Kategoriarkiv: Okategoriserade

Norra Portugal

Första hamnen i Portugal blev ankring i gränsfloden Rio Minha nära orten Caminha. Vi fick vänta lite på högvatten innan vi vågade gå över 0,6 m området i inloppet. Det finns en enslinje som gör det lite lugnare men de skummande brotten ser inte så inbjudande ut…

Plötsligt var det fullt av tutande båtar omkring
ring oss

Nästan inga andra båtar syntes till men plötsligt var det fullt av tutande båtar omkring oss med bland annat en bilfärja full av folk.

Portugisiska gränspolisen på besök. De ville inte få sina ansikten publicerade på nätet så det fick bli en bild på deras båt istället.

Portugisiska gränspolisen kom på artigt och vänligt besök. Vi frågade vad om var på gång och de berättade att det var en religiös procession som går mellan kyrkorna i två orter som har samma helgon. Processionen går både på land och vatten.

På morgonen var vattnet på väg ner och strömmen var ganska dramatisk. Så fort det fanns tillräckligt med ljus för att gå så lättade vi för att hinna över grundbankarna innan vattenståndet blivit för lågt. Atlantvågorna blev höga, branta och brytande just på det grundaste området! Fyra stående vågor som bröt över däcket och sedan var vi igenom. Puh…..

Vi seglade till Póvoa de Varzim där det finns Metro som går ända fram till flygplatsterminalen och ARC-rabatt på hamnavgiften. Efter portugisika kusten är vinden normalt nordlig och det finns en konstant sydgående ström som till och med finns i sjökortet. Likafullt hade vi kryss och motström denna dag!
I Póvoa de Varzim träffade vi äntligen OSK-båten White Pearl med Mia och Thomas. De har varit en bit före oss hela vägen.

Mia och Thomas i sin fantastiska Lagoon 400 White Pearl

Vi hade en stillaliggardag där vi förberedde  vår resa till Stockholm.  Tidig avfärd med Metron till flygplatsen. Kostade under 2€ per person och fina fräscha snabba tåg. Flyg till Stockholm med Lufthansa och en tidspressad mellanlandning. Hyrbil från Arlanda hem till Gertruds mamma Monica som bjöd på fin och trevlig middag där vi överraskades av att Christian och Diana och även Patrik dök upp! Henrik bjöd på middag hemma och vi var på ölpub hela familjen och på Japansk restaurang med Patrik.

Vi alla gillar mörk smakrik öl. Middag på Man in the Moon.

Vi var ute och åt med Janne i Christina just hemkomna från Skottland och med Conny o Carina som seglat till Västindien och lovar möta oss på kajen när vi kommer till St Lucia!
Björn passade också på att gå på ett Rotary-möte i hemmaklubben Rotary Lidingö Milles och vi teståkte nya pendeltågssträckningen under Stockholms city. Vi besökte också familjen som hyr vår hus på Lidingö och de verkade trivas vilket glädjer oss!

Vi firade mammas födelsedag på Muskö tillsammans med Marianne och Barbro Olsson (93 år). Här kollas bilderna från Landängens 60-årsjubileum.
Jättelådan vi släpade med oss tillbaka från Stockholm

Givetvis gjorde vi massor med inköp och hade dessutom en hel del beställda varor att ta med tillbaka. Bland annat var vi till Fogas och köpte en adapter för att kunna få vår svenska gasolflaska fylld även om de inte har rätt anslutning. Om den kommer till användning vet vi inte än.

Adapter för att fylla svensk gasolflaska i komposit

På återresan hade vi med en jättelåda innehöll bland annat en induktionshäll med två plattor, nya datorskärmar och mycket annat. Vi utnyttjade mer än väl maxvikt och maxmått för bagaget på flyget tillbaka…
Det fick bli taxi från flygplatsen till båten.

Olle o Maggan drar vidare med sin HR 36 Mareventus

Våra förebilder Olle o Maggan hade anlänt till Póvoa de Varzim när vi kom tillbaka och de bjöd oss trötta resenärer på fin middag ombord. Olle o Maggan är alltid positiva och trevliga! Märks inte alls att de är ett antal år äldre än vi. Vi umgicks två kvällar men sedan skyndade de vidare i sitt höga tempo. Vi blev kvar och väntade på vår andra generator. Budbilen hade visst lite svårt att hitta rätt.
Generatorn blev bytt,  nya induktionshällen monterad med flera projekt. Efter 12 dagar i Póvoa de Varzim blev det billigast att betala hamnavgiften för en månad.

Fina tåg. Metron tog oss snabbt mellan  Póvoa de Varzim, flygplatsen och Porto

 

Porto är verkligen värd ett besök! Vacker mycket kuperad stad. Linbana finns lyckligtvis från Portvinstillverkarna.

I Porto var det stora förberedelser för Red Bull air race. Se mer på http://airrace.redbull.com/en_AE/event/porto . Vi besökte portvinsproducenten Ferreira och fick en rundvandring och provning!

Vi seglade till Figuera Da Foz. Det var lugn segling med en otrolig mängd delfiner som följde oss i flera timmar. Tyvärr hann det bli ordentligt mörkt innan vi kom fram och det började blåsa ca 15 m/s. Otroligt nog mojnade vinden plötsligt till ca 2 m/s precis när vi skulle bärga segel utanför piren. Olle på Mareventus stod på kajen och tog emot när vi kom in!

Figuera Da Foz. På andra sidan ligger brittiska Rum Punch/Wilderness som är en Nautitech 40 Open

I Figuera Da Foz lärde vi känna Charles och Fung Yee på Rum Punch/Wilderness. Vi bestämde oss för att göra sällskap en bit söderut och lättade tillsammans i dimma och svag vind.

Wilderness skymtar genom dimman

Atlantic Islands of Galicia National Park

Nationalparken består av fyra ögrupper: Islas Sálvora, Islas Cortegada, Isla Ons och Islas Cíes. Bra information finns i ovärderliga pilotboken från Imray: Atlantic Spain and Portugal.

Vi seglade igenom Islas Sálvora men stannade inte. Det var nog ett misstag för dit går inga båtar med turister och det såg väldigt vackert ut.

Islas Sálvora. Hit går inga turistbåtar så här borde vi ha ankrat!

För att få ankra i nationalparken behöver man både Navigation Permit och Anchoring Permit.
Blanketten för Navigation Permit finns här:
http://www.iatlanticas.es/formulario/formulario_ingles.pdf

Praktiskt med skrivare, skanner och kopiator ombord när man ska fixa tillstånd! Navigation Permit gäller för hela året och ger tillstånd att färdas i området. När man fått Navigation Permit begär man Anchoring Permit på nätet och man får svar direkt.  Använd denna länk  (inloggning med passnummer och Navigation Permit nr). Antalet båtar per dag och ö är begränsat så man bör begära Anchoring  Permit i god tid. Man får tillstånd för max 10 dagar totalt.

Vestas som ska vara med i Volvo Ocean Race kom förbi. De har väl inte navigerat fel igen?? (I förra Volvo Ocean Race gick Vestas på grund och blev svårt skadad.)

Vi ankrade för natten vid Isla Ons i nationalparken. Givetvis tog vi jollen iland och vandrade upp till fyren.

Gertrud kisar mot solen och är beredd ta upp ankaret. Vi har Sena bluetooth headset (köpta från www.amazon.co.uk/) för att slippa skrika när ankarspelet rasslar.
Gertrud vid fyren på Isla Ons
När vi vaknade låg en fiskebåt precis för om oss. Vad gör fiskebåten över vårt ankare? Dessutom i en nationalpark!

Vi låg en dag  i den vackra bukten Ensenada de Barra utanför Vigo. Fixade med båten och tog det lugnt.
På morgonen gick för motor in till Vigo. Björn demonterade generatorerna från motorerna och cyklade med dem till andra sidan stan = andra sidan bergen…
På företaget Quasar http://www.qsr.es som är specialiserat på generatorer och startmotorer väntade en ny generator vi beställt. De var otroligt serviceminded och hjälpsamma, testade och flyttade remskiva mm. Nu har vi en ny generator och har beställt ytterligare en som vi ska få i Portugal.

Gertrud tog vår transportkärra och gick till automattvätten Lavatrice som var väldigt fin. Största maskinen var på 17 kg så allt blev snabbt tvättat.

Vigo är en stor stad och vi längtade ut till öarna igen! Trots att vi betalt hamnavgift för kommande natt så lättade vi och gick ut till Isla Cíes.
På morgonen vandrade vi upp till fyren. En rejäl promenad på ca 8 km i brant terräng och starkt solsken.

Fyren på Isla Cíes. Serpentinväg sista biten upp.

Dimman som kom in från havet skapade vackra scenerier och gav lite svalka.

Vacker utsikt tycker Björn

Isla Cíes är egentligen två öar samanbundna av en sanddyn och en bro.

Sanddynen som utgör badstranden på Isla Cíes och förbinder öarna.
På Isla Cíes finns garanterat husbilsfri camping.

Vi slöseglade till den mycket trevliga lilla staden Baiona för bara utrullad genua. Tillhör inte vanligheterna…

Columbus fartyg Pinta kom tillbaka till Baiona  1 mars 1493 efter upptäckten av Amerika. I hamnen finns en kopia av Pinta som kan besökas.

Kopia av fartyget Pinta som kom först med beskedet om upptäckten av Amerika. Björn funderar kanske på skillnaderna mot sin gamla Stjärnbåt med samma namn, döpt efter Columbus fartyg.

Ännu intressantare är den enorma fästningen Monterreal som ligger ut mot havet. 18 hektar stor, intressant och välbevarad! Delar är över 1000 år gamla. Man kan gå hela varvet runt uppe på muren och även nedanför. Inget inträde men sparsamt med information.

Ett litet hörn av fästningen Monterreal i Baiona Man kan gissa att det spelats in många filmer här.
Det är flera hamnar i Baiona. Det går också att svajankra om man vill.

 

Galicien

Galicien är den spanska region som ligger norr om Portugal. Galiciens kust kännetecknas av många, nästan fjordlika vikar som kallas för rías.

Ría de Cedeira

Efter tre nätter i Viveiro seglade vi vidare till Ría de Cedeira där vi ankrade på redden i skydd av piren. Det finns gott om plats för ankring men inga bryggor för förtöjning.

I Cedeira tog vi jollen till stan vid högvatten. Förtöjde elegant mitt i stan. Meningen var nog att jollar skulle lägga till någon annanstans…

Öl på stan och middag ombord.

 A Coruña

Segling till  A Coruña som det heter på Galiciska, La Coruña på Spanska.
Tankning och sedan förtöjning i Marina Coruña.
Vi använder alltid en tratt med ett filter som ska släppa igenom diesel men stoppa vatten och partiklar. Låter nästan för bra för att vara sant, dvs. måste testas genom att hälla i en massa vatten!

Fantastiskt. Vattnet rinner inte igenom – bara dieseln! För säkerhets skull testade vi över spilloljedunken. Stora modellen med dubbla filter från Racor är bättre eftersom dieseln rinner snabbare igenom.

På hamnkontoret i marinan väntade ett paket med vår handpumpade nödwatermaker av typ Katadyn Survivor 35. Den hade varit på service hos Mactra Marine i England och fått nytt membran mm.  Den ska bara användas om den elektriska watermakern skulle haverera totalt.

Vi hissade vår ARC deltagarflagga så vi fick rabatt på hamnavgiften i A Coruña

På kvällen blev vi bjudna på en fantastisk SOS ombord på Space där Lena och Anders fixade en härlig Tapas-middag. Vi fick lära oss att fräsa Pimientos de padrón i olja + salt. Allt mycket gott!!

Anders visar oss hur man fräser Pimientos de padrón. Proffsigt iklädd läderförkläde och koncentrerad min. Obs Space  förgyllda flaggstångsknopp i bakgrunden!
Bara vin, bara vin… Lena fyller på så vi kan leva upp till sångtexten..
Vi cyklar hem genom stan. A Coruña har ett härligt nattliv och är en vacker stad.

Tapaslunch på stan och besök i fyren Hercules som är världens äldsta fyr i drift.

Världens äldsta fyr som är i drift: Hercules tower vid A Coruña. Ursprungligen byggd av romarna! Fyrljuset sitter 106 m över havet och man kan gå upp inne i fyren som också är museum över fyrens historia.

Fyren är den största turistattraktionen i A Coruña enligt Trip Advisor och absolut värd att besöka. Inträdet är måttliga 3€ men man kan få vänta lite på att komma in.

Betalning av Tapas-lunchen på Jamonerian i A Coruña. Verkar finnas skinka så det räcker några dar…Björn ser misstänksam ut när han måste slå PIN-koden för fjärde gången och i olika apparater. Men det blev nog rätt draget ändå.
Piren i A Coruña. Imponerande! Obs cykelrondellen i änden! När får vi se ett liknande pirbygge på Lidingö…?
Vi hade så trevligt ombord på Space så vi fortsatte med grillkväll hos oss kvällen efter

Ría de Camariñas

För ankar i Ria de Camariñas.

Efter två nätter i A Coruña blev det snabb segling med öppen vind (!) till Ría de Camariñas där vi ankrade i en vind på 12 m/s. Vi la ut 40 meter kätting vid ett djup på 3-6 meter (beroende på tidvattnet). När vi ankrar backar vi alltid fast ankaret rejält med motorerna för att säkra ett bra fäste. Vi har ett 33 kg Rocna Vulcan med 80 meter kätting  med 10 mm diameter.
Vi satte på plottern som ritar ett spår hur vi rör oss kring ankaret.

På iPaden kan vi spegla plottern så vi kan ta med iPaden i kojen och kolla hur vi rört oss om man blir orolig en blåsig natt.

Vi tog jollen i stark medvind till orten Camariñas där vi turistade och åt squid och bläckfisk i olika former till lunch.

Spansk lunch på stan

Färden tillbaka blev rätt blöt i den hårda motvinden…

Delfiner

Vi blir ofta uppvaktade av delfiner som kommer i grupp och simmar runt stävarna på båten. Vi blir alltid lika glada! Delfinerna är svåra att fånga på bild.

Uppvaktade av 7 delfiner samtidigt.
Gertrud lyckas inte riktigt klappa delfinen

Ría de Muros

Efter tre nätter i Camariñas hade vinden lagt sig och det blev motorgång i bleke till Ría de Muros…

Visst är kusten häftig?

Efter att ha kikat in i hamnen i Muros bestämde vi oss för att svajankra norr om hamnen.  Hamnen är fin men det är mysigare att ankra och ta jollen iland. När vi la till kom vinden vi saknat under dagen!

En bred gata i charmiga Muros. Gränderna är mycket smalare.

 

 

 

Norra Spanien

Vi har nu seglat västerut efter Spaniens nordkust och är nästan framme vid ”hörnet”. Hamnarna är trevliga, kusten väldigt vacker och det är få båtar. De flesta båtar man ser är små fiskebåtar.
Det har blivit minst två nätter i varje hamn utom Cudillero.
Skriv gärna kommentarer här på bloggen som respons på det vi skrivit eller berätta hur ni har det!

Castro Urdiales

Hit kom vi från Port Medoc i Frankrike. Vi ankrade gratis innanför piren. Det var lite språkförbistring så vi förstod inte vad det innebar att välja bort ”service”. Servicen bestod av transport till land med de två båtar som far omkring till alla svajliggare. Pontonbryggor finns inte. Vi tog jollen till land och det gick också bra.

Bästa utsikten är ju mot havet. Castro Urdiales.

Staden är trevlig! På kajen var det uppvisning med skateboard åkare som fick fart av en Vespa och sedan hoppade ut i sjön. Glatt och livligt dygnet runt!

En båt ankrade så nära oss att de genast hängde ut fendrar! När vinden vred och båtarna kom riktigt nära varandra blev de vänligt men bestämt bortkörda av Gertrud.

Think Twice ligger för ankar innanför pirarna i Castro Urdiales

Ribadisella

Väster om Castro Urdiales är det ganska långt till nästa hamn. Vi lättade så fort det ljusnat och kom i hamn i Ribadisella lagom tills det blev mörkt. 88 distansminuter.
Ribadisella är fantastiskt vackert med slingrande inlopp och häftiga bergsformationer.

Det smala vackra inloppet till den skyddade hamnen i Ribadesella

Hamnen är fin och trevlig men man ska vara  noggrann med navigeringen eftersom det finns grundområden och barriärer inne i hamnen som som inte syns vid högvatten. Mycket att se i omgivningarna. Hamnkaptenen pratade ingen engelska men var väldigt hjälpsam och kommunicerade via Google translate och pekade på skärmen på sin dator. Bra idé som man själv kan använda! Bara 20€ i hamnavgift. Det blev tre nätter i väntan på bättre väder.

Gertrud kollar in bergen

Ribadesella ligger i Asturien. Vi testade deras specialiteter på restaurangen men var väl inte överförtjusta…

Varken Asturiska specialiteter med bönor, korv och fett fläsk eller cider med elpump på flaskan var några höjdare. Björn håller god min…
Stora delar av  södra Europa har värmerekord men vi har många vädersystem  med regn och blåst som påverkar oss och har det inte så varmt. Vår nya stolpe med bland annat satellitantenn och grillbelysning i förgrunden.

Cudillero

Vi hoppade över Gijon (som säkert är en trevlig stad) eftersom vi gillar mindre orter bättre.
I Cudillero finn inga pontoner utan man ligger vid ett märkligt system med bojar. Grova smutsiga linor hänger under bojarna och man ska förtöja i både för och akter. Vi la oss istället längsmed en brittisk båt som låg på en bryggnock. De var trevliga och snart satt vi hos oss och drack vin.  Ägaren till platsen kom in med sin båt och bad oss flytta. Han var otroligt vänlig och visade oss till bojarna och hjälpte hamnkaptenen med översättning trots att vi olovandes knyckt hans plats!
Här blev det bara en natt och vi var aldrig iland.

Hamnen i Cudillero. Vi förtöjde i klustret med 3 bojar intill varandra. Inte så lätt att förstå hur det fungerar.
Spännande kust med mycket klippformationer avlöses av sandstränder. Höga bergskedjor i bakgrunden.

Ribadeo

Hamnen i Ribadeo ligger innanför en hög bro

Hamnen i Ribadeo sjuder av aktivitet med seglarskolor, massor av gamla träbåtar med loggertsegel etc. Folk har trevligt och en liten kollision är inget att fästa sig vid. Vi klarade oss men såg till att ha mycket fendrar på utsidan!

I Ribadeo träffade vi familjen Hugo, Birgitta och Sofie Pettersson från Örebro med Lagoon 380 katamaranen Melody. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans ombord på Think Twice.

Björn meckar med generatorerna. Den ena har ibland en gäckande backström på ca 4 ampere- Bra med två motorer så man kan jämföra.

Viveiro

Viveiro ligger i Galicien. Gott om plats och låg hamnavgift. Vi betalade 24€. Enskrovstaxa och ARC-rabatt.

Trevlig engelsktalande hamnkapten  och fin stad. Melody kom också till Viveiro och förtöjde precis akter om oss. Trevlig kväll ombord på mycket fina och trevliga Melody!

Inspirerade av Hugo så vandrade vi upp till Monte Sãn Roque 353 m över havet. Jobbig vandring men utsikten väl värd besväret!

I kyrkan på toppen fanns denna finurliga anordning där man kunde lägga i ett mynt så tändes ett led-ljus. Banbrytande teknologiskt framsteg!

Biscaya

Ile d’Yeu

Från Pornic seglade vi till Port Joinville på Ile d’Yeu som är en vacker ö lite utanför kusten. Hamnen är bra och ön är vacker! Vi cyklade runt ön vilket är några mil.

En hamnkapten mötte i jolle och vi blev anvisade en fin plats långt in i hamnen på Ile d’Yeu

Eva och Håkan Landberg på Sally kom ombord på lite ost o vin. Sally ägdes tidigare av våra vänner Britt och Staffan Larsson i Mariestad.

Efter några mils cykling på Ile d’Yeu har vi förtjänat en god lunch innan vi cyklar vidare. Gertrud fotograferade.
Denna lilla igelkott (snigelkott??) på vägen blev lite förskräckt av Johans välmenta hjälp som vägvisare..

Les Sables d’ Olonne

Från Ile d’Yeu seglade vi till Les Sables d’ Olonne som är ett riktigt seglarcentrum. Förutom stor hamn är det samlingshamn för de riktiga storseglarna. Vendée Globe båtar och deltagare som just gått i mål i ett race tur och retur Azorerna låg vid en stor brygga. Här levereras också Lagoon katamaraner så det fanns mycket att titta på!

Tro det eller ej men vi seglade faktiskt om denna racer. (Men de ansträngde sig inte…)

Träffade OSK-båten s/y Apostrof med  Eivor och Sören Carlsson som är på hemväg efter 11 års längesegling, mest i Medelhavet. Vi var den första svenska båt de sett på länge. De var på fika hos oss och vi fick många värdefulla tips om hamnar i Spanien och Portugal.

På väg från Les Sables d’ Olonne till La Rochelle fotograferade vi varandra. Se filmen nedan!

La Rochelle

Hamnen i la Rochelle är gigantisk. Ca 4500 båtar i en hamn. Många katamaraner och vår båts födelseort så vi känner oss hemma!

I La Rochelle finns mängder med företag som servar båtar och säljer tillbehör. Givetvis blev det besök i många butiker!

Klart att vi ville bli plåtade framför de välkända tornen vid inre hamnen i La Rochelle.

Vi träffade återigen Sally som lagt sig i den lilla inre hamnen. Den inre hamnen är trevlig men man kan bara gå in  eller ut vid högvatten. Vi alla blev bjudna på fika ombord.

Île de Ré

Vi tog turbåten till Île de Ré som är en stor ö precis utanför la Rochelle.  Det finns bro men klart vi tar båt om det går! Vi packade båtcyklarna i väskor på kajen eftersom man inte fick ta med cyklar ombord – men väskor är ju tillåtna…

Vem drog ur proppen??
(Det finns en bra hamn på ile de Reh i Saint.Martin!)

På Île de Ré finns allt man kan önska sig:

  • Den vackra staden Saint-Martin som är med på Unescos världsarvslista. Staden omges av murar med vallgravar.
  • Många ostronodlingar med egna serveringar
  • Fina cykelvägar med mycket att se
  • Saltbassänger man kan besöka
  • Vinproduktion med provsmaking
  • Trevliga småorter med bra restauranger

Vi hann med allt på en dag!

Saltproduktioenn studerades och givetvis inköptes lokalproducerat salt och kryddblandningar.

Vem drog ur proppen??
(Det finns en bra hamn på Île de Ré i Saint-Martin!)

Vinprovning på vineriet på Île de Ré. Gratis provning gjorde oss givetvis köpsugna…
Praktisk hopvikbar ishink som vi tiggde till oss på restaurangen på Île de Ré. Obs etiketten med cykeln på. Passade oss precis. Servitrisen ville gärna vara med på bilden…
Att äta färska ostron på plats på ostronodlingen är en ynnest!
Johan kollar vinodlingen. Blir det en flaska till kvällen tro?
1 ½ veckas mycket trevlig samvaro med Therica med Gunilla, Johan och Therese avslutades på Think Twice. Johan bjöd på lokalproducerad konjak från  Île de Ré
Lådvin av bästa sort från  Île de Ré

Stort tack till Johan som transporterade vår låda på sin cykel och konkade ombord den på turbåten!

Fort Boyard och innanför Ile d’Oleron

Välbehövlig sovmorgon efter en intensiv cykeldag och sedan lättning från La Rochelle. Vi passade på att passera och fotografera Fort Boyard.

Fort Boyard känt från Fångarna på fortet. Ligger inte så långt ut i havet som man kan tro på TV…

Vi gick innanför Ile d’Oleron som är en stor ö söder om La Rochelle.

Ostronodlarna  far omkring i mycket grundgående båtar. Nödvändigt i dessa vatten.

En passage som inte är så lätt för det finns en bro som måste passeras vid lågvatten och grunda områden som måste passeras vid högre vatten. Sandbankarna flyttar sig och våra sjökort, uppdaterade i juni, stämde inte alls på vissa ställen. Vid utloppet grundade det plötsligt upp fast det skulle vara djupt enligt kortet. Vi fick istället passera över områden som skulle kunna vara torrlagda men där var det 13 m djupt!

Som synes har vi 12,7m djup mitt på det gröna. Spåret där vi vände syns också. Det tog en stund för Gertrud att övertyga Björn om att verkligheten går före kartan!

Medoc och Biscaya

Vi seglade till Medoc som ligger vid La Gironde som leder in till Bordeaux. In till Bordeaux är det nästan 50M enkel väg så vi avstod från att gå dit.
Citat från wikipedia: ”Garonne är en flod i sydvästra Frankrike, mellan Pyrenéerna och Atlanten. Den är 575 kilometer lång. Mynningsviken vid Atlantkusten är 15 kilometer bred, 75 kilometer lång och heter Gironde, där Garonne har gemensamt utflöde med floden Dordogne. Garonnes avrinningsområde är 55 000 km². Medelflödet några mil före mynningen är 631 m3/s.”

Gertrud gör klart storseglet för avfärd från Medoc.

När vi lättade hade vi medström ut och hård västlig vind så atlantvågorna trycktes upp över de grunda områdena och mötte strömmen. Sjögången blev mycket otrevlig och vi funderade nog båda två på varför man ägnar sig åt segling över huvud taget!
Men när djupet blivit ca 50 meter blev sjön lugnare och efter fin solnedgång, stjärnklar natt och solig morgon så älskar man segling igen!

Vacker solnedgång på Biscaya. Solnedgångar och soluppgångar är en viktig krydda i nattseglarens vardag (eller borde det heta varnatt…?)
Barometern stiger! Barometern består av en ”Baroplug” som är inkopplad i NMEA 2000 nätverket.

Inget Internet på Biscaya men vi skickade ett par positionsrapporter via Iridium satellit respektive SSB-radio. (På de rapporter vi skickar själva till Marine Traffic så pekar stäven alltid mot norr pga. olika standarder för kursinformationen.)
Vårt Internet via vår fantastiska antenn och router kom tillbaka med 4G vid 17 distansminuter från kusten.

Framme i Spanien

Nu är vi framme i Spanien och har ankrat innanför piren i Castro Urdiales som ligger mellan Bilbao och Santander.

Lite segling och mycket mat

Frankrike är inte bara ett fantastiskt seglingsland utan som bekant också ett fantastiskt matland! Det blev tre nätter i  Pornic  men det gick inte någon nöd på oss för det….

Gertrud och Björn bjöd på middag som utlovad födelsedagspresent till Johan. (Varför har inte Björn fått någon mat??)

18 juli firade Gunilla och Johan 30-årig brölloppsdag. De gjorde det med att bjuda oss på en otrolig skaldjursmiddag! Av praktiska skäl satt vi hos oss men Gunilla, Johan och Therese fixade allt!
Efter att de bjudit på en Mojito öppnade Johan ostronen med van hand iförd Dyneema handskar.

Johan visar skickligt hur man öppnar ostronen genom att skära av den lilla muskeln som håller ihop dem
Massor med ostron, havskräftor och krabbor med goda tillbehör. Kan det bli bättre??

Tack för en fantastisk middag och ett jättegrattis på bröllopsdagen!!

Tänkvärt om tankning

Vi var till tankstationen och fyllde diesel. Det ska fungera så att man sticker in kreditkortet och slår koden. Då reserveras 300€ och man kan börja tanka. När man är klar justeras till rätt belopp. Det var bara det att apparaten havererade efter tankningen och började tjuta och tala om att kommunikationen gått ner. Beloppet blev då inte justerat. Livliga diskussioner med hamnkapten och hamnkontor. Therese ryckte in som både jurist och fransktalande tolk! Efter en dag lyckades vi få banken att skicka en specifikation på transaktionen så att vi (=Therese) kunde reda ut det hela även om transaktionen inte gick att justera. Intressant erfarenhet….

 

 

 

 

Norra Biscaya

Som svensk tänker man gärna på Biscaya som ett stort öppet vatten man ska korsa men det är ett fantastiskt seglingsområde! Båtlivet är intensivt efter kusten och många söker sig till de faktiskt ganska många öarna.

Ön Saint-Nicolas i Glenan arkipelagen
Otrolig seglingsaktivitet med såväl småbåtar som jättebåtar gjorda för jorden runt kappsegling

Efter lättning från Il De Sein 15 juli blev det städning både invändigt och utvändigt i det lugna vädret.

Däcksskurning a la Think Twice

För däcket använder vi högtryckstvätt och sötvatten från vår egen produktion med watermakern. Denna gång gick vi för motor men vi kan producera både el och vatten med våra 1200 w solpaneler.

Vi stämde träff med våra nära vänner Johan, Gunilla och Therese i HR43:an Therica. Vi har seglat tillsammans på våra eskadrar till St Petersburg och ”Ända upp” (i Bottenviken) och till Belgien ihop med Christina och Janne och delvis Gunnel och Lasse. I höstas hade vi en väldigt trevlig  seglingsvecka med Janne Thuresson på hans Bavaria 46 Svea i Grekland.

Vi möttes vid ön Saint-Nicolas i Glenan arkipelagen där det finns många vikar och Europas största seglarskoleområde.

Grillmiddag i Think Twice. Björn, Gunilla ,Therese, Johan och Gertrud
Vacker skymning. Många båtar vid bojar och ankrade

Efter att vi tagit jollarna till land och gått runt ön lättade vi i dimma och fortsatte tillsammans, mest för motor, till ön Groix. Hamnkaptenen visade oss till förtöjning med boj i för och akter. Therica förtöjde intill.

Ile de Groix. Förtöjda med boj i för och akter med Therica vid vår sida
Färjorna vände nära våra aktrar. i Port Tudy Ile de Groix Johan tittar bort…

Givetvis promenad på ön och en eftermiddagsöl med utsikt över hamnen. Att man ser havet hela dagarna när man seglar minskar inte behovet av sjöutsikt i hamn!

Mot Biscaya och Ile de Sein

Nu har det gått drygt en månad sedan vi lämnade Stockholms Skärgård. Vi är nu framme vid Biscaya och är knappt halvvägs till Kanarieöarna, så vi ligger bra till i tiden. Nu väntar lugnare segling efter kusten. Biscaya har vi korsat förut och vi vill passa på att se mer denna gång. Förhoppningsvis får vi nu också varmare torrare väder och mindre motvind.
Från  Lezardrieux blev det en dagsetapp på 80M till L’Aberwrach. Spännande och vacker kust! Förtöjning vid 21.30.

Dramatisk klippor utanför L’Aberwrach
Fyrar vid inseglingen mot L’Aberwrach

Sen middag med otrolig solnedgång akteröver som speglade sig i vattnet.

Vår middagsutsikt från sittbrunnen. Kan det bli bättre?

L’Aberwrach är en liten ort med minimal service. Vi  tog en stillaliggardag och fick sträcka på benen och vandra till nästa ort några kilometer bort. Seglarlivet i L’Aberwrach är dock fantastiskt med mycket katamaran- och jollesegling , kate-surfning mm.

Passage av uddarna vid Brest är alltid spännande. Tidvattenströmmarna är starka och det gäller att räkna rätt. Med tidvatten är nivåerna det minsta problemet. Planeringen med strömmarna både vid avgångs- och ankomsthamnarna och på vägen är betydligt svårare. Speciellt med en segelbåt vars fart är ganska svårförutsägbar.

Pointe de Sant-Mathieu vid Brest

Vi valde att gå till den mycket spännande ön Ile de Sein som ligger precis vid Biscayabuktens norra ände. Hamnen är markerad i sjökortet som att den torkar ut helt vid lågvatten. Det finns bara ankarplatser och inga bryggor. När vi ankrade visade vårt ekolod 1,4 m från vattenytan och vi går ca 1,2 meter djupt med nuvarande last…
Inte riktigt så farligt som det låter eftersom tidvattnet var som lägst just då.

Ankring på 1,4 m djup (från vattenytan). Land vid lågvatten enligt sjökortet!!
Än så länge finns det vatten kvar…

Rejäl promenad till fyren i öns andra ände och mycket fotograferande av den vackra naturen och byn.

Fyren som var målet för vår vandring.
Välförtjänt öl tillbaka i båten

 

 

Normandie och kanalöarna

Från Dieppe seglade vi till Fecamp. Ganska tuff kryss där medströmmen mötte vågorna så sjön blev krabb. Trevlig hamn med smalt hamninlopp. För ovanlighetens skull kunde de engelska på hamnkontoret.

Den smala inseglingen till Fecamp mellan fyrtornen

Patrik hade som vanligt kollat in sevärdheterna och guidade oss bland annat till Palais Bénédictine där likören tillverkas. Trevlig hamn och stad.

Här i Palais Bénédictine i Fecamp tillverkas Bénédictine likören
Givetvis måste vi prova ett glas Bénédictine single cask
Normandiekusten väster om Le Havre. Häftiga formationer!

Vi seglade till Ouistreham för där hade vi hittat lämpliga kommunikationer för Patrik tillbaka till Stockholm. I Ouistreham ligger hamnen innanför en sluss som öppnar några gånger om dagen. Det finns en väntebrygga och det hela är välordnat men slussen var inte särskilt trevlig. Gästhamnen innanför slussen var helt ok.
Vi vinkade av Patrik vid bussen efter att vi slussat ut och lagt oss vid väntebryggan.

Slussning in till hamnen i Ouistreham.

Snabb och bekväm segling med halvvind (!) till Saint Vaast la Hauge där vi mötte Flora II precis vid hamninloppet.

Saint Vaast la Hauge har portar som är öppna några timmar före och efter högvatten.
Gunnel och Lasse hyrde bil och vi alla tog en tur längs Normandiekusten där de allierade landsteg på D-day 6 juni 1944.  Bland annat besökte vi Pointe du Hoc där amerikanska elitsoldater klättrade uppför den 90m höga klippan för att slå ut tyskarnas tunga artilleri.

Vi var också på Omaha Beach Memorial Museum som var mycket intressant. Det finns museer och minnesmärken i varenda by längs kusten och man kan inte se allt.

Ett av alla minnesmärken av D-day

På Normandy American Cementary finns perfekt ordnade minnesstenar över de 9387 amerikanska soldater som offrade livet för att befria länderna som ockuperats av Nazisterna. Vi har all anledning att fortfarande vara tacksamma för insatserna i andra världskriget för att återskapa ett fritt och demokratiskt Europa!

Gertrud, Gunnel och Lasse på Normandy American Cementary
Amerikanska fallskärmshopparen John Steele som fastnat i kyrktornet i Sainte-Mère-Église. Blev infångad av tyskarna.

I Saint Vaast la Hauge finns en berömd kryddaffär med ett otroligt sortiment. Men det är inte så lätt att handla om man inte kan franska.

Den kända kryddbutiken i Saint-Vaast-la-Hougue visade sig ha även andra smakupplevelser…

Snabb kryss runt Cherbourg-udden till kanalön Alderney. I Alderney finns en stor pir som ger bra skydd för allt utom vindar runt nordost. Det finns ett 70-tal gästbojar och bra hamnservice till det rimliga priset av 15£.
Vi promenerade upp till huvudorten Saint Anne.

Hamnen på Alderney. Man förtöjer vid boj och tar egen jolle eller vattentaxi iland

Efter koll av tidvattnet blev det snabb lättning för att utnyttja tidvattnet söderut. Alderny Race är ingen kappsegling utan de starka tidvattenvirvlarna mellan Alderny och franska kusten. Vi kom lite väl nära och när båten flyttades 90 grader mot stävriktningen var det bara ge upp och styra rakt genom racet. En intressant upplevelse.

Båten rör sig 90 grader mot stävens riktning. Bara ge upp och styra med genom racet!
Alderney race på för nära håll…
13,6 knop GPS fart. Det mesta från strömmen.

Helt oplanerat bestämde vi oss för att ankra för natten vid Derrible Pt på Sarks ostsida. Sark är en ö strax öster om Gurnsey. Det var en riktig lyckträff! Vacker plats med spännande grottor att utforska. Få båtar och turister.

Ankring vid Sark
En av alla grottor på Sark
OBS Dingy wheelers (hjul) i aktern som gör jollen lätt dra upp på stranden. Jollens namn 4T= Tender To Think Twice
Vacker utsikt från en grotta…
Graciös figur i St Helier Jersey. Inte Björn utan den hängande skulpturen…
Fyrlanternin vid hamnen i Lezardrieux

Från Jersey seglade vi  en lång bidevindsbog till Lezardrieux på Bretagnekusten.  Lezardrieux ligger en ganska långt in och är ingen större upplevelse. Mest spännande är de starka strömmarna som forsar kring båten. Hamnavgiften på 57€ kändes oskälig efter Jersey där vi betalade 30£ . I skrivande stund blåser det upp till 12 m/s i hamnen och sovmorgonen gjorde att sillunchen får bli sillmiddag istället!

Till Dieppe, bogsering mm.

Från Dunkerque seglade vi till Boulogne-sur-Mer där vi förtöjde intill Gunnel och Lasse på Flora II som reserverat plats år oss. Vi blev bjudna på en härlig middag ombord på Flora II. På deras avseglingsevent i Saltsjöbaden försåg vi dem med en vinflaska av vår egen blend från Högberga Vinfabrik på Lidingö. Vi hade med en likadan flaska ombord hemifrån. Ingen av flaskorna fick öppnas förrän vi mötts på vägen! Båda flaskorna slank ner….

Efter Boulogne Sur Mer var vår destination lite obestämd. Till slut bestämde vi oss för att fortsätta till Dieppe dit även Gunnel och Lasse var på väg.
Gunnel och Lasse hade ankrat utanför hamnen pga. motorproblem. Vi bogserade givetvis in dem i hamnen.

Vi bogserar Flora II som fått motorproblem in till Dieppe

Det visade sig vara slangen före sjövattenpumpen som spruckit och orsakat att impellern gått torr och fragmenterats!
Vid backspolning av sjövattensystemet fick vi ut massor av impellerfragment. Vi fick en fin flaska champagne som tack! Vi kan gärna bogsera fler gånger….. 🙂

Vi hoppas det är alla delar av Flora II:s impeller

Tänkvärt är att slangen som spruckit var av den genomskinliga typen med bara en ingjuten stålspiral men utan riktig armering. Vi har haft samma typ av slangar men bytt i år till gummislang med riktig armering utöver stålspiralen (som inte är någon armering utan bara hindrar slangen att vecka sig eller sugas ihop). Vansinnigt att båtar normalt utrustas med denna usla kvalitet!

I morse stängde Björn av väckarklockan strax innan den ringde eftersom det regnade och vinden ven i riggen. Det blev stillaliggardag i Dieppe!
På eftermiddagen hade vi SOS med Anders och Lena på Space som vi känner sedan tidigare, Lasse och Gunnel på Flora II samt  Peter på OSK-båten Zyrena som vi träffat på bryggan här i Dieppe.

SOS ombord hos oss i Dieppe. Flaskorna och faten tomma….