte bland annat romdestilleriet Clement.

Björn tittar fram genom ett spegelkonstverk i skulpturparken på Habitation Clement
Spännande träd och växter i parken Habitaion Clement
Givetvis måste romlagringen inspekteras. Ser väl ok ut?
Christina kör skickligt på lite väl smala vägar

Kappsegling på Martinique. Verkar enklare med katamaran än med lutbåt…

Vi gick ut till St Anne för en natt och där träffade vi bland andra Tobbe och Eva på Moana.

Vandring vid St Anne med Eva och Tobbe på Moana
På Martinique finns kossor – sällsynt i Karibien. Kan det ha en inverkan på att det är svårt att hitta bra kött utom de franska öarna??

I Petit Anse monterade vi reflextejp i avvisarlisten. Snyggt och säkert på kvällarna i hamnarna. Promenad till grannviken Grand Anse. Alternativ till att segla!

Think Twice lyser med sin nya reflexdekor i avvisarlisten

Vidare segling till Fort de France där vi passade på att tvätta och shoppa. Under motorgång till St Pierre gick en rem av på babordsmotorn så vi fick lägga till med en motor men det går också bra. Tur vi har två motorer och en hel del reservdelar!

Dominica

På vägen till Dominica fastnade något i rodren så båten blev lovgirig och svårstyrd. En styrlina gick av så vi fick styra med autopiloten och manövrera in i hamn med motorerna. Vi hade ny färdig styrlina i reserv.
Tidig morgontur på Indian River med Martin tillsamman med en schweizisk familj, Kess o Anne samt Janne o Christina.

Indian River med Martin – värt att uppleva igen!
Häftig natur – Indian River Dominica

I Portsmouth Dominica sammanstrålade vi med Anne o Kess på Engla som var på väg söderut efter att ha seglat längs USA:s ostkust. Vi fick många värdefulla tips! Vi var på Pays Barbeque tillsammans med många andra seglare bland andra Engla, Trollcat (norsk systerbåt, Chardonnay, Tangaroa och Glittra.

Kess ocgh Anne delar med sig av sina erfarenheter från Bahamas, USA mm. Vi bjöd på nybakade scones.

Marie Galante

Vinden är i princip alltid omkring ost. Vi hade tur och fick sydostlig vind så vi kunde segla till Marie Galante utan att behöva kryssa. Marie Galante är trevligt och erbjöd bättre skydd för ankring än man tror eftersom ön är nästan rund. Lång promenad till det lokala destilleriet och tillbaka så mycket det gick efter stranden. Ibland fick man vada.

Vandring på Marie Galante. Skönt gå i vattnet efter lång vandring på vägar.

Guadelope

Ankrade utanför Pointe-à-Pitre . Hyrde bil och åkte upp i nationalparken där vi hikade på leriga stigar.

Hike i regnskogen på Guadeloupe. Christina tar sig fram i leran!
Maffiga träd i Regnskogen. Jämför rötterna med Janne!

Seglade till Le Saintes där vi träffade Kerpa med Kerstin och Paul. Det är kamp om bojarna men genom gott samarbete fick vi bra platser för alla tre båtarna. Vi alla vandrade upp till toppen på Terre de Haut och på vägen upp träffade vi besättningen på svenska Siren.

Så glada blev Paul, Kerstin, Christina, Janne Nella o Björn vi nått toppen på Terre de Haut, Les Saintes.

Vi fortsatte till Réserve Cousteau på Guadelopes västsida. Nella o Björn åkte på dykutfärd till Pigeon Island. Det var mycket blåsigt och höga vågor. De flesta andra dök med tuber men det var en mamma med sin son som också snorklade. Mamman hade fått av sig cyklopet och fick panik när vågorna hela tiden sköljde över huvudet. Alla dykledarna var iväg med de som dök med tuber. Björn räddade mamman och Gertrud hjälpte sonen tillbaka till dykbåten.

Vid Pigeon Island Reserve Costeau känns det som att hoppa i ett fullproppat akvarium
Det som ser ut som ett öga på fisken är en fläck nära stjärten. Kanske lurar det någon…
Det gick bra för oss att snorkla i vågorna med våra snorkelmasker.

Vi hade tur och fick en boj i blåsiga Deshaise dit vi var tvungna att gå för utklarering. Snurriga vindar på natten och många besättningar satt uppe och kollade läget.

Antigua

Denna gång ankrade vi i Falmouth Harbour som är betydligt rymligare än English Harbour. Man kan ändå lätt gå till världsarvet Nelsons Dockyard i English Harbour. I English Harbour låg roddbåtar som precis gått i mål efter att ha korsat Atlanten. Puh…

Vi hade det bekvämt över Atlanten jämfört med de som rodde över
Vi låg fyra svenska båtar ankrade nära varandra i Falmouth Harbour. Bland andra den mycket vackra Swan 70:an Bugia Bianca som inte såg lika stor ut bland alla enorma megayachter.
Det var start för RORC 600. Ett 600 M långt race med start och målgång utanför English Harbour. Många megayachter och stora flerskorvsbåtar deltar. En jättetrimaran kapsejsade under träning men kom till start 2 dagar senare!

Vi ankrade utanför Jolly Harbour som ligger på Antiguas västsida.

Sundowner på Think Twice med Simon och Hilda på OCC båten Brisa. De sålde Brisa i Jolly Harbour strax efter och åkte hem till UK där de har en annan båt!

Vi tog lokalbussen till St John’s. Antiguas landsfader och nationalhjälte Vere Cornwall Bird står staty i Saint John’s
Fyra stora kryssningsfatyg låg i St John’s. Stor commerce i lyxbutikerna vid kryssningskajen.


Janne o Björn lämnade in gasolflaskorna på marinan i English Harbour och fick dem fyllda till nästa dag. Inga problem med svenska flaskor.

Tyvärr gick Christinas mamma bort mycket hastigt och Glittra återvände till Guadeloupe där de lyckats hitta en plats där de kunde lämna båten för en månad så de kunde åka hem till Sverige.

Ross och Ute från Tairua på lunch ombord på Think Twice utanför Jolly Harbour

St Barth

Vi fortsatte själva till St Barth (St Bartolomeus).
Ön var svensk 1784–1878 men såldes sedan tillbaka till Frankrike. Gatorna har även svenska namn.

Full fart mot St Barth
Även megayachten som passerade oss på vägen mot St Barth dök i vågorna. Det var den enda båt vi såg på överfarten.

Många svenska dekaler i baren på St Barth. Vi borde tagit med en OSK-dekal!
Med Hillary och Martin från OCC båten Chardonnay från UK. Notera det snygga bordet!

Från St Bart gick vi till den fina lilla ön Ile Fourchue där vi tog en (gratis) boj över natten.

St Martin

Vi ankrade utanför den franska sidan och klarerade in hos chandlern i kanalen. Där är det gratis men man kan lämna bidrag till sjöräddningen vilket vi givetvis gjorde. På holländska sidan finns världens bästa (?) chandlers. T.ex. har de SSB radio, kylskåpskompressorer etc. etc. på hyllan!
Hos chandlern träffade vi Susanne och Lasse på Seawind som låg ankrade i lagunen. De bjöd in oss på middag!
Vi passade på att få nya styrlinor i Vectran tillverkade hos utmärkta FKG rigging som kan fixa det mesta med riggar, rostfritt etc. 1 dags leveranstid!

Trevlig och god middag ombord på Seawind med Susanne och Lasse. St Martin.

Anguilla

Anguilla missade vi att besöka förra året. Anguilla ligger strax norr om St Martin. Ön är ganska platt så vi tog iland cyklarna i jollen och tog en rejäl cykeltur. Bland annat till den lilla hamnen Blowing Point (!) på sydsidan där det är en livlig trafik med små passagerarbåtar till St Martin. Om man bara går till Road Bay med båten betalar man ingenting för inklarering eller annat.

Cykeltur på Anguilla (UK). Ön är ganska platt men ändå höjdarutsikt på vissa ställen

Spanish Virgin Islands

Vi bestämde oss för att hoppa över Brittish Virgin Islands och US
Virgin Islands eftersom vi var där länge förra året. Det blev en nattsegling till Culebra, Puerto Rico (125 M). Vi blev plötsligt nästan omringade och förföljda av kryssningsfartyg mitt på havet! När vi passerade USVI kom LoomaIV med Lotta och Mads ut ur hamnen vid Charlotte Amalie så vi kom samtidigt till Culebra. Vi hade hört andra berätta på SSB radion (OCC:s radionät) att Looma var på gång.

Spanish Virign Islands är ett samlingsnamn på öarna Culebra, Culebrita och Vieques. Öarna tillhör Puerto Rico, USA. Hela Puerto Rico är spansktalande men många kan engelska och alla är vänliga och hjälpsamma.

Kryssningsfartyget Norwegian Dawn gjorde en U-sväng och förföljde oss mitt ute på havet! Kanske ville de fråga om vägen??

Skulptur som välkomnar besökarna på Culebra, Puerto Rico (US)

Vid inklareringen på flygplatsen tog de bara kontanter för att betala Cruising Permit, 19 USD. Vi hade bara kort men fick pengar av en amerikansk seglare så vi skulle slippa komma tillbaka en gång till. Givetvis betalde vi tillbaka så snart vi varit på bankomaten.
I USA måste man ringa customs varje gång man kommer till ett nytt distrikt. På Puerto Rico finns 4 distrikt men ingen karta som visar var gränserna går. Bättre ringa en gång för mycket! I viken Ensenada Honda låg Trud samt Andante med Roy och Åsa som var nya bekantskaper. Alla svenskarna var på sundowner på Think Twice.

Vi blev bjudna på hembakta semlor av Pia o Hasse på Trud. Till och mandelmassan var hemgjord! Underbart!

Culebrita

Vi ankrade tillsammans med Looma i viken på Culebrita. Tillsammans vandrade vi upp till fyren på smala stigar. När vi väl var uppe hittade vi en väg som de höll på att göra i ordning på andra sidan berget!

Vi badade med Lotta o Mads i de naturliga poolerna på Culebrita. Vågorna vräkte in ibland…
Think Twice invaderaderades av bin. På bilden syns bara några…. De gillade vatten och skugga. Insektssprayen skrattade de bara åt!


Vieques

På Vieques träffade vi den amerikanska båten Baloo med Ann och Bob som Looma kände sedan tidigare. Bob och Mads hade varit ute och harpunerat hummer och fisk. Fångsten grillades ombord på Think Twice! Härligt! Tack för detta!!

Nella, Bob, Ann, Lotta o Mads på hummerkalaset!
I mangroven finns det massor med mareld som lyser intensivt när man rör med handen eller årorna i mörkret. Vi, Looma och Baloo var på mörkerutflykt och kollade! Bakom jollen blir det alldelses ljust i kölvattnet!

Puerto Rico

Vi ankrade tillsammans med Looma i Salinas. En ganska grund vik som ser ganska trist ut med mangrove och båtar som skadats av orkanen. Visade sig dock ganska trivsam med tiden när man lärt sig hitta till stan som ligger en bit bort.

I viken finns det sjökor! Det är stora djur men man ser bara ryggen på dem och ibland en frustande mule, så det blir inga bra bilder.

Vi hyrde bil av Sidney som rekommenderas av yachtklubben och andra seglare – helt obyråkratiskt och prisvärt. Vi bilade tvärs över Puerto Rico till huvudstaden San Juan som ligger på nordkusten. Mads och Lotta behövde en specialslang till sin Yanmar. Den fanns faktiskt i lager!

Vi passade på att köpa en ny amerikansk Android-telefon och SIM-kort från AT&T med obegränsad surf och 10 Gbyte hotspot per månad. När vi ringer till Sverige använder vi Skype. Genom att låta AT&T dra beloppet för prepaidkortet automatiskt varje månad fick vi 10 USD rabatt varje månad och 50% rabatt på telefonen utan bindningstid! Björn som tidigare bara haft Iphone blev entusiastisk över nya Android-luren!

Vi parkerade i ett P-hus i centrala San Juan och promenerade runt. San Juans centrala delar är mycket monumentala och vackra. Väl värt ett besök!

Till och med tak och kupol är i marmor. Kan det vara här politikerna håller till?
Gratis museal buss för turister och lokalbefolkning i de gamla delarna av San Juan. Inte bekvämt men kul!
Bakom Nella syns delar av de gamla befästningsverken.
Turist eller invånare? Ganska stor…

Vi hade hyrbilen i två dagar. Den andra dagen åkte vi till IKEA i SanJuan (som tyvärr bara är ett utlämningsställe), upp i nationalpaken i bergen och runt den östra kusten.

Björn, Nella, Lotta o Mads uppe i regnskogen. Utsikt över havet.
Fina men inte så imponerande vattenfall i regnskogen på Puerto Rico
Vi stannade för lunch vi de berömda matkioskerna i Luquillos.
Kiosk? Så här fint åt vi inne i ”kiosken”

Vi lämnade Looma och seglade själva vidare till ön Caja de Muertos där vi vandrade genom kaktuslandskapet upp till fyren och beundrade utsikten. Till kvällen blev vi ensamma på ön.

Vacker utsikt på Caja de Muertos

När vi skulle lätta var det omöjligt att få loss ankaret som satt fast med spetsen i en korallspricka eller liknande. Björn fick dyka ner 4,5 meter och fästa en tamp i bakänden på ankaret så vi kunde dra loss det baklänges.

Ponce

Vi ankrade utanför yachtklubben i Ponce. Man lägger jollen längst in i viken för på yachtklubben har de ingen dinghydock. Lång trist vandring in till stan genom hamnområdet. Ponce är Puerto Ricos näst största stad. Vi gick till IKEA för att hämta porslin mm som vi beställt på IKEA i San Juan.

Lilla IKEA i Ponce. Förbeställning krävs och det finns ingen svensk mat 🙁

De centrala delarna av Ponce är fina och väl värda ett besök. Bäst är att ta en Uber (taxi med privatbilar) från hamnen. Fantastiskt mycket enklare och bättre än taxi hemma. Bara klicka i appen vart du vill komma så kan du följa din bil på väg till dej och vet vem som kör, bilnummer etc. Man behöver inte ens ta fram kreditkortet. Chaufförerna får betyg och dricks kan lämnas direkt i appen.

Utställning av veteranbilar mitt i shopping mallen Plaza Del Caribe, Ponce
En drink i hamnen innan vi gick ombord i Ponce

Fortsatt segling

Björns mamma Lena har ätit dåligt under en period och även varit inlagd på Geriatriken. Vi har haft mycket funderingar på om vi behöver hitta någonstans att lämna båten och åka hem. Nu har dock hemtjänsten lugnat oss och sagt att det inte finns något behov att åka hem för närvarande så vi fortsätter att ringa ofta och hålla kontakten med hemtjänsten.