Kategoriarkiv: Okategoriserade

Honduras – Guatemala -Sverige

Nu har vi avslutat denna etapp av vår längesegling och rest hem till Muskö, Sverige.
Bland annat på grund av Corona avslutade vi tidigare än planerat men kom ändå till vårt slutmål, Rio Dulce i Guatemala.
Sedan vi lämnade Chesapeake Bay i USA i oktober har vi seglat 3400M och varit i 7 länder (USA, Mexico, Cuba, Jamaica, Cayman Islands, Honduras och Guatemala). Totalt har vi seglat till över 40 länder med Think Twice genom åren.
Läs mer nedan om etappen Honduras – Guatemala och dramatiken kring hemresan. Zomma gärna för att se bilder bättre!

Till Roatan

Roatan är den största av Bay Islands i Honduras. Vi såg fram emot att träffa alla seglarvänner som låg där så vi lättade från Guanaja mot Roatan trots motvind och motsjö.
Det var ingen bra idé! Vi vände tillbaka till Guanaja och inväntade rätt vind nästa dag. Då fick vi istället bekväm segling för bara storsegel. Kort etapp bara 37M.

Ibland är fiskarna nyfikna

Först låg vi ankrade ett par nätter i French Cay Harbour innanför revet. Inseglingen genom revet är inte så lätt men vi hade fått waypoints vi lagt in i plottern så det gick bra. Trevlig snorkling vid revet.

Roatan West End

Äntligen kom vi till West End där många vänbåtar låg: Suzie II, Willow, Flying Low, Blue Velvet, Ventus och Casa Blanca.
Vi hade sett fram emot trevligt umgänge på båtarna och restaurangerna efter stranden, men därav blev intet!
Vi alla var rädda för coronaviruset och alla höll sig för sig själva i sina båtar.
West End och revet är en nationalpark känd för fin dykning. Men det blev bara en dags snorkling på revet.

Vilstund på fiskdagiset?
Hmm ..30 plusgrader på vintern. Man behöver nog inte vara så orolig. De hade också hockeyklubbor på verandan.
Blue Velvet i solnedgången i West End, Roatan

Snabbt vidare till Guatemala

Fler och fler länder införde hårda restriktioner för inresa i landet. Vi bestämde oss för att ta oss till vår planerade slutdestination, Rio Dulce i Guatemala, snabbast möjligt.

Tillsammans med det kanadensiska paret Helen och Niel på Milvina tog vi en taxi tidigt på morgonen till Coxen Hole där Immigration finns. När vi kom dit var det stängt. Till slut kom personalen men då fick besättningarna på några fiskebåtar gå före så det tog halva dagen att få stämpel i passen. Taxin väntade tålmodigt.

Vi väntade i timmar på immigration officer.


När vi kom till Port Officer för att få vårt Zarpe dokument för båten var det stängt för lunch och processen tog sedan lång tid. Klockan blev tre på eftermiddagen innan vi kunde komma iväg. Vi fick tyvärr säga hejdå till våra vänner över radio.

Till Rio Dulce Guatemala

Nella byter till Guatemalas gästflagga och den gula inklareringsflaggan i gryningen

Vi seglade över natten till Guatemala och hade sällskap hela vägen med Milvina.

Milvina i Livingston

Guatemala sträcker sig tvärs igenom Mellanamerika med en kort kust på Atlantsidan och en längre kust mot Stilla Havet.
På Atlantsidan ligger Rio Dulce som är en flod som går långt in i landet. Rio Dulce är en nationalpark och otroligt vacker. Ute vid kusten ligger en liten stad som heter Livingston. Det finns inga vägar dit och heller inga bilar i staden (bortsett från ett par servicebilar). Trafiken består av fotgängare, tvåhjuliga fordon och Tuc-Tuc som allmänt fortskaffningsmedel. Staden är mycket kuperad.

Kommunal tvättinrättning i Livingston

Inloppet till Rio Dulce är uppgrundat så djupgående båtar får krängas med hjälp av motorbåt som drar i ett fall från masttoppen för att komma in. Katamaraner och båtar med sänkköl har inga problem.

Inklareringen i Guatemala

Vi anlitade agenten Raul i Livingston för inklareringen. Vi hade haft kontakt med honom innan för att försöka säkerställa att vi skulle komma in.
Rauls medarbetare kom ut till oss på ankringen med en båt. Med sig hade han representanter för tull, immigration och läkare. Alla hade munskydd och de ville inte komma ombord. De la båten längs med och alla myndighetspersoner höll sig på den sida av båten som var längst från oss och agenten fick sköta allt inklusive att ta tempen på oss. Våra pass tog de med sig och vi fick hämta dem några timmar senare på agentens kontor tillsammans med våra inklareringsdokument. Nella körde in Björn med jollen men höll sig sedan ombord eftersom båtarna svängde hit och dit i vind och ström i flodmynningen.
Bankomaten fungerade inte men som tur var hade vi Euro ombord som de accepterade som betalning för inklareringen, kostade ca 2000 kr. Dagen efter stängdes gränsen helt.

Det är inte riskfritt att ligga på ankringen i Livingston över natten pga. kriminalitet så vi fortsatte upp till Texan Bay som är en fin ankringsvik ca 10M uppför floden.


Rio Dulce är sagolikt vackert med sina höga lummiga bergssidor och många vita hägrar. Lokalbefolkningen fiskar stillsamt från sina kanoter.

Några av alla vita hägrar i Rio Dulce
Think Twice på väg uppför Rio Dulce
Fiskarna paddlar sina kanoter och kastar ut näten.
I Texan Bay finns en riggare och segelmakare som hjälpte oss laga en skada i storseglet. Masten till vänster i bilden är mastkranen. Bekvämt kunna lägga till direkt vid verkstaden. Ägaren Tom bor i huset bakom. Det finns inga vägar hit.
Kan vara fint i sötvatten ocskså! Näckrosor i Texan Bay.

Vi fortsatte de resterande 11 distansminuterna uppför Floden till RAM Marina där vi bokat plats. På RAM finns allt man behöver som båttillbehörsaffär, tvättmaskiner, närbutik mm.

Ram Marina Rio Dulce. Det är mycket varmt så det är bra med tak över båtarna.

RAM är den finaste och bäst organiserade marinan vi legat på.

Målningshall för båtar där man kan ta in båtarna med masten på.

Piggsvin ombord!

En sen kväll när vi låg i marinan hörde vi ett kraftigt krafsande på däck. Björn fick syn på den här krabaten som försökte ta sig upp på taket. Snabbt hämtade Björn kameran och en svabb för att jaga hen på flykt.

Den blev ganska aggresiv och attackerade svabben som Björn jagade den med. Även om den ogillade att bli jagad med svabben var den nog glad att bli ivägjagad innan de beväpnade vakterna från marinan kom.

Den försvarar sig med sina sylvassa taggar. Det blev 75 taggar, drygt 3 cm långa, som satt hårt fast i svabben. Tur att Björn inte använde händerna!
Det visade sig vara ett litet mexikanskt piggsvin, Sphiggurus Mexicanus.

Torrsättning

Det var på håret att Think Twice var för bred för travelliften. Dykare kollar slingen före lyft. Lyft med 4 sling.
Trångt för travelliften att komma ut mellan båtarna. Think Twice till vänster i bild.

Efter att Think Twice pallats upp på land vidtog ett hårt arbete för att snabbt göra henne klar att lämna. Vi plockade bort allt löst på däck, konserverade watermakern, gjorde rent, packade in jollen osv.

Jollen väl inpackad. Gul och blå!

Undantagstillstånd och hemresa

Guatemala införde undantagstillstånd med bland annat utegångsförbud mellan klockan 16 och 04. Flygplatsen stängdes ner helt, restauranger fick bara ha mat för avhämtning osv. Alla dessa åtgärder vidtogs trots att det nästan inte fanns några smittade i landet och inga alls i vårt område.

Andra cruisers försökte ta sig hem till Europa och USA via Mexico vars gräns fortfarande var öppen. Det är inte så lätt att bli avlämnad vid mexikanska gränsen där många andra försöker ta sig in för att komma vidare till USA. Det är också en otrygg miljö.

Vi hade täta kontakter med Sveriges Ambassad i Guatemala. Tyskland lyckades få landningstillstånd för evakueringsflyg och Sverige fick 8 platser på flyget. Vi fick till slut besked om att vi fick komma med!
Taxiresan till flygplatsen i Guatemala City tar 6 timmar och vi behövde vara på flygplatsen senast klockan 7 på morgonen. Med undantagstillstånd 16-04 var vi tvungna att åka klockan 4 på morgonen dagen innan för att taxin skull hinna tillbaka samma dag.

Vi bokade rum alldeles nära flygplatsen via Airbnb. Taxiresan gick genom nästan hela landet eftersom flygplatsen och Guatemala City ligger nära Stilla Havet. Ett vackert bergigt och kuperat land!
När vi var på vårt rum kom polisen och frågade ut vår hyresvärd om hon gömde utlänningar i huset. Hon släppte inte in dem men vi fick order om att vara tysta på rummet.

Flygresan

Tänk att en flygplats kan vara så tom. Inte ens en flaska på hyllan i den stängda taxfree butiken.
Gaten. Mannen med glasögonen är Tysklands ambassadör.
West End, Roatan i Honduras sett från flyget. Zoomar man in ser man våra kompisbåtar som ligger kvar innanför det stora revet till vänster i bilden.
Jamaicas berg. Huvudstaden Kingston i nederkanten av bilden. Nyligen var vi där!
Så här glada var vi att komma iväg!

Vi tänker på våra vänner

Vi tänker väldigt mycket på våra seglarvänner som sitter fast i olika länder och känner stor osäkerhet om fortsättningen. På de flesta platser är också rörelsefriheten begränsad och utbudet minimalt. Även om det är vackra platser så är osäkerheten mycket påfrestande och energin går åt till att undersöka möjligheter och försöka planera. Vi vet hur det är och känner att vi haft stor tur som kommit dit vi tänkt och lyckats ta oss hem.

Bloggen i sommar

Nu när vi är på hemmaplan blir det nog ett längre uppehåll i bloggandet. Med hänsyn till läget i världen vet vi inte säkert när vi kan fortsätta vår segling men vi hoppas det blir i höst.

Till Honduras

Zooma gärna med webbläsaren så bilder och bildtexter blir tydliga!

Överseglingen till Honduras

Vår segling från Florida (högst upp) via Florida Keys, Mexico. Cuba, Jamaica och Cayman Islands till Guanaja (Honduras) . Ingen genväg precis! Taget från vår trackingsida https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice

Det finns tre stora öar utanför Honduras kust: Guanaja, Roatan och Utila. De kallas med ett gemensamt namn för Bay Islands eller Islas de la Bahía på spanska.

När man passerar Nicaragua bör man hålla sig minst 200M från land för att inte riskera piratattacker av de fiskare som håller till på bankarna långt ut. Ett par fiskebåtar passerade ganska nära på natten men de visade inget intresse för oss.

Man bör även undvika Honduras fastland. Honduras är ett av världens fattigaste länder. Även immigration officern varnade oss för att komma nära fastlandet pga. att incidenter inträffat.

Det är 300M från Grand Cayman till Guanaja. Vi startade en morgon och räknade med 2 dygn dvs. drygt 6 knop. Vi höll en snittfart på 8 knop så vi fick minska segel radikalt på slutet för att få ner farten så vi inte skulle komma fram i mörker. Medström bidrog till farten.
Även denna översegling blev utan månsken men med många delfiner och fantastisk stjärnhimmel. På vägen passerade vi den lilla ögruppen Swan Islands som tillhör Honduras men ligger ca 100M från kusten. Man kan ankra där i gott väder men vi gjorde inte det för att hinna fram innan vädret försämrades.

När vi närmade oss Honduras i mörkret satt plötsligt den här jättekrabaten i taket inne. Kanske 20 cm över vingspetsarna. Vad är det?? Fjäril, fladdermus eller?? Björn fick ut den till slut… Vem vet vad det är??

Guanaja, Honduras

Runt större delen av ön finns korallrev som skapar fina skyddade ankringsområden innanför.
Utanför själva huvudön Guanaja finns en otroligt kompakt liten stad, Bonacca, byggd på pålar och några grundflak. Märkligt nog bor bor nästan alla Guanajas 4000 invånare i denna stad medan huvudön är mycket glest befolkad. Staden har inga fordon och smala gågator och kanaler mellan husen.

Bonacca

Vi ankrade vid Bonacca och tog jollen in till kajen. Där tog en påstridig kille hand om förtöjningen av vår nya jolle och lyckades ge den några repor. Sedan visade han oss vägen till Immigration och hamnkontor för inklarering. På sitt sätt bra och han fick en rejäl slant för besväret. När han dessutom ville ha extra betalt för de affärer han missat när han hjälpte oss fick vi nog.

När det inte finns några vägar måste allt transporteras med båt.
En ”gata” i Bonacca. Karibiens Venedig! Bara båtar. Så här fina är inte alla husen.
Det här huset på revet är byggt av en amerikansk armeingenjör. Ett av få som klarat orkaner.

Vi flyttade oss till en lugnare ankring. Där träffade vi tre amerikanska båtar: Contigo med Karl och Conner som vi mött på Jamaica, Ventus (en Orana 44 katamaran) som seglat med tre barn och hund från Turkiet och Casa Blanca med Sharon och Bill. Barnen på Ventus verkade ha det toppen. Skoldag först och sedan en massa aktiviteter och äventyr på eftermiddagarna.

Björn fick hjälpa till som mattelärare för Alex på Ventus. Duktig och trevlig elev!
Björn bakar bullar till semlorna. En given tradition ombord!

Det finns två restauranger nära vattnet . Den ena drivs av Hans från Tyskland men den var stängd. Så vi fick gå till den andra som är en pizzeria och drivs av en annan Hans från Tyskland!

Bar och pizzeria. Tre olika pizzor att välja på och det blev några öl medan vi väntade tålmodigt. Inga fönsterbord eftersom det inte finns några fönster…
Pizzaugnen. Ett gammalt oljefat man eldar under. Pizzan blev toppen!

Det här smarta propellerskyddet/fenan såg vi på jollemotorn på Contigo. Kanske något vi borde skaffa?
https://www.hydro-shield.com/

Norra sidan av Guanaja

Tillsammans med besättningarna på Ventus och Casa Blanca gjorde vi en lång jolletur på 7M genom en kanal genom mangroven ända till andra sidan av Guanaja och tillbaka. Norra sidan är ganska öde med fina rev och stränder. Ön är bergig men det finns ett smalt lågt stråk genom ön där kanalen går. Där ligger också flygplatsen som man bara kan komma till med båt – förutom flyg så klart!

Fina fisken!
Fina koraller på norra sidan av Guanaja. Bra med vattentät kamera!
Den enda civilisation vi såg på norra sidan var Green Flash Bar som står på stolpar i vattnet. Green flash är ett ovanligt fenomen där det blir en grön blixt just som solen går ner.
På väg tillbaka tvärs igenom Guanaja. Höga berg på avstånd. Långärmat som solskydd, det är varmt!!

Dunbar Rock

På en liten klippa nära vår ankarplats finns en dykresort, Dunbar Rock. En märklig stor byggnad på en liten klippa! Vi tiggde oss till ett studiebesök och blev verkligen positivt överraskade. Anläggningen har bara 11 rum men 30 anställda. Det finns en trädgård i mitten, infinity-pool, bar, gym, egen strand, allt som behövs för dykning mm. Läckert ställe!

Resorten Dunbar rock. Här verkar svenska strandskyddsregler inte gälla? Personalen har ett framgångsrikt fotbollslag. Man undrar var de tränar och har sina hemmamatcher?
Utrymningsplanen i baren. Verkar vettig!
Nella med vår guide på toppen av Dunbar Rock. Det är mycket trappor men underbar utsikt!
Infinitypool med 3 m djup och otrolig utsikt. Används även för dykutbildning.

Grahams Place

Gänget flyttade 2M österut där vi ankrade precis innanför revet vid Grahams Place som är en liten resort byggd på revet.

Läckert med råge på drinken om man inte väntar för länge! Zooma in!
Gänget från Casa Blanca, Ventus och Think Twice på Grahams Place. Vi var själva där och vi fick en pratstund med Graham som kommer från Great Cayman. God mat också!
Revet vid Grahams Place. Kraftiga vågor utanför och ganska lugnt innanför.

Cayman Islands

Välmående brittiskt skatteparadis

Cayman Islands (CI) är en ögrupp söder om Cuba med tre större öar och är ett brittiskt utomeuropeiskt territorium. CI är ett välkänt skatteparadis och har varken moms, inkomstskatt eller företagsbeskattning. Däremot importskatt på alla importerade varor. Trots eller tack vare bristen på skatter är landet extremt välmående. Nästan ingen arbetslöshet, fina bostäder och bilar överallt. Inga fattiga. Till exempel såg vi fina specialbussar för handikappade och välfärdssystemen verkar fungera!

Kostnadsnivån är generellt hög men inklareringen är gratis (på ordinarie arbetstid) och bojarna är gratis så för oss var det inte dyrt.

Think Twice vid tullens mooringboj vid Cayman Brac

Befolkningen består av mer än 100 olika nationaliteter till synes helt utan motsättningar. Det finns nästan ingen kriminalitet.
Förutom den permanenta befolkningen finns många expats dvs. personer som är på CI på längre uppdrag för sitt företag i ett annat land.

Dykparadis

Dykare och dykklubbar kommer till CI från hela världen. Dykningen är kanske den bästa i Karibien och man vårdar korallreven ömt. Straffet för att ankra bland koraller sägs vara som straffet för mord! Det finns gratis bojar så det räcker och man behöver inte ankra i närheten av reven.

Cayman Brac

Cayman Brac är den ostligaste av öarna. Det finns ingen hamn men fria moorings. När vi försökte komma i land med jollen på södra ön vågade vi inte på grund av vågorna som reser sig vid stranden. Vi seglade istället vidare till grannön Little Cayman.

Little Cayman

På Little Cayman bor bara ca 170 personer men det kommer många dykturister.

Think Twice innanför revet. Vågorna dånar kraftigt hela tiden.

På Little Cayman finns ett rev som skyddar mot havsvågorna men öppningen är smal så det är rätt dramatiskt att passera in. Vi avvaktade ett tag och studerade hur dykbåtarna gjorde samt plottade deras spår med hjälp av radarn. De körde ganska full fart genom revet så det gjorde vi också! Vi lånade en mooringboj precis innanför öppningen.

De två märkena till vänster i bild ska vara på ena sidan och den lilla bojen på andra. Vågorna bryter rejält. Zomma gärna in bilden!

Rock Iguanas

Vi tog jollen i land och uppsökte det lilla museet. Där träffade vi Tanya från Tyskland. Det visade sig att hon hade en masters i bland annat biologi och hon visade oss populationen av Rock Iguanas som de skyddar på marken runt museet. Alla hade namn och var märkta med både färgmarkeringar och chip!
Rock Iguanas finns bara på några få ställen i världen och risken för utrotning är stor. Rock Iguanas har tre ögon, två på sidorna och en ljuskänslig öppning ovanpå huvudet. Den vanliga gröna Iguanen är raka motsatsen, den förökar sig snabbt och det har till och med varit skottpengar på den.

Rock Iguana Little Cayman

Om de blir angripna och bitna i svansen så kan de släppa svansen som fortsätter sprattla. En ny svans växer sedan ut men utan taggar på ovansidan så man kan se vilka som tappat svansen.

Tanya visar en landlevande eremitkräfta. Den letar upp ett snäckskal och använder som skyddskläder!
Tanya bjöd in oss till ett föredrag om Rock Iguanas som hon höll på dykresorten. I taket sitter skyltar från dykklubbar från hela världen. De kommer till och med från Australien.
Om man matar Iguanerna lär man ut ett beteende som kan göra att folk blir bitna. Björn kollar käften och inser att man inte vill bli biten….

Fregattfåglar

På Little Cayman finns en organisation som köper upp mark för att skydda fågellivet. Ungefär som Skärgårdsstiftelsen gör.
Det finns en stor koloni med Fregattfåglar som blåser upp sitt röda bröst till en stor ballong. Vi såg dem i kikaren men för långt bort att fotografera med vanlig liten kamera.

Vi snorklade längs insidan på revet men tappade intresset när det kom en stor haj mellan oss och revet.

Vi var tvungna att gå tillbaka till Cayman Brac och klarera ut innan vi kunde segla till Great Cayman för att klarera in igen. Men nu lyckades vi komma iland!

Utsidan av Cayman Brac
Det finns ett rev på sydänden av Cayman Brac. Vi promenerade över ön och konstaterade att det var bra att vi inte försökt gå in för det är för smalt och grunt innanför revet.

Great Cayman

Det går ingen reguljär båttrafik mellan öarna utan bara flyg.
Det är drygt 90 M mellan Cayman Brac och Great Cayman så det fick bli en nattsegling. Det var inget månsken men helt klart och en helt otrolig stjärnhimmel, kanske den bästa vi sett.

Huvudstaden som är den enda staden på CI heter George Town . Till George Town kommer 3-5 kryssningsfartyg varje dag under kryssningssäsongen.

I George Town kom Harbour Patrol ut med en båt och visade oss vägen in. Otroligt hjälpsamma! Vi fick ta en gratis mooringboj mellan kajerna och kryssningsfartygen.

Björn fick gå akut till tandläkaren. Fint och modernt. Till tandläkaren kom också en skolklass med små barn så tandläkaren kunde visa hur man ska sköta sina tänder.

Vi hade beställt reservdelar till båten för leverans till George Town: Ett nytt nät mellan skroven och fästen till våra nya kraftigare generatorer. Vi fick besöka UPS, DHL och tullen . Gertrud var smart och bad att vi skulle få åka med i DHL bilen till tullen eftersom paketet ändå skulle dit. Skickas varorna adresserade till ”Yacht in Transit” så slipper man importskatten.

Cayman Islands har bara ca 68 000 invånare. Parlamentet är inte större än ett svenskt kommunalhus.

Vi hittade en italiensk restaurang Casanova med underbar mat och fantastisk personal. Det visade sig att managern Gianni var seglare och han blev snabbt en mycket god vän. Vi återkom flera dagar i sträck!
Bland mycket annat bjöd Gianni oss på en biltur runt hela ön och vi var ombord på hans båt.

Gianni åt med oss och det blev mycket båtsnack!
Utsikt från Casanova. Tittar man noga ser man Think Twice mitt i bilden.
Hajarna är skyddade. Man är noga med den marina miljön och det finns också uppsamlingsbehållare för fiskerevar och krokar.
Det finns fler företag på Cayman Islands än invånare. Kan det ha med skattefriheten att göra?? Alla stora revisions och redovisningsbyråer finns på plats med stora flotta kontorsbyggnader.
Vi såg bara några andra långseglande båtar på Cayman Islands. Här är vi ombord på den danska OCC-båten Touché med Judith och Haakon som tidigare bland annat har seglat till Svalbard.

Rotary på Cayman Islands

Det finns tre Rotaryklubbar på Great Cayman, precis som på Lidingö. Vi passade på att besöka klubben Great Cayman. De hade ungefär 60 närvarande medlemmar på mötet och många omfattande projekt.

Björn och presidenten Malcolm Eden utväxlar standarer.

På mötet var det ett vinlotteri. Den som vann första priset gav omedelbart flaskan till oss som en present!
På mötet var det en omfattande insamlingsverksamhet så i genomsnitt skänkte medlemmarna säkert minst 10 USD per person utöver att betala lunchen för 25 CI dollar dvs ca 30 USD.

Björn fick också diplom för att vara den som rest längst till mötet.
Rotaryklubben Rotary Central bekostar och bygger busskurer och hyr sedan ut reklamplatser. Det ger dem ca 2 mkr per år till sina välgörenhetsprojekt.
Alla Rotaryklubbarna har bokprojekt där man köpa en bok till ett barn eller lämna ett bidrag.

North Sound

Kul att se på kryssningsfartygen som byts ut varje dag. Fartyget på bilden har en stor restaurangdel på utsidan som kan sänkas ner till vattnet.

Vi gick till North Sound som är en stor vik innanför revet på nordsidan av Great Cayman.

På Rotarymötet lärde vi känna Alan Roffey som är Commodore för Cayman Islands Sailing Club och har en Lagoon katamaran. Han bjöd in oss till deras klubbevent på fredagskvällen och där fick vi ännu fler vänner! Klubben ägnar sig mest åt jollesegling men de gjorde plats för oss vid sin kaj för följebåtar.

Det var ett antal personer som hjälptes åt med arrangemanget på klubben. De hade tröjor med ”Social Crew”. När de flesta gått hem fick vi ett sångnummer med flaskor som mikrofon! Zooma in!
Segelklubben har en ytterst trång insegling som viker tvärt 90 grader. När vi gick ut blåste det hårt. Tur man kan svänga en katamaran tvärt med hjälp av motorerna. Det var inte så lugnt som det ser ut . Vi låg alldeles nära änden av flygplatsens startbana och på natten blåste det upp.
Think Twice i Camana Bay som är ett exklusivt område.
Delikatessavdelningen på Fosters Camana Bay. Kontrasten mot Kuba och Jamaica är enorm!
Läcker tårtdekoration.

Sammanfattningsvis är Cayman Islands vackert, trevligt, välordnat och med väldigt trevliga människor! Vi kommer gärna tillbaka hit fast vi inte har någon glädje av de låga skatterna.

Jamaica

Det var inte så länge sedan förra inlägget om Cuba gjordes men här kommer redan ett nytt kort inlägg om Jamaica! Om text eller bilder känns små så zooma in lite med din webbläsare.

Port Antonio

Think Twice i Port Antonio

En stor palm hade blåst omkull i marinan. Givetvis flöt den in under Think Twice och fastnade.
Killen på marinan hade en smart lösning. Vi drog båten akteröver så trädet kom fritt framför och kunde bärgas.

Här ses bara toppen av det stora palmträdet under Think Twice.

Första dagen köpte vi ett sim-kort till routern i båten för att få bättre Internet än marinans wifi. Det hjälpte inte för det visade sig att Internet var uselt i hela Port Antonio.
Det var inte bara Internet som inte fungerade. Vattnet stängdes av några gånger i veckan för ”underhåll”. Så hade det varit i flera år trots att det finns hur mycket fint vatten som helst i bergen.

Port Antonio. Både människor och biltrafiken var livliga….

Jämfört med Cuba så var det intensiv trafik med moderna bilar. Det finns ganska bra mataffärer och grönsaker kan köpas på den stora marknaden.

Gemensam sundowner i baren på marinan

Klockan 5 varje eftermiddag tog vi en drink på marinan med de andra långseglarna. Asha och John från Holland kände vi sedan tidigare. Båtar från Tyskland, Holland, Frankrike, UK och vi från Sverige.
Vi fick många nya trevliga vänner. Tjejerna satt oftast för sig och killarna för sig.

Rafting på Rio Grande

Tillsammans med John och Asha på båten Asha (samma namn) tog vi en raftingtur på den långa floden Rio Grande. Floden är lång och man får åka bil högt upp i Blue Mountains för att sedan ”rafta” ner till kusten.

Vägstandarden är inte alltid den bästa uppe i bergen.

”Båten” är ca 12 meter lång, smal och gjord av torkad bambu. Den håller inte så många månader innan den måste få nytt ”skrov”. Man måste gå med fötterna på tvärs så man fördelar tyngden på flera bambustavar.


Djupet i floden varierar från någon decimeter till flera meter. Kaptenen stakar, paddlar och styr med hjälp av en bambukäpp. De går och drar båtarna uppför floden igen, det tar 3 timmar med en båt och 5 timmar med två.

Floden är ganska lugn men med lite små forsar på vägen.
Det går att laga god mat även ute i naturen

Vi stannade och åt lunch efter floden. Man betalade efter vad man ville ha på tallriken. Vi fick inte köpa för mycket av kycklingen för då skulle det inte räcka till andra som kunde komma efter oss.

Rastafari

Rastafari är en religion har sitt ursprung på Jamaica där de flesta anhängare fortfarande finns. Man hyllar Ras Tafari, som blev Etiopiens kejsare Haile Selassie I år 1930. Han har dock avvisat allt samröre med Rastafari. Rastafaris lever naturligt och äter inte kött men röker Cannabis!

Rastapersoner känns lätt igen på skägg och frisyr

Vi stannade vid en rasta bosättning. Tänk på det nästa gång du passerar en Rasta vägkrog i Sverige! De sålde frukt och tillverkade kokkärl i aluminium för hand.

Rasta bosättning-. Guiden passar på att röka på lite..
Ungefär låt den goda anden följa dig och lämna den onda. På väg ner från bergen.

Blue mountains

Vi gjorde en mycket lång heldagstur till med samma guide och taxichaufför som vi hade till raftingen. Det hade varit bättre och billigare att bara ha en taxi med chaufför eftersom chauffören var en bättre guide! Vår guide tog dock ingen plats eftersom han åkte i bakluckan på kombin. Blue Mountains är som högst 2 256 meter över havet. Så högt var inte vi men det var tidskrävande slingrande serpentinvägar.

Ett vackert landskap med höga berg och bördiga dalar.
Vi kollade hållfastheten på hängbron. Den fick godkänt.
Björn, Asha och John badade och duschade i ett vattenfall.
Björn får en kraftfull dusch i vattenfallet. Det gick att komma bakom vattenfallet. Motströmmen var väldigt stark när man simmade fram mot fallet.
Cannabisplanta intill vägen.

Cannabis röks överallt och enligt vår taxichaufför så röker de flesta invånarna cannabis. Man kan konstatera att Jamaica lider av det utbredda missbruket. Många odlar själva och sedan torkar de blommorna för att göra cigaretter och röka.

Butik i bergen.

Blue Mountain kaffe från Jamaica

Kaffeodlarna i Blue Mountains är mycket stolta över sitt kaffe och det sägs vara bland världens bästa kaffe. Kaffebönor odlas tillsammans med bananer.

De röda kaffebönorna är klara att skörda

Vi besökte två små plantager med egen kaffetillverkning. På första plantagen rostades bönorna i en liten tunna som roterades med en vev över elden. Första satsen tar en timme sedan 45 minuter per sats. De hade el i huset så en elmotor kanske skulle underlätta?

Industriell (?) kafferostning.

På den andra plantagen rostades kaffebönorna traditionellt i en trebent panna över öppen eld. Bönorna måste röras hela tiden.

Asha provar på jobbet som kafferostare i Blue Mountains. Hälsosamt att sitta i röken hela dagarna?

Vår guide hade ordnat så vi fick äta på rosteriet fastän det inte var någon restaurang och det var ägarens födelsedag. Trevligt!

Vi fortsatte till Kingston som ligger på södra Jamaica det vill säga på andra sidan bergen sett från Port Antonio.

Vägen mot Kingston går rakt igenom arméns träningsområde. Undrar om svenska soldater klarar deras övningar? Soldaten högst upp gjorde många armhävningar i detta läge.

Bob Marley

Vi besökte Bob Marley museet i Kingston. Bob Marley ”King of Reggae” föddes 6 feb 1945. Han gifte sig med Rita 1966. Bob blev skjuten i sitt hus på grund av en missuppfattning att han stödde en lokal politiker, men han överlevde skjutningen. Han dog i cancer 1981.
Bob Marley fick 12 barn vilket låter omöjligt tills man förstår att det var många olika mammor vid sidan av Rita…
Bobs och Ritas bostad som numera är museum visar också mycket av rastakulturen.

Bob Marley i dreadlocks står staty utanför museet som var Bobs och Ritas bostad.

Vi hann med en snabb biltur runt i Kingston innan det blev alltför mörkt. Vissa områden i Kingston anses farliga även av jamaicanerna så de ska man absolut undvika. Färden tillbaka till Port Antonio tog lång tid på de slingriga vägarna genom bergen. Väldigt skönt att åka med en chaufför som var van vid det höga tempot på de slingriga vägarna i mörkret istället för att köra själv.

Asha och John på en enkel middag i Think Twice sista kvällen på Jamaica

Mot Cayman Islands

Efter 9 dagar på Jamaica var det dags att säga hejdå till alla trevliga vänner och segla mot Cayman Islands.

Jamaica är vackert med Blue Mountains höga berg som försvinner upp i molnen.
Vi blev uppvaktade av ett 20-tal delfiner som följde oss länge. När de inte har publik så avslutar de showen.

Jamaica är 125 M långt det vill säga ungefär som Stockholm – Åbo så det tar några timmar att segla förbi.
Vi hade en fin segling med månsken och lagom medvind. Det kom några squalls (små regnbyar) på natten men de hade den goda smaken att passera vid sidan av oss.
Det tog oss 32 timmar att segla 220 M till Cayman Brac som ligger längst österut i Cayman Islands. Vi hittade tullens boj i mörkret där vi fick ligga till nästa morgon som var måndag. På så sätt slapp tullen jobba på söndagskvällen och vi slapp betala 70 USD i övertidsersättning.
Mer om Cayman Islands i nästa bloginlägg!

Cuba

Efter jul- och nyårsfirande i Mexico seglade vi till Cuba (föredrar den engelska och spanska stavningen med C). Cuba är drygt 600 M (distansminuter) långt dvs. ungefär som från Stockholm till Holland. Vid ankomsten får man visum för en månad (som kan förlängas till 2 månader). Vi stannade en månad vilket är i minsta laget. Cuba består av ca 4000 öar förutom själva huvudön. De flesta öarna är på sydsidan.

Vi seglade österut från Mexico till Cuba, Cubas södra sida och vidare till Jamaica. Cuba är lika stort som hela östra Karibien.

Vi uppdaterar normalt vår position via satellit varje timme. Var vi är och vårt spår kan man se på:
https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice (tryck på ”satellit” för att inte visa aktuellt väder)

Jul och Nyår i Mexico

På julafton hade vi stort knytkalas på Maria el Milagro.

På julafton hade stort knytkalas på marinan. Fredrik på Bushpoint stekte svenska köttbullar vi bidrog med ägg med Kalles Kaviar , sill potatis och snaps. Faktiskt bra åtgång på sillen!

Nyårsfirandet startade ombord på Bushpoint och fortsatte till midnatt på marinan. Vänner från bland annat Sverige, Norge, USA, Australien och UK.

Från Mexico till Cuba

Eftersom tillgången på varor är mycket begränsad på Cuba så storhandlade vi för en månad innan vi gav oss av.
Det blåste oftast hårt från ost men vi hittade ett väderfönster där vi bara skulle ha motvind i början och slutet av seglingen. Mellan Mexico och Cuba går Yucatanströmmen som trycker båten norrut med flera knops. I början hade vi kraftig motsjö men den blev lugnare utanför kontinentalsockeln.

Frisk motvind mot Cuba

Det blev 330 M till Cayo Largo som för tillfället är den inklareringshamn som är närmast Mexico på södra Cuba. Överseglingen tog 2 dygn.
När man närmar sig Cuba ska man ropa på Guarda Frontera på VHF radion men de verkar aldrig svara. Det går bra ändå.

Cayo Largo, Cuba

Think Twice i fina Marina Merlin Cayo Largo. Hamnen var helt tom när vi kom så vi fick välja vilken plats vi ville.


På Cayo Largo blev vi väl mottagna och inklareringen var helt ok.

Man betalar aldrig mutor men en burk Coca Cola blir alltid väl mottagen och glider ner i portföljen. Man får 1 månads visum vid ankomsten.
GPS och satellittelefoner är i princip förbjudna på Cuba. Våra blev inte plomberade vilket annars är vanligt.
Många cubaner har smartphones så hur förbudet mot GPS är tänkt förstår inte cubanerna heller….

VI gick till banken och tog ut den lokala valutan CUC. 1 CUC=1USD. Mycket omständigt med underskrifter etc. ATM finns på många ställen i städerna och är lika enkelt som vanligt. Det är 10% straffavgift på USD så det är bättre ha med Euro om man vill ha kontanter och växla. Det finns också en lokal valuta CUP av mindre värde men den använde vi aldrig.

Efter drink på Think Twice åt vi middag med vännerna Kiki och Hiroshi från Japan som seglar en Lagoon 42 katamaran. De seglade över Atlanten samtidigt som vi och har redan hunnit med att segla över Atlanten två gånger till!
En dag tog vi våra minicyklar till hotellområdet på södra ön och åt buffélunch på ett all inclusive hotell. Vi hade aldrig varit på ett all inclusive hotell förut. Fina stränder med lite folk.

Havanna

Eftersom det blåste mycket bestämde vi oss för att lämna båten på Cayo Largo några dagar och flyga till Havanna. Hamnkaptenen hjälpte oss boka flygbiljett och boende i Havanna. Alla hamnkaptener är extremt hjälpsamma och fixar allt man behöver.

Cubansk flygbiljett. Handskriven utan tider och flightnummer. Tider och flygplats bestäms kvällen innan men allt löser sig till slut…

För att lämna båten måste man skriva ett speciellt avtal med hamnkontoret (som var förvånansvärt fördelaktigt för oss).
Givetvis (?) måste man också gå till banken och köpa små frimärken som man ger till Guarda Frontera när man går dit för att checka ut sig själv från båten. Byråkratin är intressant….

Vi landade på en liten militär flygplats utanför Havanna. Vår förbokade taxi dök inte upp så vi tog den enda ”taxin” utanför.

Vi åkte med den här bilen från flygplatsen. Inga säkerhetsbälten men mycket avgaser i bilen. Chauffören stannade och pratade med en kompis på vägen….

Vi var inbokade på ett Casa Particular i gamla stan i Havanna. Casa Particular är rum som hyrs ut i någons hem. Det visade sig vara en riktig lyckträff! Rekommenderas! Casa Vieja Ricota churry2324@gmail.com mobil 52815467 (engelsktalande son). Ägare Hector Fernández. Rummet och vårt badrum var toppfräscht, kändes nytt!

Det var bara vi till frukost och vi blev serverade frukt, bröd, pålägg, kaffe, omelett och pannkakor.
Vi blev inbjudna på 30-års kalas i familjen. Firades på taket med utsikt över Havanna, ca 20 gäster. Killen till vänster är professionell baseballspelare. Jubilaren mitt i bild. Hon fick en flaska skumpa av oss.
Capitolio i Havanna. Generellt är de viktiga turistmålen och områdena i fint skick men det mesta annat otroligt förfallet.
Kubansk lastbil. Modernt alternativ till häst och vagn.
Att det finns fina gamla amerikananare på Cuba visste vi. Men inte att det finns så många. Rosa är favoritfärgen. Skicket varierar men en del är otroligt fina. Bilarna får inte exporteras.

I Havanna turistade vi i gamla stan, var uppe i Jose Marti monumentet, besökte revolutionsmuseet mm. Nationalhjältarna Fidel och Raul Castro, Che Guevara m.fl. hedras överallt. Hjältarna och förlusterna bland revolutionärerna beskrivs men inte på den andra sidan. Som alltid är det vinnaren som skriver historien!

Motorbåten Granma som tog Fidel Castro, Che Guevara m.fl. från Mexico till östra Cuba för att starta revolutionen som pågick 1953 till 1959.
Cuba hedrar sina nationalhjältar överallt. Detta är ett monument över Jose Marti. Nästan inga bilar på de stora paradgatorna runt omkring. Först var vi helt ensamma uppe i tornet som har en otrolig utsikt.
Nej Björn har inte blivit Taxiförare men vår chaufför hjälpte oss ta bilden och då passade Björn på att hoppa fram.
I Havanna ”måste” man besöka Bar Floridita där Hemmingway var med och uppfann drinken Daiquiri. Valet av drink är enkelt…

Cuba är känt för sin musik. Man behöver inte leta efter musiken utan den finns överallt på gatorna och restaurangerna.
USA:s blockad gör att inga amerikaner kommer till Cuba och nästan inga kryssningsfartyg. De många som lever av turismen försöker få ut mesta möjliga av de turister som kommer. Blockaden är väldigt negativ för Cuba men kubaner i allmänhet gillar amerikaner men inte Donald Trump. Man ser t.ex. kläder designade som amerikanska flaggan.

Många turister kommer från Canada som ser Cuba som det närmaste varma resmålet.

Det pågår utbyggnad av Internet på Cuba och man kan köpa wifi-kort för 1 CUC (=1USD) som räcker en timme. Man skrapar försiktigt fram en kod på kortet. Samma kort används såväl för wifi på stan som hotellnät. Hastigheten är helt ok. VPN fungerar och behövs att amerikanska servrar ska fungera. Se till att installera VPN före segling till Cuba!

Vår värd hjälpte oss kolla flygtiden tillbaka till Cayo Largo, vilken flygplats och boka taxi. Föraren av ”taxin” blev väldigt nervös när vi skulle betala för en polis närmade sig. Gertrud var smart och gav honom en kram så polisen såg att vi var bekanta!!

Cienfuegos och Trinidad

I Cuba får man inte segla omkring som man vill. I varje hamn ska Guarda Frontera kolla alla dokument, pass etc. och fylla i ankomst och avgång på crusing permit – dokumentet. Enda undantaget är de obebodda öarna på södra Cuba där man får segla som man vill.

Inloppet till Cienfuegos. Här håller Guarda Frontera koll på trafiken in och ut.

Från Cayo Largo seglade vi till Cienfuegos med en nattankring på den ganska oskyddade fyrplatsen Cayo Guano på vägen. Det blev mycket motorgång för att komma fram när det var ljust. Totalt ca 90 M.

Cienfuegos är Cubas tredje största stad efter Havanna och Santiago.

Området kring marinan är fint med vackra hus och verkar välmående. Tyvärr inget Internet vid marinan så man fick ta en extra promenad ibland.

En tidigare Rotarypresident som står staty i Cienguegos. Något Lidingö borde ta efter 🙂
Cykeltaxi till centrala Cienfuegos. Inte så bekvämt eftersom fordonet gungar hit och dit i takt med tramptagen och allt annat än snabbt. Det går lika bra att gå.
Nästan allt saknas i butikerna. De varor man har sprider man ut så långt de räcker. En hel gång kan innehålla bara några få olika artiklar. Man ser mycket köer utanför affärerna.
Vackra Club Nautico i Cienfuegos. Ligger bredvid marinan och är bas för charterbåtar.
Björns födelsedagsmiddag på Club Nautico. Mycket bra och prisvärt! Rekommenderas! Valfri drink ingår och vi intog den på balkongen med utsikt över hamnen.
Vi var trötta på alla avgasfyllda bilar och såg till att få en modern taxi med AC för en dagsutflykt till staden Trinidad som ligger lite in från kusten.
Det är nästan ingen trafik på vägarna utanför storstäderna. Enstaka hästskjutsar, cyklar och någon buss.

Vi gjorde en heldagsutflykt till staden Trinidad. som är på UNESCO:s världsarvslista. Grundad på 1500-talet av spanjorerna. Socker, tobak och slavhandel skapade rikedomar som gärna visades upp i form av fina hus.

Vi hade en otrolig tur och hittade en väldigt fin bil, en modern Lada, med en mycket trevlig chaufför som var med oss hela dagen och fungerade som guide och gärna svarade på våra frågor om livet på Cuba. Han pratade utmärkt engelska och hade arbetat som lärare och på ambassad. Egentligen var han på långresa med en kund från Havanna men kunden låg magsjuk idag så han kunde köra oss. Han heter Ibrahim Cuesta Rodriguez mobil +535281163, ibrahimchury@yahoo.com. Kommer du till Havanna så ta en kontakt!

Vi betalade 70 CUC=USD för hela dagen och bjöd på lunch.

Avancerad dusch från 1800 talet som visades på arkitekturmuseet i Trinidad.
Vi blev inbjudna på kaffe hos vänner till vår taxichaufför. Killen till höger bor i Sverige och hans cubanska fru sitter i mitten. Hon ska flytta till Sverige så snart pappren blir klara. De hade varit utan vatten i 2 veckor när vi var där.

Mellan Cienfuego och Santiago

Vi ankrade vid öarna Cayo Zaza de Fuera, Cayo Cuervo och Cayo Grenada . Lagom dagsetapper på 40-60M.
Närmast Cuba ligger en svag ostgående ström och vi hade tur med lugnt väder och lite sjö. Vi såg nästan inga andra båtar, varken fritidsbåtar eller fiskebåtar. En enorm skärgård som är väldigt öde. Många öar är helt beväxta med Mangrove så det är inte att tänka på att gå iland.
På kusten längst i sydost finns inga öar men vi hittade bra ankring i Cabo Cruz – Marea de Portillio och Chivirico innan vi kom till Santiago de Cuba.

Vår Code0 kom äntligen till användning. Synd att vi använder den så lite, den ger minst en knop till på farten och klarar ca 60 grader relativ vind.

På en av öarna kom några fiskare roende efter mörkrets inbrott. De frågade efter salt och solskyddsmedel som de fick. De ville ge oss en hel hink med hummer (languster). Vi lyckades begränsa mängden till 9 st och gav dem lite pengar också. Delade i halvor och grillade i omgångar. Räckte som mat till oss i tre dagar!!

Att humrarna sprattlar får väl ses som ett tecken på att de är färska…
Björn delar hummer med kniv och hammare. Går utmärkt! Johan Virgin har varit vår läromästare. Bra ta bort alla spröten så blir det inte så skräpigt i grillen och mer plats. Armerade skyddshandskar så man inte skär sig är bra. Det är inte bara kniven som är vass…
Vi fick grilla hummern i omgångar för grillen räckte inte till

Marea de Portillio

Fin skyddad hamn. En favorit! Vi var enda båt förutom de lokala roddbåtarna. Inte en enda båt med motor! Även Guarda Frontera kom med roddbåt för att som vanligt kolla våra papper.

Vi tog jollen i land och möttes av några damer som ville sälja lite prylar. Dora frågade om vi ville följa med henne hem vilket vi givetvis gjorde. Hon bodde i ett litet hus med en gris lite höns på gården bakom. Ibland kom djuren i n i huset men inne var det rent och fint. Vi köpte Calabaza (ser ut som en gulgrön pumpa) och Plantain (matbananer) av henne. Vi kom tillbaka med lite presenter och fick slänga våra sopor på förbränningsplatsen bakom deras hus.

Vi fick användning för hjulen på jollen. Utan dem hade vi aldrig kunnat dra upp jollen.
Vi fick varsin kokosnöt hos Dora. Vi drack kokosvattnet och åt fruktköttet.
De egna djuren är viktiga för invånarna i Marea de Portillio. De här grisarna gick fria efter vägen.
Doras lilla barnbarn fick ett set med pennor av oss. När vi förstod att de inte hade något papper fick hon det också. Hon blev så lycklig! Dora fick lite kläder av oss.
På bageriet fick vi en jättekasse med fikabröd för våra mynt….

Chivirico

Längre i land än så här kom vi inte i Chivirico

Hamnen i Chivirico är trång och grund. För en gångs skull fanns det ett par andra gästbåtar, ganska små.
När vi försökte gå i land blev vi nekade. Den lokala vakten ringde sin chef som efter mycket övertalning kom fram till att vi kunde få gå iland en i taget. Då fick det vara. Hamnen har grundflak på ca 1,4 meter som inte finns varken i sjökort eller i pilotboken.

Cubas östra delar är mycket bergiga. Den här udden var inte så hög men vacker!

Santiago de Cuba

I Santiago var vi enda gästbåt i många dagar. Inseglingen är vacker med ett gammalt fort på udden och en fyr.

Marinan i Santiago ligger ganska långt från själva staden. Vi tog en färja in till staden. Kostar 1 CUC. När vi skulle tillbaka så gick vi på den enkla turistfällan. En kille kom fram och frågade om vi letade efter taxi. Hans bil stod runt hörnet och vi gjorde upp om ett pris på 10 CUC som är det normala taxipriset. Bilen var ett vrak som behövde rulla igång i nedförsbacken och skulle knappt ha tagits emot på en svensk bilskrot. Den höll på att stanna i uppförsbackarna. När vi kom fram ville han ha 25 CUC! Vi gav honom 10. Santiago är det enda ställe i Cuba där vi träffat på ohederlighet. På en restaurang serverade de saker vi inte beställt men det fick de bjuda på :-).
Överallt i Cuba, inklusive centrala Havanna, har vi känt oss helt trygga när vi varit ute på kvällarna eller lämnat båten.

Katedral de la Asuciôn vid torget Parque Céspedes. Lika vacker inuti!
Den här killen jobbar i baren vid marinan. Vi träffade honom mitt i Santiago där han sålde telefonkort till lite överpris när Etecsakontoret var stängt. Mycket hjälpsam och visade oss runt lite i stan.
Cigarrer och rom. Björn tycker cigarrer luktar bättre om man inte tänder eld på dem!
En av middagarna hemma hos Pedro och Rosa. Rosa hjälpte oss med vår tvätt och ordnade fina middagar. De fixar allt!! Man kan betala med pengar eller t.e.x överbliven elektronik. Nella gav Rosa en del kläder.
Leta rätt på det här huset om du kommer till Santiago. Ligger en gata ovanför marinan och har skal till livflotte som blompottor. Här hittar du Pedro och Rosa.
Pedro fyller vår svenska gasflaska från cubanska flaskor. Han la på is på flaskan för att kyla. Vi kontrollvägde sedan i båten, han fick i 13 kg gas i vår 10 kg flaska.

Santiago är den ostligaste port of entry dvs. där man kan klarera ut. Vid utklareringen kollar de snabbt igenom båten så man inte har några extra passagerare. De håller koll på båten från inspektionen tills man seglar iväg.
Cubaner som inte har något otalt med staten kan resa utomlands legalt efter viss byråkrati.
Öster om Santiago ligger Guantanmo. Guantanamo är en region och en stad men är mest känd för den amerikanska flottbasen. Flottbasen har funnits sedan 1901 men ses av Cuba som en ockupation. USA har ett avtal på 99 år sedan 1934 dvs. från tiden före revolutionen.

Röken i Santiago. Miljön lider svårt i Cuba. Verkar vara utmärkande för socialistiska länder….

Till Jamaica

Vi seglade iväg mot Jamaica på eftermiddagen den 31:a januari och var framme nästa morgon. En snabb bekväm segling!

12 sidor blanketter att fylla i. Vi fick svaret av en polis att de sedan bara lägger blanketterna på hög…

Inklareringen var den krångligaste vi varit med om. 12 sidor blanketter och många personer från olika myndigheter. Vi fick använda vår skeppsstämpel flitigt. Det tog 6 timmar innan allt var klart.
Vi har upplevt mycket på Jamaica men mer om detta i nästa inlägg!

På väg till Kuba

Vi lämnade Isla Mujeres Mexiko igår och är på väg mot Cayo Largo Kuba där vi ska klarera in. Oftast blåser det från öster men vi hittade ett väderfönster så vi skulle slippa kryss – trodde vi…. I början hade vi 10-13m/s och mycket motvind. Ström 2-4 knop satte oss norrut. Nu har vi mer behagliga vindar och seglar längs Kubas sydsida. Följ oss gärna här: forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice
Sent from Iridium Mail & Web.

Till Mexico

När förra inlägget publicerades så gick det inte ut något email till er som prenumererar på uppdateringar. Har du inte läst det inlägget (Till Florida) så läs gärna det gärna före ”Till Mexico”. Den här gången var det inte så länge sedan vi uppdaterade bloggen senast så inlägget är ganska kort.

Marathon

Sista kvällen i Marathon hos Russ och Lynn var vi på drink i deras väldigt speciella hus. Det är i stort sett runt och utformat som en amerikansk fyr!

Russ blandade Dark’n stormy till oss

Dark’n stormy från Bermuda: 2 delar Black Seal rum, 8 delar Ginger beer och is. God!

Key West

Seglade till Key West där vi bunkrade diesel innan vi ankrade.

Solnedång på ankringen i Key West.

Vi tog en lång promenad till Pak Mail som representerar både USPS (amerikanska posten), DHL, UPS och Fedex. Vi väntade två paket adresserade till Pak Mail. Varvtalsmätaren från Amazon (handhållen laser för att kalibrera de vanliga varvräknarna) hade kommit men inte delarna från Yanmar. Ytterligare kontroller visade att delarna inte ens var skickade. Vi kunde inte vänta längre utan avbeställde.

Lunch på flytande restaurang i Key West. Precis utanför simmade enorma fiskar och en haj.


Efter lunch gick vi till customs house och klarerade ut. Det påstås på många ställen att man inte behöver klarera ut från USA men det ska man absolut göra och se till att destinationshamnen och rätt antal personer ombord står uppskrivna på Zarpen (utklareringsdokumentet).
Think Twice hade varit i USA sedan 24 april så det blev nästan 8 månader i landet.

Denna kul julgran i Key West har dekorationer av fiskeflöten. Bättre ha dem i granen än i havet så inte båtar riskera trassla in sig! Fiskeflötena i Florida ligger så tätt att man får väja hela tiden.

Mexikanska golfen

Tanken var att vi skulle ”Buddy-boata” (segla tillsammans) med Steve som seglade ensam på Willow, en Oyster 46. Vi blev försenade både i Marathon och Key West pga väntan på paket så Steve kom iväg före oss men vi hade regelbunden kontakt via SMS över satellit hela vägen. Trevligt med sällskap även om man inte ser varandra!
Vi hade en fin översegling med underbart månsken på nätterna och i huvudsak fint väder. Vi laddade ofta ner väderprognoser, strömkartor och optimerade ruttförslag över satellit.

Yucatan strömmen går upp i Mexikanska bukten vänder och bildar Golfströmmen. Bild från Predict Wind. Florida högst upp i bilden, Mexiko nere till vänster och Cuba emellan.

Från Florida till Mexico behöver man korsa både Golfströmmen och Yucatan strömmen men med en noggrann ruttplanering kan man få en del nytta av strömmen.

Vi hade ett 30-tal delfiner omkring oss länge men de är hopplösa att fotogarafer.


När vi närmade oss Mexiko blev vi uppvaktade av ca 30 delfiner som följde oss länge. Som vanligt var det hopplöst att fånga dem på bild.

Vinden vred mot syd så vi korsade Yukatanströmmen norr om Isla Mujeres och fick sedan faktiskt lite medström söderut längs kusten. Vi höll nere farten för att komma fram i dagsljus.

Isla Mujeres, Mexiko

Vi ankrade utanför Marina el Milagro efter 2 1/2 dygns segling, 401 distansminuter på loggen.
Inklareringen tog över 6 timmar trots att vi tog hjälp av Marina el Milagro. Representanter för Immigration, Helth, Agriculture och Customs kom i tur och ordning. Mycket papper men ingen inspektion ombord för oss. De tog tempen i örat med en IT-termometer för att kolla att vi var friska.
Vi hade hört att de kollar att man inte har ej godkända färskvaror som man kan tvingas kasta så våra matförråd var på minimum.
Drink ombord på Bushpoint och sedan middag på stan för de flesta OCC-båtarna. Mycket trevligt och en hel del nya bekantskaper. Många av de andra kände redan varandra från Suzie II rallyt.

OCC gänget från Willow, Numa, La Mischief, Bushpoint, Follow Me, Pepper och Think Twice. Från USA, Australien, Curacao, UK, Norge och Sverige.


Igår tog vi en långpromenad söderut på ön med lunch och matinköp i den stora fina affären Chedraui.

Välförtjänt lunch på vår långpromenad. Klart vi ville sitta nära vattnet så man inte får abstinens. Kul prova olika mexikanska rätter.
Hmm hur tillagar man kaktus?

Jeanette och Fredrik kom på middag i Think Twice, trevligt! Regnet slutade aldrig så de tog jollen tillbaka i regnet.

Blåst!
Just nu blåser det 14- 17 m/s och regnet vräker ner så sikten är nästan noll. Vi har lagt ut 50 meter kätting på 3 m djup! Många båtar har flyttat in i ett hurricane hole men än så länge föredrar vi att ligga utanför och ha svängrum. Andra båtar kan vara större problem än vind och sjö.

Julen kommer vi att fira med andra seglare här på Isla Mujeres. Troligen blir det julfirande både den 24:e och 25:e, men mer om det i nästa blogginlägg.

Vi önskar dej och dina nära en underbar jul!!

Till Florida

Vi har nu fortsatt söderut efter USA:s ostkust och är nu nästan framme i Key West. Från Key West avser vi fortsätta till Mexiko.

Se vår position

Nu kan man se var vi är genom att följa denna länk:
https://forecast.predictwind.com/tracking/display/ThinkTwice

Positionen uppdateras via satellit så vi är nu oberoende av mer eller mindre bra landstationer. Zomma in så du ser pricken där vi är och vårt spår.

Charleston

I Charleston är det kraftiga tidvattenströmmar som gör att ankarliggarna snurrar runt och far hit och dit beroende på om vinden eller strömmen är starkast för tillfället. En natt fick vi sitta ankarvakt vilket visade sig behövas, då en annan båt höll på att driva på oss.
I Charleston sammanstrålade vi med Suzie II, Willow och Supertramp.

Fika omvord på Suzie II i Charlestone. Suzie II har fått ett nytt fint däck utan teak. Willow syns i bakgrunden.

Vi gick till U-haul för att fylla vår svenska gasolflaska men fick nobben för att den var av glasfiber och inte stål. Köpte en amerikansk flaska så nu har vi en extra…

Från Charleston gick vi söderut på ICW. Stora grunda områden och inte så mycket att se.

Beufort SC

Det finns Beufort South Carolina och Beufort North Carolina. Olika platser med samma stavning men olika uttal:
Beaufort, North Carolina, is pronounced ”BOW-fert” or ”BOH-fert.”
Beaufort, South Carolina, is pronounced ”BEW-fert.”

Vi fick ligga vid Cathy och Allan Raes brygga. De är portofficers för OCC. De har inte själva längre någon segelbåt utan flyger istället omkring med sitt flygplan! Vi bjöd på middag ombord och var ute på restaurang tillsammans.

Restaurnagbesök i Beufort SC med piloterna Cathy och Allan.

St Augustin

Vi nattseglade till St Augustin. Inloppet till St Augustin från havet är spännande! Vågorna bryter häftigt över grundbankarna. Inga prickar eller djupsiffror finns i sjökortet för det ändrar sig hela tiden.

Den vackra bron i St Augustine öppnar varje halvvtimme. Vi gjorde 8 knop för motor för att slippa vänta på nästa öppning på vägen in.
Tom (crew), Steve och Fiona från Supertramp ombord på Think Twice

Vi låg vid en mooringboj vid marinan. Fin marina med mycket bra tvättstuga. Tog en uber till Wal Mart där vi bland mycket annat köpte US Coast Guard godkända flytvästar att ha i jollen.

Tracey och Tim som är portofficers i St Augustin la till vid bojen bredvid oss. De kom över till oss på middag. Vår BB motor hade av outgrundlig anledning börjat äta remmar i vansinningt snabb takt. Uppriktning och andra kontroller hjälpte inte trots många råd från hjälpsamma personer. Tracey och Tim hade med sig ett stort paket remmar vi beställt från Amazon.

Fort Pierce

På vägen till Fort Pierce stannade plötsligt ena motorn. Uppenbarligen fick den inget bränsle. Vi misstänkte att matarpumpen var trasig. Vi hade sådan tur att det fanns två matarpumpar i lager i Fort Pierce. Innan vi bytte pumpen provade vi att blåsa ledningarna med en cykelpump. Det löste problemet tillfälligt, men skräpet blev kvar i tanken.

Vero Beach

SSCA dinner Vero Beach

Vi gick norrut för motor upp till Vero Beach där vi ankrade för en natt. Anledningen var att vi ville delta i en middag som SSCA, Seven Seas Cruising Association, ordnade. Vi var drygt 30 personer och det var väldigt trevligt. SSCA skiljer sig från OCC genom att i SSCA är det inget krav på att man ska ha korsat en ocean för att vara med.

Hobe Sound

Nancy och George Marvin som är port officers för Hobe Sound och Bahamas bjöd in oss och andra OCC båtar till att fira Thanksgiving hemma hos dem. Vi tackade givetvis Ja till att få fira en riktig amerikansk Thanksgiving! Även denna gång fick vi ligga vid grannarna Dan och Jeannes brygga där det finns lite mer plats.

Smal kanal in till Nancy och George i Hobe Sound. Det blir lite som att åka slalom.
George skär upp kalkonen
Manatee eller sjöko som vi säger på svenska. Två stycken simmade omkring i kanalen nära båten. De är enorma men man ser bara lite av ryggen och nosen ibland. De kan bli 4m långa och väga 1 ton! Läs gärna mer här och se bättre bilder:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Manater
Vi fick många paket till Hobe Sound. Bland annat nya kullagrade block till styrningen.

Vi fick 5 paket till Nancy och George. Rena julafton! Bland annat två nya 120A generatorer och konverteringskit från Electromaax för att byta till serpentine belt. Bra tips från Marcus Morberg!
Konverteringskitet består av ny remskiva att sätta utanpå den gamla på motoraxeln, ny remskiva för den interna kylvattenpumpen, remspännare och rem (plus en reserv). Tyvärr passade inte konverteringkitet så bra eftersom vi inte hade originalgeneratorernas fästen kvar.
Efter en hel del fix och trix kunde vi montera nya generatorn på BB motor som åt remmar. Fantastisk laddning! Ca 60A redan på tomgång!

Adventsfika ombord på Think Twice med Jeanne, George och Nancy. Kanelbullar, lussekatter och pepparkakor från IKEA.

Innan vi avseglade fick vi låna bilen av Nancy och George och åka till järnaffären och mataffären.

Till Miami

Miami möter med en imponerande skyline

Vi ankrade en natt i norra West Palm Beach. Vi har en stor fördel av att vår mast är lägre än 65 fot så vi kan gå inomskärs och kommer under broarna men strax norr om Miami finns en bro som är 56 fot så den sträckan måste vi gå utanför kusten.

För att hinna till Miami på en dag så lättade vi före gryningen och kom fram precis när det mörknade. 85 distansminuter på loggen.
Precis när vi var i inloppet till Miami och omgivna av färjor stannade BB motor pga. bränslestopp. Antagligen körde vi SB motor för hårt i motströmmen så vi fick temperaturlarm och fick stoppa även SB motor!!
Vi nödankrade och blåste tankledningen med cykelpumpen innan vi kunde fortsätta till Coconut Grove i södra Miami där vi ankrade precis när det blev riktigt mörkt. Willow låg i marinan och Steve hade tipsat oss om ankringsställen och infarten. Hela området är mycket grunt och vi ankrade på knappt 2 m djup.

Vi turistade en dag i Miami. Vi tog oss runt med gratis gammaldags trolleys och Metromover, spårväg med automatiska gummihjulståg i luften.
Drink hos Steve ombord på Willow och sedan gemensam middag på stan. Härlig temperatur i december!
Man får inte mata de vilda krokodilerna. Vi tolkade det som badförbud…

Vi tog en lång promenad till Home Depot (som är ungefär som Bauhaus) och köpte material till våra projekt.

Vi tänkte göra en primitiv sil till bränsleledningen men hade sådan otrolig tur att vi hittade skräpet i en koppling och kunde rensa. Som misstänkt var det en klump tätmassa som lossnat. När vi tog bort manluckan i tanken nyligne lossnade det en sådan klump på varje skruv när vi skruvade ut dem. Denna hade vi inte fått tag på. Det borde inte finnas fler….

Florida Keys

Seglade söderut utanför kusten. Härligt klart vatten där man lätt ser botten på 5 m djup. Det är fullt av fiskebojar som man får väja för. Nattankrade utanför Key Largo med fri horisont mot Atlanten.

Solnedgång strax före ankring.

Florida Keys är en ögrupp med ca 1700 öar som sträcker sig längs Floridas kust och vidare över 100 distansminuter mot sydsydväst. Det finns bilväg ut längs raden av bebodda öar där den sista är Key West. Det går att segla både innanför och utanför raden av öar som är förbundna med väg och vissa broar kan passeras. När man går söderut utanför håller man sig nära kusten innanför de yttersta reven så man slipper Golfströmmen.

Här syns bara de stora öarna

Vi blev inbjudna till Russ och Lynn som vi tidigare träffat på Bahamas och i Virginia. De har ett spännande hus i Marathon där vi i skrivande stund ligger förtöjda intill deras båt Blue Highway.

Första kvällen tillsammans med Lynn och Russ. Drink på bryggan intill båtarna.

Vi tog en långpromenad upp till Crane Point på nordsidan av Marathon. Det är ett naturreservat med mycket att se och lära om naturen på Florida Keys och dess historia.

Vi testade fiskpedikyr vid Crane Point. Lite jobbigt när man är kittlig….

ThinK TWICE Juni-Nov 2019

Hoppsan, nu har det gått 5 månader sedan bloggen uppdaterades senast. Många har klagat på uteblivna uppdateringar och det stimulerar givetvis till att ta tag i bloggen på nytt!
Här kommer en kortfattad resumé av vad som hänt. Det går inte att berätta om alla trevliga vänner vi mött och alla platser vi varit på men lite axplock finns det plats för.

Gott om plats för party på Jack! Northern Chesapeake Bay cruise. OCC eskader.


10-15 juni deltog vi i Ocean Cruising Clubs (OCC) rally (=eskadersegling) i norra Chesapeake Bay. Chesapeake Bay är ca 160 M (nautiska mil) lång, som från Stockholm till Kalmar. Cheaspeake Bay ligger strax öster om Washington DC och går rakt norrut från USA:s ostkust.

Vi besökte bland annat St Michels, Annapolis och Baltimore. Patty och Peter var eskaderledare och ordnade mycket trevliga aktiviteter och samvaro.

På baseballmatch i Baltimore.

Tillsammans med Glittra fortsatte vi via Chesapeake Delaware canal ut till kusten via Delaware Bay och seglade en nattsegling till Sandy Hook strax utanför New York. När vi närmade oss New York blev det tät dimma som vi fick behålla till och från i flera veckor.
När vi seglade in i New York under den stora Verrazano Narrows Bridge hörde vi trafiken över oss men kunde bara få en liten skymt av undersidan av bron. Som tur var lättade dimman lite när vi kom upp till frihetsgudinnan så vi kunde fotografera.

Frihetsgudinnan syntes i alla fall i dimman

Fortsatte norrut öster om Manhattan i East River med ökända Hells Gate där strömmen är dramatisk.

4,2 knop medström i Hells Gate, East River NY


Tog en fri mooring i Port Washington på Long Island som har pendeltåg till New York. Turistade ett par dagar i New York och firade svensk midsommar med ca 1000 andra i Battery Park längst söderut på Manhattan.

Glada midsommarfirare i Think Twice äter och dricker svensk midsommarlunch!
Foilande F50 katamaraner i SailGP race New York. Kan segla i mer än 50 knop och foilar genom vändningarna. Vilken tur vi hade som fick se detta från 1:a parkett!
Utsikt från One World Trade Center (tidigare Freedom Tower)

Vi seglade vidare österut norr om Long Island. Som namnet antyder är det en lång ö – betydligt längre än Öland. Vi ankrade i New London och tog en Uber (taxi) till den stora båttillbehörsaffären Defender. De har stort sortiment och bra priser, säljer mycket via webben.

Hmm… Undrar varför loggivaren slutat fungera?

Som vanligt var det dimma när vi seglade till Block Island som är ett seglingsmecka en bit utanför kusten. Trots stora kappseglingar fanns det plats att ankra.

Vi kollar in hamnlivet på Block Island.

I Newport, Rhode Island var det dags för nästa OCC rally: New England Cruise. Några båtar hade vi träffat tidigare men en del var nya bekantskaper.

Hårt väder för ankare i Newport. Nya Zeeländska HR 53 Saorsa kränger i vinden. Känns bra med ett stort ankare….

Vi seglade upp till Bristol för att delta i det välkända 4 juli firandet.

Onkel Sam?
Elegant?
Som tur var hade vi med campingstolar. Det tog 2 timmar för paraden att passera.

Fotbolls-VM för damer pågick så vi hade anledning att besöka olika pubar med storbildsskärm.

I Bristol finns Herreshof Marine Museum. Herreshof var varvet som byggde de flesta Americas Cup båtarna och Bristol har mer Americas Cup historia än Newport! De tog patent på katamarandesign 1878 och ägaren beskrev katamaraner som ”For actual Sailing I enjoyed these craft more than any other I ever owned.” men de var långt före sin tid. Kunde segla i mer än 18 knop.

Den här båten saknar nationsflagga, hur ska man då veta vilket land den är ifrån? Martha’s Vineyard


Eskadern seglade vidare till bland annat Cuttyhunk, New Bedford och Martha’s Vineyard som blev vår nordostligaste hamn på USA:s ostkust.

Tillbaka söderut

Vi seglade snabbt tillbaka söderut via bland annat Block Island där vi träffade svenska kompisbåtarna Looma IV och Sea Wind.

Svenska seglarvänner ombord. Block Island.

Vi och Glittra utnyttjade bra väder och tidvattenströmmar och gick direkt från strax söder om New York till Sassafras River i norra Cheaspeake Bay, 203M.

Vi mötte Kalmar Nyckel i Delaware Bay


Åter i Chesapeake Bay besökte vi Peter och Patty som tog oss med till Washington DC så vi kunde se bildshowen som projicerades på Washington Monument med anledning av 50 årsfirandet av första månlandningen.
I Oxford hälsade vi på hos vännerna Jim o Maggie som seglat eskader i Stockholms skärgård med en stor grupp amerikaner i hyrda båtar. En kanonarrangemang av amerikanska seglarorganisationer och KSSS.

Vi fick låna Bill o Lydias fina brygga för att förbereda båtarna för upptagningen. Det är mycket som ska göras för att bland annat stormsäkra båtarna så att inga segel eller andra föremål finns på däck.
Bill och Lydia var själva ute och seglade men deras grannar Grace Ann och Frank bjöd oss (dvs. vi samt Janne och Christina) på en fantastisk middag!!

1:a augusti lyfte vi Think Twice på Stingray Point Boat Works i Deltaville. Hela botten var täckt av en tjockt lager havstulpaner som säkert kostat oss mer än en knop i fart. Det var mycket mycket jobb att få botten ren igen.
Vi besökte Deltavilles Crab Fiest tillsammans med ca 500 andra. Man fick äta så mycket krabbor man ville, det var bara att vinka så hälldes det ut ett nytt stort berg med krabbor på bordet!
Janne o Christina lyfte Glittra några dagar senare och till slut låg båtarna intill varandra som vanligt!

Sverige

12 augusti var det avfärd med Lyft Taxi till Washington DC för flyg till Bromma via Bryssel. Vi fick en mycket bra chaufför med stor bil. Det tar några timmar att komma till flygplatsen men taxi var ändå mer förmånligt än hyrbil.
Vi åkte direkt till Muskö. Allt var i bra ordning i huset och det är skönt att se när man varit borta länge.
Under tiden i Sverige träffade vi givetvis familj, släkt och många vänner. Tyvärr hann vi inte träffa alla denna gång men vi hann bland annat åka till Lomma och träffa Bertil, Cecilia, Anna o Magdalena och segla med Gunnel o Lasse.

Vi ordnade firande för Björns mamma som fyllde 90 år.

Björns mamma Lena med Björn på 90-årsdagen (alltså Lenas 90 årsdag)

Vi var också på middag med vinprovning på båtklubben och Björn fikade med simklubben H2O, var på Rotarymöten och deltog i Draknästet för Unga Företagare på Lidingö.

Umgänge med seglarvänner hemma hos Gunilla och Johan

Tillbaka till båten

9 oktober flög vi tillbaka till Washington .
Väl tillbaka i båten blev det mycket arbete inför sjösättningen. Bland mycket annat demonterade vi en av våra stora fönsterrutor för att täta. Det är ett stort jobb där många meter hårt lim måste sågas bort millimeter för millimeter med specialverktyg.

Äntligen är rutan loss och rengöring och återmontering kan börja.

Vi fick leverans av vår nya Highfield rib jolle i Hypalon med aluminiumbotten. Vår gamla Zodiac läckte och var lagad många gånger.

Leverans av våra nya jollar! Vår gamla i förgrunden.

Utombordaren till jollen som är mindre än ett år gammal hade vi på service pga läckande topplockspackning. Den auktoriserade serviceverkstaden ansåg det vara ett garantifel men Tohatsu USA vägrade pga. att den inte var köpt i USA. Worldwide warranty gäller tydligen inte i USA. Dåligt!

Vi och Glittra turades om att bjuda på middag. Praktiskt och väldigt trevligt dagligt avbrott i arbetet!

Sjösättning

Sjösatte 21 oktober dvs. ungefär när båtarna i Sverige torrsätts!

Sjösättning i november! Obs nya flaggdekalen på skrovet i aktern. Blåser förhoppningsvis inte sönder lika lätt.

Vi och Glittra och ett 60-tal andra långseglare deltog i OCC:s traditionella middag på Matheus Yacht Club. Mycket trevligt!
Glittra gick till Hampton för att delta i Salty Dawg (uttalas Salty Dog) rallyt till Antigua och vi gick till Greta och Gary i Norfolk. Vi bjöd på middag ombord. Gary skjutsade oss till IKEA så vi kunde köpa väsentligheter som Kalles kaviar och Sill. Vi fick också skjuts till Salty Dawg eventet i Hampton där vi träffade många vänner och gav ett par sillburkar till Janne o Christina.
I Norfolk gick vi in i Intracoastal Waterway (som är ett system av kanaler, floder och passager som utgör en skyddad passage ända ner till Florida).
Vi valde att gå genom the Great Dismal Swamp. Ett enormt naturreservat i Virgina och North Carolina där man behöver gå igenom en sluss i varje ände av kanalen. Vattnet var värre än ärtsoppa och det fanns många flytande stockar i soppan. Rekommenderas inte.

Gäller att undvika träd och stockar i vattnet och grenar på träden med masten.


Det berömda djurlivet gömde sig nog långt inne i den helt ogenomträngliga terrängen.

Ibland fick vi stoppa och backa för att bli av med ansamlingarna vid stävarna
Vi kom 5 minuter för sent för sista broöppningen. Bara övernatta i ärtsoppan.

I Beaufort, North Carolina träffade vi på OCC port officer Dianne som vi bjöd på middag ombord och hade en trevlig kväll.

Regn och 15 m/s i november är inte så skönt i USA heller


Just nu ligger vi i Carolina Beach och ska i morgon fortsätta vidare mot Charleston där vi ska möta upp med andra OCC båtar. Sedan bär det av söderut mot varmare trakter!

Så sant!

Bahamas och Intra Coastal Waterways, USA

Nu har vi varit en månad i Bahamas och drygt en månad i USA. Vi har haft massor med upplevelser! Det är ett längre inlägg denna gång men tar bara ca 10 minuter att läsa.

Bahamas

Vågorna och strömmen äter ut undersidan på klipporna så det blir mycket ljud!

Bahamas är ett självständigt land bestående av ca 800 öar varav ca 30 är bebodda. Öarna sträcker sig över ett 500 distansminuter långt område, alltså ungefär som fågelvägen Stockholm – Holland. På vissa ställen är det många båtar men stora områden är nästan helt tomma. Vi har sett botten tydligt på 22 meters djup, annars är det grunt för det mesta och det klara turkosa vattnet gör att det känns som det bara är luft mellan båten och havsbotten. Öarna är oftast långsträckta i NO -SV riktning och ligger i kedjor med ett fåtal möjliga passager emellan. Passagerna kallas för cuts och kan ofta bara passeras när strömmen är svag. Öarnas sydvästsidor är grunda medan det är djupt på Atlantsidan.
Vi använder Navionics sjökort i plottern. Tidigare hade Navionics dåligt rykte för Bahamas men de är nu uppdaterade till hög standard. Dessutom använder vi digitala Explorer Charts i ipad med appen Aqua Map. Skönt med två källor när det är så grunt!

På Mayaguana kunde vi inte klarera in eftersom ansvarig person var bortrest men det gick bra att segla vidare till andra öar ändå! När vi var och köpte SIM-kort för Bahamas (på Bahamas fungerar varken Flow eller Digicel) träffade vi Richard och Alison på Cerulean som vi sedan umgåtts mycket med.

Rum Cay

Seglade till West Plana Beach där vi hade fin snorkling men ankarplatsen är oskyddad från allt utom ost. Det blåste upp från nord och situationen blev lite otrevlig så det fick bli lättning på kvällen och nattsegling till Rum Cay. På Rum Cay var det ”eye ball navigation” dvs. man får spana efter korallhuvudena och navigera försiktigt.

På Rum Cay var vi ombord på Christina Pearl en Hunter som vi tidigare haft radiokontakt med.

Vi tog jollen i land (jollrade som vi säger) och tog en promenad till den förfallna marinan som numera mest är tillhåll för hajar. På vägen tillbaka hittade vi en liten bar där vi blev bjudna på öl och tilltugg av amerikanerna Paul och Susan och deras vänner John samt Carl och Barb som har ett fint hus på Rum Cay. Sedan blev vi hembjudna på middag till Carl och Barb! De alla var fiskare så vi fick en underbar fiskmiddag och till och med doggy bag! Underbara människor!

Conception Island

Conception Island är ett naturreservat med helt underbara stränder, klart vatten och mycket haj. Vi avstod från att bada…

Vi mötte Richard och Alison som samlat skräp som flutit in från Atlanten. Vilka föredömen!

Richard och Alison släpar skräp de samlat ihop på Conception Island

Självklart samlade vi också ihop en ansenlig hög.

Klart vi måste bestiga de vita klipporna

Exumas

Vi seglade vidare till Georgetown via ett ankringsstopp på Long Island. På vägen såg vi flera valar, tyvärr hann vi inte få upp kameran. I Georgetown kunde vi äntligen klarera in och ta ner vår gula flagga. Från Bahamas behöver man inte klarera ut. De verkar nöjda bara de får in sin avgift på 300 USD. På Bahamas har man Bahamian Dollars vars värde är exakt samma som USD. USD går bra att använda men man får växel i Bahamian Dollars som inte fungerar i USA.

Sopstationen i Georgetown. Man lägger soporna på flaket och petar in några dollar genom en springa i sidofönstret.

Cutten till Black Point Great Guana Cay är spännande med starka strömmar. Vi hade nästan 4 knop medström.

Nästan 4 knop medström. 7,7 knop på GPS:en och 3,9 på loggen när vi gick in genom cuttet.
Blow Hole Black Point. Vågorna slår in i en underjordisk tunnel så vattnet sprutar rakt upp ur ett hål i marken. Påminner om Island!

Bitter Guana

Massor av Iguaner.

Många stora Iguaner. Men de verkar vänligt inställda….

Vi tog oss upp på toppen, bara 24 m högt men det är mycket för att vara i Bahamas som är väldigt platt. Det gällde att inte trampa på iguanerna!

Simmande grisar, Big Major Spot

Bahamas är nog mest känt för de simmande grisarna vid Big Majors Spot. Det finns olika historier om hur grisarna hamnat där men idag är det ett stort turistgippo med turbåtar som går dit och många ankrade båtar. Även miljardärerna ankrar sina superyachtar här så även miljardärer är tydligen roade av simmande grisar. Vi hade med potatisskal som de uppskattade! Alltså grisarna inte miljardärerna….

Nella matar simmande grisar
Richard underhöll med live music efter middagen ombord på Cerulean!

Staniel Cay och Thunderball Grotto

Snorkling i Thunderball Grotto

Häftig snorkling i grottan som har många ingångar.

Som att simma i ett akvarium. Thunderball Grotto.

Grottan har fått sitt namn efter Bondfilmen som delvis spelades in i grottan. Om man inte har tuber kommer man bara in och ut vid lågvatten. Långpromenad i Staniel Cay.

Waderick Wells

Fint naturreservat men när vi var där hade New York Yacht Club ett stort event där med många stora motoryachter.

Vi snorklade på reven. Inte så märkvärdigt med en del vackra fiskar.

Shroud Cay

Vi tar jollen genom en kanal tvärs igenom ön och mangroveträsket. Grunt även för jollen! På atlantsidan fanns en fantastiskt vadområde med vit sand och inte en människa, hus eller båt så långt man kunde se. Läckert!

Eluthera, Rock Sound

Från Exumas långa rad av öar korsade vi Exumas Sound till Eluthera. Det är ungefär som att gå över Ålands Hav.

Skyfall och åska så vi blir liggande en dag och pysslar inne i båten. Puttrar in till Rock Sound där det finns laundromat och en riktigt bra mataffär (Hall’s Food Store) vilket inte är vanligt i Bahamas.
Mitt i orten Rock Sound finns ett djupt hål ca 40 m djupt som står i förbindelse med havet med underjordiska kanaler. Liknande hål finns i bukten där man ankrar. Man bör inte släppa ner ankaret i avgrunden. Runt omkring är det bara någon meter djupt.

Governors Harbour och Hatchet Bay

Ankrade i Governors Harbour. När vi var där var allt stängt och stan var liten och trist.

Hatchet Bay är en mycket skyddad hamn med ett dramatiskt och smalt inlopp. Vi hade kraftig medsjö in och det krävdes maximal koncentration. Väl inne var det lugnt.

Båt i inloppet till hatchet Bay. Ingen tid att forotgrafera när vi surfade in genom det smala hålet

Vi tog en långpromenad till Atlantkusten på andra sidan ön. Fantastiskt vackert. Helt tomt på människor men när vi skulle tillbaka dök plötsligt Big Yello upp så vi tiggde skjuts tillbaka och fick en trevlig pratstund med det amerikanska paret.

Tack för skjutsen!
Intressant samtal med bartendern i Hatchet Bay.

Vi tog ett kort stopp vid Glass Window Bridge där Eluthera nästan är avskuren och vågorna från Atlanten gör ett mäktigt skådespel.

Glas Window mot Atlanten. Det finns inget fönster men häftiga klippor och fin inramning.

Tävling: Hur kan det vara is på vattenpölarna när det är så varmt? Pris utgår till den som först skriver rätt svar som kommentar här på bloggen!

Eluthera är lite hästskoformad och distansen tvärs över hästskon är ca 45 distansminuter. Fast man ser horisonten är det som mest bara ca 4 m djupt och mycket korallhuvuden. Man håller sig i de kända lederna!

Vi gick ut genom Current Cut. Som namnet antyder kan strömmen bli stark, upp till ca 6 knop. Vi hade planerat noga och passagen blev odramatisk.

Bättre än så här är inte sjökortet för den grunda passagen genom Spanish Wells och ut på havet.

Ankrade vid Royal Island. (Låter finare än det är…). Nästa dag gick vi för motor genom den smala muddrade kanalen genom Spanish Wells. Ankrar i skydd bakom en udde nära den grunda leden ut mot havet. Ett knep vi använder är att skapa spår efter båtar med AIS-sändare så vi kan följa samma rutt.

Abaco

Fin och snabb översegling till Abaco. Det är bara ca 30 M. Träffar OCC båten Blue Highway på vägen och tar många bilder. När vi ankrat kom Lynne och Ross från Blue Highway över på en drink. Vi fick många bra tips!
Man seglar norr om Abaco innanför rev och öar som ligger på Atlantsidan. På sjökortet ser det smalt ut men man ser horisonten.

Tänkte ankra i Hope Town men det var så trångt mellan bojarna och svårt hitta någon ledig boj så vi gick vidare till Marsh Harbour där vi ankrade norr om hamnen.

Vid Treasure Cay var det dags för påskmiddag. Det fick bli lite improviserat med ägg, lax, bläckfisk på burk, hembakat bröd och snaps.

De flesta båtar går ut genom revet för att passera utanför Whale Cay . Det kan vara en besvärlig passage eftersom man måste ut på Atlanten men det är mycket grunt innanför Whale Cay. Vi valde dock att gå innanför. Spännande men det gick bra. Vädret var lugnt.

Sjökortet för passagen innanför Whale Cay. Det gick!

Vi fortsatte vidare via Allans Cay och Great Sale Cay till West End Grand Bahama Island. Därmed hade vi nått Bahamas nordvästra ände. Det blev 1 månad i Bahamas och ca 650 distansminuter. Bahamas är det finaste seglingsområde vi upplevt och en månad räcker bara till att skrapa på ytan. Hoppas vi kommer tillbaka någon gång!

Till Florida

När man seglar mellan Bahamas och Florida korsar man Golfströmmen. Det kan bli dramatisk, farlig, sjögång om vinden är det minsta nordlig så att strömmen möter vindvågorna. Vi hade dock nästan ingen vind. Vi satte kursen extra mycket sydvart så Golfströmmen fick föra oss i rätt riktning. Vi ankrade i West Palm Beach där vi också klarerade in. Inklareringen hade vi förberett via appen CBP Roam. Visum hade vi från Sverige och Cruising Permit från Puerto Rico.

Vi fortsatte norrut på Intra Coastal Waterway (Atlantic) som är en inomskärsled som sträcker sig ända från Florida och långt norrut efter kusten.
Vi la till hemma hos Nancy och George som är OCC port officers för Bahamas och Hobe Sound och som lovat att vi skulle få lämna båten hos dem en vecka så vi kunde bila runt i Florida. Inloppet är väldigt smalt så vi fick köra slalom mellan brygghörnen. Vid Nancy och George brygga låg redan deras egen båt Trumpeter och den brittiska båten Lucy Alice.
Vi fick ligga vid grannarnas brygga. Grannarna Dan och Jean Mackin var också en mycket trevlig bekantskap. Dan är konstnär som målar mycket attraktiva målningar med med marin anknytning. Se http://danmackin.com .
Det går inte att beskriva hur väl omhändertagna vi blev! Vi blev bjudna på middag tre gånger och hade en fantastisk tid.

Bilresa i Florida

Vi hyrde bil en vecka och bilade först längst söderut till Key West via småvägar på öarna utanför ICW , Miami Beach och Miami.

Sydligaste punkten på USA:s fastland, Key West. Stort turistmål!

Everglades

I det enorma naturreservatet Everglades såg vi orm och alligator shower. Vi fick prova att hålla i ormar och alligatorer. Det gick bra -vi bet dem inte…..

Givetvis åkte vi ”träskmobil”. En helt galen färd där dyngvattnet sprutade över oss i svängarna och omgivna av alligatorer i träsket. Land eller vatten gjorde ingen skillnad!


Fria alligatorer vi åkte nära
Helt galen åktur med ”träskmobilen”. Vi satte oss längst fram och blev rejält blöta.
Nella kramar alligatorn…

Från Everglades i södra Florida bilade vi norrut till Kennedy Space Center via Fort Lauderdale där vi var på konsulatet och skaffade underlag för att rösta i EU-valet.

Rymdfärjan Atlantis på Kennady Space Center. Man behöver minst en hel dag för ett besök.
Nella testar att köra rymdfärja

Vi bilade vidare till Orlando för besök på IKEA och Universal Studios. Universal Studios är verkligen sevärt! Speciellt Diakongränden, Hogworts och Hogsmede från Harry Potter filmerna.

Diakon Alley från Harry Potter med ”verklig” eldsprutande drake. Elden från drakens mun gjorde det hett även på stort avstånd, så man ska vara försiktig med eldsprutande drakar!
Hogworts

Nellas födelsedag

Nellas födelsedag den 5:e maj inleddes med champgnefrukost och hembakat bröd med lax. Sedan blev det mycket uppvaktning på distans hela dagen av familj, släkt och vänner. Vi cyklade på Jupiter Island där celebriteter som Tigger Woods och Celine Dion bor. Mycket exklusivt.


5:e maj var det Nellas födelsedag! Många som uppvaktade!
Svensk födelsedagsmiddag ombord med bland annat sill, lax och hemlagade köttbullar. Glass med varm hjortronsylt till efterrätt.
Många underbara middagar hos Nancy och George. Förutom Nancy och George lärde vi känna Glenda och Ian från Lucy Alice, Linda och Pete från Canada och Peter och Dinanne från New York samt grannarna Dan och Jeanne. Vi bjöd på middag på restaturang sista kvällen.

Intra Coastal Waterway

Atlantic Intracoastal Waterway (ICW) sträcker sig 1100 miles från Norfolk, Virginia till Key West, Florida. Delvis består den av naturliga inlets (passager mellan öarna) , floder och sund och delvis är den byggd av US Army Corps of Engineers som också ansvarar för underhållet. Leden var färdigbyggd 1940 . Max masthöjd för de fasta broarna är ca 65 fot beroende på vattenståndet. Det hindrar många båtar från att gå denna vackra inomskärsled men vi kommer under broarna och hade inga problem med djupet. Vi gick mycket på ICW genom Florida, Georgia, South Carolina, North Carolina och Virgina. Vi ankrade för det mesta och man behöver inte ligga i de dyra marinorna. Ankarplatser hittar man via Active Captain i Navionics eller publikationerna från Skipper Bob som kan köpas digitalt på Internet. Strömmen vänder både med tidvattnet och när man passerar inlets.

En av alla tusentals flotta villor längs ICW. Båtlift, pool och myggnät är standard.

I USA får man inte släppa ut toalettavfall innanför 3 M gränsen. Det finns gott om tömningsanläggningar och även pump out båtar om man ligger på mooring så det är lätt att följa reglerna. Vissa tömningsstationer har gänganslutning så man slipper trycka ner ett koniskt rör. Bra!

Sjömärkena på ICW är utmärkta boplatser!
Mycket båtar på helgerna! Fiske och bad är populärt!

Saint Augustin

I Saint Augustin tog vi en mooring ball (boj). Saint Augustin är USA:s äldsta stad och på helgerna är det mycket turister.
Vi hyrde bil för att åka tillbaka till Fort Pierce och hämta våra nya Raymarine Axiom plottrar. En biltur på 70 mil! Vi fick våra plottrar utbytta på garantin!

Lovebugs. En plåga som det finns miljoner av. De flyger runt i oskiljaktliga par. Vår vita hyrbil blev helt svart i fronten av alla lovebugs vi träffade!

Charleston, SC

Vi beställde båtgrejer från defender.com med leverans till lokala UPS-kontoret i Charleston där vi hämtade. Nu kunde vi äntligen göra klart installationen av våra nya plottrar.
Charleston är en trevlig och sevärd stad med ett fantastiskt historiskt centrum. Vi åt på den kända fiskrestaurangen Hymans. Det visade sig att ägaren tillbringat somrar på Orust. Han bjöd på dessert!

Världens äldsta u-båt? Drivs med åror och sprängladdningen hängs på bogsprötet. Lyckades 1868 att sänka USS Housatonic.
Charleston är känt för sina välbevarade trähus från 1800-talet.
Kärt återseende mad Mads och Lotta på Looma IV som vi inte sett sedan på Puerto Rico. De valde att gå till Cuba och vi till Bahamas. De bjöd på härliga chokladdoppade jordgubbar och rom efter middagen ombord på Think Twice.
Det finns knappt plats för alla båtar! Orkansäkert?

Beaufort, North Carolina

I Beaufort NC återsåg vi äntligen Glittra. Vi brukar segla tillsammans men hade varit i från varandra i 3 månader då Janne och Christina blev tvungna att åka till Sverige en period. Beaufort är en mycket trevlig stad med fin ankring precis utanför jollebryggan.

Även i Beaufort NC fick vi ett fantastiskt mottagande av OCC Port officer: Dianne Tetreault.

OCC Port officer Dianne bjöd på drink med tilltugg hemma i sin fina våning med underbar utsikt över hamnen. Det blev en hel middag för oss på Think Twice, Glittra och Sue och John från Jack (Rowland Smith), en Hanse 531.

Norfolk

Vi nattseglade tillsammans med Glittra och Jack till Norfolk, Virigina där vi ankrade. Fin natt med lugnt väder. Vi rundade Cape Hatteras som är USA:s ostkust ”Cape Horn”. Vi kom också norr om 36:e breddgraden några dagar före 1 juni som är vårt försäkringsvillkor.

Norfolk, Viriginia. Världens största flottbas! Enorma mängder stora fartyg bland annat tre hangarfartyg.

Vi gick söderut i Norfolk för att besöka OCC Port Officers Greta och Gary. Vi låg 5 OCC båtar vid deras brygga!

Middag hemma hos våra underbara OCC Port Officers Greta och Gary. 5 OCC båtar vid bryggan: Think Twice, Glittra, Livingstone, William Barron och Blue Highway! Dessutom deltog David och Marilyn från OCC USA.
Greta, Janne, Christina, Gary och Nella. (Björn bakom kameran) ombord på Think Twice. Vi och Glittra bjöd på middag.
Vi + Janne o Christina tog färjan till grannstaden Portsmouth. Trevlig tysk restaurang med ett härligt urval av öl!

Corrotoman River

Vi besökte Stingray Point Boat Works i Deltaville där vi planerar att ta upp Think Twice i augusti för att resa till Sverige. Gick vidare hem till Lydia och Bill Strickland vid Corrotoman River som är OCC commodores och har ett underbart hus med egen hamn på båda sidorna.

BIll och Lydias brygga rymmer många besökande OCC båtar. Glittra har satt upp stor flaggning eftersom det är 6:e juni!
Lydia och Bill ordnar välkomstparty i sitt fantastiska hus.
När våra värdar Lydia och Bill skulle bort på middag fick vi låna pool, hus och grill och ha eget party!!! Reg och Nicky från Blue Velvet of Sark (Guernsey), vi, Janne o Christina.
Alla fyra OCC båtarna seglade tillsammans till Reedville där vi ankrade och blev hembjudna till Walt och Mary som är OCC Port Officers. Där träffade vi också det australiensiska paret Neil och Ley som för tillfället var utan båt efter att ha blivit påkörda av en stor fiskebåt.