US Virgin Islands, St Kitts and Nevis

St John

Numera bakar Björn vårt eget frukostbröd. Fryser in och tinar i mikron till frukost, gärna med smält ost och oregano. Gott!

De tre stora öarna i US Virgin Island: St Thomas, St John och St Crois är väldigt olika. St John är huvudsakligen nationalpark och har väldigt liten befolkning. Det är ankringsförbud nästan överallt för att korallen inte ska skadas men det finns gott om bojmoorings att förtöja vid. Snorklingen är fantastisk.

Vi  bojförtöjde och snorklade i Caneel Bay, Trunk Bay och Leinster Bay.

Det är lite läskigt med alla stora fiskar när man snorklar. Vid aktern på båten såg vi en mycket stor fisk med en platta på huvudet och ryggen. Vi mailade en bild till Lasse Wallmark som hjälpte oss med identifieringen:  Det var en remorafisk, en sorts sugfisk som hänger sig fast och åker snålskjuts på en lämplig värd, t.ex. en haj, och äter resterna som hamnar utanför munnen på värden.

Sugfisken. Närbild på sugplattan som ser ut som ett skoavtryck.

St Thomas, Charlotte Amalie

Vi seglade med bra fart för bara genuan från St John till Charlotte Amalie på södra St Thomas. När vi närmade oss såg vi på plottern ett antal AIS-ekon från segelbåtar precis på samma ställe som ett fartyg. Det fick sin förklaring: Segelbåtarna, bland andra J-båten Topaz, var lastade på ett fartyg på väg ut från hamnen med destination England.

Segelbåtar på väg ut från Charlotte Amalie. OBS J-båten Topaz.

I Charlotte Amalie kan man ankra mitt i stan nära kryssningsfartygens kaj. Det kommer många kryssningsfartyg till Charlotte Amalie och stan är nerlusad med butiker med fokus på dollarturister.

Vi tog linbanan upp till Paradise Point med fantastisk utsikt över Charlotte Amalie och hamnen. Lång promenad runt viken till stan och tillbaka.

Visdomsord!

St Croix

Ön St Croix ligger ca 30M syd om St Thomas och St John. Alla öarna i US Virgin Islands har tillhört Danmark. USA köpte dem från Danmark 1917. På St Croix finns mycket bevarat från den danska tiden. De två städerna heter Christiansted och Frediksted.

Sträckan mellan St John och St Croix trafikeras av sjöflygplan och quadmaran.

Vi ankrade utanför Christiansted på norra St Croix.  Staden var mysig men ankarplatsen lite gungig och inte särskilt välkomnande. Få besökande båtar.

Quadmaran? Skroven sitter två och två i bredd.

Vi tog lokalbussen tur och retur Fredriksted som ligger på St Croix västra kust. Det var mycket längre än vi trodde. Resan var skumpig och vi fick en ljudlig upplevelse av  ön och dess invånare.

Bussen hade styrplatsen till vänster, dörrar på väster sida och en stor rullstolsramp. Inte mycket plats kvar för passagerarna. Men motorhuven var lång och motorn lät imponerande!

Vi väntade till måndag på att utklareringen skulle öppna. Under helgen hade vi varit och kollat var den låg men fick inte gå in i hamnområdet för att läsa på dörren. På måndagen blev vi insläppta till dörren som hade en skylt om att den var stängd. Grr…
Vi fick skjuts av en trevlig restaurangägare till flygplatsen där vi klarerade ut. Givetvis fick man fylla i formulär med samma uppgifter vi fyllde i när vi klarerade in. Taxi till båten och allt för sen lättning.

Det var ren kryss och över 1 knop motström till St Kitts. Skumpig nattsegling och det blev nästan 200M på loggen.
Havet var tomt så när som ett stort kryssningsfartyg som närmade sig rakt akterifrån på natten. Björn bad dem över radion att ändra kurs och passera i lä vilket de vänligen gjorde.

St Kitts

Ankrade i mörkret på kvällen utanför industrihamnen vid staden Basse Terre (uttalas ungefär som ”basstär”) på St Kitts där det skulle finnas tull. På morgonen tog vi oss i land och blev hänvisade hit och dit tills vi förstod att vi var tvungna att flytta oss till utanför marinan och klarera in i stan.  Först immigration vid kryssningskajen som hänvisade till tullen i marinan, tillbaka till immigration och sedan till marinkontoret. Pust!

Ankarplatsen var gungig men nära till stan.

Blåsigt uppe på Brimstone Hill där det finns ett väl bevarat gammalt fort . I bakgrunden syns marinan som är känd för att gräva ner kölarna på båtarna som orkansäkring.
Brutal kust på St Kitts där lavan har runnit ut.

Vi gjorde en tur runt hela St Kitts med taxi. Vi prutade ner priset med 20 USD till 60 USD men gav sedan 20  USD i dricks till vår kunniga och trevliga chaufför.  På de karibiska öarna har oftast taxichaufförerna guideutbildning och är riktigt bra.

Vår taxichafför och guide framför sin fina nya bil
På södra St Kitts kan man se Atlantsidan och Karibiska havet samtidigt. Nevis i bakgrunden.

Vi flyttade oss den korta sträckan till White House Bay på södra St Kitts. Där var det mycket lugnare . Läcker bar på stranden som bjöd på Internet efter klockan 16 när baren öppnade.

Vi fick dem att servera öl innan baren öppnade men Internet fick vi vänta på till 16. Med vår bra antenn kunde vi få in Internet i båten.

På AIS:en såg vi den brittiska katamaranen Umoya som vi kände sedan ARC-rallyt och ropade upp dem. De kom till oss i White House Bay och vi bjöd Kim och Collin på sundowner.

Vi låg ankrade utanför marinan som man bygger inne i den gamla saltponden där saltproduktionen upphört. Marinan är flott och byggd för stora båtar men gapade väldigt tom. Stora planer finns för området.

Tomt i den tjusiga nybyggda marinan Christophe Harbour

Nevis

Kort segling till Nevis. Ankringsförbud men gott om mooring boys att förtöja vid utanför Charlestown. Fin gratis Wifi från resorten vid stranden.

Nevis Peak 986m sedd från vår ankarplats

Vi råkade hamna intill våra vänner Lori och Dan Carlson på den amerikanska Amel 53:an BeBe. De bjöd på trevlig middag ombord.

Trevlig middag ombord på BeBe

Nevis är en hög vulkanö men enligt pilotboken skulle man kunna cykla runt Nevis på ganska plana vägar efter kusten. Vi tog iland våra minicyklar i jollen och gav oss iväg.  Vi såg massor med krabbor på väg mot stranden.

100 talet krabbor på väg mot vattnet

Det blev mycket jobbigare än vi förväntat. 3,4 mils cykling låter kanske inte så mycket men på minicyklar i 30 graders värme med solen rakt upp och branta backar var det slitigt. Vi var uppe på 300 meters höjd vilket är 10 gånger högre än Västerbron över vattnet!

En av alla backar. Lutningen framgår inte av bilden.

3 thoughts on “US Virgin Islands, St Kitts and Nevis”

  1. Tack för mycket trevlig resebeskrivning. Det är så roligt att läsa om ert stora äventyr. Beundransvärt. Hurra för er. Puss och kram.

  2. Intressant att man gräver ner båtarna.
    Trevlig fortsättning!

Kommentarer inaktiverade.