Kategoriarkiv: Okategoriserade

Till Isla Graciosa, Kanarieöarna

Enligt väderprognosen skulle vi få ca 12 m/s som mest. Det blåste oftast mer och upp till ca 17 m/s , sjön blev ganska grov med tiden.

På natten ser man inte vågorna utan rusar bara framåt i mörkret.
Vi såg knappt några fartyg eller andra båtar när vi kommit en bit från Portugals kust.

Brytande sjö akterifrån. Kameran gör aldrig vågorna rättvisa

Gipp med bombroms och preventer

Vi har en bombroms av typ ASB som vi upplever fungerar bra i alla lägen oavsett hur sträckt linan är. Dessutom har vi preventergaj som består av en lina fäst på varje sida av bommen och en talja med råtta som vi fäster i mittknapen.
Linan är en dyneemakärna som ska ha en brottgräns på 2900 kg. Linan är fäst runt bomnocken genom seglets skothorn och sitter sträckt med en gummistropp till ett fäste på bommen så man enkelt når den från däck när bommen är långt ute. Det går på ett ögonblick att haka ner linan och fästa taljans skothake i linan.
Vi fick en oavsiktlig gipp på vägen till Kanarieöarna och dyneemalinan i preventergajen brast! Bombromsen fungerade dock perfekt och bommen gick över fint utan problem. Nu får vi fundera på hur det kommer sig att linan inte höll. En stor fördel med bombromsen är att den alltid kan vara kopplad.

Till Isla Graciosa

Vi möttes av delfiner som gjorde en fin uppvisning med härliga hopp. Se filmen!!

Nordspetsen på Lanzarote
Framme på Kanarieöarna – väl värt att fira! Skönt vara framme efter ca 600 distansminuter på 3 dygn och 6 timmar.

Vi valde att ankra vid Playa Francesa (den heter inte Francesca) trots blåsten. Enligt pilotboken Canary Islands, skriven av Micke Westin med flera, ska det vara en av de finaste ankringsplatserna på Kanarieöarna och det är verkligen otroligt vackert!

Blåsigt även på ankringsplats med ca 10 m/s

Första dagen tog vi det lugnt och till kvällen fick vi kontakt via Facebook med norska Ovni 395:an Oda som låg ankrad en bit från oss med ARC-flaggan hissad. Vi fick en mycket trevlig kväll tillsammans!

Trevlig kväll med Liv-Marie & Lars som ska segla norska Ovni 395:an Oda i ARC+

Dagen efter tog vi jollen iland i den ganska hårda vinden för att bestiga ”vulkanen” som är ca 200 m hög. På toppen var vinden hård och tjöt i öronen på oss – som att stå bakom en jetmotor på en jumbojet utan öronskydd. Vindstyrkan uppe på kanten blir hög genom att vinden pressas uppför den branta sidan. Det känns som att man ska blåsa iväg modell Mary Poppins!
Att gå upp är betydligt enklare än att gå ner i det lösa gruset på stigarna.

Långt där nere ligger Think Twice ankrad. Fotograferad från ”vulkanen”. Lanzarote i bakgrunden
Vinden sliter i Gertruds hår

Väl nere igen bestämde vi oss för att gå till (den enda) byn Caleta del Sebo. Det var en ganska jobbig vandring i lös sand och vi bar en stor sopsäck hela vägen.
I Caleta del Sebo blev det välförtjänt öl, mat och glass. Byn har inte så mycket att erbjuda och vi var glada att vi valt den vackra ankringsplatsen istället för hamnen i byn.

En timmes vandring i lös sand till byn Caleta del Sabo. Sopsäcken i handen
Visst är det vackert! Speciellt som vi bestigit ”vulkanen” i bakgrunden

På vägen tillbaka hittade vi en bättre väg, hade vinden i ryggen och inga sopor att släpa på. Vi behövde bara stanna ibland och tömma skorna på sand så fötterna fick plats.

Gertrud njuter av den vackra utsikten

Tidvattnet hade gått ut så jollen lågt högt upp på stranden. Vi fick hjälp av vänliga förbipasserande att bära jollen över vassa lavastenar. Välbehövlig dusch samt ost&vin när vi kommit ombord igen efter ca 5 timmars vandring i brant och sandig terräng.

 

 

 

 

 

 

//WL2K Halvvägs till Kanarieöarna

Nu är det andra natten och vi är ca halvvägs mellan Portugal och Kanarieöarna. Det blåser fn. upp till ca 15 m/s men vädret har varit fint fram tills nu. Igår natt var stjärnhimlen fantastisk. Vi seglar med rev i storen och varierar segelföringen med genuan. Detta inlägg är skickat med kortvågsradion (SSB) eftersom vi inte har ngt Internet här ute. Allt bra ombord.

Södra Portugal

Från Figuera Da Foz seglade vi till São Martinho tillsammans med brittiska katamaranen Wilderness. I São Martinho ankrar man i en nästan cirkelformad vik. Vågorna kan bli lite jobbiga i den grunda mynningen.

I São Martinho ankrar man i en grund vik. Vackert och med fina stränder omkring.

Ankrade i Peniche som är en ganska trist fiskehamn. Trots att man ankrar innanför pirarna blir det ganska gungigt av alla fiskebåtar som åker in och ut hela tiden.

Udden väster om Peniche

I Cascai ankrade vi öster om pirarna i ett skyddat och fint ankringområde. Många fina katamaraner! Här ligger också White Pearl med Thomas ombord, Mia var en sväng till Sverige. Vi bjöd Thomas på grillmiddag hos oss när vi kom och var på en fin och trevlig middag på White Pearl dagen efter.

Trevlig middag ombord på White Pearl. Verkar väl som vi har det bra…?
Thomas demonstrerade den flotta blåbelysningen under vattnet när vi for tillbaka till oss med jollen

På natten försvann vinden och alla ankarliggare vred sig åt olika håll. Kändes som att vi kom lite nära en stor Lagoon katamaran så Björn satt uppe i gryningen och kollade, men vi var nog inte så nära. Cascais är vackert och trevligt och allt man behöver finns inom bekvämt avstånd.

På seglingen till Sines hade vi en fartfylld undanvindssegling med mycket delfiner omkring oss.

I Sines träffade vi Petra och Jens på L32:an Mouni. De har varit ute i ett år och är nu på hemväg. De var ombord hos oss på lite vin och ost på kvällen.

Petra och Jens som är på längesegling med sin L32

Vi pratar också lite med Lars och Mari på Anemone men de är inte ombord när vi knackar på för att bjuda in dem till kvällen.

Vi ville ”Dry Out” på marinans betongramp, det vill säga låta tidvattnet torrsätta båten, så vi kunde tvätta botten. Det fick vi inte göra av miljöskäl. Vi vandrade upp till staden Sines som ligger ganska högt över marinan.

Staty i Sines av  Vasco da Gama som är född i Sines.  Vasco da Gama var den som verkligen upptäckte sjövägen till Indien

Lång etapp till Portimão som ligger på Algarvekusten dvs. Portugals sydkust. Vi gick inte till Lagos denna gång eftersom vi varit där tidigare.

Läcker kust i södra Portugal

I Portimão ankrade vi innanför pirarna tillsammans med många andra längeseglare och inte minst många katamaraner.

Grillning går bra även kvällstid tack vare grillbelysningen!
Björn nitar fast nya antennen masttoppen

Vi monterade ny VHF-antenn som Björn fått av kamraterna i Sticklinge Udde Båtklubbs styrelse. Även kabeln i masten och båten byttes till ny kabel med extremt låga förluster.
Att sitta i masttoppen och jobba i några timmar är inte så lätt när masttoppen far fram och tillbaka av svallvågorna från passerande båtar.
Mätning med stående vågmeter och mottagningen av AIS signaler visade att vi fick ett fantastiskt bra resultat! Visste inte att de gamla grejorna var sååå dåliga!

Vi var bekväma och tog en tur med ”turisttåget genom Portomão
Ljusen högt på himlen är inga stjärnor utan ankarlanternor på andra båtar. Vi låter det alltid lysa i sittbrunn och salong för att det ska finnas ljus mer i ögonhöjd

I Portimão träffade vi Superamelen Lady Anilla med  Jonas och Annsofi som kom för en pratstund över relingen och vi blev ombordbjudna på en öl på Gecco 39:an Windwalker.

 

Norra Portugal

Första hamnen i Portugal blev ankring i gränsfloden Rio Minha nära orten Caminha. Vi fick vänta lite på högvatten innan vi vågade gå över 0,6 m området i inloppet. Det finns en enslinje som gör det lite lugnare men de skummande brotten ser inte så inbjudande ut…

Plötsligt var det fullt av tutande båtar omkring
ring oss

Nästan inga andra båtar syntes till men plötsligt var det fullt av tutande båtar omkring oss med bland annat en bilfärja full av folk.

Portugisiska gränspolisen på besök. De ville inte få sina ansikten publicerade på nätet så det fick bli en bild på deras båt istället.

Portugisiska gränspolisen kom på artigt och vänligt besök. Vi frågade vad om var på gång och de berättade att det var en religiös procession som går mellan kyrkorna i två orter som har samma helgon. Processionen går både på land och vatten.

På morgonen var vattnet på väg ner och strömmen var ganska dramatisk. Så fort det fanns tillräckligt med ljus för att gå så lättade vi för att hinna över grundbankarna innan vattenståndet blivit för lågt. Atlantvågorna blev höga, branta och brytande just på det grundaste området! Fyra stående vågor som bröt över däcket och sedan var vi igenom. Puh…..

Vi seglade till Póvoa de Varzim där det finns Metro som går ända fram till flygplatsterminalen och ARC-rabatt på hamnavgiften. Efter portugisika kusten är vinden normalt nordlig och det finns en konstant sydgående ström som till och med finns i sjökortet. Likafullt hade vi kryss och motström denna dag!
I Póvoa de Varzim träffade vi äntligen OSK-båten White Pearl med Mia och Thomas. De har varit en bit före oss hela vägen.

Mia och Thomas i sin fantastiska Lagoon 400 White Pearl

Vi hade en stillaliggardag där vi förberedde  vår resa till Stockholm.  Tidig avfärd med Metron till flygplatsen. Kostade under 2€ per person och fina fräscha snabba tåg. Flyg till Stockholm med Lufthansa och en tidspressad mellanlandning. Hyrbil från Arlanda hem till Gertruds mamma Monica som bjöd på fin och trevlig middag där vi överraskades av att Christian och Diana och även Patrik dök upp! Henrik bjöd på middag hemma och vi var på ölpub hela familjen och på Japansk restaurang med Patrik.

Vi alla gillar mörk smakrik öl. Middag på Man in the Moon.

Vi var ute och åt med Janne i Christina just hemkomna från Skottland och med Conny o Carina som seglat till Västindien och lovar möta oss på kajen när vi kommer till St Lucia!
Björn passade också på att gå på ett Rotary-möte i hemmaklubben Rotary Lidingö Milles och vi teståkte nya pendeltågssträckningen under Stockholms city. Vi besökte också familjen som hyr vår hus på Lidingö och de verkade trivas vilket glädjer oss!

Vi firade mammas födelsedag på Muskö tillsammans med Marianne och Barbro Olsson (93 år). Här kollas bilderna från Landängens 60-årsjubileum.
Jättelådan vi släpade med oss tillbaka från Stockholm

Givetvis gjorde vi massor med inköp och hade dessutom en hel del beställda varor att ta med tillbaka. Bland annat var vi till Fogas och köpte en adapter för att kunna få vår svenska gasolflaska fylld även om de inte har rätt anslutning. Om den kommer till användning vet vi inte än.

Adapter för att fylla svensk gasolflaska i komposit

På återresan hade vi med en jättelåda innehöll bland annat en induktionshäll med två plattor, nya datorskärmar och mycket annat. Vi utnyttjade mer än väl maxvikt och maxmått för bagaget på flyget tillbaka…
Det fick bli taxi från flygplatsen till båten.

Olle o Maggan drar vidare med sin HR 36 Mareventus

Våra förebilder Olle o Maggan hade anlänt till Póvoa de Varzim när vi kom tillbaka och de bjöd oss trötta resenärer på fin middag ombord. Olle o Maggan är alltid positiva och trevliga! Märks inte alls att de är ett antal år äldre än vi. Vi umgicks två kvällar men sedan skyndade de vidare i sitt höga tempo. Vi blev kvar och väntade på vår andra generator. Budbilen hade visst lite svårt att hitta rätt.
Generatorn blev bytt,  nya induktionshällen monterad med flera projekt. Efter 12 dagar i Póvoa de Varzim blev det billigast att betala hamnavgiften för en månad.

Fina tåg. Metron tog oss snabbt mellan  Póvoa de Varzim, flygplatsen och Porto

 

Porto är verkligen värd ett besök! Vacker mycket kuperad stad. Linbana finns lyckligtvis från Portvinstillverkarna.

I Porto var det stora förberedelser för Red Bull air race. Se mer på http://airrace.redbull.com/en_AE/event/porto . Vi besökte portvinsproducenten Ferreira och fick en rundvandring och provning!

Vi seglade till Figuera Da Foz. Det var lugn segling med en otrolig mängd delfiner som följde oss i flera timmar. Tyvärr hann det bli ordentligt mörkt innan vi kom fram och det började blåsa ca 15 m/s. Otroligt nog mojnade vinden plötsligt till ca 2 m/s precis när vi skulle bärga segel utanför piren. Olle på Mareventus stod på kajen och tog emot när vi kom in!

Figuera Da Foz. På andra sidan ligger brittiska Rum Punch/Wilderness som är en Nautitech 40 Open

I Figuera Da Foz lärde vi känna Charles och Fung Yee på Rum Punch/Wilderness. Vi bestämde oss för att göra sällskap en bit söderut och lättade tillsammans i dimma och svag vind.

Wilderness skymtar genom dimman

Atlantic Islands of Galicia National Park

Nationalparken består av fyra ögrupper: Islas Sálvora, Islas Cortegada, Isla Ons och Islas Cíes. Bra information finns i ovärderliga pilotboken från Imray: Atlantic Spain and Portugal.

Vi seglade igenom Islas Sálvora men stannade inte. Det var nog ett misstag för dit går inga båtar med turister och det såg väldigt vackert ut.

Islas Sálvora. Hit går inga turistbåtar så här borde vi ha ankrat!

För att få ankra i nationalparken behöver man både Navigation Permit och Anchoring Permit.
Blanketten för Navigation Permit finns här:
http://www.iatlanticas.es/formulario/formulario_ingles.pdf

Praktiskt med skrivare, skanner och kopiator ombord när man ska fixa tillstånd! Navigation Permit gäller för hela året och ger tillstånd att färdas i området. När man fått Navigation Permit begär man Anchoring Permit på nätet och man får svar direkt.  Använd denna länk  (inloggning med passnummer och Navigation Permit nr). Antalet båtar per dag och ö är begränsat så man bör begära Anchoring  Permit i god tid. Man får tillstånd för max 10 dagar totalt.

Vestas som ska vara med i Volvo Ocean Race kom förbi. De har väl inte navigerat fel igen?? (I förra Volvo Ocean Race gick Vestas på grund och blev svårt skadad.)

Vi ankrade för natten vid Isla Ons i nationalparken. Givetvis tog vi jollen iland och vandrade upp till fyren.

Gertrud kisar mot solen och är beredd ta upp ankaret. Vi har Sena bluetooth headset (köpta från www.amazon.co.uk/) för att slippa skrika när ankarspelet rasslar.
Gertrud vid fyren på Isla Ons
När vi vaknade låg en fiskebåt precis för om oss. Vad gör fiskebåten över vårt ankare? Dessutom i en nationalpark!

Vi låg en dag  i den vackra bukten Ensenada de Barra utanför Vigo. Fixade med båten och tog det lugnt.
På morgonen gick för motor in till Vigo. Björn demonterade generatorerna från motorerna och cyklade med dem till andra sidan stan = andra sidan bergen…
På företaget Quasar http://www.qsr.es som är specialiserat på generatorer och startmotorer väntade en ny generator vi beställt. De var otroligt serviceminded och hjälpsamma, testade och flyttade remskiva mm. Nu har vi en ny generator och har beställt ytterligare en som vi ska få i Portugal.

Gertrud tog vår transportkärra och gick till automattvätten Lavatrice som var väldigt fin. Största maskinen var på 17 kg så allt blev snabbt tvättat.

Vigo är en stor stad och vi längtade ut till öarna igen! Trots att vi betalt hamnavgift för kommande natt så lättade vi och gick ut till Isla Cíes.
På morgonen vandrade vi upp till fyren. En rejäl promenad på ca 8 km i brant terräng och starkt solsken.

Fyren på Isla Cíes. Serpentinväg sista biten upp.

Dimman som kom in från havet skapade vackra scenerier och gav lite svalka.

Vacker utsikt tycker Björn

Isla Cíes är egentligen två öar samanbundna av en sanddyn och en bro.

Sanddynen som utgör badstranden på Isla Cíes och förbinder öarna.
På Isla Cíes finns garanterat husbilsfri camping.

Vi slöseglade till den mycket trevliga lilla staden Baiona för bara utrullad genua. Tillhör inte vanligheterna…

Columbus fartyg Pinta kom tillbaka till Baiona  1 mars 1493 efter upptäckten av Amerika. I hamnen finns en kopia av Pinta som kan besökas.

Kopia av fartyget Pinta som kom först med beskedet om upptäckten av Amerika. Björn funderar kanske på skillnaderna mot sin gamla Stjärnbåt med samma namn, döpt efter Columbus fartyg.

Ännu intressantare är den enorma fästningen Monterreal som ligger ut mot havet. 18 hektar stor, intressant och välbevarad! Delar är över 1000 år gamla. Man kan gå hela varvet runt uppe på muren och även nedanför. Inget inträde men sparsamt med information.

Ett litet hörn av fästningen Monterreal i Baiona Man kan gissa att det spelats in många filmer här.
Det är flera hamnar i Baiona. Det går också att svajankra om man vill.

 

Galicien

Galicien är den spanska region som ligger norr om Portugal. Galiciens kust kännetecknas av många, nästan fjordlika vikar som kallas för rías.

Ría de Cedeira

Efter tre nätter i Viveiro seglade vi vidare till Ría de Cedeira där vi ankrade på redden i skydd av piren. Det finns gott om plats för ankring men inga bryggor för förtöjning.

I Cedeira tog vi jollen till stan vid högvatten. Förtöjde elegant mitt i stan. Meningen var nog att jollar skulle lägga till någon annanstans…

Öl på stan och middag ombord.

 A Coruña

Segling till  A Coruña som det heter på Galiciska, La Coruña på Spanska.
Tankning och sedan förtöjning i Marina Coruña.
Vi använder alltid en tratt med ett filter som ska släppa igenom diesel men stoppa vatten och partiklar. Låter nästan för bra för att vara sant, dvs. måste testas genom att hälla i en massa vatten!

Fantastiskt. Vattnet rinner inte igenom – bara dieseln! För säkerhets skull testade vi över spilloljedunken. Stora modellen med dubbla filter från Racor är bättre eftersom dieseln rinner snabbare igenom.

På hamnkontoret i marinan väntade ett paket med vår handpumpade nödwatermaker av typ Katadyn Survivor 35. Den hade varit på service hos Mactra Marine i England och fått nytt membran mm.  Den ska bara användas om den elektriska watermakern skulle haverera totalt.

Vi hissade vår ARC deltagarflagga så vi fick rabatt på hamnavgiften i A Coruña

På kvällen blev vi bjudna på en fantastisk SOS ombord på Space där Lena och Anders fixade en härlig Tapas-middag. Vi fick lära oss att fräsa Pimientos de padrón i olja + salt. Allt mycket gott!!

Anders visar oss hur man fräser Pimientos de padrón. Proffsigt iklädd läderförkläde och koncentrerad min. Obs Space  förgyllda flaggstångsknopp i bakgrunden!
Bara vin, bara vin… Lena fyller på så vi kan leva upp till sångtexten..
Vi cyklar hem genom stan. A Coruña har ett härligt nattliv och är en vacker stad.

Tapaslunch på stan och besök i fyren Hercules som är världens äldsta fyr i drift.

Världens äldsta fyr som är i drift: Hercules tower vid A Coruña. Ursprungligen byggd av romarna! Fyrljuset sitter 106 m över havet och man kan gå upp inne i fyren som också är museum över fyrens historia.

Fyren är den största turistattraktionen i A Coruña enligt Trip Advisor och absolut värd att besöka. Inträdet är måttliga 3€ men man kan få vänta lite på att komma in.

Betalning av Tapas-lunchen på Jamonerian i A Coruña. Verkar finnas skinka så det räcker några dar…Björn ser misstänksam ut när han måste slå PIN-koden för fjärde gången och i olika apparater. Men det blev nog rätt draget ändå.
Piren i A Coruña. Imponerande! Obs cykelrondellen i änden! När får vi se ett liknande pirbygge på Lidingö…?
Vi hade så trevligt ombord på Space så vi fortsatte med grillkväll hos oss kvällen efter

Ría de Camariñas

För ankar i Ria de Camariñas.

Efter två nätter i A Coruña blev det snabb segling med öppen vind (!) till Ría de Camariñas där vi ankrade i en vind på 12 m/s. Vi la ut 40 meter kätting vid ett djup på 3-6 meter (beroende på tidvattnet). När vi ankrar backar vi alltid fast ankaret rejält med motorerna för att säkra ett bra fäste. Vi har ett 33 kg Rocna Vulcan med 80 meter kätting  med 10 mm diameter.
Vi satte på plottern som ritar ett spår hur vi rör oss kring ankaret.

På iPaden kan vi spegla plottern så vi kan ta med iPaden i kojen och kolla hur vi rört oss om man blir orolig en blåsig natt.

Vi tog jollen i stark medvind till orten Camariñas där vi turistade och åt squid och bläckfisk i olika former till lunch.

Spansk lunch på stan

Färden tillbaka blev rätt blöt i den hårda motvinden…

Delfiner

Vi blir ofta uppvaktade av delfiner som kommer i grupp och simmar runt stävarna på båten. Vi blir alltid lika glada! Delfinerna är svåra att fånga på bild.

Uppvaktade av 7 delfiner samtidigt.
Gertrud lyckas inte riktigt klappa delfinen

Ría de Muros

Efter tre nätter i Camariñas hade vinden lagt sig och det blev motorgång i bleke till Ría de Muros…

Visst är kusten häftig?

Efter att ha kikat in i hamnen i Muros bestämde vi oss för att svajankra norr om hamnen.  Hamnen är fin men det är mysigare att ankra och ta jollen iland. När vi la till kom vinden vi saknat under dagen!

En bred gata i charmiga Muros. Gränderna är mycket smalare.

 

 

 

Norra Spanien

Vi har nu seglat västerut efter Spaniens nordkust och är nästan framme vid ”hörnet”. Hamnarna är trevliga, kusten väldigt vacker och det är få båtar. De flesta båtar man ser är små fiskebåtar.
Det har blivit minst två nätter i varje hamn utom Cudillero.
Skriv gärna kommentarer här på bloggen som respons på det vi skrivit eller berätta hur ni har det!

Castro Urdiales

Hit kom vi från Port Medoc i Frankrike. Vi ankrade gratis innanför piren. Det var lite språkförbistring så vi förstod inte vad det innebar att välja bort ”service”. Servicen bestod av transport till land med de två båtar som far omkring till alla svajliggare. Pontonbryggor finns inte. Vi tog jollen till land och det gick också bra.

Bästa utsikten är ju mot havet. Castro Urdiales.

Staden är trevlig! På kajen var det uppvisning med skateboard åkare som fick fart av en Vespa och sedan hoppade ut i sjön. Glatt och livligt dygnet runt!

En båt ankrade så nära oss att de genast hängde ut fendrar! När vinden vred och båtarna kom riktigt nära varandra blev de vänligt men bestämt bortkörda av Gertrud.

Think Twice ligger för ankar innanför pirarna i Castro Urdiales

Ribadisella

Väster om Castro Urdiales är det ganska långt till nästa hamn. Vi lättade så fort det ljusnat och kom i hamn i Ribadisella lagom tills det blev mörkt. 88 distansminuter.
Ribadisella är fantastiskt vackert med slingrande inlopp och häftiga bergsformationer.

Det smala vackra inloppet till den skyddade hamnen i Ribadesella

Hamnen är fin och trevlig men man ska vara  noggrann med navigeringen eftersom det finns grundområden och barriärer inne i hamnen som som inte syns vid högvatten. Mycket att se i omgivningarna. Hamnkaptenen pratade ingen engelska men var väldigt hjälpsam och kommunicerade via Google translate och pekade på skärmen på sin dator. Bra idé som man själv kan använda! Bara 20€ i hamnavgift. Det blev tre nätter i väntan på bättre väder.

Gertrud kollar in bergen

Ribadesella ligger i Asturien. Vi testade deras specialiteter på restaurangen men var väl inte överförtjusta…

Varken Asturiska specialiteter med bönor, korv och fett fläsk eller cider med elpump på flaskan var några höjdare. Björn håller god min…
Stora delar av  södra Europa har värmerekord men vi har många vädersystem  med regn och blåst som påverkar oss och har det inte så varmt. Vår nya stolpe med bland annat satellitantenn och grillbelysning i förgrunden.

Cudillero

Vi hoppade över Gijon (som säkert är en trevlig stad) eftersom vi gillar mindre orter bättre.
I Cudillero finn inga pontoner utan man ligger vid ett märkligt system med bojar. Grova smutsiga linor hänger under bojarna och man ska förtöja i både för och akter. Vi la oss istället längsmed en brittisk båt som låg på en bryggnock. De var trevliga och snart satt vi hos oss och drack vin.  Ägaren till platsen kom in med sin båt och bad oss flytta. Han var otroligt vänlig och visade oss till bojarna och hjälpte hamnkaptenen med översättning trots att vi olovandes knyckt hans plats!
Här blev det bara en natt och vi var aldrig iland.

Hamnen i Cudillero. Vi förtöjde i klustret med 3 bojar intill varandra. Inte så lätt att förstå hur det fungerar.
Spännande kust med mycket klippformationer avlöses av sandstränder. Höga bergskedjor i bakgrunden.

Ribadeo

Hamnen i Ribadeo ligger innanför en hög bro

Hamnen i Ribadeo sjuder av aktivitet med seglarskolor, massor av gamla träbåtar med loggertsegel etc. Folk har trevligt och en liten kollision är inget att fästa sig vid. Vi klarade oss men såg till att ha mycket fendrar på utsidan!

I Ribadeo träffade vi familjen Hugo, Birgitta och Sofie Pettersson från Örebro med Lagoon 380 katamaranen Melody. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans ombord på Think Twice.

Björn meckar med generatorerna. Den ena har ibland en gäckande backström på ca 4 ampere- Bra med två motorer så man kan jämföra.

Viveiro

Viveiro ligger i Galicien. Gott om plats och låg hamnavgift. Vi betalade 24€. Enskrovstaxa och ARC-rabatt.

Trevlig engelsktalande hamnkapten  och fin stad. Melody kom också till Viveiro och förtöjde precis akter om oss. Trevlig kväll ombord på mycket fina och trevliga Melody!

Inspirerade av Hugo så vandrade vi upp till Monte Sãn Roque 353 m över havet. Jobbig vandring men utsikten väl värd besväret!

I kyrkan på toppen fanns denna finurliga anordning där man kunde lägga i ett mynt så tändes ett led-ljus. Banbrytande teknologiskt framsteg!

Biscaya

Ile d’Yeu

Från Pornic seglade vi till Port Joinville på Ile d’Yeu som är en vacker ö lite utanför kusten. Hamnen är bra och ön är vacker! Vi cyklade runt ön vilket är några mil.

En hamnkapten mötte i jolle och vi blev anvisade en fin plats långt in i hamnen på Ile d’Yeu

Eva och Håkan Landberg på Sally kom ombord på lite ost o vin. Sally ägdes tidigare av våra vänner Britt och Staffan Larsson i Mariestad.

Efter några mils cykling på Ile d’Yeu har vi förtjänat en god lunch innan vi cyklar vidare. Gertrud fotograferade.
Denna lilla igelkott (snigelkott??) på vägen blev lite förskräckt av Johans välmenta hjälp som vägvisare..

Les Sables d’ Olonne

Från Ile d’Yeu seglade vi till Les Sables d’ Olonne som är ett riktigt seglarcentrum. Förutom stor hamn är det samlingshamn för de riktiga storseglarna. Vendée Globe båtar och deltagare som just gått i mål i ett race tur och retur Azorerna låg vid en stor brygga. Här levereras också Lagoon katamaraner så det fanns mycket att titta på!

Tro det eller ej men vi seglade faktiskt om denna racer. (Men de ansträngde sig inte…)

Träffade OSK-båten s/y Apostrof med  Eivor och Sören Carlsson som är på hemväg efter 11 års längesegling, mest i Medelhavet. Vi var den första svenska båt de sett på länge. De var på fika hos oss och vi fick många värdefulla tips om hamnar i Spanien och Portugal.

På väg från Les Sables d’ Olonne till La Rochelle fotograferade vi varandra. Se filmen nedan!

La Rochelle

Hamnen i la Rochelle är gigantisk. Ca 4500 båtar i en hamn. Många katamaraner och vår båts födelseort så vi känner oss hemma!

I La Rochelle finns mängder med företag som servar båtar och säljer tillbehör. Givetvis blev det besök i många butiker!

Klart att vi ville bli plåtade framför de välkända tornen vid inre hamnen i La Rochelle.

Vi träffade återigen Sally som lagt sig i den lilla inre hamnen. Den inre hamnen är trevlig men man kan bara gå in  eller ut vid högvatten. Vi alla blev bjudna på fika ombord.

Île de Ré

Vi tog turbåten till Île de Ré som är en stor ö precis utanför la Rochelle.  Det finns bro men klart vi tar båt om det går! Vi packade båtcyklarna i väskor på kajen eftersom man inte fick ta med cyklar ombord – men väskor är ju tillåtna…

Vem drog ur proppen??
(Det finns en bra hamn på ile de Reh i Saint.Martin!)

På Île de Ré finns allt man kan önska sig:

  • Den vackra staden Saint-Martin som är med på Unescos världsarvslista. Staden omges av murar med vallgravar.
  • Många ostronodlingar med egna serveringar
  • Fina cykelvägar med mycket att se
  • Saltbassänger man kan besöka
  • Vinproduktion med provsmaking
  • Trevliga småorter med bra restauranger

Vi hann med allt på en dag!

Saltproduktioenn studerades och givetvis inköptes lokalproducerat salt och kryddblandningar.

Vem drog ur proppen??
(Det finns en bra hamn på Île de Ré i Saint-Martin!)

Vinprovning på vineriet på Île de Ré. Gratis provning gjorde oss givetvis köpsugna…
Praktisk hopvikbar ishink som vi tiggde till oss på restaurangen på Île de Ré. Obs etiketten med cykeln på. Passade oss precis. Servitrisen ville gärna vara med på bilden…
Att äta färska ostron på plats på ostronodlingen är en ynnest!
Johan kollar vinodlingen. Blir det en flaska till kvällen tro?
1 ½ veckas mycket trevlig samvaro med Therica med Gunilla, Johan och Therese avslutades på Think Twice. Johan bjöd på lokalproducerad konjak från  Île de Ré
Lådvin av bästa sort från  Île de Ré

Stort tack till Johan som transporterade vår låda på sin cykel och konkade ombord den på turbåten!

Fort Boyard och innanför Ile d’Oleron

Välbehövlig sovmorgon efter en intensiv cykeldag och sedan lättning från La Rochelle. Vi passade på att passera och fotografera Fort Boyard.

Fort Boyard känt från Fångarna på fortet. Ligger inte så långt ut i havet som man kan tro på TV…

Vi gick innanför Ile d’Oleron som är en stor ö söder om La Rochelle.

Ostronodlarna  far omkring i mycket grundgående båtar. Nödvändigt i dessa vatten.

En passage som inte är så lätt för det finns en bro som måste passeras vid lågvatten och grunda områden som måste passeras vid högre vatten. Sandbankarna flyttar sig och våra sjökort, uppdaterade i juni, stämde inte alls på vissa ställen. Vid utloppet grundade det plötsligt upp fast det skulle vara djupt enligt kortet. Vi fick istället passera över områden som skulle kunna vara torrlagda men där var det 13 m djupt!

Som synes har vi 12,7m djup mitt på det gröna. Spåret där vi vände syns också. Det tog en stund för Gertrud att övertyga Björn om att verkligheten går före kartan!

Medoc och Biscaya

Vi seglade till Medoc som ligger vid La Gironde som leder in till Bordeaux. In till Bordeaux är det nästan 50M enkel väg så vi avstod från att gå dit.
Citat från wikipedia: ”Garonne är en flod i sydvästra Frankrike, mellan Pyrenéerna och Atlanten. Den är 575 kilometer lång. Mynningsviken vid Atlantkusten är 15 kilometer bred, 75 kilometer lång och heter Gironde, där Garonne har gemensamt utflöde med floden Dordogne. Garonnes avrinningsområde är 55 000 km². Medelflödet några mil före mynningen är 631 m3/s.”

Gertrud gör klart storseglet för avfärd från Medoc.

När vi lättade hade vi medström ut och hård västlig vind så atlantvågorna trycktes upp över de grunda områdena och mötte strömmen. Sjögången blev mycket otrevlig och vi funderade nog båda två på varför man ägnar sig åt segling över huvud taget!
Men när djupet blivit ca 50 meter blev sjön lugnare och efter fin solnedgång, stjärnklar natt och solig morgon så älskar man segling igen!

Vacker solnedgång på Biscaya. Solnedgångar och soluppgångar är en viktig krydda i nattseglarens vardag (eller borde det heta varnatt…?)
Barometern stiger! Barometern består av en ”Baroplug” som är inkopplad i NMEA 2000 nätverket.

Inget Internet på Biscaya men vi skickade ett par positionsrapporter via Iridium satellit respektive SSB-radio. (På de rapporter vi skickar själva till Marine Traffic så pekar stäven alltid mot norr pga. olika standarder för kursinformationen.)
Vårt Internet via vår fantastiska antenn och router kom tillbaka med 4G vid 17 distansminuter från kusten.

Framme i Spanien

Nu är vi framme i Spanien och har ankrat innanför piren i Castro Urdiales som ligger mellan Bilbao och Santander.

Lite segling och mycket mat

Frankrike är inte bara ett fantastiskt seglingsland utan som bekant också ett fantastiskt matland! Det blev tre nätter i  Pornic  men det gick inte någon nöd på oss för det….

Gertrud och Björn bjöd på middag som utlovad födelsedagspresent till Johan. (Varför har inte Björn fått någon mat??)

18 juli firade Gunilla och Johan 30-årig brölloppsdag. De gjorde det med att bjuda oss på en otrolig skaldjursmiddag! Av praktiska skäl satt vi hos oss men Gunilla, Johan och Therese fixade allt!
Efter att de bjudit på en Mojito öppnade Johan ostronen med van hand iförd Dyneema handskar.

Johan visar skickligt hur man öppnar ostronen genom att skära av den lilla muskeln som håller ihop dem
Massor med ostron, havskräftor och krabbor med goda tillbehör. Kan det bli bättre??

Tack för en fantastisk middag och ett jättegrattis på bröllopsdagen!!

Tänkvärt om tankning

Vi var till tankstationen och fyllde diesel. Det ska fungera så att man sticker in kreditkortet och slår koden. Då reserveras 300€ och man kan börja tanka. När man är klar justeras till rätt belopp. Det var bara det att apparaten havererade efter tankningen och började tjuta och tala om att kommunikationen gått ner. Beloppet blev då inte justerat. Livliga diskussioner med hamnkapten och hamnkontor. Therese ryckte in som både jurist och fransktalande tolk! Efter en dag lyckades vi få banken att skicka en specifikation på transaktionen så att vi (=Therese) kunde reda ut det hela även om transaktionen inte gick att justera. Intressant erfarenhet….

 

 

 

 

Norra Biscaya

Som svensk tänker man gärna på Biscaya som ett stort öppet vatten man ska korsa men det är ett fantastiskt seglingsområde! Båtlivet är intensivt efter kusten och många söker sig till de faktiskt ganska många öarna.

Ön Saint-Nicolas i Glenan arkipelagen
Otrolig seglingsaktivitet med såväl småbåtar som jättebåtar gjorda för jorden runt kappsegling

Efter lättning från Il De Sein 15 juli blev det städning både invändigt och utvändigt i det lugna vädret.

Däcksskurning a la Think Twice

För däcket använder vi högtryckstvätt och sötvatten från vår egen produktion med watermakern. Denna gång gick vi för motor men vi kan producera både el och vatten med våra 1200 w solpaneler.

Vi stämde träff med våra nära vänner Johan, Gunilla och Therese i HR43:an Therica. Vi har seglat tillsammans på våra eskadrar till St Petersburg och ”Ända upp” (i Bottenviken) och till Belgien ihop med Christina och Janne och delvis Gunnel och Lasse. I höstas hade vi en väldigt trevlig  seglingsvecka med Janne Thuresson på hans Bavaria 46 Svea i Grekland.

Vi möttes vid ön Saint-Nicolas i Glenan arkipelagen där det finns många vikar och Europas största seglarskoleområde.

Grillmiddag i Think Twice. Björn, Gunilla ,Therese, Johan och Gertrud
Vacker skymning. Många båtar vid bojar och ankrade

Efter att vi tagit jollarna till land och gått runt ön lättade vi i dimma och fortsatte tillsammans, mest för motor, till ön Groix. Hamnkaptenen visade oss till förtöjning med boj i för och akter. Therica förtöjde intill.

Ile de Groix. Förtöjda med boj i för och akter med Therica vid vår sida
Färjorna vände nära våra aktrar. i Port Tudy Ile de Groix Johan tittar bort…

Givetvis promenad på ön och en eftermiddagsöl med utsikt över hamnen. Att man ser havet hela dagarna när man seglar minskar inte behovet av sjöutsikt i hamn!