Snorkling, Barbuda, Antigua, J-båtar mm

Otroligt att det gått en månad sedan senaste blogguppdateringen! Vi har haft enormt mycket upplevelser på sista tiden så det finns mycket att berätta om.
Totalt har vi nu seglat 7830 distansminuter sedan vi lämnade Muskö. Det låter mycket men sedan vi kom till Karibien för drygt 3 månader sedan har vi bara seglat i genomsnitt 7 distansminuter per dag så det är mest upplevelser i land och i hamnarna.

Från St Lucia seglade vi söderut till Grenada och sedan norrut.

Guadeloupe

Från Isle de Gosier på södra Guadeloupe fortsatte vi lite österut till Saint Anne  (vanligt namn). Där får man snirkla in mellan brytande rev för att ankra i skydd bakom.

Vårgorna bryter på revet strax utanför vår ankringsplats

Från Saint Anne seglade vi tillbaka mot sydväst och sedan norrut på västra sidan av Guadeloupe, en härlig medvindssegling!
Vi ankrade i viken Anse a la Barque och dit kom också Engla en dag senare.

Vi gick för motor den korta biten upp till Cousteau Marine Park där vi hittade en fin ankarplats längst in på bekvämt snorklingsavstånd från fina dykplatser. Mycket snorkling på underbara rev med  fina koraller, mycket fisk i olika färger och sköldpaddor som betar på botten.

En  dag åkte vi ut med en dykbåt till ”Japanska trädgården” dit man inte får gå med egen båt. Peter och Jackline på Ellen var också med. Vi  blev bjudna på middag på Ellen på nyfångad fisk de fått från svenska båten Hilma.

Vi och Ellen seglade till Deshais på norra Guadelope där det finns utklarering. Tillsammans med Jackline, Peter och Peters syster & svåger Gun och Ville vandrade vi upp till den fina botaniska trädgården. Många av växterna finns även i Sverige fast då i mikroformat i blomkrukor.

Hungrig fisk i Botaniska trädgården. Den som gapar efter mycket…
Även fåglarna gillar mat…

Antigua

Efter en lite skumpig segling på 45M kom vi till fantastiska English Harbour på Södra Antigua. Här finns välbevarade Nelson Dockyard som är ett världsarv och har fått sitt namn efter amiral Nelson som bodde på varvet från 1784 till 1787. Hamnen är helt dold från havet.

Som vanligt ankrade vi utanför hamnen där man kan bada. Inklarering i deras IT-system eseaclear.com ej att förväxla  med sailclear.com som de flesta andra öarna använder.  Systemen är förvillande lika. De franska öarna har givetvis ett eget system där alla uppgifter måste registreras från början  varje gång både vid in- och utklarering! Att de har IT-system gör inte att man slipper uppsöka myndigheterna för inklarering. Suck…

I English Harbour  och intilliggande Falmouth Harbour ligger många gigantiska superyachter med stora besättningar.

Vi hittade en hårsalong så Björn kunde få en mycket mycket välbehövlig klippning.

English Harbour Antigua

Ellen kom någon dag senare och vi tog tillsammans lokalbussen till St. John som är huvudstad.

Nationalhjälten och första premiärministern Sir Vere Cornwall Bird Sr. 1910 – 1999 står staty i St John

Staden ger ett ganska slitet intryck.
Till St John kommer mängder med kryssningsfartyg och gatorna rakt upp från kryssningskajerna är väldigt fina och fulla med lyxbutiker. Kryssningspassagerarna måste få en helt galen bild av levnadsstandarden på Antigua.
Sundowners här och där och Jackine och Peter var hos oss på middag. Sundowner ombord på Engla som låg i Falmouth Harbour.

Sundowner på Engla med Kess barn och barnbarn samt Mona och Mathieu på svenska Outremer 50 Media Luna

En dag lämnade vi in 25 kg tvätt och ägnade sedan dagen åt poolbad, ätande mm. på Boom restaurang  tillsammans med Peter och Jackline. Betydligt trevligare än att tvätta, torka och vika själv.

Lyxiga Boom restaurang English Harbour. Poolen har utsikt över English Harbour med alla lyxyachter.

Vinden skulle för ovanlighetens skull bli västlig så vi passade på att gå norrut efter Antiguas östra sida och ankrade vid fina Green Island. Antigua har många läckra ankarplatser att välja på.

Barbuda – drömmen om Karibien!

Ensamma innanför revet vi Cocoa Point Lodge, Barbuda

Barbuda ligger ca 30M norr om Antigua och tillhör det självständiga landet Antigua & Barbuda. Barbuda drabbades så hårt av orkanen  Irma i höstas att man beslöt evakuera samtliga invånare men en del av befolkningen har nu återvänt.
Vi ankrade på 2 m djup i skydd av reven på södra ön vid Cocoa Point Lodge. Vi var helt själva men kunde se några andra båtar (bara katamaraner) en bit öster om oss. På Barbuda kan man verkligen få uppleva drömmen om Karibien i form av milslånga helt folktomma sandstränder, helt okommersiellt och vackert (trots stormskadorna).

Vi tog i land våra cyklar för första gången sedan Las Palmas och tog  oss till Codrington som ligger ca 1,5 mil norrut.

De flesta palmerna har blåst omkull och vägarna i söder är oframkomliga

Omkring Cocoa Point Lodge var inget uppröjt efter orkanen. Palmerna låg kors och tvärs över vägen och husen var obeboeliga.

Vägarna bestod först av lös sand och var mycket svårcyklade men när vi kommit förbi turbåtens kaj var det fin väg ända till Codrington. I Codrington finns hus i alla stadier efter orkanen från raserade till reparerade. I Codrington såg vi många tält från Rotarys shelterbox som är hjälpkit som innehåller allt en familj behöver inklusive tält.

Tält från Rotary shelterbox fanns på många ställen. Trevligt att se att hjälpen når fram.
Tält från Rotary

Många har varit undrande om det går att segla till Barbuda och vi har lagt in information på olika hemsidor och Facebooksidor för seglare i Karibien.

Vilda åsnor och hästar  finns överallt på Barbuda. Även på vägarna.

In- och utklareringen på Barbuda hade inte öppnat igen efter orkanen så vi var tvungna att går tillbaka till Antigua för att klarera ut.

Antigua – Jolly Harbour

Jolly Harbour. Husen ligger vid ett nät av kanaler och fina stränder utanför

Vi seglade till Jolly Harbour på västra Antigua och ankrade utanför hamnen trots att det var ganska guppigt. Jolly Harbour har kanaler in mellan husen så många hus har egna båtplatser.

Båtlift för katamaran  vid ett hus i Jolly Harbour

De finaste husen har sandstrand med fri horisont på ena sidan och båten förtöjd i bra skydd på andra sidan.
En av de bästa mataffärerna vi sett bortsett från de stora butikerna på de franska öarna.

Vi hade en båtfixardag där vi fixade nya upphängningar i jollen, lagade fästet till gasdämparen på ankarboxluckan mm.

Saint-Barthelemy, J-båtar mm.

Saint-Barthélemy skrivs även som St Barth, Saint Barts och Saint Barths.
St Barth och är en fransk ö men är välkänd av svenskar eftersom ön var en svensk koloni 1784–1878 . Ön såldes sedan tillbaka till Frankrike. Svenska namn finns fortfarande på gatskyltarna och öns vapen har även de tre kronorna.

Ja inte är det samma namn på svenska och franska

Den enda staden heter Gustavia. På skoj har man också en skylt från svenska Systembolaget utanför en vinbutik.

OBS Den gröna systembolagskylten till höger om dörren. Svensk-traditonen är stark!

När vi var på St Bart seglades the Bucket Regatta med 26 st gigantiska superyachtar och J-båtar. Bland annat nybyggda J-båten Svea som byggts efter gamla ritningar av svensken Tore Holm.

J-båten Svea

Utanför hamnen låg förutom vi (!) bland annat världens numera näst största motoryacht Eclipse som är 164 m lång och lär vara utrustad med bland annat u-båt och missilskydd.

Eclipse, störst i världen när den byggdes

Ägare är Roman Abramovitj  som också äger fotbollslaget Chelsea och har ett  exklusivt hus på St Bart. Man kan ju förstå att man inte kan övernatta i en så liten båt??

I Sverige tycker vi att 100-fotaren Hyundai är enorm. I Bucket Regatta hade Hyundai varit minst och mindre än hälften så lång som den största båten M5 som är 78 meter lång. Vackrast var de tre J-båtarna  Svea, Velsheda från 1933 och Topaz.
Givetvis hängde vi i Bucket Bar på kajen med besättningarna från superyachtarna!

På St Bart träffade vi Peder och Susanne på Miltonia och  Jeanette och Fredrik på Bushpoint. Vi gjorde en gemensam rundtur på ön med taxiguide. Mycket trevligt!

Flygplatsen på St Barth är ökänd. Kort bana som ligger i en backe och slutar i havet.

Skadorna efter höstens orkan syns nästan inte alls och 80% lär vara åtgärdat. Alla har jobbat mer eller mindre dygnet runt för att återställa snabbt. St Barth lever på turismen.

 

Solnedgång sedd från vår ankarplats utanför Gustavia. Obs fågeln i solen

Ile Fourchoue

Efter utklarering gick vi vidare ön Ile Fourchoue där vi ankrade för natten. Fantastisk snorkling!
Vi hade sådan tur att båtarna som seglade Bucket regatta rundade ön på kryss ena dagen vi låg där och passerade med spinnaker andra dagen!

Superyachten Danneskjold försöker skrämma konkurrenterna. Se hur små människorna på relingen är.
J-båtarna kom kryssande på nära håll en dag och passerade med spinnaker nästa dag. Hur många gånger i livet får man uppleva detta?

Saint-Martin

Saint-Martin är delad mellan Frankrike och Holland. Vi ankrade och klarerade in på den franska sidan vilket är betydligt billigare. Även ön Saint -Martin drabbades av orkanen  Irma och har beskrivits som totalförstörd.  Det finns en stor lagun i ön med kanaler i norr och söder.

Många skadade hus och sjunkna båtar på Saint-Martin

Mycket påstås vara uppröjt men vi uppskattar att det finns ca 1000 skadade eller sjunkna båtar kvar och många hus är knappt påbörjade.

Adastra som låg ankrad utanför holländska sidan är inget rymdskepp utan en båtleksak för en miljardär

Det finns dock mycket bra båttillbehörsaffärer och båtservice på plats. Vi träffade våra Nya Zeeländska vänner Tim och Helen på Lagoon katamaranen Rua som nu styr mot Panama och Stilla Havet!

Efter en ansträngande shoppingtur i båttillbehörsaffärerna är vi värda lite champagne på fördäck vid den vackra solnedgången

Martinique, Dominica och Guadeloupe

Vi har fortsatt sakta norrut med ganska korta etapper och långa tider i hamn. Som tidigare har det varit många trevliga och vackra platser och mycket trevligt umgänge med andra seglare.
Nu har vi  bestämt oss för att lämna båten på land på Grenada över orkansäsongen och kommer huvudsakligen att vara i Sverige från någon gång i juni till någon gång i oktober.

Martinique

Från St Anne på södra Martinique seglade vi vidare ”runt hörnet” till Grand Anse på västra sidan. Mycket sköldpaddor som betar på botten runt båten och då och då simmar upp till ytan. Kul snorkling!

 

Diamond Rock vid sydvästra hörnet av Martinique
OCC träff på baren vid stranden i Grand Anse

Vårt medlemskap i Occ, Ocean Cruising Club ger oss många trevliga kontakter. I Grand Anse var vi både på OCC-träff och blev inbjudna på te på hos Frank och Mandy på Infinity B, en brittisk Najad 460.

Vi fortsatte ytterligare en kort sträcka till Anse Mitan som är mer en badort nära utanför huvudstaden Fort de France. Trevligt men lite ”turistigt”.
Vi gick för motor den korta sträckan till Fort de France .  Även Ellen och Engla var där och vi hade grillknytis på Think Twice och filmkväll ombord på Engla.

Anne och Kess på filmkvällen ombord på Engla.
Tvättade 25 kg tvätt i olika omgångar. Bra med stora maskiner och en bok att läsa under tiden.

Vi tog en taxi tillsammans med Peter och hämtade ett nytt ankarsegel till Ellen från Lundh Sails. Vi passade på att shoppa på stormarknader som Decathlon, en byggmarknad och en elektronikbutik där Björn köpte välbehövlig ny rakapparat. En dag var Gertrud, Jackline och Anne iland och shoppade. Kess, Björn och Peter fördrev tiden med öl  och båtsnack.

Ankrade en natt utanför Saint Pierre på norra Martinique och klarerade ut. Sundowner med Ellen och Salsa på Think Twice.

Dominica

Seglade till Portsmouth på norra Dominica.  P.A.Y.S. (Portsmouth Association of Yacht Services)  som organiserar de seriösa ”Boat Boysen” tog emot och skjutsade oss in till tullen tillsammans med skepparna på Ellen och Salsa. Enkel inklarering med samtidig utklarering

Dominica drabbades väldigt hårt av orkanen Maria i september.  Vindstyrkor på ca 100 m/s med efterföljande skyfall gav stora skador på byggnader, vägar och naturen. Nu är vägarna framkomliga och husen håller på att repareras men hjälpbehovet är fortfarande mycket stort. Till skillnad från andra öar i Karibien måste Dominica klara sig självt.

PAYS ordnade tur på Indian River och guidad biltur för oss.

Ropa på Providence på VHF 16 så tar Martin emot

Tillsammans med besättningarna på Ellen, Salsa och Rua från Nya Zeeland åkte vi med Martin uppför Indian River. Motorkörning är förbjuden så det är handkraft som gäller.

Martin gjorde vackas fåglar och blombuketter till damerna
Spännande utflykt på Indian River. Vackert trots stormskadorna.
Kokosnötter anses bra för allt och kan användas till mycket och även som skulpturmaterial

Tidig uppstigning tre dagar i rad. Det är få turister på Dominica och är man tidigt ute ser man inga andra.

Vandring på Dominica. Förutom besättningarna på Think Twice, Ellen och Salsa var ett trevligt par från Österrike med. Skorna på när vi korsade flodfåran flera gånger för att komma upp till vattenfallet.
Alla badade i vattenfallet. Kul! Inga andra turister syntes till.
Mn kan göra vackra mönster med  naturens hjälp
PAYS ordnar fin Barbeque på söndagarna. Vi var med på Barbeque nr 2 efter orkanen och nästan alla seglare i hamnen deltog!

Guadeloupe

Snabb segling i frisk vind den vackra  ön Terre de Haut i ögruppen Les Saintes, Guadeloupe. Guadelope tillhör Frankrike så det finns både fri roaming och enkel inklarering! Vi hade tur och fick en boj i ganska skyddat läge.

Regnbågar ser vi ofta. Den här var en riktig halvcirkel med ena änden över Sheglia

 

Andra änden av regnsbågen vid Rua. Finns det en skatt vid båda ändarna?

Vi blev bjudna på sundowner av Lydia och Martin på tyska Cheglia som låg på bojen bredvid. Cheglia är en Boreal 52, en mäktig  långfärdsbåt kapabel att segla även i kalla vatten. Dörren till salongen skulle kunna vara till ett bankvalv. De bjöd ombord oss så fort de såg vår OCC-vimpel.

Vi stötte ihop med Johan Bäcksin, som tidigare varit engagerad i Sticklinge Udde Båtklubb, och Paula.  De seglar en katamaran med namnet Vidimus som är en Orana 44, en storasyster till Think Twice.

Sundowner på Think Twice. Deltagare besättningarna på Cheglia,  Vidimus , Ellen och Rua.
Vi vandrade upp på högsta toppen, drygt 300 m hög. Härlig utsikt.

Vi blev bjudna på mycket trevlig middag ombord på Vidimus sista kvällen innan vi fortsatte till Pointe a Pitre, huvudstaden på Guadeloupe.  Huvudön Guadelope består egentligen av två tvillingöar Grande Terre och Basse Terre som skiljs åt av en kanal med broar över.

Vi ankrade alldeles nära centrum så vi enkelt kunde ta jollen in.
I Pointe a Pitre träffade vi Ellen. Vi har sällskap för det mesta och det blir många trevliga sundowners på ena eller andra båten.
I Pointe a Pitre var det karneval flera dagar.

En av karnevalerna i Poinde de Pite. De tar lång tid och erfarna åskådare har med stolar och paraplyer

En dag tog vi jollen norrut genom den långa kanalen mellan huvudöarna och ända ut på nordsidan. Enligt vår pilotbok ska broarna öppnas en gång tidigt varje morgon men troligen sker det inte för närvarande. Kanalen är mest som ett mangroveträsk och helt öde,  vi såg ingen annan båt och inga hus efter kanalen.

När vi fått nog av stadslivet gick vi de tre distansminuterna till den vackra badön Ilet du Gosier där man får bra skydd av reven trots att det är helt öppet mot havet.

 

Utvärdering ARC-rallyt

JRSK  (Jorden Runt Seglarklubben) ville ha en artikel till tidningen ”Varvet” om Think Twice deltagande i ARC. Det gav anledning till lite reflektioner om eventet, seglingen och vår insats. De kan kanske vara av intresse för andra seglare och intresserade.

ARC eller inte?

Innan var vi lite tveksamma till Atlantic Rally for Cruisers, ARC. Alternativen detta år var ARC, Atlantic Odyssey, Viking Explorer eller att gå själva. Skulle ARC, kallat ”Arken”, vara värt kostnaden och att man inte kan bestämma avseglingsdatum själv?
Med facit i hand så var det förvånansvärt billigt om man ser till vad vi fått!  Arrangemangen är fantastiska och man förstår varför många har deltagit många gånger! Ska man vara med i ARC bör man anmäla sig tidigt. Vi råkade ut för lågtryck som gav hård motvind i början och kanske är förutsättningarna bättre med mer stabil passadvind om man startar efter nyår men nackdelen med att starta senare är att säsongen i Karibien blir kortare.

Las Palmas

Bäst är att komma till Gran Canaria ca 2 veckor före start.  ARC+ som går via Kap Verde startar en vecka innan och aktiviteter och festande börjar tidigt! Alla i besättningen bör komma tidigt för att delta i aktiviteter och förberedelser.
ARC:s medarbetare är fantastiska och gör ett jättejobb. Däremot har Marinan i Las Palmas brister vad det gäller inställningen hos personalen och förmågan att sköta toaletter etc. med den stora mängd seglare som finns i hamnen.

Tiden före start går fort. Många bra seminarier, båtfixande, proviantering, fester och mycket båtsnack tar tid! Trots att vi var ganska erfarna var seminarierna väldigt givande.

Team Think Twice Björn Johan Per Gertrud och Tomas vid invigningen

Bunkring mat och vatten

Maten är viktig på en översegling och vi hade mycket hög matstandard.  Vi hade gjort en meny innan men frångick den för det mesta, t.ex. för att vi fått fisk eller hade lust med något annat.  Vi lagade nästan ingen mat i förväg med vetskapen om att det går bra att laga mat till havs i en katamaran som varken kränger eller rullar särskilt mycket.  Vissa dagar är dock havet ”skrynkligt” så man väljer något enklare. Andra båtar valde att tillaga de flesta måltiderna i förväg.

Det finns flera bra affärer i Las Palmas som gärna hjälper till med att vakuumpacka, frysa in och leverera till båten, t.ex. Hyperdino som också har bra priser. Man behöver inte välja de dyrare firmor som marknadsför sig speciellt mot deltagarna.

Man ska undvika att köpa för mycket frukt och grönsaker som inte håller så länge i värmen.  Bunkrandet kan lätt gå till överdrift!

Vi har en watermaker och en handdriven watermaker som backup. Dessutom såg vi till att alltid ha ganska mycket vatten i tankarna. Ett annat sätt är att ha flaskor stuvade ombord eller ha lösningar för att samla regnvatten.

Starten

Med orkester, publik och massor av båtar är det en speciell känsla att starta med 3000 distansminuter framför sig! Det är dock ingen hets i starten och man behöver inte trängas vid startlinjen när startskottet går.

Taktik och vägval

Vårt track jämfört med rhumb line, närmaste vägen

Vad som är bäst vägval mellan Gran Canaria och Saint Lucia varierar kraftigt mellan åren. De båtar som försökte gå rakt mot mål fick detta år mycket hård kryss och tvingades sedan ändå söderut. Även vi fick kryss med upp till ca 16 m/s men inte lika långvarigt. De som gick ända ner nära Kap Verde gjorde bästa vägvalet detta år.

Vi laddade ner väderfiler och ruttförslag för olika vädermodeller med Predict Wind. Det hjälpte oss att hålla oss utanför de stora stiltjebältena och optimera våra vägval. Olika vädermodeller ger olika förslag så man måste ändå ha en egen uppfattning.
Det är förvånansvärt hur ofta vinden vrider ute på Atlanten även i passaden och man måste agera på vriden så man både får vägvinnande kurs, bra båtfart och minskar gipprisken.

Kommunikation

Vi deltog i SSB nät med kortvågsradion varje dag så vi fick höra ett 20-tal andra båtar berätta om väder, segelföring, fiskelycka och mycket annat. Det ger mycket samhörighetskänsla trots att man mycket sällan ser någon annan båt. Björn var också en av net controllerna som höll ihop radionätet.

Alla båtar utrustas med en satellitsändare som skickar regelbundna positionsrapporter som kan följas på Internet.
Varje dag kommer e-post via SSB eller satellit med väder och positionsrapporter för alla båtar. Vi plottade de vi känner och alla i vår klass. Vi hade också e-post hemifrån med rapporter om både personliga saker och världshändelserna. Radionätet och e-mailen blev dagens höjdpunkter!

Egentligen hade vi inga kappseglingsambitioner men när vi såg att vi kunde vinna vår klass blev vi triggade av det och fokuserade mer på fart. Resultatprognoserna från ARC är dåliga eftersom de baseras på undermåliga algoritmer. Man måste räkna själv!

Vaktschema

Vårt vaktschema var baserat på 3-timmarsvakter där man var tillsammans med en person första timmen, själv en timme och tillsammans med en annan person sista timmen. Det ger långa sovperioder och omväxling. När det behövs är det lätt att dra ihop vaktpassen så man inte behöver vara ensam. Dagtid var det två som hade ansvaret för seglingen, två som svarade för mat och disk och en som var ”boat check” med ansvar för att kolla igenom allt på båten och städa. Alla delade lika på alla sysslor.
Till eftermiddagskaffet varje dag hade vi ett möte där vi kollade av hur var och en kände, båtens status, väder, resultat, taktik med mera samt beslöt om eventuella förändringar.

Passaden och squalls

Ju närmare Saint Lucia man kommer desto starkare blir passadvinden. Vi seglade mycket gennaker (även på natten) och skar för att slippa ren plattläns och få bra båtfart även om vi faktiskt kan segla plattläns genom att saxa gennakern med spinnakerbommen. Vi hade alltid både preventergaj och bombroms på undanvinden. Det kom ganska många squalls. En del undvek vi genom kursändringar men vande oss vartefter och märkte att vindarna inte blev så dramatiska och att regnet  snabbt gick över.

Ett dygn före målgången lossnade en skruv i mastskenan så travarna blockerades och vi kunde inte reva. Efter målgången blev Björn snabbt upphissad i masten för att ta bort skruven så vi kunde få ner storen!

Målgången

Mottagandet i Rodney Bay på Saint Lucia är fantastiskt med musik, applåder och den efterlängtade rompunschen! Skön känsla! Speciellt kul med de vänner som tar emot!

Resultatet

Vi vann vår klass i ARC med 4 dagar och 8 timmar före 2:an på beräknad tid!! Vi var också först i mål, drygt 1 dag och 5 timmar före 2:an. Vi kom 2:a i flerskrov totalt. Den enda båt som var före var den extrema båt som var snabbast av alla över Atlanten.
Det görs ingen officiell resultatlista gemensamt för enskrov och flerskrov men vår beräknade tid motsvarar 5:a  totalt av ca 190 båtar i multihulls och cruising totalt.

Klassresultat ARC 2017

Värdering av vår insats

Givetvis är vi väldigt nöjda med resultatet. Vi skojar gärna om att det var skruven i mastskenan som hindrade revning som gjorde att vi vann. Men att vi inte kunde reva storen sista dygnet gjorde naturligtvis inte att vi slog 2:an med  4 dagar.

De faktorer som var mest avgörande var:

  1.  Bra båtfart tack vare bra besättning och anpassad segelföring dygnet runt. Bra belysning i riggen gör att man kan reva och bärga segel lika bra på natten som dagen och behöver därför inte  minska segel till kvällen i onödan.
  2. Undvikande av stiltje
    Det är viktigt att ladda ner detaljerade väderfiler och värt att ta omvägar för att undvika stiltje. Vi gick för motor (vilket man får göra mot tidstillägg) när det var helt stiltje i 26 timmar. Vi tyckte det var väldigt mycket men det visade sig att de flesta andra hade fler motortimmar.
  3. Reagera på vindskiften
    Bortsett från ett misstag så var vi noggranna med att slå/gippa på vindvriden. Vi hörde att andra båtar seglat långa sträckor mot sydost! Det är lätt att tro att det vrider snart tillbaka.
  4. Resultatrapportering
    Att plotta andra båtar och göra resultatprognoser är kul och stimulerar till att hålla fart på båten.

Priser

Priser delas givetvis ut till de första båtarna i varje klass och totalt men även till de som kommit på plats 3, 7 och 10. Det finns också många priser till barn, till de som assisterat andra, äldsta och yngsta skeppare mm. Svenska båtar var kraftigt överrepresenterade bland pristagarna! Alla pristagare kan hittas på ARC:s hemsida under www.worldcruising.com .

Summering

Vi hade en härlig upplevelse och rekommenderar gärna andra att delta i ARC om man har möjlighet!

Vårt varma mottagare av andra deltagare som Engla blev uppmärksammat i pressen!

Join and enjoy!

Grenada och Martinique

Union Island

Från Tobago Cays slöseglade vi (den 28:e december) för bara genuan den korta biten till Clifton Harbour på Union Island. Union Island ligger i södra änden av landet Saint Vincent and the Grenadines.


På Union Island besökte vi givetvis den välkända Happy Island som är en minimal ö man byggt på revet. Ön upptas helt av en bar. Vi var på Happy Island tillsammans med gänget från Salsa och Rua, en ny Lagoon 42 på väg hem till Nya Zeeland.
Union Island är tillhåll för Kate-surfare i världsklass som surfar in mot Happy Island för att lyfta upp i luften och flyga över land. Imponerande!
På Union Island klarerade vi ut från landet Saint Vincent and The Grenadines.

När vi lättade satt en  ca 5m lång planka spetsad på ankaret.  Troligen en del av en sjunken båt. När vi till slut fått loss plankan från ankaret fastnade den i rodret så vi inte kunde styra. Vi nödankrade snabbt men sedan lossnade plankan och vi kunde fortsätta.

Grenada

Vi seglade till Tyrall Bay på ön Carriacou som tillhör landet Grenada. Carriacou och ligger nordost om huvudön som heter Grenada precis som landet.
Inklareringen på Carriacou är ökänd. Vi mötte seglare som varit där i över 4 timmar med väntan och inklarering och dessutom blivit illa bemötta. För oss gick det på ”bara” 1 timme. När vi klarerat in vräkte regnet ner så vi var tvungna att ska skydd på en bar intill. De hade god mörk öl!

På nyårsafton tog vi lokalbussen till  huvudorten Hillsborough som var helt öde!

Bara vi  i Hillsborough på nyårsafton

Butikerna var stängda och inte en bil eller människa på huvudgatan. Det fick bli en rundtur med taxi och en mycket kunnig och trevlig chaufför.

Vår guide och Gertrud uppe vid sjukhuset som ligger högt över Hillborough
Djuren verkar vana att trängas med bilarna

I Tyrall Bay finns en helt nybyggd och välsorterad livsmedelsaffär. Enorm skillnad mot de primitiva affärerna på Union Island!

Vi firade nyår på en liten trevlig restaurang på stranden tillsammans med besättningarna på Ellen Najad, Salsa, och Rua. De flesta av oss åt god och prisvärd hummer. Själva 12-slaget firades ombord på Salsa med skumpa och skålande!

Jolletur i mangroveträsket. Här blir det fullt med båtar om det blir orkanvarning

Givetvis tog vi en promenad upp på berget söder om hamnen och studerade utsikten.

Tyrall Bay från ovan

Vi seglade vidare till Clarkes Court Bay på södra Grenada. Där träffade vi Hasse och Pia på Trud som är vänner sedan vi seglade till Skottland 2011.

Hasse o Pia på besök. Gertrud fick välja hemvirkade grytlappar.

Trevligt umgänge ombord på båtarna och gemensam rundtur på Grenada med minibuss. Chauffören var otroligt kunnig och duktig på att berätta om alla platser, kryddor. växter och frukter.  Grenada  kallas även  Spice Island och odlar bland mycket annat  muskotnöt och kakao.

Här bjuds vi på kakaobönor som man kan äta det mjuka lite kladdiga höljet på
På en liten chokladfabrik fick vi se produktionen från bönor till chokladkakor

Vi besökte varvet Clarks Court Marina och där träffade vi också ett trevligt par som varit i området i 12 år. Mycket bra information, bland annat om Skipper Bobs  seglingsbeskrivningar för USA.

Gertrud hittade på Internet hur man öppnar en kokosnöt genom att knacka runt om

Vi flyttades oss till viken Prickly Bay strax intill. Mycket ankrade båtar. Där ligger Spice Island Marina och Prickly Bay Marina. Vi tog en lokalbuss till huvudstaden  St Georges.  Bussen är en minibuss med ”konduktör” som lockar på nya kunder och tar betalt i rasande fart.

Till Martinique

Vi tankade för första gången sedan Gran Canaria och klarerade ut vid Prickly Bay Marina. Nattsegling 175 distansminuter till St Anne på södra Martinique.  Skönt slippa klarera in och ut i alla länderna emellan. Inklareringen på Martinique som tillhör Frankrike görs enkelt på en dator.  Vilken skillnad!
På Martinique låg redan vänbåtarna Engla, Ellen och Ultimo. Vi lärde också känna Unicorn som varit länge i Karibien.

Regnbåge på Martinique

Det är ca 30 grader varmt och soligt för det mesta, men det kommer regnskurar flera gånger varje dag och natt. Men vad gör det när det torkar på en gång och det aldrig är kallt!

Kess och Anne hyrde en  bil  som rymde även oss samt Jackline och Peter. Heldagsutflykt med besök på två romdestillerier och matinköp på en fantastisk Carrefour. Snirkliga vägar i regnskogen mitt på ön.

Provsmakning av rom. Vi prioriterade provning och inköp när vi besökte destillerierna!

 

När vi badade upptäckte vi att vår båtbotten var full med små knottror, det vill säga blivande havstulpaner, trots att vi gjort rent botten två veckor innan.  Det var bara att sätta på cyklopen och göra rent botten igen. Pump nummer två i watermakern la av så vi fick byta pumphuvud även på den. 460 driftstimmar är tydligen så länge de håller. Mycket båtjobb på en dag!
Vi flyttade oss in till Le Marin där det finns mer affärer och där flera vänbåtar låg.

På mornarna finns det VHF-nät i många hamnar.  Mycket bra information om sociala aktiviteter, kontakter för att hjälpa varandra, försäljning av begagnade båtprylar mm. Vi har inte kommit igång med att lyssna förrän nu men det är verkligen värt att masa sig ur kojen för att slå på radion.
Gertrud , Anne, Jackline och Anna-Karin från Unicorn var på  Ladies Lunch i Saint Anne . Totalt ca 20 damer var med. De flesta från USA och Canada.

18 januari var det Björns födelsedag.  Klockan 7 väcktes Björn av att det bankades förskräckligt på båten. Det var vännerna från Ellen (Arcona), Ultimo och Engla som kom med sina jollar och bjöd på en fantastisk champagnefrukost! Samtidigt fick Gertrud kontakt med sönerna i Stockholm och Korea över Skype.
Till kvällen blev det SOS (=Skumpa Och Snittar) ombord på Think Twice och middag på den utmärkta restaurangen Zanzibar här i Le Marin på Martinique.

Champagnefrukost!

Dagen efter var vi på ett beachparty för att fira en amerikansk seglare som fyllde 60. När det kom fram att Björn fyllde dagen innan blev han lika uppvaktad!

Det ensamma ljuset blåses ut med gemensam ansträngning!
Många seglare på partyt!

Jul och Tobago Cays

Julen firades på Bequia. På julafton gjorde vi ett pepparkakshus av en byggsats i form av platt paket från IKEA som vi monterade och dekorerade. Insexnyckel medföljde inte så vi fick använda smält socker och kristyr på gammalt hederligt vis.

Pepparkakshus vi byggt på Think Twice. Mjuknar snabbt!

I det varma fuktiga klimatet överlevde pepparkakshuset inte ens en dag innan det kollapsade!
Julsillen hade redan gått åt så lunchen fick bli pannkakor med saffran i.

Lunch på julafton. Tunnpannkakor med saffran. Gott men sylt passar inte till.

Carina och Conny på Ultimo hade bokat julbord på Papas för massor av seglare. Mycket gott och trevligt. Allt från sill, lax, köttbullar och Janssons frestelse till Barracuda  fanns! Barracudan var bäst! Obegränsat med Absolut Vodka ingick och stämningen var hög.

Julbord för svenska seglare
En oombedd lekledare  (mannen till höger) dök upp och fick oss att stå på stolarna och bete oss.

Tobago Cays

På juldagen seglade vi vidare Tobago Cays (uttalas som Tobago Keys  på Engelska).  Otroligt vackert med turkost vatten och man ser tydligt botten på 12 meters djup.

Härliga stränder Tobago Cays
Vy mot revet

Tobago Cays är populärt men det finns bra med plats för alla att ankra innanför revet som skyddar mot atlantvågorna.  Vi räknade båtarna och kom fram till att mer än hälften var katamaraner.
Mot vinden finns inget skydd så det är viktigt med bra ankare. Vi hade upp till 18 m/s på vår vindmätare. Vi gläds åt vårt 33 kg Rocna med 80m 10 mm kätting!

Det skyddande revet vid Tobago Cays

Båtarna ligger fint innanför revet, men vinden viner i riggen
Skönt komma iland och vandra ibland

Jurrasic Park

Jätteödla vi mötte på en av öarna!! Säkert en meter lång. Jurrasic Park känsla. Undrar om den äter seglare?

Det ska finnas många stora sköldpaddor men vi såg bara en som simmade en liten bit från båten. När Björn simmat dit var den redan borta.

Vi köpte humrar (Languster) av en lokal fiskare. Denna gång var de lite mindre så vi fick ner dem i kastrullen. 100 EC (East Caribbean Dollar , Ca 318 kr) för två.

Grilltången är bra för att hålla ner hummern (Langgustern) i kastrullen tills de inte lever längre.

Vågor

Skönt stå i det stilla strandskvalpet
Oj vilken våg som plötsligt kom. Björn hade tur som fick den på bild. Gertrud hade mindre tur som blev dyblöt och fick mycket sand i ansiktet.

 

 

 

 

God Jul från Bequia

Björn bjöd på middag sista kvällen hela besättningen var tillsammans. Tomas och Per flög hem och Johan, Gunilla och Therese seglade vidare med sin chartrade Jeanneau 41.
Vi  klarerade ut och ankrade utanför hamnen Rodney Bay på Saint Lucia.  Skönt att kunna bada!

The Pitons på Saint Lucia. Har nog gett  namn åt Saint Lucias lokala öl Piton.

Vi seglade förbi St Vincent som har dåligt rykte på rund av kriminalitet och vidare till Bequia. Det är friska vindar i öppningarna mellan öarna och ca 70 distansminuter från Rodney Bay till
Bequia. Bequia uttalas som beck-way utan särskild betoning.

Bra fart in mot Bequia trots revade segel

Vi gick till Admirality Bay där orten Port Elisabeth ligger. Port Elisabeth är inklareringshamn för landet St Vincent and the Grenadines.  Vi tog en boj som tillhör Phat Shag. Tack till Conny och Carina som aviserat vår ankomst och fixat plats!
Det är många lokala entreprenörer som vill hjälpa till när man kommer och lite svårt att veta vem man kan lita på och vem som jobbar för vem.

Massor av svenska seglare samlas här för traditionellt gemensamt julfirande.

Tillsammans med besättningarna på Ellen och Engla vandrade vi upp på Peggy’s rock som är ett högt berg syd om Admirality Bay. Vi blev tvungna att ta en taxi runt till bergets södra sida för att hitta en väg upp.

Vacker utsikt på Peggy’s rock. Admirality Bay och Port Elisabeth i bakgrunden.

 

Så är det i Karibien! Zooma in och läs!!
Vardagsmiddag i Karibien: Varsin stor nykokt hummer (Languster) serverad med god champagne vi fått av Mats Ohlsén. Vi fick låna en stor kastrull av  fiskaren. De rörde sig fortfarande när vi började koka dem så nog var de färska!

Vi badar varje dag, 30 grader i luften och 26 i vattnet.

Vår lysande julgran på Think Twice! Snyggast i viken??
Juldekorationer i sittbrunnen
Julgranen är en förklädd midsommarstång och Kalkonen är fint klädd i  de röda Atlantenbyxorna han fått av Gunilla
Glöggparty på Think Twice med Ultimo, Ellen och Virgins

Vi önskar alla våra vänner en
underbar God Jul!

Seger i ARC!!

Klassresultat ARC 2017

Vi vann vår klass i ARC! 4 dagar och 8 timmar före 2:an på beräknad tid!! Vi var också först i mål, drygt 1 dag och 5 timmar före 2:an.

Vi var 2:a i flerskrov totalt. Bara efter den extrema båt som var snabbast  av alla över Atlanten.

Det görs ingen officiell resultatlista gemensamt för enskrov och flerskrov men  det är lätt att se att vi blev 5:a  totalt av ca 190 båtar i multihulls och samtliga cruisingdivisioner.

 

Gertrud, Björn, Per, Johan och Tomas på scenen och tar emot bucklan som utgör förstapriset

Gunilla och Therese Virgin kom till Saint Lucia precis i tid för att kunna närvara på den stora prisceremonin.

 

Lucia på Saint Lucia

Tjusig luciauppvaktning vid Think Twice. Atlantseglare från Ellen, Kapalai och Engla i Luciatåget. Visst är Peter Magnsjö söt som Lucia???

I morse blev vi väckta av Luciasång! Det var ett gäng svenska seglare som fixat Luciatåg och kom och sjöng för oss. Superkul!!

Igår var det sundowner och party för alla ARC deltagarna. Mycket jobb pågår nu med båtfix, tvätt och annat. Vi har varit på rundtur på norra delen av ön och varit på studiebesök (givetvis med rumpunch) på den tjusiga resorten the Landings. Fortfarande har inte alla båtar kommit in. Igår kom en HR46 in som förlorat riggen men hade diesel för att ta sig i mål själva.

I mål i Saint Lucia!

I går morse gick vi i mål som 50:e båt efter 20 dygn på Atlanten.  Härligt och nästan overkligt att vara framme, speciellt efter den ganska tuffa seglingen på slutet.
Viktigast av allt är att vi haft en fin och trevlig segling med bra stämning ombord och inga personskador eller olyckor. Att lite händer med båten får man räkna med på över 3000 sjömil till havs i delvis tuffa förhållanden.
Nu har vi tillgång till (dåligt) Internet och tidigare inlägg har kompletterats med bilder så titta gärna tillbaka på bloggen!

Efter att vi passerat mållinjen blev Björn snabbt upphissad i masten för att få bort den skruv som gjorde att vi varken kunde reva eller ta ner storseglet.
ARC:s representanter,  Lars och Liv på Oda och Conny och Carina på Ultimo tog emot och grattade med kramar och presenter. Mycket uppskattat av oss!

Så glada blev vi när vi äntligen var i mål och blev serverade rompunch av ARC:s medarbetare

Att vi var tvungna att segla med fullt storsegel bidrog till bra fart sista dygnet.

Max 20 meter per sekund med full stor och max GPS fart 18,1 knop. Vi har fått många frågor om hur vi kunde segla så fort. Vi seglade om många 55 fotare och större.

Alla båtar möts med steelmusik, rompunch, fruktkorg mm. Här tar vi emot vännerna på Arcona 430 Ellen.

Vi demonterade storseglet och North Sails lokala representant hämtade gennackern och storseglet  med båt till sitt loft.

Storsegel och gennaker lastade på North sails båt för transport till loftet och lagning

Middag på restaurang och Per blev bjuden av övriga eftersom han vann tävlingen som gick ut på att gissa ankomsttid. Vi kom tidigare i mål än vad någon gissat men Per var närmast.
Våra vänner droppar in vartefter och nu är det mycket snack mellan deltagarna och festande som väntar!  ARC har också program i Saint Lucia med mycket aktiviteter.

 

 

Squalls och riggproblem

Nu har vi verkligen fått uppleva många squalls! En squall är ett litet intensivt regnväder som ofta medför hårda vindar just när de kommer. De kommer farande mot oss på rad. Oftast ser man squallen på radarn och många gånger kan man ändra kurs för att undvika dem. Några har träffat oss under natten och dagen.

Båten blir väl skölj av regnet i en squall

Vi får glädja oss över att få saltlagren bortspolade av det intensiva regnet. Mellan squallen är det fin segling och varmt skönt väder.
När vi skulle reva storseglet idag fick vi inte ner det utan det fastnade i den övre delen. Vi försökte på nytt och då drog vi sönder storseglet där det fastnat.

Skadan i storseglet som blev när vi försökte reva men en skruv stack ut ur skenan på masten

Senare upptäckte vi en skruv i mastskenan som stack ut och blockerade en travare. Nu kan vi varken reva eller ta ner seglet så vi satsar på att gå i mål och sedan måste vi upp i masten och lösa problemet innan seglet kan tas ner så vi kan gå i hamn. Vi surfar på med bra fart mot mål. Max båtfart enligt GPS 16,6 knop och max vindstyrka 17,9 m/s. Nu är det bara drygt 100 distansminuter kvar så vi håller tummarna för att seglet hänger ihop så vi kan gå i mål i morgon.